Karl XII:s generaler

[Berchar II]

Jag söker information om karolinergeneralen A.M Hummerhjelm. Finns det någon här som vet något om denne?

[Sören Norby]

Alexander Hummer menar du? Han tjänstgjorde redan under Karl XI och kommenderades att bekämpa partisanerna i NO Skåne. Hans främsta motståndare var Friskyttekompanicheferna Sven Påvelsen och Lille Mats. Han fick också till uppgift att bla söka reda (utan framgång) på krigskassan som erövrades av lokalbefolkningen i Loshult den 24/6 1676.

[Mats]

Lille Mats?

Vet du något mer om honom?

[Sören Norby]

Lille Mats?

Vet du något mer om honom?

Jamen, vill du se hans bössa så åk till Hovdala slott. Den finns utställd i slottet som han en gång stormade med sina partisaner... Yxhugg och kulhål i tornets massiva port härstammar ända från Kalmarkriget.


Här kan du läsa mer om de Skånska friskyttescheferna under Skånska Kriget: http://www.scania.org/ssf/history/snapp ... .htm#lille
Stallängan brevid tornet var mobförråd för PJ, Stabskompaniet på VJ, 2a Pansarbataljonen på PB8, 8e Pansarbrigaden. Lärde mig bygga KB4 på gräset framför längan en gång i tiden. En drillad pskpluton satte ihop bron på 20 minuter!

[Wolfblitzer]

han hadde en en hjälm av av hummerskal! han var en illjäkling på prickskytte under vatten!

[Sören Norby]

A.Hummer hette faktisk så innan han adlades.

1643 Född i Östergötland den 1 Maj. Fader Nils Hummer, ryttmästare vid Östgöta Rytteri (sedermera I4).
Gick i lansflyckt efter att ha mördat en stallknekt hos Riksstallmästaren Torstensson. Blev benådad senare och fick komma tillbaka.
1675 Utnämnd Löjtnant vid Bergsregementet i Malmö Garnison.
1676 Stationerad i Landskrona fästning. Kapitulerar till den danska invasionsstyrkan och förs över som fånge till Ven.
1677 Undkommer till Sverige och utnämns till Ryttmästare vid Överste Rehnskölds Regemente.
1678 Adlas och antar namnet Hummerhielm.
1679 Utnämnd till generaladjutant.
1701 Befodrad till Överste vid Adelsfanan. Skickas med regementet till Polen där han genomför flera träffningar mot Oginski. Tillfångatagen av Polackerna:

"Fienderna triumferade öfver att hafva den hatade guerillachefen i sina händer, öfverhopade honom till en början med hugg och slag, och spände honom i den sk polska bocken, dvs hans händer sammanbundos och armarna neddrogos öfver knäna, hvarefter en käpp instacks mellan knäna och armarna. I denna ömkliga belägenhet kastades han i ett uthus, där han skulle omkommit om ej en jesuit, pater Berentz, förbarmat sig öfver honom och uppehållit hans lif."

1703 Utväxlas mot en sachsis Överste och deltager i det övriga Polska fälttåget.
1704 Utnämns till Generalmajor.
1705 Upphöjd till friherre.
1723 Död i Stockholm den 15 maj.

[Berchar II]

Ja, just han. Mannen som för övrigt även lät bränna ner Tågeröds och Isatorps byar.

[Sören Norby]

Ja, just han. Mannen som för övrigt även lät bränna ner Tågeröds och Isatorps byar.

SÅ HÄR KUNDE DET GÅ TILL NÄR KRIGSFÖRBRYTAREN HUMMER VAR I FARTEN I SKÅNELAND:

"Knektarna kommer och hämtar honom, men lossar inte hans fjättrar utan bär bort honom emellan sig, en trupp står uppställd med musköter i händerna, en trumslagare står beredd med en stor trumma hängande ner mot knäna.

En påle av ek ligger där färdig, spetsad vass, med barken bortskalad i hela dess längd, nära intill har ett hål grävts i marken, med en hög rödaktig jord uppkastad bredvid.

