Stockholms-Tidningen 81-84

[loop]

Jag vet väldigt lite om den. Det jag mest undrar är varför den lade ner och hur stor upplaga den hade?

[lampros]

Jag läste om detta i DN för länge sedan. På 80-talet.

Kort svar: "Stocken" skötte sin annonsavdelning med vänster hand. Man hade inga proffs på området, bara folkrörelseamatörer (vilken kan gälla för hela ledningen). Man väntade på att annonsörer skulle ringa istället för att ragga upp dem! En av de få trogna annonsörerman hade var Fonus, Rörelsens egen begravningsbyrå. De körde så många annonser att man fick be dem att dra ner på dem...

"Stocken ett kaos från början till slut" hette DN-artikeln ifråga. Tidningen tycks ha startats för att få presstöd. Man såg hur många miljoner SvD mfl håvade in så varför inte göra ett försök med en folkrörelseägd blaska...

[loop]

Ok. Det låter inte helt otroligt, men det låter även väldigt mycket DN yttrar sig om en konkurrent.

[lampros]

Konkurrentsnack, skadeglädje...?

Jodå. Men jag tror LO var naiva när de startade tidningen. Att ha en ideell grund (arbetartidning i Stockholm) var nog rätt, men är man med i leken måste man förstå reglerna också. Och det är att en tidning säljer inte sig själv, även om den är bra (vilket DN-artikeln ifråga erkände, man skrev att Stocken hade bra fotomaterial osv).

För att starta en business måste man ha tre saker sägs det: en visionär, en kamrer och en skitstövel. Den förste skapar idéer, den andre håller ordning och den tredje ser till att pengar rullar in. Stocken torde möjligen ha saknat både kamrerer och "skitsövlar", dvs koll på ekonomin och det jävlar-anamma som behövs för att få folk att köpa tidningen. Förvisso raggade man prenumeranter via arbetsplatsombud men det räckte inte. Prenumerationsavdelningen var förresten i oordning liksom mycket annat.

[Stefan Lundgren]

Den första upplagan av Stockholmstidningen trycktes fr o m 1889 innan den slogs ihop med Stockholm Dagblad i början av 1930-talet(1932???) och sedan dess har det förekommit i olika uppslag eller versioner av denna tidning eller rättare sagt själva namnet. Det är lite värt att poängtera detta, tycker jag.

Stefan

[loop]

Var det LO som startade den? Jag trodde det var partisdistriktet i Stockholm, arbetarkommunen eller sossarna centralt.
Som jag har förstått det så var det en bra tidning och ovanligt oberoende för att vara socialdemokratisk på 80-talet.
Det har fått mig att undra hur starkt stöd den hade inom "rörelsen" resp "partiet".

Ingen som vet upplagan?

[Stefan Lundgren]

Jag tittade lite grann i NE om Stockholmstidninge och precis som jag skrev så har den haft sina tidsperioder.

