Slaget vid Örkelljunga 27 Augusti 1510

Diskussioner kring händelser under renässansen, tidig modern tid och upplysningen.
Sören Norby
Medlem
Inlägg: 49
Blev medlem: 18 oktober 2002, 19:23

Slaget vid Örkelljunga 27 Augusti 1510

Inlägg av Sören Norby » 2 november 2002, 15:45

Närmare bestämt vid Fantehålet, en däld, där kungsvägen skär gränsen mellan Örkelljunga och Rya socknar, besegrades Åke Hansson Dag och Natt efter att ha härjat och terroriserat Östdanmark från och till sedan 1506.

Vä, Markaryd och Örkelljunga härjas av svensken inan han möter sitt öde vid Örkelljunga (Ørkellyng).

Bild

Bild


Fantehåla
Fantehåla har fått sitt namn av sägnen om "Örkelljunga kyrkklocka". Fante var den som blev skickad till Örkelljunga för att gjuta kyrkklockan, men då han tog för mycket silver i malmen åkte mästaren från Köpenhamn till Örkelljunga för att möta sin gesäll. De båda möttes vid Turabyggebäcken där mästaren i vrede dräpte sin gesäll. Därför kallar man än idag det stället för Fante håla. Under mörka kvällar har man ofta sett spöken där och många säger sig ha hört Odinsjakt draga fram där.


Bild
Ett kors som utmärkte platsen ersattes 1923 av en minnessten över slaget

Under ledning av en av Sveriges förnämsta fältherrar, förre riksrådet Åke Hansson Tott och riddaren Ture Jönsson, drog en rytteriavdelning om 700 man från Sunnerbo på härjningståg mot Hälsingborg. Truppen passerade Fagerhult och nådde Örkelljunga, där svenskarna enligt Rimkrönikan hörde mässan i kyrkan. Länsmannen Tyge Krabbe på Hälsingborgs slott hade emellertid underrättats om det förestående anfallet och med en häravdelning lagt sig i försåt vid Fantehåla. Då Tott med sin trupp på morgonen den 27 augusti 1510 nådde dit, överrumplades han av danskarna. Den svenske fältherren förlorade icke fattningen. Med frejdigt mod manade han de sina till strid, eller som det heter
Rimkrönikan:

Her åke ropade mz höga rösth
swenske män i waren nw trösth
Trycker epther mig mz fwlle farth
mith liiff skall iag haffua osparth
Jag rijdiler före offuer thetta wad
fölgher strax epther som iag edlier bad.

Kampen blev hård. Två av de svenska anförarna, Brwnte Bärtilson och Marquard Guldsmed från Skara stupade, och även Åke Tott fick ett lanshugg så våldsamt, att han föll död ner ifrån sin häst. Banemannen var Lasse Fröst, en son till biskop Birger i Lund. Med Totts död var segern danskarnas och med resterna av hären flydde Ture Jönsson tillbaka över gränsen in i Sunnerbo. Svenskarnas nederlag var fullständigt, och störst var förlusten av Åke Tott, vars död ansågs vara mycket ödesdiger för landet. Hans lik fördes till Hälsingborg, där Krabbes maka Anne Rosenkrantz ridderligt hedrade den fallne fienden med en högtidlig begravning i svartbrödraklostrets kyrka. Själv lät Tyge Krabbe föreviga slaget i väggmålningar på sitt slott Vegeholm.

I Örkelljunga levde länge minnet om det blodiga slaget och verklighet blandades med sägen i folkets föreställning. Ett kors som utmärkte platsen ersattes 1923 av en minnessten, som restes på en närbelägen kulle invid vägen. Stenen uppsattes på tillskyndan av dåvarande ägaren av Vegeholm, ryttmästare von Geijer, och därför blev det även Tyge Krabbes, den forne Vegeholmsherrens, "Opskrift", som inhöggs på stenen: "1510 Tisdag efter Bartolomej da stod det Slag ved Fanteholle mellem mig og Her Aage Hanssen og jeg fik Død paa hannem.



