Badhusen före 1900?

Diskussioner kring vår historia i allmänhet.
Användarvisningsbild
dahnielson
Medlem
Inlägg: 75
Blev medlem: 12 nov 2008 10:23
Ort: Linköping / Tranås

Re: Badhusen före 1900?

Inlägg av dahnielson » 23 apr 2009 07:37

Sammanfattning av det offentliga badandet i Sverige
Bland annat efter den inledande badhistoriken i boken Badhus (Kindblom, 1995).

Medeltid
När vikingarna drog i österled kom de i kontakt med bastubadandet i ryska och slaviska områden. Väl hemkomna började de sedan bygga bastur på sina egna gårdar. Senare under korstågstiden stiftades det bekantskap med de luxuösa badhusen i Konstantinopel som gjorde ett starkt intryck på nordborna. Badstugor och även offentliga badhus uppfördes i Sverige.

Under medeltiden fanns det goda möjlighet även för de fattigaste att ta sig ett bad. I en del kloster fanns det också badstugor såväl för klostrets eget folk som för gäster.

1500-tal
Olaus Magnus skrev år 1555 i sin Historia om de nordiska folken att "Där finnas såväl enskilda som allmänna bad, vilka äro synnerligen väl inrättade och med allt nödigt tillbehör. De enskilda baden tillhöra förnäma personer och äro byggda i närheten av strömmande vatten och sköna örtagårdar; de allmänna åter äro uppförda i städer och byar till så stort antal, som inbyggarnas mängd och villkor göra behöfligt." Vidare upplyser han oss om att badstugorna är rymliga och att något lättfärdigt umgänge trots gemensamhetsbadandet inte försiggår.

1600-tal
Offentliga badhus expanderade i Stockholm under 1600-talet. Christopher Thiel som från början arrenderade stadens badstuga på Södermalm uppförde ett ovanligt stort bad, Rosenbad, i kvarteret som idag bär samma namn. Där erbjöds både bad i kar, rosenbad samt en mängd väldoftande bad. Verksamheten upphörde dock vid Thiels död 1721 men lär ha återuppstått på 1740-talet vid Vattugatan.

På flera slott anlades praktfulla badrum. Exempelvis badstugan på Lindholmens gård i Västergötland uppförd av Gabriel Oxenstierna är ett romerskt bad med både tepidarium, caldarium och frigidarium.

1700-tal
Medan man på kontinenten börjat stänga badhus under 1500-talet; då de ibland användes som bordeller och spred syfilis, när synen på renlighet förändrades, samt att det började råda en brist på bränsle, kom trenden i Sverige att dröja till 1700-talet. I Stockholm blev det förbjudet att hålla badstuga först 1725. Badande kom att under en lång tid att anses som både skadligt och omoraliskt.

Ångbastun kom dock att överleva i den östra rikshalvan samt i de svenska finnbyggderna.

I slutet av 1600-talet och under 1700-talet började kurorterna växa fram: Medevi brunn (1678), Sätra brunn (1700), Ronneby brunn (1705) och Ramlösa brunn (1707). Dit kom förmögna personer för att ta ordinerade varma bad (senare även kalla bad), dricka det hälsobringande vattnet samt umgås.

1800-tal
Mot slutet av 1700-talet växte en ny typ av kurort upp vid kusterna: badorten. Här umgicks man och badade i havet, med mindre medicinsk prägel än vid brunnsorterna. Gustafsberg vid Uddevalla från 1804 brukar räknas som vår första badort.
Gustafsberg_varmbadhus.jpg
Vid dessa nya badorter byggdes kallbadhus, vilka från början var små badflottar med hus på men som snart växte ut till stora anläggningar. Herr- och damavdelningar var alltid skilda åt och på större badorter belägna i separata badhus. Det äldsta kända bevarade kallbadhuset uppfördes på Särö 1840.
varbergs_kallbadhus.jpg
Först och främst var det stadsborna i de större städerna som började bada i havet medan befolkningen i småstäderna och på landsbyggden hade en avvaktande hållning. Länge fanns en stor respekt för havet och man ansåg att människan helst skulle hålla sig på land. Där badades det istället i sjöar och åar.

Efter att det svenska förbudet upphävts öppnades 1832 den Lorentzska badinrättningen i Stockholm vid gamla Norrbro. I övrigt gick det långsamt med badhusbyggandet och det skulle dröja till sekelskiftet innan det satte igång på allvar. I början var det mest privatpersoner som öppnade varmbad, det handlade då först och främst om bad i kar.

Mot århundradets slut gjorde Carl Curman badandet till en angelägenhet för alla i sina skrifter. Han förverkligade även sina idéer i Stora Badhuset (1868) och Sturebadet (1885). Curmans idéer och byggande av badhus möttes först av motstånd men kom sedan att få stor genomslagskraft då det vid sekelskiftet började byggas varmbad lite var stans i vårt land.
Sturebadet_interiör.jpg
Stora Badhuset revs 1917. Sturebadet stängdes 1984 och förstördes i en brand 1985.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
Senast redigerad av 21 dahnielson, redigerad totalt 24 gång.
Anders Dahnielson
http://sv.dahnielson.com

Användarvisningsbild
dahnielson
Medlem
Inlägg: 75
Blev medlem: 12 nov 2008 10:23
Ort: Linköping / Tranås

Re: Badhusen före 1900?