Stockholms-Tidningen, ST, ursprungligen liberal, senare socialdemokratisk dagstidning utgiven i Stockholm 1889–1966, 1981–84 och sedan 1993. Stockholms-Tidningen etablerades 1889 av Anders Jeurling med ekonomiskt stöd av Christian Gernandt. Jeurling ville med Stockholms-Tidningen skapa en lättläst tidning för en bred publik. Priset sattes därför lågt. I Stockholm blev det hälften av Dagens Nyheters pris och i landsorten en fjärdedel. För att främja försäljningen i landsorten värvades detaljister som ombud. Innehållet i Stockholms-Tidningen präglades av nyheter, insändare och förströelse, såsom följetonger och tävlingar. Stor omsorg ägnades utformningen. Till medarbetarna hörde Anna Branting ("René") och Axel Wallengren ("Falstaff, fakir"). Stockholms-Tidningen rönte stor framgång, nådde en upplaga på 100 000 ex. 1900 – den största tidningen norr om Berlin – och blev 1913 sjudagarstidning. Stockholms-Tidningen ägdes 1893–1906 av Jeurling, 1906–30 av ett konsortium och därefter av Torsten Kreuger. År 1931 gick Stockholms Dagblad upp i Stockholms-Tidningen. I samband därmed blev Ewald Stomberg (1876–1959) chefredaktör och tidningen efter hand huvudorgan för Folkpartiet. Bland medarbetarna fanns Else Kleen (mode, sociala frågor), Gustaf Näsström (konst), Bengt Idestam-Almquist ("Robin Hood", film och söndagsbilaga) och Bertil Ohlin (politik och ekonomi).
Stockholms-Tidningen såldes 1956 till LO, som förklarade tidningen politiskt obunden; Gustaf Näsström blev chefredaktör. År 1958 lades Morgon-Tidningen ned till förmån för Stockholms-Tidningen. När tidningen 1962 betecknades som socialdemokratisk utsågs Victor Vinde till chefredaktör och Ivar Sundvik till politisk redaktör. För att vända en negativ upplageutveckling i landsorten lanserades Stockholms-Tidningen 1963 som TV-ålderns tidning, och innehållet blev mer kommenterande än tidigare. Året därpå gjordes Stockholms-Tidningen till en tabloidtidning, inriktades innehållsligt mot Stockholm men stod inte att rädda utan fick läggas ned 1966 med 130 000 ex. i upplaga. Då var Gunnar Fredriksson chefredaktör.
UppStockholms-Tidningen återuppstod 1981 som socialdemokratisk morgontidning i tabloidformat, med inriktning på Stockholmsområdet. Den var femdagarstidning till 1983, därefter sjudagarstidning och hade Sven O. Andersson som chefredaktör. Trots nydanande journalistik och ett omfattande presstöd tvingades Stockholms-Tidningen på grund av. för få annonser att upphöra 1984. Upplagan var då 40 000 ex.
Stockholms-Tidningen startades igen 1993, nu som socialdemokratisk endagstidning i Stockholm. Upplaga: 2 600 ex. (2009).

Det var också en liten litteraturlista också!!!

G. Sundell, Ord och öden i ett tidningshus (1959);

N. Westman, Stupstocken: En tidnings historia (1985).

Stefan

[Donkeyman]

Det var stor skillnad på den gamla "Stocken" och den kortlivade 80-talsvarianten. Skall man diskutera ST så måste man minnas hur pressen funkade för inte så länge sedan. De olika tidningarna var partianknutna. I Stockholm var ST/AB (s)-märkta, DN/Expressen var språkrör för (fp) medan SvD låg nära (h).

"Stocken" var från början en Liberal tidning. Men den köptes av LO så sent som 1956 och förvandlades då till ett Socialdemokratiskt språkrör.

Samtidigt var det stor skillnad på vilken approach de olika tidningarna hade till sin partianknytning. ST/AB ägdes ju av "rörelsen" och dess existens motiverades av behovet av att "få ut" partiets åsikter. AB hade ganska stora upplagor och var inte fullt så politiserad. ST däremot förvandlades mer eller mindre till en internbulletin för "Rörelsen". Jag minns mycket väl att den ansågs som totalt oläslig för alla som inte var politiskt aktiva sossar.

De borgerliga tidningarna ägdes av privata intressen och där hade man givetvis ett krav på vinst. De var helt enkelt betydligt mer kommersiella. Något som bland annat gav sig uttryck i betydligt effektivare annonsavdelningar. Men också när det gällde approachen till partifärgen. Man skiljde mellan nyhets- och ledarsidor. Speciellt SvD var allmänt erkänd som pålitlig nyhetstidning. Politiken hölls strikt till ledarsidan.

Detta hållningssätt stod i kontrast till hållningarna på ST/AB. Dessa tidningar var på den tiden mer eller mindre partimegafoner. I synner het ST fungerade mer som internbulletin för "Rörelsen". De borgerliga tidningarna kunde kritisera "sina" partier. Något sådant ägde aldrig rum i den Socialdemokratiska pressen. Det var så illa att "den gamla" ST var totalt oläslig för den som inte var aktiv sosse. Vilket naturligtvis märktes i upplagan. Till slut blev det för betungande för LO att hålla "Stocken" under armarna och man lade ned den år 1966. ST hade då väldigt liten upplaga. I min ungdom bar jag ut morgontidningar och jag minns att på 100 DN gick det 30-40 SvD och på sin höjd 5 ST. Som i huvudsak var gratisabonnemang åt personer inom "Rörelsen".

