Vrakplundrare på Tjörn

[uddevalla]

Jag har bott några år på ön Tjörn nu och blir mer och mer fascinerad över dess forntida historia. Nyligen var jag på RAÄ:s utställning kring utgrävningen av järnåldersboplatsen i Hoga på Tjörn och det framkom att det var rätt rika människor som bodde där runt 500 e.Kr. Bland fynden fanns glas och ett arabiskt silvermynt bl.a. I området finns en gammal fornborg, man har hittat en guldhalsring tidigare och i Pilane på öns västra del finns ett betydande gravfält.

Det jag däremot inte riktigt förstår är var pengarna som drev den här ekonomin kom ifrån.
Jordbruk? Nej, det skulle dröja 500 år till innan lerjordarna skulle plöjas upp.
Fiske? Nej, inget tyder på extensivt fiske i området
valjakt? Nej. Inga ben har hittats
Boskapsskötsel? Nej, för små områden med bete.

Vad levde tjörnborna egentligen av på den här tiden? Mina tankar faller på vrakplundring och sjöröveri. Det är nämligen så att det går en ström kring Danmark som drar till sig allt möjligt från Nordsjön, den sk. Jutska strömmen. När den kommer in i Skagerack möter den den ”Baltiska strömmen” som är en starkare nordlig ström som trycker upp allt möjligt från Nordsjö, Skagerack och Kattegatt på både Tjörns och Orusts stränder. Därav att vi på Tjörn drabbas extremt hårt av nedsmutsning i dagsläget, men det kanske var en välsignelse för 1500 år sedan?

Fråga 1: Kan det vara så att man, under en tid när latinsegel och kryss i vind var okända begrepp, hade stränderna befolkade med rövare, pirater och plundrare som bara väntade på att skadade skepp skulle driva inom räckhåll eller upp på de långa undervattensreven som fanns från öns kust mot sydväst under järnåldern?

Fråga 2: Då kommer nästa fråga, vilka skepp hade värdesaker ombord? Fanns det egentligen några kungariken att tala om längs stränderna av Skagerack och Kattegatt där handel med värdefulla laster skedde runt 500 e.Kr?

Bild av strömmarna


Här är en animation av oljeutsläppet 2011 som mer än väl kan bevisa vad som händer med saker som fastnar i strömmarna:

[Angantyr]

Hittade man verkligen ett arabiskt silvermynt från 500-talet...? Lite googlande på Hoga hittade detta:

http://www.kulturvast.se/kulturvast_tem ... x?id=70974

Är det inte de vikingatida fynd som nämns där det handlar om?

När det gäller ekonomin så var den ö.h.t. inte pengabaserad så tidigt utan byggde på att man lokalt producerade (nästan) allt man behövde. Enligt information från Tjörns kommun både fiskades, hölls boskap och odlades spannmål på Tjörn sedan stenåldern så så svårt var det nog inte för järnåldersborna där att överleva. Vad är det som tyder på att man inte fiskade? Jakt på sjöfågel och säl tillkom nog, och sälskinn känns som en tänkbar "exportvara".

Vrakplundring tror jag inte på som något stor källa till lyxförmål, hur skulle silvermynt och glas komma flytande? Sjöröveri eller den mer civiliserade varianten "tullar" kan väl dock ha bidragit. Men närmast till hands ligger det gängse mönstret att där det bor människor så finns det också stormän, och i närheten finns det andra stormän som vill hålla sig väl med dessa, och som en del av dessa relationer utbyts gåvor i form av lyxvaror som på det sättet kan vandra långa sträckor.

[uddevalla]

Mynten är präglade år 740 och 900, precis som nämns i länken. Gravfältet i Hoga användes 700-1000 e.Kr. Jag valde årtalet 500 just för att man inte skall stirra sig blind på vikingatiden utan vara medveten om att Tjörn varit kontinuerligt bebyggd och bebodd ända från stenåldern.

Jag tror/antar naturligtvis att det fiskades förr på Tjörn, men inget i utgrävningarna tyder på ett fiske där man tagit tillvara fisken i huvudsak för export, som man gjorde under "sillåren". Skulle så varit fallet skulle rester från hanteringen hittats.

Att vrakplundring faktiskt förekommit på Tjörn finns det belägg för genom historien kring guldvaggan (se nedan), och det vore märkligt om det inte förekommit tidigare, men vad var det då för sorts fartyg man plundrade?


Skröna om guldvaggan:

Lucianatten 1717 kämpade ett fartyg med dyrbar last för sitt liv bland de bohuslänska skären utanför Härön. Det var destinerat till Stockholm och kom från Hamburg. Dess last bestod bland annat av dyrbara husgeråd och annat, som tillhörde prins Fredrik av Hessen, som var gift med Ulrika Eleonora, Karl den tolftes syster. Skeppet hette Jungfru Elisabet. Denna lucianatt rasade en mycket svår storm över bohuskusten, den svåraste på många år. Den är väl dokumenterad i talrika almanacksnoteringar från denna tid. Bland annat åstadkom stormen svåra skador på hus i Göteborg. Alltnog skeppet Jungfru Elisabet drevs hjälplöst in mot kusten och strandade slutligen vid Räbbehuvud på Härön. Besättningen försvann spårlöst, skeppet slogs i spillror och när den bleka decembermorgonen grydde var den lilla viken innanför Räbbehuvud fylld med vrakgods, och i strandsittarstugorna stod glädjen högt i tak.

