Som nämnts i en tidigare tråd så är jag (tyvärr - visst hade det varit spännande..
) övertygad om att de polska tavelförsäljarna som verkade i Sverige på 1980-talet inte var en del av en gigantiska underrättelseorganisation med syfte att kartlägga och i ett senare skede mörda våra flygförare/andra viktiga befattningshavare inom försvarsmakten. Här kommer några av mina huvudargument (har tidigare delgivits i äldre tråd):
1. Vilken slags relevant information kan man få fram genom att besöka någons dörr/hall under ett försök att sälja en tavla? Om du är ute efter att mörda en befattningshavare är det inte särskilt intressant vilken färg hans dörrmatta har, huruvida han eller hans familj var hemma den dagen du besökte dem, hur deras dörrklocka låter etc. Det finns helt enkelt ingen intressant information att få fram genom ett tavelförsäljningsbesök.
2. Det är alltid riskfyllt att skicka ut spioner/agenter i främmande land. När det gällde sovjetiska/öststatsspioner fanns alltid risken att de skulle hoppa av till väst vilket resulterade i stora rubriker i väserländsk media. Det hade inte varit värt risken att sända 100-tals(?) polska studenter till Sverige med uppgift att kartlägga militära befattningshavare då den informationen man kan få ut vid ett tavelförsäljningsbesök inte är särskilt intressant i förhållande till den skada en avhoppad polsk spion kunde orsaka.
3. Underrättelser måste ständigt uppdateras - information om att en viss officer ägde en elak hund och brukade öppna dörren i blå morgonrock är inte särskilt värdefull efter några år - hunden kan ha dött och officeren har köpt en ny morgonrock. Det skulle ha krävts ett mycket omfattande arbete för att hålla informationen aktuell - 100-tals personer bara som tavelförsäljare och ett flertal som bearbetare/analytiker av den inlämnade informationen vilket inte hade varit rimligt i förhållande till dess underrättelsevärde.
4. Under 80-talet var det ganska vanligt att polska studenter studerade i Sverige. Dessa fick en väldigt låg ekonomiska ersättning från hemlandet som inte var inpassad efter svenska förhållanden. De polska studenterna ville givetvis gå på studentpuben och festa som alla andra och för att dryga ut kassan tog de arbeten som äppelplockare, snickare och (trumvirvel) tavelförsäljare. De påståda polska spionerna var helt enkelt polska tavelförsäljare.
5. Under tjänstgöring i utlandsstyrkan har jag vid ett tillfälle (över några öl skall tilläggas..) konfronterat polska officerare med denna myt vilket fick dem att skratta gott samtidigt som att de påpekade att deras underrättelsetjänst nog hade viktigare saker för sig under kalla kriget.
6. De flesta personer som tar upp myten har hört den via en bekants bekants bekant. De få personer som jag själv har hört berätta om tavelförsäljarbesök är personer som gärna skulle vilja att det var en polsk spion som besökte dem (engagerade hemvärnsmän, reservare med underrättelsebakgrund m.m)
/VL