Sedan kom det några "mörka" år för AB då tidningen politiserades kraftigt och upplagan sjönk som en sten. Tanken från LO var antagligen att AB skulle ta över rollen som "Internbulletin" vilket givetvis gynnade konkurrenten "Expressen".

Den nya "Stocken" som fick leva några få år i början på 1980-talet blev något helt annat. Den kunde inte jämföras med den gamla som lades ned 15 år tidigare. Den bemannades av unga och entusiastiska -68-or som ville göra en bra dagstidning. Dess värre var man betydligt sämre på det kommersiella - annonsförsäljning till exempel. Personligen tyckte jag att den var bra. På den tiden läste jag SvD och ST dagligen. Den "nya" ST hade en fantastiskt bra kulturbevakning och var över huvud taget inte så politiserad som föregångaren. Den innehöll till och med kritik mot Socialdemokratin. Till "Rörelsens" stora irritation. Jag tror faktiskt att detta hade stor betydelse för nedläggningen. I början på 1980-talet var det fortfarande den gamla "Betongsossementaliteten" som dominerade inom Rörelsen. Kritik av något som "Rörelsen" företog sig var förbjuden.

Efter "Stockens" nedläggning skedde det märkliga att AB kommersialiserades. Man frigjorde sig från partibojan och startade den förändring som med tiden skulle göra AB till större än Expressen. Samtidigt som LO och Partiet avvecklade sitt tidningsägande. Något som kanske inte var alldeles taktiskt riktigt. Efter valet i år anses ju avsaknad av egen press vara en av faktorerna kring valförlusten.

[varjag]

Men den köptes av LO så sent som 1956 och förvandlades då till ett Socialdemokratiskt språkrör.

...minns det väl - det var då farsan sa upp prenumerationen

[loop]

Man skiljde mellan nyhets- och ledarsidor. Speciellt SvD var allmänt erkänd som pålitlig nyhetstidning. Politiken hölls strikt till ledarsidan.

Det går inte att säga så. Redan vid nyhetsurvalet så märks politiken och objektiviteten försvinner.

Men jag förstår vart du vill komma. Sossepressen var väl ungefär som Proletären är numera.
Har för mig att det var mer eller mindre tvång att prenumerera på Arbetaren om man var medlem i SAC och bodde i Stockholmsdistriktet också, detta var mellan 40-50 och 60-talet någon gång(Kan ha upphört när den slutade vara dagstidning 58 också). Detta märks när man pratar med journalister som var med innan 80-talet, de avskyr verkligen politiskt styrda tidningar,ibland så mycket att det slår över. Vilket blir ännu sämre. De tidningar som slagit över är i regel bara navelskådande och riktigt usla. Finns som tur är ingen sådan dagstidning numera,men Arena är ett bra exempel.

Jag undrar fortfarande över ägandeförhållandena, vem eller vilka var den formella ägaren?
Utgivningsbeviset har jag för mig att jag fick fram att det tillhör nåt som heter Rospress.

[Donkeyman]

Jag undrar fortfarande över ägandeförhållandena, vem eller vilka var den formella ägaren?
Utgivningsbeviset har jag för mig att jag fick fram att det tillhör nåt som heter Rospress.

Jag vill bestämt minnas att det var den samlade Socialdemokratiska rörelsen som ägde den nystartade "Stocken". Givetvis genom en eller annan komplicerad företagskonstruktion. Men i slutänden var det LO och fackföreningsmedlemmarna som "stod för fiolerna". Och dyrbara fioler blev det. Därför att dels sålde man dåligt med annonser men dessutom slog man inte igenom upplagemässigt.