Inlägg av dahnielson » 23 apr 2009 07:52

Vill bara korrigera mitt tidigare inlägg från den 25 mars: Det första (eller andra -- beroende på hur man räknar) kallbadhuset i Varberg stod klart 1866 inte 1666. Innan dess bestod badet av en badflotte med sump, d.v.s. en flytande bassäng med botten av träspjälor. 1903 uppfördes en kopia av det från 1866, vilket återinvigdes 1996 efter att exteriören renoverats till ursprungligt skick.
Anders Dahnielson
http://sv.dahnielson.com

Användarvisningsbild
dahnielson
Medlem
Inlägg: 75
Blev medlem: 12 nov 2008 10:23
Ort: Linköping / Tranås

Re: Badhusen före 1900?

Inlägg av dahnielson » 23 apr 2009 09:59

Lindholmens slott
Carl von Linné beskrev Lindholmen i Wästgöta-resan (s. 49) och var imponerad av vad han såg: "Lindholmen är en präktig och kringfluten Sätesgård, som ligger ifrån Stohla twert öfwer en liten wik af Venern. Här war et mycket wäl anlagdt Palais [...] Den härliga byggnaden, de sköna gipsningarna, de gamla Imperatorum Romanorum Buster, som stodo i sine Nicher i förstugan, den behageliga situation, de artige trägårdar, och den förträffeliga Badstugan gjorde, at man ej utan smärta kunde se en så härlighet, med så stor kostnad och eftertanka anlagd, nu stå tom och utan inbyggare". Han ansåg att ett finare badrum inte gick att finna i Sverige.

När Wästgöta-resan skevs ägdes Lindholmens slott (RAÄ Strö 66:1) av adelssläkten Ekeblad på Stola herrgård och i ett brev (L0771) från 1746 till Claes Ekeblad beklagar sig Linné följaktligen över att "Li[n]dholmen och den sköna badstugan; det är skada att hon skall förfalla."

Bengt Gabrielsson Oxenstierna, som förutom den nämnda badanläggningen byggde om den ursprungliga gården till ett stort befäst slott, bytte 1684 Lindholmen mot Rosersberg. I ett brev (L3445) från 1764 till Linné hävdar Otto Hagström att "Badstugan på Rosersberg öfvergår den på Lindholmen i Westergötland." Så Oxenstierna måste ha varit en riktig storbadare.

1792 brann Lindholmens slott ner till grunden. Idag återstår bara en 1600-talsflygel och resterna av parkanläggningen (RAÄ Strö 66:2) där badhuset en gång låg.
Senast redigerad av 13 dahnielson, redigerad totalt 23 gång.
Anders Dahnielson
http://sv.dahnielson.com

Användarvisningsbild
dahnielson
Medlem
Inlägg: 75
Blev medlem: 12 nov 2008 10:23
Ort: Linköping / Tranås

Re: Badhusen före 1900?

Inlägg av dahnielson » 23 apr 2009 14:29

I Svenska folkets underbara öden IV (Grimberg, 1922, s. 48) finns följande skildring från 1600-talet:
Grimberg skrev:Något som särskilt väckte utlänningarnes intresse var de svenska badstugorna. Ogier har följande skildring av ett besök i en dylik i huvudstaden: »Det var mycket hett i badrummet, och man kunde få upp värmen till vilken grad man ville; svetten flöt från hela kroppen, och om den icke bröt fram kraftigt nog, framkallade man den genom piskning med björkris. De som gjorde de badande denna tjänst voro förunderligt nog flickor, iklädda blott lintyg. De tycktes utan någon blygsel, ja kanske utan att förstå, att det var något att blygas över, behandla de nakna männen, gnida dem med fingerspetsarna, stryka smutsen av deras kropp och huvud, intvåla och frottera dem samt duscha dem. Här komma män och fruar och unga flickor samman om varandra. Kvinnorna ha blott lintyg på sig, männen täcka endast blygden med ett björkris. Sed och gagn ha här jagat blygseln på flykten; icke ens de kyskaste kvinnor draga sig för att besöka dessa varmbadhus utan gå dit med man och barn. Många låta där sätta kopphorn över nästan hela kroppen för att bli av med det överflöd på blod, som de förskaffa sig genom för mycket drickande, och bliva därav alldeles blodiga — ett avskyvärt skådespel. De mera förmögna ha eget badrum hemma.»
Grimberg_1922_s49.jpg
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
Senast redigerad av 1 dahnielson, redigerad totalt 23 gånger.
Anders Dahnielson
http://sv.dahnielson.com

Användarvisningsbild
dahnielson
Medlem
Inlägg: 75
Blev medlem: 12 nov 2008 10:23
Ort: Linköping / Tranås

Re: Badhusen före 1900?

Inlägg av dahnielson » 23 apr 2009 15:08

Strömsborgs badinrättning
Har även funnit omnämnande av en Strömsborgs badinrättning i Stockholm på 1770-talet för mer välbeställda kunder.

