Jerzy Kosinski - Den målade fågeln

Diskussioner kring filmer, böcker (skönlitteratur), tv-program, spel mm som bygger på vår historia. Värd: B Hellqvist
Skriv svar
Artur Szulc
Medlem
Inlägg: 1944
Blev medlem: 24 mars 2002, 16:40
Ort: Västra Götaland

Jerzy Kosinski - Den målade fågeln

Inlägg av Artur Szulc » 26 juni 2012, 21:44

Boken Den målade fågeln av Jerzy Kosinski kom 1965 och hyllades av flera recensenter. Boken handlar om en pojke vars etniska och religiösa bakgrund förblir okänd för läsaren men det krävs ingen livligare fantasi för att förstå att det handlar om en judisk pojke. Föräldrarna skickar ut pojken på landsbygden i ”Östeuropa” för att överleva kriget. Boken handlar om pojkens vandring från by till by ända tills han räddas av Röda armén.

Läsaren får aldrig veta var i Östeuropa pojken vandrar men Kosinski var från Polen vilket gjorde att många associerade händelserna till just den polska landsbygden. I inledningen skriver Kosinski bland annat:
Bönderna var isolerade från yttervärlden och präglade av inavel. Och: Byarna i denna trakt hade varit bortglömda i århundranden. Det var långt till städerna och deras område var det mest efterblivna i Östeuropa.

Vad som utmärker boken är alla dess skildringar av brutala övergrepp och makabra sexscener.
I en by träffade han på en viss Ludmila som beskrivs som en sexgalning. Vid ett tillfälle rullade pojken och flickan runt på en äng och lekte. Han hamnade mellan hennes ben och hon slog honom lekfullt med ett skärp men pojkens skrik hördes av bönder.

Dumma Ludmila såg bönderna närma sig och bredde ut benen. Männen kom långsamt fram och stirrade på hennes kropp.
Utan ett ord omringade de henne. Två av dem började genast dra av sig byxorna. De andra obeslutsamma. Ingen brydde sig om mig. Hunden fick en sten på sig och låg stilla och slickade sin skadade rygg.
En lång herde besteg kvinnan som vred sig under honom. Mannen slog henne över brösten med handflatan, lutade sig fram och bet i bröstvårtorna och knådade henne i magen. När han var färdig och reste sig, intog en annan man hans plats. Dumma Ludmila stönade och darrade och drog mannen till sig med armar och ben. De andra satt på huk runt omkring och flinade och skämtade medan de såg på.


Plötsligt ska en skara bykvinnor ha dykt upp med räfsor och skovlar. För Ludmila väntade ingen nåd. Ludmilas hund dödades och själv plågades hon till döds. Kosinski skriver:

Dumma Ludmila blödde där hon låg. Blåmärken slog upp på hennes plågade kropp. Hon stönade, spände ryggen i båge, darrade, försökte förgäves komma loss. Nu närmade sig en av kvinnorna med en igenkorkad flaska med svartbrun gödsel. Under hesa skratt och uppmuntrande rop från de andra hade hon sig på knä mellan Ludmilas ben och körde in hela flaskan i hennes misshandlade, våldförda skåra. Ludmila stönade och tjöt som ett djur. De andra kvinnorna såg lugnt på. Plötsligt sparkade en av dem med hela sin kraft till botten av flaskan, som stack ut mellan dumma Ludmilas ljumskar. Det hördes ett dovt ljud av krossat glas. Nu började alla kvinnorna sparka Ludmila. Blodet sprutade kring deras stövlar och vader. När den sista kvinnan hade slutat sparka, var Ludmila död.

I en annan situation kastade en grupp bönder ner pojken i en grop full av mänsklig avföring eftersom de ska ha varit övertygade om att han var en vampyr.

Vi stannade vid kanten av gropen. Den bruna, skrynkliga ytan ångade av stank och såg ut som äckligt skinn på en kopp varm bovetevälling. På denna yta krälade myriader av små vita larver av fingernagelns längd. Ovanför svärmade moln av flugor och surrade entonigt med de vackra blå och violetta kropparna glittrande i solen, stötte ihop, sjönk ner mot gropen för ett ögonblick och höjde sig åter i luften.
Jag kräktes. Bönderna grep tag i mina händer och fötter. De bleka molnen på den blå himlen gled undan för min blick. Jag kastades ut mitt i den bruna sörjan som delade sig under min kropp och slukade mig.


I en annan by fick pojken beskåda hur en flicka hade sex med en bock.