Haui that Skanunga ærliki mæn, toco vitar uræt aldrigh æn

Sören Norby
Medlem
Inlägg: 49
Blev medlem: 18 oktober 2002, 19:23

Inlägg av Sören Norby » 2 november 2002, 16:06

Vise om Tyge Krabbe i Skåne 1510 (omkr. 1610)

[Anna Krabbe, 1610]

1: Hr. Aage sidder i Sverige,
ham kom så meget i sinde.
"Vi vil ride til Danmark,
og Skåne vil vi vinde.
De skånske herrer de vandt den sejr med ære.

2: Vi vil ride til Danmark,
og Skåne vil vi tage.
Kongen sidder i Jylland,
Han monne det så ilde behage."

3: Det var Aage Hanssøn,
han sanked sit folk til sammen.
Han tog med både rytter og knægt,
Han gjorde deraf godt gammen.

4: Han sanked sammen både rytter og knægt,
han lod det så stille udgå.
En halv mil inden den svenske grænse
Mon han sit natteleje tage.

5: Hr. Tyge Krabbe han sidder på Helsingborg slot,
han monne de tidender spørge:
"Vil det Gud , jeg leve må,
det anslag skal jeg forstyrre."

[…]

7: Det var Hr. Tyge Krabbe,
Han lod de breve skrive.
Sende han dem alt skåneland over,
Den skånske adel at give.

8: Han skrev til alle de skånske adel,
så mange som våben kunne bære.
De skulle ham møde ved Helsingborg
Om de deres ære havde kær.

[…]

10: De skånske adel de var til rede,
de lod sig ikke forsømme.
Deres tro tjeneste lod de det,
Deres land så ville de gemme.

[…]

12: Hr. Aage drog af Sverige,
ham fulgte så fager en re.
Han bød sin fæstemøg godnat,
De sås ret aldrig mere.

13: Det meldte jomfru Karenlil,
og hende rendt tårer på kind:
"Drager I eder i Danmark,
I kommer her aldrig igen."

[…]

16: For red Hr. Tyge Krabbe,
hans skjold det skinned af guld.
Efter red alle de skånske adel,
De var deres konge så huld.

17: For red Hr. Tyge Krabbe,
og ham skinned guld på bryst.
Efter red alle de danske hovmænd
De var i huen så trøste.

[…]

19: "Hisset ser jeg den svenske hob,
mig tykkes som de vil bie,
I danske hovmænd træd mandelig frem!
Så bliver Gud på vores side".

20: Det var Hr. Tyge Krabbe,
han red Hr. Aage imod.
Ham fulgte så mangen stolt helt,
Både til hest og fod.

21: Det var om en tirsdag morgen,
man så de fenniker fly.
Slagen blev Hr. Aage Hanssøn,
Han lod sit liv der blive.

22: Det var Laurizt Pederssen,
Han var sin herre ikke vel.
Han rendt derfra og så dertil,
Hans herre blev slagen ihjel.

23: Det var Hr. Brynte bertelssøn,
han var en velbyrdig mand.
Han førte det svenske hovedbanner
I sin højre hånd.

24: Han førte det svenske hovedbanner,
og det var gult og rødt.
Ham mødte Hr. Tyge Krabbe,
Han slog ham til sin død.

25: Det var Brynte Bertelssøn,
han faldt af hesten ned.
Det var Hr. Tyge Krabbe,
Han tog det hovedbanner til sig.

26: Hr. Tyge han tog det hovedbanner,
og vende han toppen ned.
Alt den ganske svenske hof
Gav de sig derved.

27: "Borte er vort hovedbanner,
og så vor høvedsmand.
Nu er på tide, vi tøver ikke længere,
Vi drager, imens vi kan".

28: Så der rende den svenske hof,
og hver som de kunne bedst.
Efter fulgte den danske hær,
Både til fod og hest.

