Sitter just nu och skissar på min hemtenta efter ett avslutat seminarium. Ämnet är den militära revolutionen som låg bakom de tidigmoderna statsbildningarnas framväxt. En fråga på seminariet som väckte viss förvirring var de andra förklaringsmodeller som skulle kunna föras fram - alltså, om man inte utgår ifrån den nya holländsk-svenska stridstaktiken samt den betydligt dyrare krigföringen och defensiva kraven som krävde att stater centraliserades och piskade ut mer pengar ur civilbefolkningen, vad skulle då ha gett oss den europeiska skattestaten?
Vi kom fram till följande förklaringsmodeller (vad jag kommer ihåg), dock med bristande övertygelse:
- Den nya teologin och nystoicismen, som tillät stater och kyrka att antingen slås ihop eller att samarbeta väldigt intimt. Sålunda skulle renässanstänkandet och den filosofiska evolutionen göra staten moraliskt ursäktad att piska ut resurser ur undersåtarna på ett sätt som tidigare ansetts moraliskt förkastligt. Resurserna fanns alltså i stor utsträckning tidigare, det som saknades var idéer och moralisk motivation.
- Digerdöden, som höjde bondens ställning i förhållande till jordägarna gjorde att makteliten på annat sätt var tvungen att säkra inkomst och härskarstatus. Historiematerialistiskt så att det förslår.
- Den finansiella evolution som faktiskt skapade ett organiserat finanssystem. Den nya krigföringen ska alltså ha varit en fråga om vem som satt på tillgångarna, och utveckling skedde eftersom man hade råd.
Vilka andra förklaringsmodeller bör anföras för den tidigmoderna statens framväxt? Är den militära revolutionen en realitet? Michael Roberts anför Maurits av Nassau och Gustav II Adolf som de stora revolutionärerna, men är det inte i grunden en fråga om artilleri snarare än taktik?
I övrigt kunde det vara bra om den som förstår kan förklara varför holländarnas småenheter skulle vara så överlägsna. Personligen tycker jag att det mer verkar vara en fråga om att anamma skjutvapnen och att träna soldaterna i att använda dessa. Vad spelar det då för avgörande roll vilken storlek enheterna har? Roberts anför ju just formationen som en av de viktigaste delarna.
/Braf
En militär revolution?
-
von Adler
- Medlem
- Inlägg: 4161
- Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
- Ort: Lilejholmskajen, Stockholm
- Kontakt:
Re: En militär revolution?
Tiden kan väl egentligen beskrivas i en mening, enligt mig. "Du har en centraliserad stat. Din egen, eller någon annans." (min bastardisering av "All countries have an army, their own or someone elses").
Alla stater centraliserades inte, men de som gjorde det var betydligt mer framgångsrika än de som inte gjorde det. Jag anser att det inte har mycket med någon militär revolution att göra - militär revolution kom som en följd av att arméerna blev större vilket var en följd av de centraliserade staterna kunde kommendera större resurser. Skillnaden var att staten tagit så mycket kontroll att den kunde kommendera hela samhällets resurser snarare än statschefens personliga resurser, så som fallet varit tidigare.
Små stater centraliserade för att kunna möta större staters större resurser, vilket tvingade även större stater att centralisera etc, en process som, om du frågar mig, började redan efter romarrikets fall. Det är under perioden som spiralen når så långt att staten och byråkratin blir mer relevant än statschefen och hans personliga resurser, varvid utvecklingen kan fortsätta oavsett vem som sitter på tronen/väljs att styra, och en stat snarare än en dynasti uppstår och fortsätter in i vår tid - oavsett hur efterbliven eller vek den som hamnar på tronen är.
Alla stater centraliserades inte, men de som gjorde det var betydligt mer framgångsrika än de som inte gjorde det. Jag anser att det inte har mycket med någon militär revolution att göra - militär revolution kom som en följd av att arméerna blev större vilket var en följd av de centraliserade staterna kunde kommendera större resurser. Skillnaden var att staten tagit så mycket kontroll att den kunde kommendera hela samhällets resurser snarare än statschefens personliga resurser, så som fallet varit tidigare.
Små stater centraliserade för att kunna möta större staters större resurser, vilket tvingade även större stater att centralisera etc, en process som, om du frågar mig, började redan efter romarrikets fall. Det är under perioden som spiralen når så långt att staten och byråkratin blir mer relevant än statschefen och hans personliga resurser, varvid utvecklingen kan fortsätta oavsett vem som sitter på tronen/väljs att styra, och en stat snarare än en dynasti uppstår och fortsätter in i vår tid - oavsett hur efterbliven eller vek den som hamnar på tronen är.
Re: En militär revolution?
Det är ju just det som är poängen. Tidigare hade mindre stater kunnat hålla sina befästningar tills belägraren gav upp och marscherade hemåt - nu höll inte de gamla och relativt billiga borgarna längre, och de som inte hade råd med de nya, tjockare och större befästningarna gick under. Den militära revolutionen består ju i att strategin, taktiken och förutsättningarna ändras helt - och plötsligt blev krigen dyrare, blodigare och mycket svårare för småstater att utkämpa.
-
von Adler
- Medlem
- Inlägg: 4161
- Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
- Ort: Lilejholmskajen, Stockholm
- Kontakt:
Re: En militär revolution?
Det blir lite hönan-ägget-debatt över det hela.
Det krävdes stora stater för att bygga, underhålla och operera riktigt artilleri, centraliserade stater (se t.ex. Ottomanernas artilleri vid Konstantinopel 1453). Utan en centraliserad stat som för detta artilleri i fält hade krigen fortsatt att snurra runt borgar med vertikala murar.
Redan innan artilleriet hade utvecklingen stadigt gått mot allt mer avancerade befästningar. Tjockare murar, djupare brunnar, mer avancerade portar, runda torn, högre murar och torn, porcupiner o.s.v. Att belägra och vänta ut varandra var knappast det enda man gjorde. Man sköt in djurkadaver i hopp om att skapa epedemier. Trebucheer, katapulter, sappörgravar, beskjutning o.s.v. o.s.v.
Det förekommer ingen revolution, bara en gradvis evolution, där centraliserade stater som kan kommendera resurser bättre tar täten, för nya trupper i fält och därmed kan besegra fienden.
Vad är skillnaden mellan pikinfanteri 1300 och pikinfanteri 1600? I det senare fallet är det en centraliserad stat som ställt upp dem, drillat dem hårt och därmed kunnat göra dem överlägsna kavalleriet.
Det krävdes stora stater för att bygga, underhålla och operera riktigt artilleri, centraliserade stater (se t.ex. Ottomanernas artilleri vid Konstantinopel 1453). Utan en centraliserad stat som för detta artilleri i fält hade krigen fortsatt att snurra runt borgar med vertikala murar.
Redan innan artilleriet hade utvecklingen stadigt gått mot allt mer avancerade befästningar. Tjockare murar, djupare brunnar, mer avancerade portar, runda torn, högre murar och torn, porcupiner o.s.v. Att belägra och vänta ut varandra var knappast det enda man gjorde. Man sköt in djurkadaver i hopp om att skapa epedemier. Trebucheer, katapulter, sappörgravar, beskjutning o.s.v. o.s.v.
Det förekommer ingen revolution, bara en gradvis evolution, där centraliserade stater som kan kommendera resurser bättre tar täten, för nya trupper i fält och därmed kan besegra fienden.
Vad är skillnaden mellan pikinfanteri 1300 och pikinfanteri 1600? I det senare fallet är det en centraliserad stat som ställt upp dem, drillat dem hårt och därmed kunnat göra dem överlägsna kavalleriet.