Ser mycket fram mot kapten Kölschbachs fortsatta äventyr
I höstmörkret 1942 planeras den största avseglingen av blockadbrytare under hela kriget. Inte mindre än 11 fartyg skall avsegla till Fjärran Östern från Kanalhamnar;
Fyra tankbåtar UCKERMARK (Kpt Zatorski), SPICHERN (Kpt Stehncken), PASSAT (Kpt Kölschbach) CHARLOTTE SCHLIEMANNN (Kpt Rother)
Sju torrlastfartyg IRENE (Kpt Wendt), BURGENLAND (Kpt Schütze), RIO GRANDE (Kpt v. Allwörden), ANNELIESE ESSBERGER (Kpt Bahl), WESERLAND (Kpt Krages), ALSTERUFER (Kpt Piatek) och OSORNO (Kpt Hellman)
PASSAT's uppgift på resan var också att bunkra hjälpkryssarna STIER och MICHEL - anlöpa Japan, lossa återstoden av lasten och avgå till Filippinerna för att inta kokosolja - tillbaka till Europa.
På e.m. den 5:e september, ligger PASSAT sjöklar väntade på avseglingsorder på den yttre redden i St.Nazaire. När lotsbåten kommer ut och beordrar förhalning till inre redden. Kpt K - anser detta är vansinne med hänsyn till flygfaran - och delger hamnkaptenen sin uppfattning ''med hänsyn till fartygets säkerhet''. Lotsbåten försvinner med beskedet men är tillbaka efter ett par timmar. Beskedet: PASSAT förhalar genast till inre redden!
(förhala, betyder på sjömanniska att flytta fartyget bara ett kortare stycke)
''
Nu var hamnkaptenen en Fregattkapitän medan jag bara var en liten Korvettkapten.....så det var bara att lyda
I gryningen morgnen därpå - ALARM! Flygplansbuller, luftvärnskanoner skjuter - med blixtens fart upp på kommandobryggan. En bomb träffar akterskeppet - går ner i maskinrummet - och exploderar! Hela skeppet rycker som i spasmer - tjugo meter höga flammor slår upp och enorma svarta rökmoln bolmar.
Flöda kofferdammen! (ett smalt ''brandskott'' mellan maskinrum och oljetankarna) Lv-ammunitionen till 20-och 37 millimeterspjäserna på akterhuset börjar explodera - hela akterskeppet blir ett inferno på minuter, bara enstaka mannar svårt brända lyckas ta sig föröver om brandhärden......PASSAT's egen'brandutrustning fungerar inte då maskinrummet slagits ut och ingen hjälp står att få från land - då det är ebb och dockportarna är stängda. Lyckligtvis ligger hon med ankare nere och alltså fören mot vinden - så flammorna och röken går över aktern.....
Först efter ett par timmar kommer ett par bogserbåtar med vattenkanoner - och släcker elden. Hela akterpartiet är utbränt, hettan har varit så intensiv att de flesta omkomna inte ens kan identifieras.
Det var kapten Kölschbachs fasta uppfattning - att hade han fått ligga kvar på den yttre redden - hade flygplanen aldrig siktat hans fartyg - bekräftat av att UCKERMARK som låg långt ut, undgick att anfallas.
När han berättade om denna händelse, såg jag honom upprörd - ja het under kragen trots de 18 år som gått -
På eftermiddagen kommer en slup med självaste Amiral Leopold Ziegenbein och vem har han med sig? Jo Hamnkaptenen!Ziegenbein på ss BREMEN.JPG
Amiralen, ''blåses'' artigt över relingen - presentation, hälsningsfraser. Kapten Kölschbach ägnar inte Hamnkaptenen en blick eller ett ord...vilket amiralen märker och gör hamnkaptenen förlägen, han tar till orda;
Beklagar vad som hänt kapten - vad kan vi göra för att hjälpa er? DET blir för mycket för vår kapten med brännblåsor i ansiktet, sotig och riven uniform och blodiga händer
Om ni vill göra något för mig - så lämnar ni omedelbart detta fartyg! Det har åttio döda ombord och ALLA TILLRÄKNAR JAG ERT KONTO!!!
Amiralen lyssnar, utan att avbryta, till Kölschbach's osminkade sida av saken - Hamnkaptenen säger inte ett ord.
Beaufortbombare.jpg
PASSAT bogseras till Nantes. Kapten K. övertar omedelbart därefter befälet på tankern BRAKE som skall ersätta PASSAT på resan till Japan.
Varjag
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.