29: De bød de danske godnat,
at Sverige tog de hen.
Der var så magen stolter helt,
De blev på stedet igen.

[…]

31: Tak have alle de skånske adel,
de var deres herrer så tro!
De førte det banner til København,
Den danske konge imod.

32: Tak have Kong Hans den ædelige herre,
han gjorde dem så mangen ære!
Han ledte Hr. Tyge Krabbe under sin arm,
Der han monne det banner indbære.

33: Det gjorde danerkongen,
han gjorde dem det til ære.
Han førte det banner i vor Frue Kirke,
Hr. Tyge Krabbe monne det indbære.
De skånske herrer de vandt den sejr med ære.

[Anna Krabbe, 2. version:]

[…]

15: Hr. Tyge han tog det hovedbanner ved,
han vende roden op og toppen ned.

16: Han vende roden op og toppen ned,
den svenske magt hun gav sig derved.

[…]

23: De svøbte Hr. Aage i hvide lin,
de begravede ham i klosterkirken ind

24: Havde han blevet i Sveriges land,
det havde ham ikke så ganget i hånd.
I vinter hr. Aage aller til Sverige!

[ Dorothea Thott, 1690´erne:]

[…]

11: "Når jeg får vundet alt Skåne,
og slaget de danske til jord,
og kommer så hjem til landet igen,
lader vi vor bryllup bo".

[…]

14: Hr. Tyge sidder på Helsingborg,
han er både glad og fro.
Da fik han tidender at høre,
Så mange ville gøre uro.

15: Ind der kom den bondemand,
han var både hastig og mod:
"Hr. Tyge i fanger snart gæster,
de bliver ikke alle gode.

16: Jeg drog igennem Sverige,
der så jeg så stor en hær.
De drog fluks imod Skåne,
Drost Hr. Aage monne dem føre."

[…]

21: Hr. Tyge sender de kundskaber ud,
de skulle til vise for fare,
hvad fjenderne tog sig for,
og hvad vej de monne drage.

22: De kom igen og sagde så,
at de imod landemærke mon ile.
De danske blev både glad og fro,
Ville byde dem til gilde.

23: Hr Tyge han tog de herrer til råd,
hvor de det bedst skulle begynde.
Om de nu straks skulle rykke op
Og sig mod dem skynde.

24: De blev da alle så til råd,
de ville dem på landemærke møde,
og udi hans egen land
der ville de ham støde.

25: Han lod da straks i trommen slå
og lod da blæse til hest.
Det var så stadig i deres sind,
De svenske ville de gæste.

[…]

27: De redde igennem skåneland,
de var både glad og fro,
at de den svenske på sletten kunne finde,
det var i deres hu.

28: Der de nu fik de tidender vist,
at svensken ikke langt monne være,
de faldt alle sammen på deres knæ
og bad til Gud og Vor Herre.

29: At han ville give dem lykke og sejr,
mod deres fjender alle,
som uden alt billig årsag
mon dem i landet indfalde.

30: Der det var sket som I haver hørt,
monne han sin slagorden gøre.
Han talte dem alle så mandeligt til,
Som I skal få høre.

31: Han bad dem alle stride mandeligt,
dem og deres konge til ære,
at de kunne få en lyksaglig sejr,
deres land til gavn at være.

[…]

34: Så drog de sammen de herre to,
ingen af dem ville vige,
der faldt så mangen ærlig mand,
både af fattig og rige.

[…]

38: Der de svenske så deres øverste faldt,
monne modet på dem falde.
Deres banner blev dem nederslaget,
med mesten af dem alle.

39: Så faldt de svenske så tyk som hø
som høsten for leen mon falde,
hvorfor de lod ad Sverige stå
og turde ej længere dvæle.

[…]

46: Hr. Tyge sanket de herrer til hobe,
monne dem så storlegen takke,
for de havde været deres herre tro,
deres liv våget med umage.

