Den kejserliga etiopiska armén 1935-1936.

Diskussioner kring händelser under första världskriget & mellankrigstiden. Tillägnad vår saknade medlem Stellan Bojerud
Skriv svar
Användarvisningsbild
von Adler
Medlem
Inlägg: 3519
Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
Ort: Årsta, Stockholm
Kontakt:

Den kejserliga etiopiska armén 1935-1936.

Inlägg av von Adler » 20 juni 2012, 15:07

Då jag grävt en hel del i saken över en lång tid tänkte jag att vi kunde ha en tråd om saken. Jag ska försöka posta lite allmän information om de väpnade styrkor, taktiker och ledare som mötte italienarna under kriget 1935-1936.

Etiopien var i mångt och mycket ett feodalt land 1935. Även om man avskaffat slaveriet (i alla fall till namnet), försökt erodera adelns gamla makt med att utnämna trogna till militär-adliga positioner, infört en egen valuta, infört gemensamma lagar o.s.v. så förblev det bergiga landet i huvudsak feodalt. Senast 1930 hade Ras Gugsa Welle lett ett uppror mot kronprinsen Ras Tafari (som senare blev Negus Negast Haile Selassie). Det var för övrigt också första gången flyg användes i Etiopien, när styrkorna lojala mot kronprinsen bombade upprorsarmén med splitter nya Potez 25:or. Landet är traditionellt en grupp kungadömen under en kejsare, och historiskt har man så gott som ständigt legat i inbördeskrig om tronen. Mesa Mesafint, Furstarnas Krig, var i princip ett permanent tillstånd med få avbrott från att det muslimska hotet avvärjts med portugisisk hjälp på 1500-talet fram tills Menelik II och slaget vid Adwa 1896.

Etiopien var inte vara uppdelat i många små stater, det var även många etniska grupper och flera olika religioner. Det finns fortfarande en stor minoritet (färgade) judar i landet. De flesta är koptiskt eller ortodoxt kristna, men stora minoriteter var även muslimer. Traditionellt förelåg stor misstänksamhet mellan grupperna, och bara ryktet att Ieasu V, Menelik IIs sonson planerade att konvertera till muslim, alliera sig med Ottomanska Riket och förklara krig mot Italien och Storbritannien var nog att utlösa en kupp och ett kort inbördeskrig 1916 - och det var konverterandet som var det stora problemet, inte de övriga delarna.

I norra delen av landet bor tigreaner, ett våldsamt krigarfolk som gärna använde spjut och shotel, ett motsattböjt svärd i sina strider. I de centrala delarna bor amharer, som är den dominerande folkgruppen. Mot gränsen till Djibouti eller som det hette då, Franska Somaliland, bor hararger, ett folk som traditionellt var allierade med amharerna trots att de till stor del var muslimer. I sydöstra Etiopien bor oromerna, ett halv- eller helnomadiskt folk som till stor del var muslimer. En stor mängd halv- eller helnomadiska stammar, de flesta muslimer, befolkade gränslandet (som till stora delar var öken, t.ex. Ogaden) mellan Etiopien och Italienska Somaliland.

Även om Etiopien hade sin egen valuta, så var den knappt gångbar på landsbygden, trots att den var hyfsat skött (ingen hyperinflation). Istället var det österrikiska Maria-Theresia-Thaler i silver som var gångbara. Det har beräknats att över 20% av de c:a 245 miljoner thaler som slogs hamnade i Etiopien förr eller senare. Man saknade lokalt möjligheter att slå liknande mynt, och man kunde därför vara säker på att en thaler alltid var äkta vara (eller i alla fall inte en lokal förfalskning). Fältmarskalk Napier tog med sig thaler när han marscherade in i Etiopien 1868 i straffexpeditionen mot Thewodrs II, för att muta och betala för införskaffning av proviant o.s.v. När britterna skulle driva ut italienarna ur Italienska Östafrika 1941 kom de bl.a. beväpnade med 18 miljoner thaler slagna i Bombay.

Inför invasionen applicerade italienarna ett starkt tryck på Österrike att få använda sin myntingsutrustning i Milan och Venedig (kvar sedan dessa var österrikiska innan 1866), där den fortfarande fanns kvar, något österrikarna hade vägrat innan första världskriget utan istället på italienskt uppdrag (och saftig abetalning) slagit 23 miljoner thaler 1892-1897 för att finansiera italienarnas fälttåg i Östafrika. Italienarna slog under 1934-35 19,5 miljoner thaler att ha till mutor och omkostnader under till fälttåg mot Etiopien.

I nästa avsnitt, Kebur Zabagna, det kejserliga etiopiska gardet.

Användarvisningsbild
von Adler
Medlem
Inlägg: 3519
Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
Ort: Årsta, Stockholm
Kontakt:

Re: Den kejserliga etiopiska armén 1935-1936.

Inlägg av von Adler » 20 juni 2012, 23:36

Kebur Zabagna, 'Stora Gardet', det Kejserliga Gardet, var den etiopiska arméns elitstyrka. Med så stora styrkor kontrollerade av lokala stormän behövde kejsaren ett pålitligt förband att möta eventuella uppror med. Menelik II skapade det kejserliga gardet, och Ras Tafari, senare Haile Selassie drev det hela vidare. Gardet blev den absoluta eliten i Etiopien, men då också förmodligen för värdefulla för att användas - ett ständigt problem i förmoderna stater där andra än staten besitter stora våldsresurser. Om gardet sätts in - och elimineras genom en förlust - då är ledarens maktbas plötsligt farligt eroderad.

I slaget vid Adwa 1896 hade insättandet av det kejserliga gardet tippat över striden till etiopiernas fördel, då de var utrustade inte bara med moderna repetergevär utan också ryskt bergsartilleri (som hade längre räckvidd än det italienska ditot) och ett antal kulsprutor.

