Innehåller "Råttan i pizzan" riktiga folksägner?

[Wooster]

Hittade Bengt af Klintbergs "Råttan i pizzan" på ett antikvariat för i förra veckan och började läsa så smått i den idag. Nu har jag inte läst mer än en bråkdel, men kan inte låta bli att slås av en sak: Tror folk verkligen på det här?

Alltså i inte i betydelsen "hur dum får man vara", utan är det här verkligen riktiga folksägner som spridits i samhället? Historierna är ju ofta så dumma och orealistiska att de ju ofta bara blir fåniga varför jag spontant blir skeptisk.

Bengt af Klintberg är noga med sina källor från var han har fått historierna och hävdar själv att de har fått spridning, ibland till och med vid spridning. Är det samhället som förändrats och "Klintbergare" slutat få spridning i takt med att folk faktiskt blivit mer kritiskt tänkande? Och Internet gör saker mer spårbara och rykten därför snabbare dör ut (eller snarare - blir mer sofistikerade)? Råttan i pizzan kom ju ut för 25 år sedan och historierna är ofta ännu äldre i sin datering; 60- och 70-tal.

En jämförelse man skulle kunna göra är ju till Skalmans egen Hexmaster och hans böcker Faktoider, som ju är en form av nutida "Råttan i pizzan". Faktoiderna pekar ju på att folk fortfarande är ganska okritiska till vad man hör, men faktoiderna är ju ändå betydligt mer sofistikerade än folksägnerna i Råttan i pizzan. Där Råttan i pizzan behandlar historier om vita föräldrar som fött svarta barn på grund av att pappan besökt prostituerade som haft "svart" sperma i sig handlar ju "Faktoider" (grovt förenklat) om att Strutsar inte gömmer huvudet i sanden eller att många citat felaktigt tillskrivs kända personer.

Saker man får reda på om man kollar källor, men som inte nödvändigtvis måste vara felaktiga vid en första granskning (som Klintbergarna).

Fast min tes om att samhället blivit bättre och folk blivit så källkritiska att man gått från Klintbergare till Faktoider kanske stupar på att jag bara tur som slipper umgås med folk som är dumma nog att berätta folksägner för mig?

[Schwemppa]

Nu är det ett antal år sedan jag läste "Råttan i pizzan" men jag minns att jag konstaterade att en del av historierna hade jag hört berättats på skolgården under sent 1970-tal.

Speciellt de med hög äckelfaktor, det går ju bäst hem i lågstadiekretsar. Men nog var det ju då redan lite "tro´t om ni vill" över dem.

[Hexmaster]

En del klintbergare är mer sägner än andra. Som spökhistorierna, eller den där om en förrymd mördare (hur den nu gick). Äckelfaktor som sagt; grundskole-skräckisar. Många sådana verkar inte trovärdigare än Bellman-historier men i en samling moderna sägner platsar de utan vidare. Om någon tagit dem på allvar? Tja. Med tanke på vad folk bevisligen trott på så finner jag svårt att säga något definitivt.

faktoiderna är ju ändå betydligt mer sofistikerade än folksägnerna i Råttan i pizzan

Det beror på att jag fått välja... Det finns ett myller av sagor och sägner ute på nätet, de är fler än någonsin. Så nej, vi har nog inte blivit klokare.

Går man in på snopes.com hittar man stora mängder påståenden, där inte så få verkar absolut otroliga. Jag kan inte gå i god för dem heller.

Notera även att bra många faktoider jag tar upp har åldern inne. Det är full tänkbart att snittåldern rentav är högre än för klintbergarna.

[Wooster]

Notera även att bra många faktoider jag tar upp har åldern inne. Det är full tänkbart att snittåldern rentav är högre än för klintbergarna.

Fast det säger ju bara att faktoider överlevt där klintbergare dött ut.

Delvis har ju Schwemppa rätt i att historierna har sitt ursprung och sin grogrund på skolgårdar. Vad jag ställer mig undrande till är att historierna också skulle spridits bland vuxna människor såsom sanningar.

Ett exempel rör en liftare som skulle varit Jesus eller en ängel som förutspådde jordens undergång, en historia som enligt Klintberg skulle förekommit i bibelbältet i Småland och som enligt tidningsuppgifter orsakat att människor inte vågade köra vissa vägar i rädsla för att se honom (Bara det blir ju en motsägelse - kristna människor lär ju knappast sky Jesus).

[Blixten]

Jag har hört själva råttan-i-pizzan berättas för mig av en person som trodde på den. I vuxen ålder.

http://xkcd.com/843/

Jag tycker att boken var en ögonöppnare och jag själv fick uppddatera en del sanningar samt att jag blev mer skeptisk till det jag hör. Eller också vad det bara det att jag mognade...

[a81]

Egentligen är väl faktoider och klinbergare ganska olika. Att faktoider har blivit så utbredda tror jag till stor del har att göra med skolundervisningen de senaste decennierna. Kunskaper som inte är kopplade till precis det man är utbildad till och/eller jobbar med är ofta ganska svaga. Folk blir mer och mer utbildade men allt sämre (allmän)bildade. Historia är kanske det ämne som påverkats mest av detta. Någon har kanske exempelvis hört att allmän folkskola infördes 1842 och drar då slutsatsen att ingen (utom överklassen) kunde läsa i Sverige 1841, trots att alla vuxna vid den tidpunkten kunnat läsa sedan flera generationer.

Klintbergare å andra sidan handlar väl mer om skrönor som berättas i skolmiljö och som (yngre) personer i viss omfattning tror på. Jag har faktiskt svårt att tro att någon (vuxen) verkligen skulle ha trott att det serverats pizza med råttkött på.