Ur Genom Sveriges bygder (Hofberg och Velander, 1896, s. 15--16):
Riddarholmen är genom en järnvägsbro med gångbana förbunden med Norrmalm: på ömse sidor om denna bro och midt i Norrström ligga den runda, med höga lindar klädda holmen Strömsborg (med sommarvärdshus) och Stockholms stads badinrättning.
Nordisk familjebok (Uggleupplagan, 1918):
Strömsborg, holme i Stockholms ström (se kartan till art. Stockholm), n. om Riddarholmen, uppläts eller såldes 1747 till handlanden Berge Olofsson Ström, som lät utfylla det dittills kala skäret, uppförde därpå ett stenhus, stensatte holmen rundtomkring och kallade den Strömsborg. 1797 planterades holmen och var tidtals en för sitt vackra läge och friska luft mycket omtyckt friluftsrestaurang, till dess en del af planteringen 1897 slopades och fick liksom stenhuset lämna plats åt ett banalt "palats", nu lokal för K. M:ts Nedre justitierevision.
Följande beskrivning av Strömsborg återfinns i "Svenska Familj-Journalen" (Band XII, årgång 1873, s. 243--245):
Just der Mälarens vågor äro i begrepp att säga farväl åt de fagra stränder, mellan hvilka de tumlat om och genom den strida Norrström gå att kasta sig i Östersjöns famn, höjer sig öfver vattnet den lilla, täcka holmen Strömsborg. Sedd från någon af de omgifvande stränderna en varm och qvalmig sommardag lockar han dig förföriskt till sig med löften om en uppfriskande och behaglig svalka under lindarnas gröna och yfviga kronor.

/.../

Är det vid middagstiden, du gör ditt besök på stället, och vill der, efter ett svalkande strömbad i den vid holmens vestra sida belägna badbassinen, intaga din middag under öppen himmel i Guds fria natur; så har du blott att taga plats vid något af de många småbord, som stå dukade rundt om på stranden under de lummiga lindar, som omkransa holmen. Mat finnes här i Guds välsignelse, och kostar det något, så smakar det också; ty »sjön suger».

/.../

Företer entréen till badhuset ett förfallet skick, så gör sjelfva bassinen det ännu mera. Man känner sig benägen antaga, att det nuvarande badhuset är det samma som här uppfördes för jemt ett hundra år sedan; så primitivt förefaller det. Af målning synes nu mera knappast ett spår, och de murkna golfplankorna och ruttna bjelkarna hota att brista under ens fötter. Svårligen kan man, när man klifver ned i bassinen, värja sig mot den farhågan, att hela inrättningen skall för svallvågorna efter någon förbigående ångbåt råka i drift och med sina invånare, som fiskar i en sump, göra en färd utåt strömmen och så genom hvalfven under Norrbro. Att denna genom sitt läge och sitt friska vatten så ypperliga plats för en storartad badhusanläggning ej blifvit bättre tillgodogjord, är sannerligen att beklaga.
Ur Två gamla Stockholmares anteckningar (Selander och Selander, 1920):
En pärla bröts ur Stockholms skönhets diadem, då det gamla Strömsborg revs ned. Och denna skada tillfogades staden av en byggmästare, som under senare hälften av 1800-talet genom den ställning han intog kunde förstå i vilken riktning stadens utveckling skulle gå och därför på tomtspekulationer förtjänade en förmögenhet på miljoner. Den nuvarande generationen såg, som vi tro med grämelse, hur den vackra holmen förstördes av den fula byggnad, som uppförts där. Det enda som borde bort, det gamla ruckliga badhuset, fick naturligtvis ligga kvar. Strömsborg hade sin mest tilldragande tid, då det ännu som ett fridfullt viloställe låg fullständigt isolerat och man för att komma dit måste använda de små båtar, vari kullor förde gästerna över från Röda Bodarna och Riddarhusgränd. Trevnaden stördes redan, då sammanbindningsbanan kom och de evinnerliga tågens slamrande bröt ställets lugna ro. Än sämre blev det, då från banbron anlades en gångspång, som underlättade tillgången till Strömsborg. Men fortfarande kunde knappast tänkas något behagligare än att under vackra, lugna sommarkvällar sitta därute med en god vän och ett gott glas punsch och lyssna till stadens bortdöende larm. Och steg man så, när månen stod på himlen en augustikväll och försilvrade Strömmens vatten, med sin vän eller väninna upp i det lilla undangömda bo, som inretts i en av holmens lindar, kunde man sannerligen på goda grunder utbrista: "Här är oss gott att vara!"
Strömsborg_och_Gjörckes.jpg
Strömsborg_1895_frS.jpg
Strömsborg_1730-1885.jpg
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
Senast redigerad av 12 dahnielson, redigerad totalt 25 gång.
Anders Dahnielson
http://sv.dahnielson.com

Stefan Lundgren
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 11668
Blev medlem: 11 aug 2003 17:15
Ort: Uppland

Re: Badhusen före 1900?

Inlägg av Stefan Lundgren » 23 apr 2009 16:07

Tjosan, man blir nästan tårögd när man tittade igenom ditt nostaliska historik över badhusen och man blir nästan undrande om du har någon befattning inom universitetsvärlden....Danielsson!!!

Jag själv har bara skrivit mikrohistoria om badhusen eller rentav badgäster.

Stefan

Användarvisningsbild
dahnielson
Medlem
Inlägg: 75
Blev medlem: 12 nov 2008 10:23
Ort: Linköping / Tranås

Re: Badhusen före 1900?