Jag klättrade upp på taket på buren varifrån jag kunde se in i stugan. Efter en stund kom Ewka in i rummet, svept i ett lakan. Makar gick fram till bocken och strök den över magen med björkris tills djuret blev upphetsat. Med några lätta slag av en käpp tvingade han sedan bocken att ställa sig upp på bakbenen med frambenen på en hylla. Ewka kastade av sig lakanet och till min fasa gled hon, naken, in under geten och klängde sig fast vid den, som om den varit en man. Då och då knuffade Makar undan henne och hetsade åter djuret. Sedan lät han Ewka häftigt para sig med bocken. Hon vred sig, pressade sig mot den och omfamnade den.

Bland de mest horribla scenerna i boken utspelar sig i samband med att kalmucker i tysk tjänst erövrar en av byarna pojken befinner sig i. Männen i byn mördas och kvinnor våldtas på de mest brutala sätt.

En kvinna till släpades ut. Hon skrek och bad, men kalmuckerna rev av henne kläderna och kastade omkull henne på marken. Två män våldtog henne genast, den ene i munnen. När hon försökte vrida huvudet åt sidan eller stänga munnen, piskade de henne med en oxpiska. Till slut orkade hon inte längre utan fogade sig undergivet. Några andra soldater våldtog två unga flickor framifrån och bakifrån, skickade dem vidare från den ene till den andre, och tvingade dem att intaga underliga ställningar. När flickorna kämpade emot, haglade piskslag och sparkar över dem.


Kvinnorna våldtogs ända tills de svimmade, blödde eller dog. Kosinski fortsätter, till en helt makaber scen:

En soldat kastade en kniv mot en av flickorna som försökte krypa undan. Hon fick ligga och blöda i smutsen, ingen brydde sig om henne. Druckna kalmucker slängde blodiga kvinnor mellan sig, slog dem och tvingade dem till motbjudande handlingar. En av dem sprang in i en stuga och kom ut med en liten flicka i femårsåldern. Han höll upp henne så att kamraterna kunde se henne ordentligt. Han slet av barnet klänningen och sparkade henne i magen medan modern kröp i dammet och tiggde om nåd. Han knäppte långsamt upp byxorna och drog ner dem medan han alltjämt höll upp den flickan med ena handen. Sedan hukade han sig ner och trängde in i det skrikande barnet med en plötslig stöt. När flickan slaknade i hans grepp, kastade han in henne bland buskarna och vände sig mot modern.

Därefter fortsatte kalmuckerna sin vålds- och våldtäktsorgie. De våldtog till och med en man och kastrerade honom. Det avhuggna könsorganet tryckte de sedan ner i halsen på mannens fru.

När boken kom 1965 fick den flera fina recensioner. Elie Wiesel kallade den till och med för en av de bästa anklagelseskrifterna kring den nazistiska eran. Carina Rydberg skriver på Boktipset:”Den målade fågeln har för mig en självklar plats bland 1900-talets klassiker”.
Boken antogs ha baserat sig på Kosinskis egna upplevelser under kriget och det var så han hade sålt in boken. Kosinski dementerade aldrig fullt ut att Den målade fågeln var ett fiktivt verk utan några som helst kopplingar till verkligheten. Faktum är att han och hans familj, som var judisk, överlevde Förintelsen tack vare polska bönder och präster. Under hela kriget fick familjen skydd och hjälp i en by i sydöstra Polen. Varför skrev inte Kosinski om dessa människor som med risk för sina egna liv hjälpte en polsk-judisk familj?

Om jag ska skriva det rakt ut så förstår jag inte hur den här boken kan betraktas som ett storverk eller en klassiker. Språket är torftigt och karaktärerna fullständigt livlösa. Det enda som hänger sig kvar är de groteska övergreppen. Men hur ska boken tolkas? Den kan ju inte tolkas bokstavligt men vad får vi om vi läser den bildligt? Ska de helt sjuka våldscenerna symbolisera Kosinskis skuldkänslor för att ha överlevt? Ska de symbolisera grymhet, människans grymhet? Eller ska vi låta bli att lägga energi på att försöka få till någon konstruktiv tolkning och avfärda boken som ett lyckat försök att använda Förintelsen som en språngbräda för en blivande författarkarriär? Och berömmelse fick Kosinski.
Den målade fågeln i vilken polska bönder utmålas som fullständigt degenererade och depraverade hör hemma på Förintelselitteraturens avskrädeshög. Jerzy Kosinski borde, istället för att ha skrivit en våldspornografisk bok med syftet att chocka läsarna, ha författat en sanningsenlig roman baserad på sin familjs historia under kriget. Det hade varit det mest anständiga men kanske inte lukrativa.
Med vänliga hälsningar
Artur Szulc

http://www.arturszulc.se

Tylko prawda jest ciekawa (Endast sanningen är intressant)
Józef Mackiewicz

JohnT
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 1915
Blev medlem: 4 maj 2002, 14:44
Ort: Stockholm

Re: Jerzy Kosinski - Den målade fågeln

Inlägg av JohnT » 28 juni 2012, 23:10

Jag läste boken för mer än tjugo år sedan och minns den fortfarande som en av de hemskaste böckerna jag läst. För mig är det ett konstverk som försöker visa på ondskan snarare än ett historiskt dokument.
Jag upplevde boken som skriven ur en liten pojkes perspektiv vilket som stilistiskt kanske kan ses som torftigt och livlöst språk.