Men på den tiden ansågs det ändå att dålig ekonomi inte var den yttersta orsaken till nedläggningen. De flesta debattörer menade att LO nog kunde ha burit förlusten men problemet var att tidningen inte utvecklade sig till en ren "partimegafon" utan blev en oberoende Socialdemokratisk tidning som kunde finna på att kritisera (s), LO eller någon annan av rörelsens delar för ett eller annat. Och därmed trampade man på ömma tår som inte var beredda att acceptera sådant den gången för nära 30 år sedan.

[frejs väpnare]

Stockholmstidningen, liksom alla andra "arbetartidningar", ägdes av A-pressen. Ett, huvudsakligen, LO-ägt tidningsföretag.
Det gick i konkurs 1992 med ca 150 miljoner i skulder, trots att LO bara några år tidigare skjutit till nästan 150 miljoner.
Samtliga ägarbevis övertogs av ett nystartat företag, Ros-press, medan många lokaltidningar övertogs av respektive LO- och/eller partidistrikt, för att sedan , inom några år, läggas ner.
Den sista (?) av dessa nedläggningar var tidningen Arbetet, som lades ner 2001.

Nämnas kan att "Stockholmstidningen" ges ut som lokal stockholmsbilaga till SAP:s veckotidning "Aktuellt i politik och samhälle".
Det fanns/finns tankar i Göteborg att, på liknande sätt, bevara "Ny tid".

[loop]

Intressant.

http://sv.wikipedia.org/wiki/A-Pressen

Det finns 3 kvar.

Vänsterpartiet hade även de tidningar bla Ny dag som lades ner 1990, så A-pressen var inte ensamma bland arbetartidninagarna. SAC hade som mest två dagstidningar Arbetaren och Norrlandsfolket.

[Donkeyman]

I stort sett hela den Socialdemokratiska pressen havererade på 1970- och 80-talen. Jag hävdar bestämt att orsaken var att de tidningarna toppstyrdes alldeles för hårdhänt genom Partiet och Facket. Resultatet blev att de blev i det närmaste oläsliga för den som inte redan "hade sett ljuset" och ingick i Rörelsen.

Ännu värre var situationen inom de tidningar och magasin som var anknytna till organisationer Vänster om Sossarna. "Ny Dag" är ett alldeles utmärkt exempel på detta. En tidning som enbart riktade sig till partimedlemmar (och knappast de orkade läsa den även om man pliktskyldigast prenumererade). Och "Flamman" var ännu smalare. Varje försök att åstadkomma en bredare allmänt vänsterinriktad tidning eller magasin föll på "åsiktspolisen" inom respektive "movement". Det går bra att se på ett så pass seriöst försök som nystarten av "Folket i Bild/Kulturfront" som trots en ambitiös och bred start med tiden inriktades till att bara innehålla stoff som kunde godkännas av troende SKP-are. Och då var slutet nära, eller i vart fall blev den potentiella läsekretsen allt för smal.

Men man måste också hålla i minnet att på den här tiden bestod yttre vänstern av en mängd med mindre grupperingar som såg varandra som huvudfiender. Samtidigt som Socialdemokratin i huvudsak inriktade sig på att "hålla rent mot vänster". Dessutom var (och är) den (s) - märkta Rörelsen påfallande toppstyrd. Detta gjorde att man inte kunde tillåta sig att ha tidningar som den nya "Stocken" som drog fram och kritiserade företeelser inom Sossarnas led.

Till skillnad från i dag när fortfarande (s)-märkta Aftonbladet gång på gång gör just detta. Men den har numera helt andra ägare så Rörelsen har inte längre makten att påverka innehållet. Och det är nog den saken som ligger till grund för AB:s framgångar under de senaste 20 åren. På samma sätt är jag övertygad om att den nya "Stocken" kunde ha byggt upp en betydligt större upplaga och bättre ekonomi - om den hade fått leva.

[varjag]

Var det inte också så, att när ST blev sosseblaska - minskade näringslivets annonsering i den dramatiskt? Vilket undergrävde ekonomin.....Varjag