Inlägg av dahnielson » 23 apr 2009 16:20

Stefan Lundgren skrev:Tjosan, man blir nästan tårögd när man tittade igenom ditt nostaliska historik över badhusen och man blir nästan undrande om du har någon befattning inom universitetsvärlden....Danielsson!!!
Nej, ännu är jag bara en enkel historie-student som funderar på att inrikta sig på 1800-talet i sin framtida forskning.

Min sammanfattning ovan är framförallt baserad på den inledande historiken i Kindblom.
Anders Dahnielson
http://sv.dahnielson.com

Användarvisningsbild
dahnielson
Medlem
Inlägg: 75
Blev medlem: 12 nov 2008 10:23
Ort: Linköping / Tranås

Re: Badhusen före 1900?

Inlägg av dahnielson » 23 apr 2009 21:08

Ur Stockholms simsällskaps femtioårsfest 1877 (Borg, 1877, s. 37--39) angående sim- och badanstalt för det manliga könet i Stockholm:
Stockholms Simsällskap stiftades i och med detsamma som den första simskola grundlades i hufvudstaden, och detta skedde året 1827. Stockholm, som i detta hänseende redan haft sina företrädare, nemligen i Upsala 1796 [1], genom dåvarande docenten J. Svanberg och i Linköping 1824 genom studeranden P. Westman, lyckades i hr fabrikören C. D. Lind erhålla en för denna gren af ungdomens uppfostran nitälskande man, som år 1827 vid Riddarholmens norra strand öppnade en sim- och badanstalt för det manliga könet. Samtidigt framträdde en annan äfven för det unga slägtets fysiska välbefinnande varmhjertad man, grosshandlaren O. Åbom, och anlade i grannskapet af nyssnämda bad- och siminrättning en dylik, som dock icke trädde i full verksamhet förr än år 1828. Den oskattbara nytta i hygieniskt hänseende, som genom dessa menniskovänners rastlösa och oegennyttiga bemödanden tillskyndats hufvudstadens befolkning, omstrålar deras minne med välsignelse. — Båda simskolorna täflade med hvarandra att kostnadsfritt till ett stort antal medellösa studerande vid högre och lägre skolor i hufvudstaden utsträcka den ädla och välgörande simkonsten. Skickliga och nitiska simlärare, hvarom inskrifterna å de i den festligt smyckade simskolan uppsatta sköldarne intygat, handledde ungdomens öfningar, hvilken deruti funno sin lust och sin glädje på samma gång som den derifrån medförde en ovärderlig skatt, kroppens så väl som själens helsa, ty med rätta kan här tillämpas den sanningen: Mens sana in corpore sano. — De från simskolornas grundläggningsår intill denna tid af en talrik och tacksam åskådarekrets under lifligt bifall besökta uppvisningarna och promotionerna af simskolornas elever hafva utgjort högtider af djupare betydelse an man derpå tänkt.

Beklagligen måste den Åbomska sim- och badinrättningen från året 1853 upphöra med sin verksamhet, ty stranden, der densamma var belägen, befanns nödvändig för stadens behof till utvidgning af behöflig ångbåtshamn.

Stockholm, som för 25 år sedan egde fördelen af två sim- och badanstalter för det manliga slägtet, har sedan ofvannämde tid icke haft mer än en sådan, den Lindska, benämd Gjörckes bad- och siminrättning efter den man, som i mer än 25 år åt densamma med så mycken nit och med så stor framgång egnat sitt lif och sina krafter. Visst är det sant, att nämde anstalt, som efter Linds död öfvergick till nu mera aflidne boktryckaren P. A. Norstedt, af dennes efterträdare utvidgats och på ett synnerligen omsorgsfullt sätt vidmagthållits, dock har i anledning af hufvudstadens årligen växande befolkning, densamma allt mer och mer befunnits för sitt ändamål otillräcklig, och det är fara värdt, att äfven den plats, der anstalten nu är belägen, snart nog måste för andra behof användas. I tid bör derför Stockholms kommun vara betänkt på att i en så vigtig sak, som rörer Stockholms innevånares sanitära välbefinnande, så skyndsamt som möjligt vidtaga de åtgärder, som befinnas vara behöfliga, samt vidare utse insigtsfulla och nitiska personer, hvilka behörigen granska, ordna och verkställa denna kommunens angelägenhet. Denna stadens lifsfråga kan och bör icke undanskjutas af dem, som i första rummet dermed böra befatta sig, men om så skulle inträffa, finnas väl inom vår hufvudstad tillräckligt kraftfulle och fosterländskt sinnade män, hvilka i likhet med en Lind och en Åbom skola tillgodose en hel befolknings oafvisliga behof [2].

---

[1] Upsala Simsällskap stiftades egentligen 1813 af CG. Grahl; se vidare härom broschyren: »Några upplysningar om Sveriges Simsällskaper och Simskolor», utgifven af G. Larsson, Jönköping 1860.

