Under trettiotalet växte verksamheten men konkurrensen var hård och tankarna på ett samarbete växte fram alltmer, men när Andra världskriget bröt ut lades planerna självklart på is. Utvecklingen stod däremot inte stilla trots kriget, 1943 bildades SILA (Svensk Interkontinental Lufttrafik AB), och ett avtal om lufttrafik träffades under -44 med USA, även beställningar gjordes under denna period av Douglas DC-4 med leverans efter kriget. Samtidigt förhandlade den norska exilregeringen och den danska regeringen (trots ockupationen) med USA om inköp av flygplan efter kriget med statliga garantier (intet nytt under solen(särskilt när det gäller SAS
)). Redan i december 1944 började SAAB i Linköping bygga om plan av modellen B-17 som nödlandat i Sverige och som överlämnats som gåva till Sverige av USA!Redan den 27:e juni 1945 genomförde SILA den första kontinentala atlantflygningen från Stockholm till New York med ett av de ombyggda B-17-planen som för övrigt hette Felix, döpt efter den amerikanske flygattachén Felix Hardison. De första DC-4 levererades i maj-juli 1946 och det danskarna och norrmännen fick 2 stycken vardera medan det svenska SILA liksom det tidigare existerande bolaget ABA fick tre vardera. Den 1:a augusti 1946 bildades slutligen det gemensamma flygbolaget SAS med tre nationer i ryggen.
Den 17:e september 1946 lyfte det första SAS-planet mot New York och i november samma år startade man trafik på Sydamerika, det var nog en lång resa med Montevideo som slutdestination, en resa med mellanlandningar i först Lissabon och sedan Dakar, vidare över Atlantpölen till Recife där man gick ned innan etappen mot Rio och sedan vidare mot Uruguay. Senare förlängdes rutten till Buenos Aires och Santiago de Chile. I oktober 1949 startade man en linje till Bangkok och 1951 vidare till Japan. 1953 utökades nätet till Johannesburg i Sydafrika, den resan gick via Köpenhamn till att börja med, sedan Hamburg och vidare mot slutmålet via Zurich, Rom, Aten och Nairobi.
Den 15:e november började SAS flyga den s.k. polarrouten på flygningar till den nordamerikanska västkusten, vilket förkortade avståndet med upp till 1300 km. Det innebar alltså att man använde det kortaste avståndet över klotet vilket innebar flygning över polartrakterna, detta hade inte varit möjligt med tidigare modeller utan det var först med DC-6 och DC-6B som denna rutt blev möjlig. Det var även nödvändigt att bygga radiostationer i dessa ödsliga trakter för att flygningarna skulle kunna genomföras på ett säkert sätt och även de norra Asienrutterna fick åka via de kalla polartrakterna, detta var ett område där SAS var pionjärer.
SAS var länge trogen Douglasfabrikerna i Kalifornien där föregångaren ABA redan 1937 köpte sin första DC-3. Beroende på typ har planen oftast flugits hem från Kalifornien med början strax efter kriget och DC-4. Tidigare levererades DC-3 nedmonterade med båt till Amsterdam där de plockades ihop och leveransflögs hem till Skandinavien.
Ska försöka få tag i den tidningen. Våren 1959 var SAS först i världen att sätta in det tvåmotoriga jetplanet Caravelle i reguljärtrafik, och 1960 satte man in det fyrmotoriga DC-8 på USA-flighterna. Den första non stop-flygningen mellan Skandinavien och Kalifornien kom 1965 med en DC-8 55 ”Long duct fan jet”, ett plan med för tiden lång aktionsradie. 
Lite OT bara!!!