Som tonåring var jag fascinerad av en släktning (från "svensktalande" Finland) som blev officer i ryska armén vid mitten på 1800-talet och tilldelades en orden för "hjältemod" under Krimkriget.
Nu undrar jag om han kanske tvärt om var en förrädare, om Finland folkrättsligt var "ockuperat land"?
Hjälte eller förrädare (Krimkriget)
-
karlfredrik
- Medlem
- Inlägg: 782
- Blev medlem: 18 september 2007, 16:17
- Ort: Eslöv
Re: Hjälte eller förrädare (Krimkriget)
Folkrattsligt sa har val Finland inte varit ockuperat sedan Freden i Fredrikshamn 1809?
Re: Hjälte eller förrädare (Krimkriget)
Än Mannerheim som var i rysk tjänst under FVK då, var det förräderi också?karlfredrik skrev:Som tonåring var jag fascinerad av en släktning (från "svensktalande" Finland) som blev officer i ryska armén vid mitten på 1800-talet och tilldelades en orden för "hjältemod" under Krimkriget.
Nu undrar jag om han kanske tvärt om var en förrädare, om Finland folkrättsligt var "ockuperat land"?
Det där är ett orimligt sätt att resonera.
Re: Hjälte eller förrädare (Krimkriget)
Världen före 1914 var en väldigt annorlunda plats än idag. Inte minst hade militärer långt mer alternativa sysselsättningar - under tidigt 1900-tal ägnade svenska tjänstlediga officerare sig bla. åt att bygga upp Persiens militärväsende.
Finland var 1809-1918 de facto i en union med Ryssland. Finland var ett av tsarens storfurstendömen men med mycket stor frihet. (Förryskningskampanjerna under tidigt 1900-tal var ett klart avsteg från tidigare politik.) Finland fick tex. ha en egen armé och officershögskola (till 1901), egen valuta istället för rubeln (efter 1860) med mera. Livegenskapen infördes aldrig i Finland efter 1809. Å andra sidan fick Ryssland och tsardömmet "betalt" genom att Finland var den mest skötsamma och minst kostsamma delen av imperiet - inget behov av ockuperande arméer där, inte.
Det stod finnarna fritt att ta tjänst som ryska officerare eller tjänstemän. Som redan påpekats gjorde Mannerheim just detta karriärval, och det hölls knappast mot honom. Karlfredriks släkting gjorde något fullständigt normalt ur både folkrättsligt och socialt perspektiv. Men om ryska armén hade haft en lång tradition av massakrer på finnar (som man hade gentemot judar, georgier och andra folkgrupper) skulle det naturligtvis uppfattats annorlunda.
Finland var 1809-1918 de facto i en union med Ryssland. Finland var ett av tsarens storfurstendömen men med mycket stor frihet. (Förryskningskampanjerna under tidigt 1900-tal var ett klart avsteg från tidigare politik.) Finland fick tex. ha en egen armé och officershögskola (till 1901), egen valuta istället för rubeln (efter 1860) med mera. Livegenskapen infördes aldrig i Finland efter 1809. Å andra sidan fick Ryssland och tsardömmet "betalt" genom att Finland var den mest skötsamma och minst kostsamma delen av imperiet - inget behov av ockuperande arméer där, inte.
Det stod finnarna fritt att ta tjänst som ryska officerare eller tjänstemän. Som redan påpekats gjorde Mannerheim just detta karriärval, och det hölls knappast mot honom. Karlfredriks släkting gjorde något fullständigt normalt ur både folkrättsligt och socialt perspektiv. Men om ryska armén hade haft en lång tradition av massakrer på finnar (som man hade gentemot judar, georgier och andra folkgrupper) skulle det naturligtvis uppfattats annorlunda.
Re: Hjälte eller förrädare (Krimkriget)
Superkufs inlägg gav bra perspektiv.
Dvs förryskningen mot slutet av 1800-talet gjorde, om inte rysslandstjänande finländare till förrädare, så dock till något kontroversiella kufar. Att Mannerheim tjänade i Ryssland 1895 och framåt var alltså EN ANING kontroversiellt i hemlandet.
Under förra delen av seklet (Krimkriget och därikring) var det mindre kontroversiellt för finländare att tjäna i Ryssland, eftersom som antytt ryssen då var mer vänligt sinnad till sin finska domän och lät landet t o m ha en egen militärstyrka. Denna avskaffades mot slutet av seklet som led i förryskningen.
Dvs förryskningen mot slutet av 1800-talet gjorde, om inte rysslandstjänande finländare till förrädare, så dock till något kontroversiella kufar. Att Mannerheim tjänade i Ryssland 1895 och framåt var alltså EN ANING kontroversiellt i hemlandet.
Under förra delen av seklet (Krimkriget och därikring) var det mindre kontroversiellt för finländare att tjäna i Ryssland, eftersom som antytt ryssen då var mer vänligt sinnad till sin finska domän och lät landet t o m ha en egen militärstyrka. Denna avskaffades mot slutet av seklet som led i förryskningen.