Trumman börjar dåna, dovt och långsamt, Lars läggs ner på marken vilande på magen, flera karlar griper tag i honom och håller honom hårt, hans kläder fläks upp, ett knivsnitt görs vid nedersta ryggkotan och där förs den spetsiga pålen in under huden, skjuts uppåt med korta stötar, försiktigt för att pålen varken ska tränga för djupt i kroppen eller komma ut igen genom huden.

Trumman dunkar, en fruktansvärd spänning skakar den utsträckta kroppen, men karlarna håller den nere, tryckt mot marken, Lars känner smärtan som en eldflamma upp genom kroppen, han omsluts av ett rödflammande mörker, biter samman tänderna så hårt att han hör dem krasa sönder, men han hör inget skrik från sig själv, bara sjunker i ett djup och allt blir mörker.

Han vaknar till igen när han hänger upprest på pålen, hans fötter är fastspikade, hans armar bakåtböjda och fastsurrade, en galge är rest uppöver honom och en repsnara omsluter hans hals, men så löst sittande att han inte genom huvudrörelser kan strypas. Smärtan är som en rasande eld i hans kropp, som om lågor förtärde hans kött i oavbrutna angrepp, han har munnen full av blod."!

Om jag visst vart Hummern är begravd ska jag åka dit och pissa på hans grav.
Hummer

[Orenburg]

Alexander Hummerhielm ligger begravd i den lilla hålan Vårdinge i Sörmland. Jag har själv besökt hans grav. Den ligger inne i kyrkan, en riktigt liten kyrka!! Om du vill pissa på den, så är det fritt fram. Jag var inne i kyrkan EN TIMME utan att någon kom in! Det är sant!
Jag känner nämligen en Hummerhielmare (släkting till Alexander), och ville bara besöka hans anfaders grav.

[Ingmar]

Precis, ruskig berättelse.

Ser att gubbskrället hann med och bli hela 80 år gammal, en ovanligt hög ålder vid den tiden.

Fienderna triumferade öfver att hafva den hatade guerillachefen i sina händer, öfverhopade honom till en början med hugg och slag, och spände honom i den sk polska bocken, dvs hans händer sammanbundos och armarna neddrogos öfver knäna, hvarefter en käpp instacks mellan knäna och armarna. I denna ömkliga belägenhet kastades han i ett uthus, där han skulle omkommit om ej en jesuit, pater Berentz, förbarmat sig öfver honom och uppehållit hans lif."

"Guerillachefen"..? Känns som om det inte passar in i den texten.. men det är som sagt bara en känsla. 8)


mvh ingmar

[SuperPalle]

det var inte SÅ ovanligt att bli 80 bast då, ovanligt men inte jätte...

//palle

[Sören Norby]

Alexander Hummerhielm ligger begravd i den lilla hålan Vårdinge i Sörmland. Jag har själv besökt hans grav. Den ligger inne i kyrkan, en riktigt liten kyrka!! Om du vill pissa på den, så är det fritt fram. Jag var inne i kyrkan EN TIMME utan att någon kom in! Det är sant!
Jag känner nämligen en Hummerhielmare (släkting till Alexander), och ville bara besöka hans anfaders grav.

Jag ville inte verka provocerande men jag har ingen respekt för Krigsförbrytare, döda som levande. Hummerhielm fick visst sona lite av sina synder i Polen men inget straff är för högt för en krigsförbrytare med folkmord på sin meritlista. Även om inte Genevekonventionen fanns då och värderingarna har utvecklats genom åren så har frågor om rätt och fel inte förrändrats speciellt mkt genom århundradena. Tortyr, mord och etnisk rensning var lika avskyvärt då som nu. Sen tog det bara nra tusen år för civilisationen att nedteckna värderingarna i ett gemensamt regelverk mot krig och lidande. En bonddrängs liv värderades kanske inte så högt för 300 år sedan, framförallt inte i ockuperat område men tack och lov så har civilisationen vunnit terräng sen dess, iaf i iländerna. Vissa länder som Kina, Irak, Iran, Angola mfl diktatur och skurkstater lever fortfarande kvar i medeltiden...

Ett bevis på att det ändå fanns vissa högre värderingar i Karl XII armé var att Karl själv förbjöd all plundring under fälttåget i öst. Brott mot detta bestraffades med döden. Karl XII var en bra kung, men hans föregångare har jag inte mkt till övers. De är ju inte ens mina kungar. Skåningarnas Svenska historia börjar först på allvar med Karl XII.