[2] 1874 d. 27 Maj blef af direktor Borg förslag väckt vid Stockholms Simsällskaps sammankomst att nämda sällskap skulle intressera sig för och taga initiativ till anläggning af en ny, större skola, och blef då af sällskapet nedsatt en komité, bestående af dr Sohlman, kommendör Egerström, dir. Borg, arkitekten Sundius och simläraren Köhler för afgifvande af förslag i denna fråga. Beklagligen inträffade icke lång tid derefter den för saken varmt nitälskande dr Sohlmans död, hvarigenom komiténs arbeten tills vidare blifvit afbrutna. Dock har densamma icke varit overksam, utan gått i författning om, att genom arkitekten Sundius ritningsförslag skulle upprättas till en ändamålsenlig sim- och badanstalt, som ansetts lämpligast böra förläggas vester om den öfver Norrström ledande jernvägsbron med nedgång från densamma eller från Strömsborg. Då Helgeandsholmen en gång blir ordnad, torde äfven der, i händelse af ytterligare behof, vid dess vestra strand en större sim- och badinrättning kunna anläggas.
Och dito för fruntimmer (Ibid., s. 42--45):
Den först i Stockholm varande bad- och siminrättning för fruntimmer anlades 1847 af fabrikören C. G. Mineur å den af Riddarhusdirektionen kostnadsfritt upplåtna plats med trädgårdstomt vid Riddarhusets norra strand. Denna anstalt, som var ordnad på ett särdeles beqvämt och prydligt sätt, lyckades att vinna kronprinsessan Lovisas synnerligen ynnestfulla uppmärksamhet, och begagnade hon under flera år densamma, ett exempel som äfven följdes af många bland hufvudstadens damer, hvilka snart lärde sig inse hvilken nytta för helsans vårdande vore med en sådan inrättning förenad. Ehuru utrymmet i densamma ej lemnade tillfälle för en större simbassin, var den dervarande likväl tillräcklig för inhemtande af de första grunderna i simkonsten, och antogs i anledning deraf fröken Nancy Edberg till lärarinna, hvilken, då sagde anstalt sedermera upphörde, öfvergick till nedannämde vid Kastellholmen anlagda, hvars föreståndarinna hon blef [1]. De å frimurarebarnhuset intagna flickor fingo fria bad samt undervisning i simning, för hvilken välvilja hr Mineur från konung Oskar I, genom barnhusdirektionen, erhöll en tacksamhetsskrifvelse.

Då emedlertid behofvet af en ytterligare bad-och siminrättning för fruntimmer visade sig, lät hr Mineur redan år 1848 uppföra en dylik vid stranden af Kastellholmen, sedan han dertill af H. M. Konungen erhållit nådigt tillstånd. 1859 inköptes sistnämda badinrättning af ett då bildadt aktiebolag, som i anledning af flera missgynnande omständigheter måste upplösa sig. Efter otaliga svårigheter och efter professor Cederschiölds och direktor Borgs energiska bemödanden att framhålla den för hufvudstaden vigtiga frågan, bildades 1870 ett nytt aktiebolag, efter att förgäfves hafva försökt att få inrättningen öfvertagen af Stockholms kommun genom dess drätselnämnd. Det nya bolaget inköpte den vid Kastellholmen, å pontoner uppförda, bad-och simanstalten, för omkring 4,000 kr., den skuld hvaruti förra bolaget kommit och anlade, under ledning af byggmästaren A. W. Strehlenert, en solidare och rymligare anstalt, bygd på pålar och stenkistor, å en af Vederbörande vid Skeppsholmen dertill anvisad lämpligare plats.

Oaktadt svårigheten att få anläggningskostnaden betäckt genom aktieteckning och nödvändigheten att derutöfver upptaga ett lån på 3,500 kr., har bolaget haft den tillfredsställelsen att efter endast, 3 års tillvaro kunna icke allenast afbetala sin skuld, utan äfven till aktieegare lemna 8 procents utdelning. — Liksom förra bolaget har äfven detta verkat i högsta måtto välgörande för det unga qvinliga slägtet, hvarom de år efter år anstälda simuppvisningarne och promotionerna intygat. Styrelsen har haft den lyckan att i fröken Sofie Saxenberg, såsom anstaltens föreståndarinna och i simlärarinnorna fröknarne Mathilda Beckman och Hulda Eriksson, ega för sitt kall nitiska och lämpliga personer. Flera af de vid simskolan promoverade hafva, liksom fallet varit vid den för det manliga könet, utgått som skickliga ledare af ungdomens simöfningar.

Det under årens lopp till flera tusental uppgående antal af unga simmare och simmerskor, oberäknadt den höga numerären af badande, har mer än något visat värdet och behofvet af dylika anstalter.

Stockholms simsällskap har ock genom penningegåfvor uppmuntrat och belönat simskolornas alumner; sålunda utdelades under år 1877 75 kronor åt gosselever och 50 kronor åt flickelever, synnerligast tillhörande Stockholms folkskolor, hvarjemte hvar och en af nämda skolors elever till det antal utrymmet medgifvit, uppgående till ett par tusental, mot en högst ringa afgift, neml. 1 krona, under sommaren fått begagna sig af de ovärderliga sim- och badinrättningarne. — Hvad som blifvit sagdt om otillräckligheten af den vid Riddarholmen befintliga sim- och badanstalten, eger äfven för närvarande sin tillämpning på den vid Skeppsholmen belägna, hvarföre denna kommunens angelägenhet icke nog kan framhållas och behjertas.

