Rollspelsdebatten

[Hans]

[ Avknoppad från tråden Werthers självmordsvåg /Hex ]

Hmm, kan det vara kopplat till fördömmandet av vad ungdomen sysslar med - och att vad de gör dessutom är livsfarligt?

Nu kommer jag att tänka på en notis i någon svensk morgontidning (!) på slutet av sjuttiotalet. Där berättas om en pojke i Amerikat som lyckats ha ihjäl sig i samband med en onanistryplek (!) - och han minsann dessutom spelade rollspel (Dungeons and Dragons) - slutsats, borde inte D & D förbjudas?

Kommentarer?

MVH

Hans

[Hexmaster]

Skrev en svensk morgontidning om rollspel i slutet av 70-talet? Men den mest kände "som dog av rollspel" dog 1980 och inte alls av rollspel. Han har sedan blivit en del av en klassisk klintbergare i en egendomlig sektor.

http://en.wikipedia.org/wiki/Steam_tunnel_incident

[Hans]

Skrev en svensk morgontidning om rollspel i slutet av 70-talet?

Med mitt välkonserverade minne (rökning (tills den 20/7 (!!!)) samt alkohol (tills idag, minst) - ja. Vill du ha en mer trovärdig källa, då får du gå annorstädes När rollspelen kom var det ungefär samma reaktion som när datorspelen kom. "Jag begriper inte detta, det fanns inte när jag var ung - alltså måste det vara skadligt". Jag kan inte vara den ende som ser paralleller 100 år, eller mer, tidigare.

Men den mest kände "som dog av rollspel" dog 1980 och inte alls av rollspel. Han har sedan blivit en del av en klassisk klintbergare i en egendomlig sektor.

http://en.wikipedia.org/wiki/Steam_tunnel_incident

Helt okänd för mig fram tills nu.

MVH

Hans

[Hans]

Efter att ha läst länkarna så kanske man får skilja på;

1) I min värld, rollspel, där en bunt töntar (som jag) sitter runt ett bord och fantiserar samt kastar konstigt formade tärningar.

2) Lajv (?), där ännu värre töntar kanske klär ut sig och leker samma saker mer eller mindre med någon form av regler

MVH

Hans

[Hexmaster]

I USA var rollspelen föremål för en tämligen intensiv, infekterad och egendomlig debatt under i synnerhet 1980-talet - eller ända tills kidsen började ägna sig åt annat. Där finns ju gott om kristna av sorter som vi i stort sett är förskonade från här. När de ser något som 1) är nytt, 2) ungarna ägnar sig åt, 3) verkar vara roligt men 4) är helt obegripligt, då är det mer än tillräckligt för att gå upp i beredskap. Och när det dessutom 5) involverar svartkonst, demoner och liknande, då är saken klar. Onward, christian soldiers...

Att blanda ihop vanliga rollspel (där man sitter med papper, böcker och tärningar, och kanske några små miniatyrer som "spelpjäser") med lajv (där man viftar med träsvärd m.m.) är just ett sådant enkelt misstag som visar att de som vidarebefordrat klintbergaren uppenbarligen inte vet vad det gäller. Att någon skulle gå vilse i några tunnlar efter att ha spelat D&D där - öh? - "does not compute", som man säger.

Så såg också TSR för gott att tona ner inslag som de fått skit för.

The release of AD&D2 deliberately excluded some aspects of the game that had attracted negative publicity. References to demons and devils, sexually suggestive artwork, and playable, evil-aligned character types – such as assassins and half-orcs – were removed.

http://en.wikipedia.org/wiki/Dungeons_&_Dragons


Motsvarande kritik i Sverige utgjorde kanske ett par procent, och fick aldrig samma genomslag. Åtminstone inte tills rollspelet Kult gavs ut 1991. Det var ett skräckrollspel i mycket mörk ton, med tillräckligt mycket våld, blod, demoner och djävlar (eller snarlika entiteter) med mera för att många affärskedjor och leksakshandlare skulle plocka bort det från hyllorna - och i samma runda tog de ner många andra rollspel.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kult_(rollspel)

Så Kult tog knäcken på rollspelandet i Sverige (som dittills varit proportionellt större än rentav i USA) - eller var kanske nedgången ändå på gång, med allt häftigare dataspel, och internet runt hörnet?

[tryggve]

Det spelas rollspel fortfarande, vårt gäng spelar varje vecka... Däremot så vet jag inte hur stark nyrekryteringen är. Där är nog live mer populärt bland de yngre. Dock så ges det ju ut svenska rollspel fortfarande, "Mutant: Undergångens Arvtagare", "Western" (riktigt bra!), och så det rätt nya "Coriolis", som jag inte har hunnit testa än, men som står i hyllan...

Dock, även detta land har sina stolpskott när det gäller kritik av rollspel.
http://kulturarbete.blogspot.com/search?q=rollspel

Handlar om boken "De övergivas armé", från 1997.

[Hexmaster]

Didi Örnstedt! Var det inte hon som skrev om dataspel också? Nu fick jag en riktig flashback.

Om bloggen tryggve länkade till har fått citatet rätt - nej, kan det vara möjligt - jaha, så här har det alltså framställts så sent som 1997.

Våra kyrkogårdar får ibland besök av människor som går på härjningståg. Framfarten har många likheter med den som beskrivs i olika rollspelsscenarier. I några fall är det direkt belagt att gravskändningar utförts med inspiration från rollspel. Kanske är den sista viloplatsen för oss vanliga dödliga människor samtidigt lekplats för osaliga, hämndlystna "vampyrer"? Att skapa fruktan i sin omgivning är helt i sin ordning i deras begreppsvärld, och att bidra till löpsedlar som skriker ut händelsen tilltalar vampyrernas fåfänga.

