Läser anmälan om en nyutkommen bok, Kristina Ekero Eriksson Årstafruns dolda dagböcker. Titeln beror på att "vissa uppgifter uteslöts för att de ansågs vara moraliskt anstötliga"; det framgår inte riktigt hur "dolda" de tidigare varit, ej utgivna i tryck eller..?
http://www.bt.se/kultur/recensioner/nya ... 179849).gm
Hajade till vid uppgiften om Märta Helena varken blivit föremål för någon uttömmande biografi eller "ingen enda avhandling". I synnerhet det sistnämnda låter otroligt. Sant?
Årstafrun
Re: Årstafrun
Jag läste precis ut boken och den erbjöd en både trevlig och intressant läsning.
Det har åren 1946-53 utgivits "Årstadagboken" i tre volymer men enligt denna recension:
http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur ... 272655.svd
så var väl dels fokuset för dessa böcker något annorlunda än för "Årstafruns dolda dagböcker" och dels var kanske de tre som gjorde urvalet till "Årstadagboken" något pryda. Kristina Ekero Eriksson skriver i förordet att
Enligt Eriksson berör detta främst Årstafruns son, Hans Abraham, och hans leverne.
Någon form av urval måste väl göras, misstänker jag, när dagboken motsvarar 5000 maskinskrivna A4-sidor och det förutom denna även finns en "Allehanda", en journal som Årstafrun under 20 års tid förde parallellt med dagboken. Utöver detta finns tydligen oerhört mycket mer sparat enligt Eriksson, bland annat
Vidare nämner Eriksson sådana efterlämnade dokument som De maträtter jag mest tycker om, Nyare och äldre danser och Projekt till vilka som (om Gud vill) skola anmodas att följa mitt stoft till graven.
Huruvida det är sant eller inte, att det inte finns en enda avhandling om Årstafrun, är inte jag kropp nog att svara på, men Eriksson påstår att det förhåller sig så och med tanke på arbetet hon verkar ha lagt ned på att skriva boken så vore det märkligt om hon inte skulle ha hittat någon sådan, om den funnes.
Min högst personliga teori är att Årstafrun kanske inte ansetts vara tillräckligt intressant som person för att motivera någon till att plöja igenom materialet och skriva en avhandling om henne.
Men som sagt, en intressant och trevlig bok med lättillgängligt språk som bjuder på en detaljerad inblick i vardagen för en högreståndskvinna. Enbart sonen Hans Abrahams liv och leverne skulle nog kunna bli en intressant skandalbok
Det har åren 1946-53 utgivits "Årstadagboken" i tre volymer men enligt denna recension:
http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur ... 272655.svd
så var väl dels fokuset för dessa böcker något annorlunda än för "Årstafruns dolda dagböcker" och dels var kanske de tre som gjorde urvalet till "Årstadagboken" något pryda. Kristina Ekero Eriksson skriver i förordet att
. (sidan 9)Det är uppenbart att man under 1940- och 1950-talen, när "Årstadagboken" publicerades, valt bort uppgifter som ansågs vara moraliskt känsliga.
Enligt Eriksson berör detta främst Årstafruns son, Hans Abraham, och hans leverne.
Någon form av urval måste väl göras, misstänker jag, när dagboken motsvarar 5000 maskinskrivna A4-sidor och det förutom denna även finns en "Allehanda", en journal som Årstafrun under 20 års tid förde parallellt med dagboken. Utöver detta finns tydligen oerhört mycket mer sparat enligt Eriksson, bland annat
(sidan 9)listor över inbjudna till de storslagna slåtterölen på Sjöängen, förteckning (i bokstavsordning) över alla föremål som byttor, kanoner, korkar [sic!] och annat som forslades dit, liksom de dikter som Bellman skaldat till Årstaherrskapets ära.
Vidare nämner Eriksson sådana efterlämnade dokument som De maträtter jag mest tycker om, Nyare och äldre danser och Projekt till vilka som (om Gud vill) skola anmodas att följa mitt stoft till graven.
Huruvida det är sant eller inte, att det inte finns en enda avhandling om Årstafrun, är inte jag kropp nog att svara på, men Eriksson påstår att det förhåller sig så och med tanke på arbetet hon verkar ha lagt ned på att skriva boken så vore det märkligt om hon inte skulle ha hittat någon sådan, om den funnes.
Min högst personliga teori är att Årstafrun kanske inte ansetts vara tillräckligt intressant som person för att motivera någon till att plöja igenom materialet och skriva en avhandling om henne.
Men som sagt, en intressant och trevlig bok med lättillgängligt språk som bjuder på en detaljerad inblick i vardagen för en högreståndskvinna. Enbart sonen Hans Abrahams liv och leverne skulle nog kunna bli en intressant skandalbok
Re: Årstafrun
Är du bekant med Widdings böcker? Känner dem bara till namnet.
Re: Årstafrun
Likadant för mig. Jag har läst hans karolinersvit nån gång för en herrans massa år sedan samt ett par av böckerna i sorundasviten och småstadskrönikan.Hexmaster skrev:Är du bekant med Widdings böcker? Känner dem bara till namnet.
Men vad jag förstått av sammanhanget så är hans böcker som rör Årstafrun av det mer kåserande slaget. Utgår man från hur han använder sig av faktisk historia i de ovan nämnda verken så gissar jag jag att han använt sig av verkligheten som bakgrund för en fiktiv berättelse. De är säkerligen läsvärda, det var nämligen det andra jag läst.
Re: Årstafrun
Jag har aldrig läst eller hört talas om någon biografi eller avhandling, och det är förvånande att det inte finns någon. Hennes dagböcker anses vara historiskt värdefulla och har ju också spelat en kulturell roll - bla i Widdings böcker, som jag själv också har läst. Dagböckerna är förstås en biografi i sig, men en avhandling kommer nog att skrivas så småningom, särskilt som intresset för kvinnors historia nu är mycket större än det var förut, då inga kvinnor utom drottningar ansågs relevanta.