Men jag tror att recensentens största problem med boken kan utläsas av ”polska bönder utmålas som fullständigt degenererade och depraverade” och det är ju inte snällt även om nu författaren aldrig har stämplat någon nationalitet på bönderna i boken utan att det är en slutsats av recensenten.

Den målade fågeln har fått sitt namn efter en annan scen i boken.
En fågelfångare har fångat en fågel från en flock. Han målar fjädrarna i andra färger och släpper ut fågeln igen. Fågeln söker sig tillbaka till flocken men eftersom den inte längre ser ut som de andra fåglarna i flocken hackas den till döds av flocken utan att själv förstå varför.

För mig så är grundtemat den lilla pojken som aldrig hör hemma någonstans, som alltid är utanför.

Så för mig så är författarens syfte helt uppfyllt när han varnar för de som inte kan se på individnivå utan måste grupperar individerna efter etniskt ursprung, Jude – Katolik, Polack –Tysk, att klassificeras i Vi – Dom / Gott – Ont / Svart – Vitt

Så medan Artur letar grupperingar ser jag det som en poäng att författaren är otydlig i vilka som är vi och dom.

Och när recensenten dessutom talar om för författaren hur han borde skrivit boken är ju också ett sätt att bemöta det man inte gillar men sin egna överlägsenhet.
Och ” hör hemma på Förintelselitteraturens avskrädeshög.” Är i alla fall något bättre än att kräva att den ska slängas på bokbålet.

Man kan uppenbarligen läsa en bok på många sätt, och även så en recension.

Mvh
/John

Artur Szulc
Medlem
Inlägg: 1944
Blev medlem: 24 mars 2002, 16:40
Ort: Västra Götaland

Re: Jerzy Kosinski - Den målade fågeln

Inlägg av Artur Szulc » 29 juni 2012, 18:16

JohnT,

1) Jag har inte skrivit någon recension.

2) Kosinski (tydligen var det någon journalist som har ifrågasatt om det verkligen var han som skrev boken) kom från Polen - vilket fick flera att associera boken med just....Polen.

3) I bokens inledning skriver han uttryckligen om Östeuropa, lägg till att han var från Polen...så ja, polska bönder förefaller som en association inte helt tagen ur luften.

4) Jag förklarar vad jag menar med att Kosinski borde ha skrivit sin bok annorlunda. Finns ingen överlägsenhet i det.

5) Bokens språk är torftigt, och skälet är som du anger, att den är skriven ur ett barns perspektiv. Men det kan också bero på Kosinskis bristande färdighet i det engelska språket vid den tiden. Därav ifrågasättandet av om han verkligen var bokens upphovsman. Finns andra böcker som skildrar Förintelsen (vilket Kosinskis bok egentligen inte handlar om) som är skrivna ur barns perspektiv men som är betydligt bättre skrivna.

5) Vem påstår att boken ska läsas som ett historiskt dokument? Det är ett fiktivt verk. Precis som Da Vinci-koden, och kolla vilka diskussioner den boken väckte...

6) Så här säger Elie Wiesel: At the time of Kosinski's suicide in 1991, Wiesel said, "I thought it was fiction, and when he told me it was autobiography I tore up my review and wrote one a thousand times better."

Kosinski presenterade alltså boken som självbiografisk för Elie Wiesel. Varför då kan man ju undra.

[Borttaget, självmoderering]
Med vänliga hälsningar
Artur Szulc

http://www.arturszulc.se

Tylko prawda jest ciekawa (Endast sanningen är intressant)
Józef Mackiewicz

Artur Szulc
Medlem
Inlägg: 1944
Blev medlem: 24 mars 2002, 16:40
Ort: Västra Götaland

Re: Jerzy Kosinski - Den målade fågeln

Inlägg av Artur Szulc » 29 juni 2012, 20:57

Om mitt genmäle förefaller att vara skrivet i en konfrontativ stil så vill jag markera att jag inte är konfrontativt inställd.

Jag skrev det i all hast och ville bara betona vissa saker och förtydliga andra.

/A
Med vänliga hälsningar
Artur Szulc

http://www.arturszulc.se

Tylko prawda jest ciekawa (Endast sanningen är intressant)
Józef Mackiewicz

Skriv svar