Leksakerna vi hade och älskade

[Battler]

men sen får man ju vara med på att det kan bli väldigt fel. Och dyrt och smärtsamt.

Smisk på rumpan

[predator]

Nu ska vi inte vara så kinkya. Här är det jag som delar ut straff/smisk och inte den mottagande partnen

[varjag]

Schwalbe skrev....

hade ett kanske halvmeter långt järnrör som de laddade med en stenkula

Att 'spela kula' med stenkulor var ju ett 'måste' varje vår då snön smälte och barmark och asfalt åter uppenbarade sig. (Stenkulor rullar inte i snö )
Efter att förgäves ha googlat efter 'stenkulor/spelkulor/kulspel' etc. - finner jag att min barndoms spelkulor tydligen har ersatts av glas/plastvarianter - för andra syften(?) Tricket var - oavsett vilket 'spel' man lekte - att träffa motståndarnas kula/kulor, med sin egen. Varefter man vann dennes .
På väg hem från skolan, spelade man 'långkrock' - d.v.s. - spelet fortsatte, med obegränsat antal deltagare - i stort sett i riktningen 'hemåt'. Fanns det någorlunda plan lermark, spelade vi 'grop' där varje tävlande först måste kasta/rulla sin kula i gropen - innan han klarerades för att krocka alla andras, som bara hamnat nära gropen......'Grop' kunde vara ett lönsamt spel - om man visste vad man gjorde . Det andra profitspelet var 'pyrra'. Pyrra betydde pyramid...man satte sig med benen isär, byggde en pyramid av fyra, fem.. eller tio kulor och inbjöd hugade spekulanter. Man drog en linje i gruset - bakom vilken alla spelare måste stå för att träffa pyramiden. Jag vill minnas att för en 'fyra-pyramid' var det tre meter, för en 'fempyramid' var det fem och för en tiokulorspyramid - var det sex (?) Så snart pyramiden träffades - fick den nye spelaren pyramidens 4--5-10 kulor - och rätten att överta och bygga sin egen.
Minsta målytan - hade 5-pyramiden, fast många inte begrep det.....
Varjag - satte oftast upp en 5-pyramid
Dom som fuskade - och fusket var allmänt, kallades för 'kulgidar' med 'g'-et uttalat som 'j'. Som tecken på sin värdighet hade dom fickorna så tunga av vunna spelkulor - att de hasade ned och blottställde kalsonger av varierande renhet

Varjag

[Hans]

http://www.stenkulor.com/

http://en.wikipedia.org/wiki/Marble_(toy)

Stenkulorna fanns paralellt med glaskulor på sextiotalet, glaskulorna var finare men jag kommer inte ihåg växelkursen.

MVH

Hans

[predator]

Jo kulor har man också haft. Och sen kom det att hitta den största. Men min far jobbar på SKF så det var ju inga problem med att vinna..

Sen hade vi ess som vi kasta liknande kulorna.

[varjag]

http://www.stenkulor.com/

http://en.wikipedia.org/wiki/Marble_(toy)

Stenkulorna fanns paralellt med glaskulor på sextiotalet, glaskulorna var finare men jag kommer inte ihåg växelkursen.

MVH

Hans

Tack Hans - något lever kvar . Glaskulor var praktiskt taget okända 'på Varjags tid'. På 'Resia' kostade dom billiga kulorna Ett Öre styck. Men Resia var den tidens billighetsbutik, dom var inte alltid runda . På järnaffären var dom dubbelt så dyra - och tyngre = bättre SPELkulor. Man hade en eller två favoriter, SPELkulor - och när man förlorade - betalades skulden 'ur fickan och med Resiakulor'

minns Kulgiden Varjag

[NIL]

En smula UÄ men...
Jag kan dra mig till minnes en underbar episod ur Trazan och Banarne när den alltid lika elake Arne fuskar i kulspel.
Vet någon om den episoden finns bevarad eller om den fanns bland de avsnitt som något KA raderade?

[varjag]

Jo kulor har man också haft. Och sen kom det att hitta den största. Men min far jobbar på SKF så det var ju inga problem med att vinna..

Sen hade vi ess som vi kasta liknande kulorna.