[Hexmaster]

Att faktoider har blivit så utbredda tror jag till stor del har att göra med skolundervisningen de senaste decennierna.

De allra flesta jag studerat har varit betydligt äldre. För att inte tala om all den icke-kunskap som försvunnit och glömts bort. "Det var bättre förr"-kortet funkar inte.

Jag har faktiskt svårt att tro att någon (vuxen) verkligen skulle ha trott att det serverats pizza med råttkött på.

Det har faktiskt inte jag.

[Schwemppa]

... historierna också skulle spridits bland vuxna människor såsom sanningar.
.

Jag vill minnas familjebekanta (medelålders) som vid kaffebordet någon gång på 1980-talet återberättade historien om den sjaskige (men stenrike) gubben som såg på kristallkronor på varuhuset men fick dålig service. Då slog han sönder kristallkronan med sin promenadkäpp, och sade "kanske ni nu berättar vad den kostar".

Det skulle ha utspelat sig på Stockmanns varuhus i Helsingfors, och en bekants bekant hade varit vittne till det hela.

Klassiskt.

[Schwemppa]

Jag har förresten aldrig upphört att förundra mig över hur mycket inspiration diverse filmmakare har fått av de urbana legenderna - det är väl om något ett tecken på vilken genomslagskraft dessa moderna folksagor har.

Inte bara den här sammanfattningen...

[frejs väpnare]

Klintbergare å andra sidan handlar väl mer om skrönor som berättas i skolmiljö och som (yngre) personer i viss omfattning tror på. Jag har faktiskt svårt att tro att någon (vuxen) verkligen skulle ha trott att det serverats pizza med råttkött på.

Klintberg visar ju flera exempel på hur "vuxna" journalister trott och publicerat dessa Klintbergare på nyhetsplats.

Jag vill minnas familjebekanta (medelålders) som vid kaffebordet någon gång på 1980-talet återberättade historien om den sjaskige (men stenrike) gubben som såg på kristallkronor på varuhuset men fick dålig service. Då slog han sönder kristallkronan med sin promenadkäpp, och sade "kanske ni nu berättar vad den kostar".

Det skulle ha utspelat sig på Stockmanns varuhus i Helsingfors, och en bekants bekant hade varit vittne till det hela.

Stockmanns - dumheter. Det hände på NK i Stockholm, och handlade om soffor. Av hänsyn till hans barnbarn vill jag inte skriva ut bergsmannens riktiga namn, eftersom tjejen faktiskt skäms (det är sant) över sin morfars uppträdande.

[Schwemppa]

Jag blev av den här diskussionen inspirerad att läsa "Råttan i pizzan" på nytt, och döm om min förundran när jag kom till "Återseendet i dissektionssalen" (sid 218 ff). Den handlar alltså om obducenten som upptäcker att det är en nära vän eller käresta han har fått att jobba på.

I ljuset av den här nyheten, nämligen: http://www.hbl.fi/text/utrikes/2010/12/17/w56438.php

Så visst händer det på riktigt också. Eller är det där också en klintbergare...

[Wooster]

Ja, noterade också att Obducent-historien faktiskt hänt, alldeles nyligen (och säkert otal andra gånger tidigare också). Och visst finns det olika kalibrar på historierna.

Men generellt efter att ha läst boken så har sägnerna ändrat karaktär, historier som är med i Råttan i pizzan hade kanske spridning på 60- 70- och möjligen 80-tal som äkta, men inte idag. Bara för att ta "Råttan i pizzan"-exemplet, det går rykten på stan om olika restauranger också idag. Men ryktena är betydligt mer nertonade. Inte tusan handlar det om att pizzerior eller kinesrestauranger lägger råttor i maten, snarare att de inte bryr sig om bäst-före-märkningar och saknar tillstånd från Miljöskyddskontoret.

Likadant med ryktena om invandrare - det finns en hel flora med fördomsfulla rykten om invandrare, men ingen tror idag på allvar att de bryter upp parketten för att odla potatis.

[Hexmaster]

Vore en intressant utmaning, "hitta den knäppaste historien folk tror på".

Bortsett från utsmyckade byggen som månlandnings-grejorna, chemtrails m.m. då.

[Wooster]

Vore en intressant utmaning, "hitta den knäppaste historien folk tror på".

Ser vissa metodproblem med att definiera "knäppaste" och "tro på", men ja det vore verkligen en intressant utmaning.

Och de "utsmyggade byggena" av fantasifulla konspirationsteorier skiljer ju sig från folksägnerna i att de ju faktiskt försöker framstå som underbyggda hur märkliga de än är. Folksägnerna är ju just bara något man hört någon gång om någon kompis kompis.

[Hexmaster]

En krok på Facebook-gruppen gav raskt flera intressanta svar.

Nyligen var det en FB-"kampanj" där folk tog seriefigurer som profilbilder. Syftet var att protestera mot pedofiler (hur man nu tänkte). Sedan uppstod ett rykte att kampanjen skulle ha startats av pedofiler.
Facebook cartoon avatars not linked to pedophiles, says FB

Att Facebook ska börja ta betalt av användarna. Den dör nog aldrig.

Steriliseringspillret Progesterex still going strong. Otroligt.

Att man får autism av vaccin.

Att fler har dött av vaccinet mot svininfluensan än av sjukdomen.

Kräkmedel i sprit still going strong!

Detox var ett intressant förslag. Ingen sägen precis, men betydligt mer utbredd än någon enskild klintbergare, vill jag mena. Det är ju en industri.


En slutsats hittills är att korta grejor har en evolutionär fördel i den digitala åldern. Klintbergs små noveller finns säkert fortfarande. Letar de sig inte ut på nätet så är de besvärligare att hitta och har besvärligare att sprida sig. Liksom att bli motbevisade, kantänka... Intressant det här.