[Engan]

http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.a ... =GK02Kr508

Motion framlagd i riksdagen 1996, med syfte att slopa alla statsbidrag till rollspelshobbyföreningar.

Avslag blev det, som tur är.

[Hexmaster]

Jag visste inte att detta debatterades i slutet av 90-talet. Det känns som en anakronism, som om man hamnat fel i tiden. Detsamma gäller motionen - tack för den! - där man blandar information, desinformation och missuppfattningar till något som förmodligen ingen människa någonsin ägnat sig åt. (Fint knep att nämna "droger" i uppräkningen...)

I rollspelen får spelarna information om roller, spelmiljö, vapen, utrustning, skador, droger m m. Alla rollspelare måste lyda spelledaren som styr rollspelet med hjälp av särskild information. De nu vanligast förekommande rollspelen går i stor utsträckning ut på att skapa en sorts människa som går att styra mot ett visst mål. Den demokratiska människosynen lyser praktiskt taget helt med sin frånvaro i dessa rollspel.

[...]

Sedan förra riksdagsbehandlingen i april har rollspelsverksamheten ytterligare ökat kraftigt i omfattning. Samtidigt har våldsinslagen i förekommande spel blivit allt flera och allt mera brutala.

De sista påståendet är givetvis (också) taget helt ur luften, vare sig man avser faktiska rollspel eller lajv, och tyvärr är även det näst sista påståendet falskt. Visst rollspelas det nu som då, men någon nämnvärd nyrekrytering känner jag inte till.

[tryggve]

Didi Örnstedt! Var det inte hon som skrev om dataspel också? Nu fick jag en riktig flashback.

Om bloggen tryggve länkade till har fått citatet rätt - nej, kan det vara möjligt - jaha, så här har det alltså framställts så sent som 1997.

Bloggaren i fråga brukar ha bra koll. Det är en oerhört kul blogg, förresten... Proggiga barnböcker är kul, o även genomgången av Hennig Sjöströms memoarer.

Nå, här är ett bemötande av "De övergivnas armé".
http://www.algonet.se/~enda/didi_.html

[Hexmaster]

en kritisk genomgång av Björn Hellqvist

Ja titta. Detta blir prima fredagsläsning. Tack!

Som sagt: den svenska debatten var betydligt mindre än den amerikanska, och kom några år efteråt. Tyvärr verkar den inte ha varit ett spår klipskare. Man verkar heller inte ha mycket till kristen synvinkel (motionen ovan var S-märkt), däremot en mängd misstänkliggörande av andra slag.

[Schwemppa]

Underbar sågning av Björn Hellqvist

Jag visste inte ens om att det har funnits en debatt av det här slaget, men så har jag aldrig heller spelat rollspel.

SCA i Finland var jag med i några år på 1990-talet, sedan blev det, mest på grund av tidsbrist.

Bevisar väl en av Hellqvists teser

[B Hellqvist]

Den gamla kära rollspelsdebatten, ja... Som en av huvudfigurerna i den under 90-talet, så kan jag väl säga att den stundtals var ganska infekterad. Knäppgökar som Örnstedtskan, moralpaniktomtar som Allan Rubin, läkare och psykologer som var ute och snurrade i vetenskapens träskmarker, pingstvänner, socialdemokratiska riksdagsmän, Hem & skola, kvällstidningar... alla var de mer eller mindre inblandade under de åren, men de hade påfallande lite fakta att komma med. Rollspelshobbyn har härdat ut sedan spelen introducerades så smått runt 1976, och idag är det väl ingen normalt funtad människa som tror att rollspel leder till t.ex. självmord. Med statistik kan ju som bekant vad som helst bevisas, men nog är det väl intressant att konstatera att andelen självmord bland rollspelare är lägre jämfört med gruppen ungdomar i stort. QED.

Schwemppa: Rautahirvi!!!

[tryggve]

Den gamla kära rollspelsdebatten, ja... Som en av huvudfigurerna i den under 90-talet, så kan jag väl säga att den stundtals var ganska infekterad. Knäppgökar som Örnstedtskan, moralpaniktomtar som Allan Rubin, läkare och psykologer som var ute och snurrade i vetenskapens träskmarker, pingstvänner, socialdemokratiska riksdagsmän, Hem & skola, kvällstidningar... alla var de mer eller mindre inblandade under de åren, men de hade påfallande lite fakta att komma med. Rollspelshobbyn har härdat ut sedan spelen introducerades så smått runt 1976, och idag är det väl ingen normalt funtad människa som tror att rollspel leder till t.ex. självmord. Med statistik kan ju som bekant vad som helst bevisas, men nog är det väl intressant att konstatera att andelen självmord bland rollspelare är lägre jämfört med gruppen ungdomar i stort. QED.

Schwemppa: Rautahirvi!!!

Så det är du som är granskaren? Jag undrade faktiskt... Bra skrivet.

Allan Rubin förekommer rätt mycket på bloggen som jag länkade till. Verkar skvatt galen. Men igång fortfarande, om jag förstår det rätt. Nu med droginformation.

[Schwemppa]

Eh... Rautahirvi - järnälg säger tyvärr mig ingenting...

Min aktiva tid i SCA var ca. 1990 - 93, och verksamheten då var rätt så småskalig.