--

[1] Nancy Edberg hade sedan 1853 i en bassin å Djurgården äfven meddelat unga damer och flickor undervisning i simkonsten, hvaråt hon egnat synnerlig flit och möda samt nitiskt verkat för simkonstens framgång i hufvudstaden.
Som kuriosa kan nämnas att minnesskriften i fråga tillägnas Anders Fryxell i form av "simkonstens ädle vän och de ungdomliga idrotternas nitiske befordrare".
Strömsborg_Mineur_Gjörcke_Åbom_1855.jpg
Den mer ändamålsenliga Stockholm sim- och badanstalt "Strömbadet" som ersatte de tidigare badhusen kan ses på 1885 års karta över Stockholm (see inlägget ovan om Strömsborg).

Ur Nya Stockholm (Lundin, 1890, s. 127):
På föranstaltande af öfverståthållaren, frih. G. af Ugglas, bildades 1882 en komité för åstadkommande af en ny tidsenlig sim- och badinrättning. Redan i maj s. å. hade denna komité, bestående af öfverstelöjtnanten W. von Francken, simläraren O. Köhler, kaptenen V. E. Lilienberg, med. d:r S. Lovén och professor L. M. Törngren sitt förslag färdigt och innan årets slut godkändes det af stadsfullmäktige samt antogs till utförande för en beräknad kostnad af 176,850 kr. Lägen bestämdes vid öfversta delen af Norrström, väster om Strömsborg och järnvägsbron. Ritningarna utfördes af A. och Hj. Kumlien, och arbetet började i januari 1883. Redan vid midsommar s. å. uppläts en stor dubbelbassäng till allmänhetens begagnande, och året därefter var det hela färdigt.
Strömbadet_1896.jpg
Strömbadet stod färdigt 1884 och var byggt helt i trä i nyrenässansstil. Strömbadet innehöll en stor bassäng, en dubbelbassäng samt flera mindre bassänger. Herrar och damer badade åtskilda.

En av stadens kloaker mynnade ut vid Vasagatan så frågan är hur hälsosamt det egentligen var. År 1936 revs Strömbadet, delvis beroende på den sviktande vattenkvalitén i Mälaren. Badhuset hade då varit stängt i tre år.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
Senast redigerad av 15 dahnielson, redigerad totalt 25 gång.
Anders Dahnielson
http://sv.dahnielson.com

Användarvisningsbild
dahnielson
Medlem
Inlägg: 75
Blev medlem: 12 nov 2008 10:23
Ort: Linköping / Tranås

Re: Badhusen före 1900?

Inlägg av dahnielson » 24 apr 2009 20:13

Bastugatan på Södermalm

Ur Stockholms gatunamn (Stahre, 1983):
Bastugatan
Gatan fick sitt nuvarande namn vid namnrevisionen 1885, då det gavs åt dåvarande »Ofre och Lilla Badstugatorna med undantag af den senare gatans vestligaste stycke», men det är ett namn med gamla traditioner inom denna del av Södermalm.

Under medeltiden fanns det badstugor inte bara på Stadsholmen utan också på malmarna. Stadens styresmän tycks inte ha sett malmbornas badstugor med blida ögon. Den 17 mars 1477 blev borgmästarna och rådet överens om att man skulle »forbiwda malmbona effter thenne tiidh ath eelda badzstuffwner». Om man trotsade förbudet, riskerade man böter, som genast skulle utmätas eller också skulle man sätta »badzstwffw karllin i sysekebwreth /häktet/».

Påbudet tycks inte ha haft avsedd effekt; i juni 1480 upprepas förbudet och då får man samtidigt en motivering för åtgärden. Det är inte - såsom det har hävdats - eldfaran som oroat de ansvariga inom staden. De förbjuder nämligen dem som äger badstugor på malmarna att elda dem »stadzsins badzstuffuer till forfangh /till förfång för stadens badstugor/». Den som hade badstuga på malmarna fick elda endast »til sith egith behoff». Man ville sålunda skydda de badstugor som fanns på Stadsholmen från konkurrens. Man höjde också bötesbeloppet.

Det förefaller som om man inte heller nu hade någon större framgång med sina påbud. I juni 1492 bestämde man sig för mera drastiska åtgärder, ty då »lyste war herre och höffuitzman alla malmbastuer ogille»; hövitsmannen är Sten Sture d.ä. Det framgår av Tänkeboken, att detta var en upprepning av en tidigare kungörelse, som tydligen inte hade haft någon effekt, men nu försäkrar han, att om badstugorna ej blev »niderlagde, swa the ey eldades» inom 14 dagar, så skulle han tillsammans med rådet och menigheten gå ut och »thaga j första stocken och forbrvtha thöm j grundh» vare sig de ägdes av präster, munkar eller borgare.

Det är ovisst om detta hot sattes i verket. I varje fall kan man konstatera, att förnyade förbud utfärdades. Sålunda förbjuder man i mars 1505 eldning i alla badstugor på »malmen», som »fore penninge eldes och vtj bades». Det offentliga bastubadandet på malmarna har av allt att döma ändå fortsatt; år 1516 omnämns en kvinna kallad »Elin j bastuen» på Södermalm.

