Idi är en av ett fåtal "politiker" som jag minns från 70-talet, och det är väl inte så konstigt att jag kommer ihåg just han, för idag har jag ett bestämt minne av att jag sett honom sitta och mata krokodiler
http://www.youtube.com/watch?v=LjoqziKKnvY
Filmen är från 1974, och jag gissar att många här kanske har sett den en gång för längesedan. På youtube är den indelad i 10 delar, och som lite smålustig kuriosa för influenser och annat kan man ta en titt vid 9:17 av del 1. Antingen måste mitt musiköra ha blivit helt kasst eller så spelar orkestern "Ich hatt' einen Kameraden". Varenda del är mycket intressant tycker jag. Del 4 och 5 är fantastiskt fascinerande. Där kan man ta del av ett regeringsmöte där Idi håller ett föredrag om sju viktiga punkter. Man kan ju försöka sätta sig in i hur det måste ha varit som minister under Amin. Här är en kortare snutt ur filmen där han talar om spioner.
http://www.youtube.com/watch?v=-8PS-_pFVv4
Orden i slutet är som en spann iskallt vatten. Vi får veta att man inte ska slösa med tid och tala lag hela dagen om en person som är en spion, och så avslutar han med orden, "musta be shortcut", och en talande gest med vänsterhanden.
Här är två dokumentärer om honom.
http://www.youtube.com/watch?v=j5_yWfF8E3w
http://www.youtube.com/watch?v=cYD7EQqz1M0
Vilken människa... det är en sak att vara elak mot politiska motståndare - vissa epoker och platser på jorden är ju tyvärr sådana att våld och diktatur kanske är det enda fungerande styrsystemet - men han gick ju till sådana helt absurda överdrifter. Man vet att något är fel när ministrar hamnar i floden, när ärkebiskopen blir helt sönderpepprad för att han inte tycker om mördandet, och när t. o. m. en av hans fruar mördas. Jo, och enligt vad som sägs samlade han på motståndarnas skallar och förvarade dem i frysen
På ett sätt kan jag ändå tycka synd om honom, och jag vill gärna göra det för att kunna känna att det goda i livet måste kunna stå för något bättre som åtminstone försöker skapa en värld för alla. Jag tänker då att Idi Amin kanske hade otur som var en duktig soldat och levde just där och då. Uganda behövde officerare, så Idi propellerades till positioner för vilka han inte alls var skapad. Om man låter Idi vara född 1905 istället för 1925 skulle man kunna tänka sig honom som någon form av krigshjälte från Burma, en glad och whiskydrickande pensionär i den nybildade staten Uganda. Men men, man har ändå ett ansvar för vad man gör.