47: De havde holdt dem mandeligt,
deres fædrene land at forsvare,
som han deres herre ville beredte,
og de vidst skulle forfare.

48: Det var Tyge Krabbe,
han beder lægge sadel på hest:
"Vi vil ride til København,
Kong Hans så vil vi gæste".
Så vog de den ædelige Hr. Aage.

DgF 171, efter Anna Krabbes Hdskr. Nr. 49 og 50,

Dorethea Thotts Hdskr. Nr. 46

Sören Norby
Medlem
Inlägg: 49
Blev medlem: 18 oktober 2002, 19:23

Inlägg av Sören Norby » 2 november 2002, 16:23

Bild
Tyge Krabbes och hans hustrus gravsten finns i Strövelstorps kyrka och Linné nedtecknade under sin skånska resa 1749 gravskriften: "Anno 1541. Lördagen näst efter Trinitatis Söndag blef under dende Sten begrafven Erlig Velbyrdig Mand oc strenge Riddare Herr Thyge Krabbe til Vegeholm, Dannemarks Riges Marsch, oc Hans Hustru Fru Anne Rosencrants; öfver hvars siele Gud sig nådeligen förbarme."

Ben
Medlem
Inlägg: 8761
Blev medlem: 20 juni 2002, 14:58
Ort: Sverige

Inlägg av Ben » 2 november 2002, 16:28

I slutet av 1400-talet var Ditmarsken, i västligaste Holstein, en fri bonderepublik. Detta stack i ögonen på den danske kungen och den holsteinske hertigen. I januari 1500 samlade man en armé på ca 10 000 man för att göra upp räkningen med bönderna. I början gick allt som förväntat, svagt motstånd slogs ner mycket enkelt. På morgonen den 17 februari bröt armén upp från Meldorf för att marschera norrut. Plötsligt hejdades marschen av en skans, bemannad av 3-400 bönder och bestyckad med ett par kanoner. De avslog gardets anfall och erövrade ett par av fiendens kanoner. Panik utbröt i armén och bönderna slaktade de tungt bepansrade soldaterna. En tredjedel av armén druknade, stupade eller sårades. Kung Hans och hertig Fredrik överlevde med knapp nöd.

Så går det för inkräktare!

Ben
Medlem
Inlägg: 8761
Blev medlem: 20 juni 2002, 14:58
Ort: Sverige

Inlägg av Ben » 2 november 2002, 16:33

Tyge Krabbes och hans hustrus gravsten finns i Strövelstorps kyrka och Linné nedtecknade under sin skånska resa 1749 gravskriften: "Anno 1541. Lördagen näst efter Trinitatis Söndag blef under dende Sten begrafven Erlig Velbyrdig Mand oc strenge Riddare Herr Thyge Krabbe til Vegeholm, Dannemarks Riges Marsch, oc Hans Hustru Fru Anne Rosencrants; öfver hvars siele Gud sig nådeligen förbarme."
För den som undrar om den här nämnde Tyge Krabbe, hyllad av herr Norby i så översvallande ordalag, var samme man som hänsynslöst kuvade skåningarna 1524: jovisst var det så. Slår man bara ihjäl några svenskar först är det helt OK att ta livet av bönder sedan?

Sören Norby
Medlem
Inlägg: 49
Blev medlem: 18 oktober 2002, 19:23

Inlägg av Sören Norby » 2 november 2002, 16:38

Ben skrev:I slutet av 1400-talet var Ditmarsken, i västligaste Holstein, en fri bonderepublik. Detta stack i ögonen på den danske kungen och den holsteinske hertigen. I januari 1500 samlade man en armé på ca 10 000 man för att göra upp räkningen med bönderna. I början gick allt som förväntat, svagt motstånd slogs ner mycket enkelt. På morgonen den 17 februari bröt armén upp från Meldorf för att marschera norrut. Plötsligt hejdades marschen av en skans, bemannad av 3-400 bönder och bestyckad med ett par kanoner. De avslog gardets anfall och erövrade ett par av fiendens kanoner. Panik utbröt i armén och bönderna slaktade de tungt bepansrade soldaterna. En tredjedel av armén druknade, stupade eller sårades. Kung Hans och hertig Fredrik överlevde med knapp nöd.