Jarru predator...det fanns kullagerkulor också på min tid. Av i stort sett två sorter, den mindre - gas-skärdes ur utslitna kullager till bilar, men dom kulorna var lite mindre än 'standardstenkulan' och om ngn försökte med sånt, blev det klasstryk! Dom kallades 'dankar'.....
Dom stora kullagerkulorna - kom från malmjärnvägens verkstäder i Boden och hörde hemma på malmlokomotiven - men 'de gick in't' - det var som att fuska in ett strutsägg i ett svalbo

[von Adler]

Åh, jag spelade faktiskt mycket kula när jag var 7-8 år jag också.

Det var intensiv marknad på skolgården så fort det var barmark i Skellefte. Glaskulor var värda flera stenkulor, olika beroende på kvalitét, tillgänglighet o.s.v. Dyrast var en glaskula med svart glas inuti, den fanns bara i två eller tre exemplar på hela skolgården.

Man satte sig med benen isär och la en kula, eller en hög, mellan fötterna och så tog förhandlandet vid. Ju "dyrare" kula du sköt med, desto närmare fick du stå. det var kulan eller kulorna som låg som gällde, byta ut dem var det utfrysningsstraff på. Kompaniretning höll fuskarna kort. Den som satte sig där de visste det fanns en knöl i asfalten som skulle få kastade kulor att studsa åt sidan, den fick snart inte vara med.

Hierarkin i kulvärde var väl något sådant;
Stenkulor<Stenkulor med ovanlig färg<Porslinskulor<Glaskulor<Stora glaskulor<Glaskulor med ovanlig färg<Dankar<Stora dankar.

[Hans]

Det här blev ju en kul tråd. Kunde bara inte låta bli, har blivit smittad av NIL.

MVH

Hans

[NIL]

Stiga Snowracer. Första modellen, Oslagbar i backarna på vintern.

Min kompis Mats var den första och såvitt jag kan minnas den ende som fick en "MK II", den hade bredare medar och gled bättre än första modellen (den blå).

Tvåan hade dock ett allvarligt designfel, man hade försett sadeln med en plastsarg längst bak, den var synnerligen obekväm att landa på om man för ett ögonblick råkade förlora kontakten med terra-firma.

[MD650]

Min kompis Mats var den första och såvitt jag kan minnas den ende som fick en "MK II", den hade bredare medar och gled bättre än första modellen (den blå).

Tvåan hade dock ett allvarligt designfel, man hade försett sadeln med en plastsarg längst bak, den var synnerligen obekväm att landa på om man för ett ögonblick råkade förlora kontakten med terra-firma.

Smala skidor och "platt" ratt var det som gällde....
Målade min mattsvart. Har fortfarande kvar den.

[MoparMadness]

Snowracer! http://www.stigagames.se/movie.asp

[predator]

Jo sånna hade man med. Körde sönder att par av dom. Hade en bra backa när man var liten och det faktis var snö ute i skogen . Men sen när isen kom så bruka Predators Snowracer offta rakt fram och hade en närkontakt med trä och sten . Konstigt att man inte har brutigt något av alla dom åk man har gjort. När för mindre stup och trappor och efter bilar och annat mindre lämpligt.

[SolitaryMan]

Lego i all ära, min stora kärlek som liten var trots allt Playmobil. Jag var ingen storsamlare, även om jag genom barndomsåren ackumulerade diverse polisbilar, safarijeepar, cowboys och rymdskepp. Men störst av allt var den julafton när jag fick sjörövarskeppet. Jag minns inte om jag tjatat mycket om det (antagligen hade jag det), men jag minns att min lycka var fullständig när jag rev upp det stora paketet och det visade sig innehålla precis det jag hoppats att det skulle göra. Det här bör varit någon gång i skiftet 70/80-tal. Senare versioner av piratskeppet är naturligtvis blaj, det här är orginalet. Lustigt nog har jag faktiskt kvar det, nerpackat i källarförrådet. Mina föräldrar flyttade ett par omgångar och jag tvingades rädda mina gamla klenoder om jag ville att de skulle överleva till ännu en generation. Jag har inte tittat på det på åratal, men när jag ser bilden nedan känner jag omedelbart igen varenda detalj; de fem olika besättningsmännen, kanonerna, flaggorna, t.o.m. lyktan på jollen. Jag älskade det skeppet över allt annat.