De citerade källorna ger ingen närmare lokalisering av den södra malmens badstugor, men namnet Bastugatan, som omtalas första gången i ett testamente från 1602, vittnar om att det funnits badstugor på Mariaberget och dess sluttningar ned mot nuvarande Södermalmstorg. I en bouppteckning från 1605 finns direkta uppgifter om att det på »Badstugu Gatan» låg en gammal bastu. En »Stadzens Badstuga» intill Södermalmstorg markeras på en ritning från 1701. När Södermalms tvätt- och badinrättning, vars hus revs i samband med Södergatans framdragande till Centralbron, startade sin verksamhet 1877 kunde man anknyta till en gammal tradition inom området.
Bastugatan på Norrmalm

Harald Norbelie om Våghalsen 14 & 15 - Sveavägen 61-63:
Sveavägens gamla namn var Stora Bastugatan. ”Stora” tyder ju på att det fanns en ”Lilla” också.

Det fanns det. Rentav två stycken: en på Söder och en på Norr. Den Norra fanns här: mellan nuvarande Sveavägen och Saltmätargatan, mitt i kvarteret Våghalsen. En liten bakgata, vars sista rest i Sveavägen 59, försvann efter andra världskriget då tunnelbanan grävdes ner under Norrmalm.

Bastugator säger vad det handlar om. Vattnet till baden togs direkt ur den vattenförande åsen, av samma anledning låg flertalet bryggerier på Norrmalm på tvärgator och parallellgator till Stora Bastugatan innan det fanns utbyggd vattenledningsnät i staden.

Det var i gamla tider inte okontroversiellt med badstugor ute på malmarna. På 14- och 1500-talen utfärdades vid upprepade tillfällen förbud att hålla badstuga annat än för det egna hushållet. Anledningen var att stadsborna, alltså de boende inne på Stadsholmen, ogillade konkurrensen från malmarna. Men det där brydde sig ju inte folk om. Inte åkte man ända in till stan för att tvätta sig, när det fanns en prima badstuga i granngården.

Stora Bastugatan som namn fanns kvar till 1885, då Sveavägen gjorde entré; samma år som många andra gatunamn ändrades. Det var i samband med de stora ombyggnaderna av staden som gamla gator försvunnit och nya tillkommit och det krävdes lite ordning och reda i namnsystematiken.
Anders Dahnielson
http://sv.dahnielson.com

Användarvisningsbild
Anders Nyman
Medlem
Inlägg: 3214
Blev medlem: 22 jun 2007 09:13
Ort: Borlänge

Re: Badhusen före 1900?

Inlägg av Anders Nyman » 25 apr 2009 08:22

Hur pass vanliga är dessa badhus runt om i vår värld ? :wink:

Användarvisningsbild
dahnielson
Medlem
Inlägg: 75
Blev medlem: 12 nov 2008 10:23
Ort: Linköping / Tranås

Re: Badhusen före 1900?

Inlägg av dahnielson » 25 apr 2009 23:09

Sammanfattning av det offentliga badandet på kontinenten

Medeltid
Under korstågstiden stiftades det bekantskap med de luxuösa badhusen i Konstantinopel samt de muslimska i mellanöstern. Väl hemma inrättades bad efter inspirerade av de turkiska baden.

Staden Baden i Tyskland grundades och kom att bli en badort under medeltiden fram till att det allmänna badandet avbröts på kontinenten.

1500-tal
På kontinenten började badhus stängas under 1500-talet, då de ibland användes som bordeller och spred syfilis, samt att det började råda en brist på bränsle. Frankrike stängdes badhusen 1538. England förböds gemensamhetsbaden 1546. Under återerövringen av Spanien hade de moriska badhusen jämnats med marken eller byggts om.

Synen på renlighet hade också förändrats. Man ansåg att höjden av renlighet inte var en ren kropp utan rena kläder och möjligheten att kunna byta dem ofta.

1600-tal
Kurorter börjar växa fram i Europa redan på 1600-talet. Det som idag är Harrogate i Yorkshire härstammar exempelvis från 1596 och kom att utvecklas till en berömd kurort efter att Edmund Deane publicerat Spadacrene Anglica, or the English Spa Fountain. Medan Thomas Guidott skrev om vattnets hälsobringande egenskaper i Bath, Somerset i A discourse of Bathe, and the hot waters there. Also, Some Enquiries into the Nature of the water.

Särskilt på kontinenten var kurortens huvudbyggnad utformad som ett mindre palats för att utgöra en värdig inramning för kurortens gäster.

1700-tal
Den engelske läkaren John Floyer propagerade för så kallade kallvattenkurer. Till en början innebar det dock inte att man badade i öppet vatten, det saltvatten som behövdes pumpades istället upp på land. Det skulle dock dröja till 1800-talet innan terapiformen slog igenom ordentligt.

Mot slutet av 1700-talet återupptäcktes Baden-Baden i Tyskland som kurort.

Under den Geogianska epoken i England kom staden Bath med sina naturligt varma källor att bli en populär kurort. Medan badande i öppna havet började på den engelska kanalkusten där prinsregenten populariserade Brighton som badort.

1800-tal
Kallvattendoktorn Vincent Priessnitz anlägger kursanstalten Gräfenberg som kom att bli världsberömd och få många efterföljare.