Så går det för inkräktare!
Hmm, jag ser inte kopplingen till Slaget vid Örkelljunga 1510. Mitt syfte med topicen, (trots att den hamnade under fel huvudrubrik) var att belysa detta slag och omständigheterna kring det. Tiden före 1600 tenderar det skrivna materialet att tunna ut. Mkt gick förstört under Svenskens härjningar i Skåne. Av Herrevadsklosters rika bibliotek finns bara rester kvar i Köpenhamn. En stor förlust för de som vill forska i medeltida historia! :cry:
Senast redigerad av 1 Sören Norby, redigerad totalt 2 gånger.

Sören Norby
Medlem
Inlägg: 49
Blev medlem: 18 oktober 2002, 19:23

Inlägg av Sören Norby » 2 november 2002, 16:43

Ben skrev:
Tyge Krabbes och hans hustrus gravsten finns i Strövelstorps kyrka och Linné nedtecknade under sin skånska resa 1749 gravskriften: "Anno 1541. Lördagen näst efter Trinitatis Söndag blef under dende Sten begrafven Erlig Velbyrdig Mand oc strenge Riddare Herr Thyge Krabbe til Vegeholm, Dannemarks Riges Marsch, oc Hans Hustru Fru Anne Rosencrants; öfver hvars siele Gud sig nådeligen förbarme."
För den som undrar om den här nämnde Tyge Krabbe, hyllad av herr Norby i så översvallande ordalag, var samme man som hänsynslöst kuvade skåningarna 1524: jovisst var det så. Slår man bara ihjäl några svenskar först är det helt OK att ta livet av bönder sedan?
Ben, nu får du snart be om ursäkt. Jag hyllar inte denna bondemördare på något sätt utan vad jag försöker få till stånd är en djupare diskussion kring slaget. personerna och händelserna kring det. Finns det ingen kunskap eller intresse här så ska jag inte besvära herrarna längre.

Ben
Medlem
Inlägg: 8761
Blev medlem: 20 juni 2002, 14:58
Ort: Sverige

Inlägg av Ben » 2 november 2002, 16:44

Hmm, jag ser inte kopplingen till Slaget vid Örkelljunga 1510.
Samma tid? En inkräktare som får på tafsen? Unionshistoria? Skåne som en del i det danska väldet?

Fast det är klart, det var förstås fel "skurk"...[/quote]

Ben
Medlem
Inlägg: 8761
Blev medlem: 20 juni 2002, 14:58
Ort: Sverige

Inlägg av Ben » 2 november 2002, 16:47

Ben, nu får du snart be om ursäkt.
Visste jag inte bättre skulle jag tro att du helt enkelt missat att det var samme person. Först en lång text, sedan en hyllningsvers och sist hans gravsten. Nog uppfattade jag det som en hyllning.

Ben
Medlem
Inlägg: 8761
Blev medlem: 20 juni 2002, 14:58
Ort: Sverige

Inlägg av Ben » 2 november 2002, 17:06

Tiden före 1600 tenderar det skrivna materialet att tunna ut. Mkt gick förstört under Svenskens härjningar i Skåne. Av Herrevadsklosters rika bibliotek finns bara rester kvar i Köpenhamn. En stor förlust för de som vill forska i medeltida historia!
Herrevadskloster drogs in till danska kronan 1536. När brände svenskarna biblioteket? Vid Kristianstads erövring, förlåt återtagande, av danskarna 1677 förmodas de där förvarade häradstingsarkiven ha gått förlorade. Efter att svensk lag införts blev uppsynen över arkiven strängare, inte minst när det gällde häradsrätterna. Likväl förekom det förluster, 1710 skövlades Frosta och Färs häradsrätts arkiv av danskarna

Användarvisningsbild
Galadriel
Medlem
Inlägg: 460
Blev medlem: 9 april 2002, 10:23
Ort: Stockholm

Inlägg av Galadriel » 2 november 2002, 20:09

Det var spännande läsning Sören Norby. För min del får du gärna fortsätta att posta information av detta slag.