I lasten hade bland annat ingått en liten guldvagga, en votivgåva till prinsessan Ulrika Eleonora från ett tyskt furstehus. Denna guldvagga var synnerligen dyrbar och besatt med ädla stenar. Nu försåg sig strandsittarna rikligen med det goda som vrakningen erbjöd. Enligt sägen skulle prosten i församlingen, han hette Mikael Kock, ha mutats till tystnad med en från vraket bärgad spanskrörskäpp med guldknopp. Nu skulle, allt enligt den muntliga traditionen, prosten, som var riksdagsman, långt senare vid ett riksdagsbesök i Stockholm ha medfört sin käpp. Nu var prins Fredrik emellertid bliven kung Fredrik den Förste. Under riksdagen mötte han prosten Kock och igenkände käppen som sin och till prostens förvåning skruvade kungen av guldknoppen och tog ut en rulle guldmynt, som legat gömda i käppen.

Prosten arresterades, en stor truppstyrka sändes till Tjörn för att leta efter den långt dyrbarare guldvaggan. Den bonde, som bärgat guldvaggan blev emellertid varnad i tid och hann gräva ner guldvaggan i sin åker. Åren gick, men när bonden låg på sitt yttersta biktade han sig för församlingsprästen och berättade var guldvaggan låg nergrävd. Men när prästen hade gått kände sig bonden något bättre, han ångrade sig och med sina sista krafter gick han ut och flyttade guldvaggan till ett nytt säkert gömställe. Strax därpå dog han och tog sin hemlighet med sig i graven. Men än i dag ser man folk gräva flitigt i jorden på Tjörn i synnerhet när det är tid för sättpotatisen att komma i jorden.
Källa:
http://www.bohusgillet.se/Nylander2.htm

[Valdemar Sappi]

Vrakplundring handlar huvudsakligen om skrönor, men en nypa sanning i. Såg ett program om just myterna kring detta i södra England där de är mer levande än kanske någon annan stanns. Och programmet hittade massor, men konstaterade också just att det handlade om myter - nästan helt rakt igenom.

När skriftliga källor dyker upp så ser vi ju t.ex. att rätten till vrak/vrag är noga reglerat i lag. Ett exempel. Biskop Jakob Splitaff i Ribe, mest känd för att han med vapen i hand ca 1334 var bra nära att lyckas driva ut den hosteinske greve Gert ur Jylland, genom att gång på gång vara nära att ta dennes sista danska borg Gottorp vid Slesvig.
Men han är också känd för att ha varit så girig kring sin rätt till vrak utefter större delen av västra jylland, att han tvingades avsäga sig den rättigheten. Han tänjde lagen till sin fördel allt för mycket.

När Gotland dyker upp ur historien så finns strandrätten där. Rätten att INTE bli avkrävd vrakrätt vid strandning inom ett visst avstånd från stranden. Så frågan var viktig.

Men jag tror att just den där myten med allmän plundring som förekommer i en del gamla svartvita filmer. Just det är BARA myt. Vrakrätten är noga lagreglerad i en rad kända lagskrifter. Den är säkert en fråga för BARA överheten. För de lokala, stormännen. Inget vanligt folk har något att göra med. Vi har en hel del dokument från 1300-talet om hur gods som strandat krävs tillbaks, med detajer om hur och på vilka villkor.

Lyktor på stranden? Klubba ihjäl de som överlevde? Jo, det hände men var inte den normala verkligheten utan det laglösa undantaget.

[Valdemar Sappi]

Gutalagen om vrakgods:

Hittar någon vrakgods på land, då skall han hava var åttonde penning av fyndet. Hittar han det flytande ute och måste hava skepp och åror, eller hittar han det på havsbottnen och måste hava krok och båtshake, då skall han hava tredjedelen av sitt fynd. Om han hittar det utom landssyn, då skall han hava hälften av det som han hittade.

http://www.guteinfo.com/?id=2298

[varjag]

Gutalagen om vrakgods:

Eller den i praktiken gällande....Strandat gods - hör Strandfolk till!

Varjag

[Valdemar Sappi]

Det att det finns så många lagar kring det och det att överheten tyckte det var så viktigt. Ja det kan man ju tolka helt olika. Ett sätt att se det är såklart att det behövdes mycket lagar just för att många inte brydde sig om dom...
Men Gotlänningarna med sin starka tingsorganisation och behov av säkra hav, de höll nog efter varandra. Knappast en tillfällighet att strandskyddet är så starkt just där.

Fast hur gamla fåtaliga källor skal tolkas!? Det att det så ofta blev sagt under 1300-talet att en väpnare måste möta upp med minst en häst, det uppfattar i varje fall jag som så att de väldigt ofta kom utan. Och hade de med någon, då handlade det knappast om en vältränad stridshäst.

[Widsith]

Ni glömmer bort en inkomstkälla: slavhandel.