[MD650]

"Knektarna kommer och hämtar honom, men lossar inte hans fjättrar utan bär bort honom emellan sig, en trupp står uppställd med musköter i händerna, en trumslagare står beredd med en stor trumma hängande ner mot knäna.

En påle av ek ligger där färdig, spetsad vass, med barken bortskalad i hela dess längd, nära intill har ett hål grävts i marken, med en hög rödaktig jord uppkastad bredvid.

Trumman börjar dåna, dovt och långsamt, Lars läggs ner på marken vilande på magen, flera karlar griper tag i honom och håller honom hårt, hans kläder fläks upp, ett knivsnitt görs vid nedersta ryggkotan och där förs den spetsiga pålen in under huden, skjuts uppåt med korta stötar, försiktigt för att pålen varken ska tränga för djupt i kroppen eller komma ut igen genom huden.

Trumman dunkar, en fruktansvärd spänning skakar den utsträckta kroppen, men karlarna håller den nere, tryckt mot marken, Lars känner smärtan som en eldflamma upp genom kroppen, han omsluts av ett rödflammande mörker, biter samman tänderna så hårt att han hör dem krasa sönder, men han hör inget skrik från sig själv, bara sjunker i ett djup och allt blir mörker.

Han vaknar till igen när han hänger upprest på pålen, hans fötter är fastspikade, hans armar bakåtböjda och fastsurrade, en galge är rest uppöver honom och en repsnara omsluter hans hals, men så löst sittande att han inte genom huvudrörelser kan strypas. Smärtan är som en rasande eld i hans kropp, som om lågor förtärde hans kött i oavbrutna angrepp, han har munnen full av blod."!

Om jag visst vart Hummern är begravd ska jag åka dit och pissa på hans grav.

Vilka källor har du?

[Sören Norby]

"Knektarna kommer och hämtar honom, men lossar inte hans fjättrar utan bär bort honom emellan sig, en trupp står uppställd med musköter i händerna, en trumslagare står beredd med en stor trumma hängande ner mot knäna.

En påle av ek ligger där färdig, spetsad vass, med barken bortskalad i hela dess längd, nära intill har ett hål grävts i marken, med en hög rödaktig jord uppkastad bredvid.

Trumman börjar dåna, dovt och långsamt, Lars läggs ner på marken vilande på magen, flera karlar griper tag i honom och håller honom hårt, hans kläder fläks upp, ett knivsnitt görs vid nedersta ryggkotan och där förs den spetsiga pålen in under huden, skjuts uppåt med korta stötar, försiktigt för att pålen varken ska tränga för djupt i kroppen eller komma ut igen genom huden.

Trumman dunkar, en fruktansvärd spänning skakar den utsträckta kroppen, men karlarna håller den nere, tryckt mot marken, Lars känner smärtan som en eldflamma upp genom kroppen, han omsluts av ett rödflammande mörker, biter samman tänderna så hårt att han hör dem krasa sönder, men han hör inget skrik från sig själv, bara sjunker i ett djup och allt blir mörker.

Han vaknar till igen när han hänger upprest på pålen, hans fötter är fastspikade, hans armar bakåtböjda och fastsurrade, en galge är rest uppöver honom och en repsnara omsluter hans hals, men så löst sittande att han inte genom huvudrörelser kan strypas. Smärtan är som en rasande eld i hans kropp, som om lågor förtärde hans kött i oavbrutna angrepp, han har munnen full av blod."!

Om jag visst vart Hummern är begravd ska jag åka dit och pissa på hans grav.

Vilka källor har du?

Muntliga: Mina förfäders berättelser.
Skriftliga: Prästen Sthen Jacobsen i Kågeröds vittnesberättelser i Den Nordiske Kriigs Krönicke

Det är faschinerande hur historiska händelser som krig och kan leva kvar genom århundradena genom muntlig berättelser från generation till generation. Min farfar föddes 1887 och gammelfarfar 1850. Min far berättade att Gammelfarfar ofta pratade om hur illa det var under kriget... Kriget han pratade om var just Skånska kriget!

[Jan-Erik Karlsson]

När pålades denne man?