Ben
Medlem
Inlägg: 8761
Blev medlem: 20 juni 2002, 14:58
Ort: Sverige

Inlägg av Ben » 2 november 2002, 23:55

Visan om Tyge Krabbe samt mycket annat om kampen om Skåne går att finna på en hemsida kallad "Nomos":
http://www.nomos-dk.dk/

Titta under rubriken "Skræp"

Ben
Medlem
Inlägg: 8761
Blev medlem: 20 juni 2002, 14:58
Ort: Sverige

Inlägg av Ben » 3 november 2002, 09:54

Ben , jag satt för 10 minuter sedab vid biblioteket i Herrevadskloster med en trevlig tös. Det är skillnadfen mellan dig och mig. Jag lever i nuet mitt i händelsernas centrum, medans du hänvisar till dina böcker av osäkert ursprung. Det är en förmån att leva i Skåneland, trots Svenskens härjningar. Skåne är centralt. Till skillnad till mälardalen. Norr om Skåne börjar ASIEN. Vem fan kom på iden att anlägga Sveriges huvudstad i Stockholm . Jävla avkrok!
Ja, med sådana sakliga argument, som dessutom är väl underbyggda med noggranna hänvisningar - vad kan man säga? Vad är väl Landsarkivets i Lund beståndsöversikt, del 1, mot uppgifter från den som lever i nuet? Kommenterade källutgåvor av Skånelagen, självklart inte värda ett dugg i jämförelse med hr Norbys väl dokumenterade uppgifter. Och ovan på det trevliga töser i Herrevadskloster, hur har jag någonsin kunnat tvivla på hr Norbys sakkunskap och objektiva källvärdering.

Sören Norby
Medlem
Inlägg: 49
Blev medlem: 18 oktober 2002, 19:23

Inlägg av Sören Norby » 3 november 2002, 20:53

Ben skrev:Herrevadskloster drogs in till danska kronan 1536. När brände svenskarna biblioteket?


Reformationen genomfördes i hela Danmark 1536. Abboten Lauritz blev den som fram till sin död 1572 fick ta över ansvaret för att Herrevadskloster skulle äga bestånd på de villkor som bestämdes av den danska regeringen.

I maj 1556 kommer befallning till abboten att låta uppgöra jordeböcker över länets (Herrevads län) inkomster och egendom, också innefattande dess skogar, ängsmarker och fiskevatten.

Sommaren 1557 har abboten inberättat att han har under sitt kloster ett helt "sogn" och därtil flera gårdar, varför bestämmelse utfärdas att Riseberga sogn och alla gårdar skall utgöra en "birk", dvs en landsrätt eller rättsområde. Abboten var skyldig att hålla "birketing" i Riseberga. Han blir till allt annat också ett slags domhavande, en landsdomare.

Det finns också andra praktiska ting som åläggs abboten. Eftersom han icke har brännt mer än 12000 morstenar till bebyggelsen av slottet i Landskrona ålägges han i november 1555 att bygga ut tegelungnen vid Herrevadskloster så att han kan bränna 60000 mursten.

I december 1557 får abboten befallning om att låta hugga följande träd i klostrets skogar: 4 träd 16 alnar långa, 1 träd 14 alnar, 1 träd 8 alnar "og en aln på kanten". Dessutom 10 bjälkar 12 alnar långa samt 1 träd 14 alnar långt och 1 träd 8 alnar långt. Abboten skall utpeka träden där det sker minst skada på skogen och när timret är hugget skall han strax sända det till Helsingborg eller Landskrona, där det är för kungen lämpligast att få det överskeppat till Danmark.