Under 1800-talet blev det på kontinenten åter tillåtet med varmbadhus efter impulser från Turkiet i efterdyningarna av Napoleonkrigen och senare Krimkriget. Arbetarklassen hade dock ingen del i detta till att börja med. Först i Liverpool inrättades det första folkbadet 1842 och 1846 reglerades badhusbyggandet i en parlamentsakt. England kom därigenom att bli föregångsland i Europa. Från mitten av 1800-talet och fram till början av 1900-talet började allmänna bad att byggas i var och varannan stad som reaktion på industrialiseringen och städernas sanitära olägenheter.

I Tyskland slog det turkiska badet eller svettbadet aldrig igenom. Inte heller lyckades man kombinera folkbad och tvättinrättning. Man försökte dock att inrätta tvättinrättningar där arbetare billigt kunde få tillgång till handduk, tvål och dusch åtminstone en gång i veckan.
Anders Dahnielson
http://sv.dahnielson.com

Användarvisningsbild
Anders Nyman
Medlem
Inlägg: 3214
Blev medlem: 22 jun 2007 09:13
Ort: Borlänge

Re: Badhusen före 1900?

Inlägg av Anders Nyman » 26 apr 2009 16:10

dahnielson skrev:Sammanfattning av det offentliga badandet på kontinenten

Medeltid
Under korstågstiden stiftades det bekantskap med de luxuösa badhusen i Konstantinopel samt de muslimska i mellanöstern. Väl hemma inrättades bad efter inspirerade av de turkiska baden.

Staden Baden i Tyskland grundades och kom att bli en badort under medeltiden fram till att det allmänna badandet avbröts på kontinenten.

1500-tal
På kontinenten började badhus stängas under 1500-talet, då de ibland användes som bordeller och spred syfilis, samt att det började råda en brist på bränsle. Frankrike stängdes badhusen 1538. England förböds gemensamhetsbaden 1546. Under återerövringen av Spanien hade de moriska badhusen jämnats med marken eller byggts om.

Synen på renlighet hade också förändrats. Man ansåg att höjden av renlighet inte var en ren kropp utan rena kläder och möjligheten att kunna byta dem ofta.

1600-tal
Kurorter börjar växa fram i Europa redan på 1600-talet. Det som idag är Harrogate i Yorkshire härstammar exempelvis från 1596 och kom att utvecklas till en berömd kurort efter att Edmund Deane publicerat Spadacrene Anglica, or the English Spa Fountain. Medan Thomas Guidott skrev om vattnets hälsobringande egenskaper i Bath, Somerset i A discourse of Bathe, and the hot waters there. Also, Some Enquiries into the Nature of the water.

Särskilt på kontinenten var kurortens huvudbyggnad utformad som ett mindre palats för att utgöra en värdig inramning för kurortens gäster.

1700-tal
Den engelske läkaren John Floyer propagerade för så kallade kallvattenkurer. Till en början innebar det dock inte att man badade i öppet vatten, det saltvatten som behövdes pumpades istället upp på land. Det skulle dock dröja till 1800-talet innan terapiformen slog igenom ordentligt.

Mot slutet av 1700-talet återupptäcktes Baden-Baden i Tyskland som kurort.

Under den Geogianska epoken i England kom staden Bath med sina naturligt varma källor att bli en populär kurort. Medan badande i öppna havet började på den engelska kanalkusten där prinsregenten populariserade Brighton som badort.

1800-tal
Kallvattendoktorn Vincent Priessnitz anlägger kursanstalten Gräfenberg som kom att bli världsberömd och få många efterföljare.

Under 1800-talet blev det på kontinenten åter tillåtet med varmbadhus efter impulser från Turkiet i efterdyningarna av Napoleonkrigen och senare Krimkriget. Arbetarklassen hade dock ingen del i detta till att börja med. Först i Liverpool inrättades det första folkbadet 1842 och 1846 reglerades badhusbyggandet i en parlamentsakt. England kom därigenom att bli föregångsland i Europa. Från mitten av 1800-talet och fram till början av 1900-talet började allmänna bad att byggas i var och varannan stad som reaktion på industrialiseringen och städernas sanitära olägenheter.

I Tyskland slog det turkiska badet eller svettbadet aldrig igenom. Inte heller lyckades man kombinera folkbad och tvättinrättning. Man försökte dock att inrätta tvättinrättningar där arbetare billigt kunde få tillgång till handduk, tvål och dusch åtminstone en gång i veckan.
Staden Baden i Tyskland som du beskriver, jag tänker på själva namnet, det låter ju som det kommer just av detta med att Bada, "Bad"en". Men sen om det är så, det är en annan Femma. :oops:

Användarvisningsbild
dahnielson
Medlem
Inlägg: 75
Blev medlem: 12 nov 2008 10:23
Ort: Linköping / Tranås

Re: Badhusen före 1900?

Inlägg av dahnielson » 26 apr 2009 18:54

Anders Nyman skrev:Staden Baden i Tyskland som du beskriver, jag tänker på själva namnet, det låter ju som det kommer just av detta med att Bada, "Bad"en". Men sen om det är så, det är en annan Femma. :oops:
Helt korrekt. "Baden" betyder bad på tyska och är alltså namne med "Bath" i England. I England finns för övrigt flera städer med "Spa", "Wells" eller "Bath" som led i sina namn som indikerar deras förflutna som kurorter. Med "Spa" i nuvarande Belgien förhåller det sig däremot tvärt om då orten gett sitt namn till företeelsen.
Anders Dahnielson
http://sv.dahnielson.com