Under mellankrigstiden bjöd etiopierna in flera länder att hjälpa dem att träna sina styrkor och få upp dem till en modern eller åtminstone semi-modern nivå. Gardet fick förstås mest resurser och störst prioritet. Belgien hade gott rykte efter striderna under första världskriget, och ansågs sakna koloniala ambitioner i Östafrika, varvid de bjöds in att träna och utrusta gardet. Andra som bjöds in var Schweiz, Turkiet och Sverige (vi ska särskilt gå in på Sveriges bidrag senare).

Belgarna utrustade gardet med moderna khaki-färgade uniformer snarare än de traditionella vitbeiga klädet de flesta andra etiopiska soldater bar. Modern utrustning i form av FN mauser-gevär, FN BAR lätta kulsprutegevär, granatkastare (brandt), tunga kulsprutor (hotchkiss, vickers), luftvärnskanoner (20mm oerlikon), artilleri (75mm mle 1897), australiska hästar (för kavalleriet), underhållstjänst o.s.v. gjorde gardet i klass med en generell europeisk division, ungefär. Det fanns till och med något hundratal halvautomatiska gevär i form av de tjeckiska ZH-29.

Tyskarna sålde under 1935 gevär, kulsprutor, ammunition och pansarvärnskanoner (!) i form av 12 37mm Pak 35 till etiopierna, förmodligen för att hämnas Mussolinis rusande av 75 000 man till Brenner-passet när tyskarna under det korta österrikiska inbördeskriget 1934 försökte annexera sagda land.

Gardet var tränat i modern europeisk taktik, kamouflage, eldunderstöd o.s.v. av belgarna och var en stark och kompetent styrka huvudsakligen baserad kring huvudstaden Addis Abeba. Det sattes inte in i strid ordentligt förrän slaget vid Mau Cei, där den etiopiska armén knäcktes (men inte de feodala uppbåden, helt i alla fall). Många av officerarna i gardet hade studerat vid Saint Cyr i Frankrike.

Gardet rekryterades gärna från sodlater med erfarenhet från de brittiska King's African Rifles, Sudan Defence Force eller italienska Ascari snarare än män med lojalitet mot kejsaren, vilket förmodligen talar väl om deras stridsförmåga. Några ska ha ifrågasatt gardets lojalitet, men det verkar inte haft några problem med saken.

Gardet inkluderade vid krigets utbrott tre bataljoner infanteri, ett tungt kulsprutekompani, två kavalleriskvadroner, två artilleribataljoner utrustade med franska 75mm mle 1897 fältartilleripjäser. Det verkar ha funnits en reserv, för under slaget vid Mau Cei indikeras det att gardet hade 12 infanteribataljoner. Möjligtvis förvirrar källorna gardets återuppstående 1930, då tre bataljoner skapades, med styrkan vid krigsutbrottet 1935 (som kan ha varit 12 bataljoner).

Användarvisningsbild
von Adler
Medlem
Inlägg: 3519
Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
Ort: Årsta, Stockholm
Kontakt:

Re: Den kejserliga etiopiska armén 1935-1936.

Inlägg av von Adler » 21 juni 2012, 09:59

Etiopiskt artilleri.

Etiopierna hade en otroligt homogen vapenpark. Eftersom varje etiopisk Ras (en militär-guvernörs-titel som var en slags kombination av Hertig och Generalguvernör) ansvarade för sitt eget Chitet (feodalt uppbåd) var det inte två som var helt lika. Det är svårt att få tag på källor och ännu svårare att få de som finns att vara överrens. Etiopierna försökte beställa vapen över hela världen när konflikten började trappas upp 1934. En del kom fram, annat stannade på vägen - mycket stoppades av fransmännen i Djibouti som en del av Nationernas Förbunds vapenembargo mot de stridande parterna (vilket inte drabbade Italien särskilt hårt då de hade en egen vapenindustri). Djibouti hade vid den här tiden en järnväg direkt till Addis Abeba.

En del vapen ska ha smugglats från Brittiska Somaliland, Kenya och Sudan, då priserna på vapen i Addis Abeba var astronomiska när alla Ras:er desperat försökte få tag på vapen. Antika vapen drogs fram ur gömmor, bland annat ett antal mynningsladdade slätborrade artilleripjäser i brons av den typ som var populär i Europa innan räfflat artilleri slog igenom helt på 1860- och 1870-talen.

Menelik II hade köpt ryskt bergsartilleri före slaget vid Adwa, och dessa pjäser fanns kvar. Erövrade italienska pjäser från Adwa fanns också i relativt stor mängd. Det fanns också diverse lättare pjäser av den typ som gärna användes av lättare europeiska kolonialförband i öknar (buret på kamelrygg) och bergsterräng (dito fast med mulor) under slutet av 1800-talet. Tyskarna ska enligt vissa källor ha levererat ett antal artilleripjäser med de pansarvärnspjäser de levererade, men enligt andra källor stoppades vapenleveranser från Krupp och Rheinmetall i Djibouti. Tyskarna ska ha ebligt en källa ha levererat 10 000 mausergevär, tio miljoner patroner, ett okänt antal kulsprutor och 60 artilleripjäser.

20mm Becker eller Oerlikon luftvärnskanoner - omkring 30-40 av dessa pjäser ska ha funnits i de etiopiska arméerna och vållade det italienska flygvapnet besvär vid flera större slag.

Mer kommer.

Användarvisningsbild
Johan Ekstrand
Medlem
Inlägg: 528
Blev medlem: 23 februari 2004, 09:18

Re: Den kejserliga etiopiska armén 1935-1936.

Inlägg av Johan Ekstrand » 27 augusti 2012, 11:40

Följer med stort intresse!

Skriv svar