1565 tar efter kunglig befallning Sten Bille Herrevadskloster under sin wärjo från abboten Lauritz. Denne skulle förses med nödigt underhåll, sång, läsning och annan kyrkotjenst widmagthållas och föreskrivet antal prester, djekner och ´peblinge´ underhållas, men att överflödigt folk avlägsnas. Abboten får befallning att till Bille överlämna klostret med jordeböcker, inventarium och allt tillbehör, han skall uppteckna kyrkans "klenodier och Ornamenter" och överlämna allt med klara register, samt överlämna samtliga jordebrev, försedda med vederbörliga sigill. Sten Bille hade fått Herrevadskloster i förläning för en borgen till Josva von Qualen. Om Bille skriver Mollerup: "Han var en praktisk Mand med Sans för industriel Virksomhed. Han anlagde ett Kalkvaerk paa Balsbjerg ved Raabelev, et Glasvaerk i Kvinge og Papirmöllen `Klippen`ved Herisvad."

Man har svårt att att ta sig förbi frågan om vad som verkligen hände i de tiderna- man får inte glömma bort att det rör sig om närmare trettio år av en omvälvande tidsepok. Vanligen får man bara veta att klostret kom under danska kronan, att de munkar som ville fick stanna kvar tills vidare och att en viss kyrklig aktivitet skulle fortgå. Men man tycks ofta glömma att man här har att göra med en väldig instution, där inte allt förändras över en natt. Det är av flera kungliga brev klart att den sisste abboten Lauritz likställdes med en länsherre och får samma skyldigheter ställda på sig från kronans sida som en sådan.

1573 vistades skåningen och dansken Tyge Brahe på Herrevadskloster, han var ju född på Knutstorp 27 år tidigare. En dag föredrog Tyge Brahe en dikt till sin morbrors ära. De första raderna låter, översatt på svenska:

Sten, en ättling av Billarnas släkt, den anrika gamla släktens stolthet och glans Herrevad innehar nu Sten, en prydnad för fäderneslandet, för rätten ett skyddsvärn; rådheten, slagen av skräck, flyr från hans mäktiga hand; konstrika glas- ej skönare från Venedig- han gjorde vilka i skimrande glans lika den klara kristall; papperstillverkningens konst, den fredjade, dittills av ingen övad hos oss i vårt land, Bille väckte till liv.

1574 får Sten Bille order om att infinna sig hos räntmästaren Chr. Valchendorf med jordeböcker och register över klostret och därefter ge Bille klostret och godset till förläning mot rimlig avgift.

I mars 1575 tillägges att Bille skall årligen till räntekammaren inleverera 1000 gamla danska Daler och göra ränteskap för vissa räntor. Han skall därjämte tjäna riket med 4 rustade hästar.

1578 blir Sten Bille vald till landsdomare. Till förvaltningen av Herrevadskloster synes också ha hört patronatsrätt över Munka Ljungby pastorat, vilket föranledde en del tvister mellan Bille och pastoratet.

1582 förlänas Jacob Krabbe 16 gårdar i Munka Ljungby, 1 gård i Hillerup, 2 i Rävetofta, 5 i Össjö och 1 i Ebbarp, allt av Herrevadsklosters kvarvarande gods.

Efter vSten Billes död 1586 fick hans änka Kirsten Lindenow livstids förläning på Herrevadskloster. Ständigt kommer krav om timmerhuggning i skogarna, om inleverering av fisk (lax från Rönneå) och om redogörelser för den ekonomiska situationen på godset.

I oktober 1594- liksom de två följande åren- får Kirsten Lindenow brev från kungen, där han kräver att få fiska "örreder i aan vid Herrevadskloster". Det gällde inte småportioner: bönderna skulle åläggas att ställa upp med vagnar för transport av fisken till Sundet, där den sedan båtledes skulle sändas över till Köpenhamn.

Våren 1612, efter Kirsten Lindenows död, blir Anders Bille länsherre till Helsingborgs och Herrevadsklosters län.

1619 sänd s till Anders Bille en förteckning över timmer som särskillt skall letas ut i Herrevadsskogarna och som akall användas till lador, hjul och andra ändamål till "arkeliet" på Kronborgs slott. En av många underliga linjer som förbinder Herrevad det gamla klostret med nordisk försvarspolitik!

1622 och 1629 får Anders Bille ett nytt förläningsbrev på Herrevadskloster.

I november 1627 kommer ett brev till bönder och menig allmoge i Helsingborgs och Herrevads län att det skall anläggas försvarsverk i Helsingborg. Bönderna skall därför föra fram ris, jord och annat som kan behövas till Helsingborg.

1633 dör Anders Bille och efterträdes av riksrådet och riksamiralen Jörgen Wind som länsherre på Herrevadskloster. Under hans tid som länsherre renoveras klostret, bla förnyas sparrarna och taket till dormitoriet 1638.

1641 får Jörgen Wind besked om att övertaga Dragesholms län och överlämna Herrevadsklosters län till räntmästaren Sten Beck. Beck skall hålla klostret och ladugården i gott stånd.

1649-1658 Efterträdes Beck som länsherre av Ove Giedde (1649) , Henrik Ramel (1650), Peder Wibe (1651) och Erik Kragh (1656).

Klostret och deras kvarblivande inventarier har säkerligen i hög grad intresserat dem som fick överta egendomen. Herrevadskloster har säkerligen haft ett storartat bibliotek, eftersom munkarna där i hög grad ägnade sig åt studier

1658 blev Herrevadskloster ett svenskt kronogods som 1660 förlänades åt Otto Wilhelm von Köningsmark. Otto är ju känd som den som lade en av världens sällsammaste helgedomar i ruiner, Partenontemplet i Aten. Det var under den påföljande försvenskningsprocessen som resterna av bibloteket fördärvades av statsmakten.


Herrevadskloster hade ett av de förnämsta biblioteken i provinsen. Av detta finns endast en bok bevarad, en liten bok i kvartoformat som bla innehåller kommentarer till Moseböckerna och på vars försättsblad står "St. Mariae Herrevadensis". Man vet att det var från Herrevad den danske historikern Arild Huitfelt på 1500-talet fick den handskrift av en biografi över Knud den helige, som betytt mycket för forskningen. Lauritz Weibull har liksom andra forskare förmodat att det funnits handskrifter av Saxo i Herrevadklosters bibliotek. Somliga anser att när Saxos stora verk Gesta Danorum första gången skulle tryckas, så kom manuskriptet från Herrevad.

Källor: Herrevadskloster av Sven-Åke Rosenberg 1986, Bondeliv i Riseberga & Lägerliv på Ljungbyhed av Patrik Haller 1944

Var det något mer du undrade över Ben?
Senast redigerad av 1 Sören Norby, redigerad totalt 4 gånger.

Ben
Medlem
Inlägg: 8761
Blev medlem: 20 juni 2002, 14:58
Ort: Sverige

Inlägg av Ben » 4 november 2002, 08:33

Var det något mer du undrade över Ben?
Ja, exakt när förstördes biblioteket? Och under vilka omständigheter?

Däremot glädje det mig att Du, i stort sett för första gången, faktiskt är villig att gå in på sakförhållanden. Så då kanske vi kan fortsätta med birkeret. På vilket sätt gynnade det allmogen att en godsägare, eller abbot, hade domsrätt över dem. Eller att varje landsända hade sin egen lag, som i Danmark före 1683.

Sedan är det kanske väl häftigt att beskylla Köningsmarck för Parthenons förstörelse. Turkarna hade lagrat krut i templet och Akropolis belägrades av venetianarna, vilka K. anförde.

Skriv svar