Livet som jägar-samlare kontra livet som jordbrukare

[Calypze]

Jag har läst att livet som jägar-samlare var bättre än det liv som de tidigaste jordbrukarna hade. Så jag undrar varför man började bruka jorden, om det innebar ett sämre liv.

När blev livet som bofast/jordbrukare bättre än livet som jägar-samlare?

[Sixtensson]

Ifall livet var bättre som jägare-samlare vet jag dessvärre inte. Men jag vet att en ökande folkmängd och en minskande, otillräcklig mängd villebråd inte går bra ihop. Jordbruk innebär att fler människor kan få mat, att det är mycket effektivare ur den synvinkeln. Tänk dig hur det skulle bli ifall 9 miljoner svenskar idag gick över till att jaga

[millgard]

Jag har läst att livet som jägar-samlare var bättre än det liv som de tidigaste jordbrukarna hade. Så jag undrar varför man började bruka jorden, om det innebar ett sämre liv.

När blev livet som bofast/jordbrukare bättre än livet som jägar-samlare?

Har det blivit det?

[Markus Holst]

Jordbruksarbetet är möjligen slitsammare än jägarlivet, men det ger en säkrare tillgång på mat, vilket väl får ses som en betydande fördel.

[diravi]

Jordbrukarlivet ger en mindre säker tillgång på mat, då man lagt alla äggen i samma korg, fryser skörden bort så är man utan.

En jäga-sammlarkultur lever av ett flertal olika näringskällor, viket gör att om en sinar, så har man en annan att falla över på.



En teori jag hört, om skandinaviens övergång till jordbruk, Är att man först blev bofast, sedan började med jordbruk.


Bofastheten börjar initialt i rika havsvikar i sydskandinavien, där tillgången på maritim förda varit extremt stor.

När man blir bofast kan man ha fler barn, det yngsta behöver inte kunna gå själv innan man skaffar ett till.

När befolkningen växer, räcker inte maten till, så då måste man börja sprida sig.

[Sixtensson]

Diravi, ger jordbrukarlivet verkligen en mindre säker tillgång till mat? Fryser skörden bort kan man ju alltid börja jaga, vilket borde göra den absoluta mängden mat minst lika stor som jägar-samlarlivets matmängd. Fast visst är det så att när befolkningen är stor och skörden fryser bort så dör en hel del om man måste börja jaga.

Felplacerad smiley, men rolig var den.

Hur som helst, när befolkningen ökar så borde faktiskt jordbrukarlivet stå för den säkraste tillgången till mat. Om jägar-samlarlivet är säkrare för 100 personer än vad jordbrukarlivet är så råder det omvända när det rör sig om 10 000 personer, etc. Fast jag är väl mest en ordmärkande semantikfetischist, tror du håller med mig Diravi och att det bara rör sig om ordval.

[millgard]

Man stannade helt enkelt där det växte vildvete eller liknande, där floder/hav/sjöar försåg folk med mat i form av fisk osv dvs där maten sas fanns på plats. Först återkom man väl årligen, med tiden stannade man längre och till slut blev man bofast över hela året.

[diravi]

Diravi, ger jordbrukarlivet verkligen en mindre säker tillgång till mat? Fryser skörden bort kan man ju alltid börja jaga, vilket borde göra den absoluta mängden mat minst lika stor som jägar-samlarlivets matmängd. Fast visst är det så att när befolkningen är stor och skörden fryser bort så dör en hel del om man måste börja jaga.

Felplacerad smiley, men rolig var den.

Jägar-samlar kulturerna bygger oftast på en nomadiserande tillvaro.

När man väl blivit bofast så kan det vara svårt att återanpassa sig till en nomadiserande tillvaro, särskilt om det gått ett par generationer.

Som jägare och samlare så anpassar man ju sitt liv i stor utsträckning efter vart maten finns för sesongen, laxälvar, bärställen, fruktskogar, storviltsväxlar vid storviltets vandringar med mera. Det är kunskaper som tar många generationer att bygga upp, men få att rassera.


Vi ser ju även hur det varit i norrlands inland under nybyggartiden där, där det ofta framförts att merparten kom från skogen, och jordbruket var bisyssla.

Min uppfattning är att övergången från jägare/samlare till jordbrukare först varit en övergång från jägare/samlare/fiskare, till bofasta med tonvikt på maritim fångst och samling, för att succesivt glida över mer mot jordbruket.

Tydliga indicier för det är ju de sydskandinaviska "kökkenmöddingar" som i praktiken är högar av skaldjursräster, på/vid vilka man haft bosättningar.

[millgard]

Tydliga indicier är ju dessutom nybyggarepoken i Sverige, där fruktlösa jordbruk övergick i jakt&fångstkultur i Lappland, med åtföljande konflikter med den etablerade samekulturen som levde på samma sätt.

Man kan ju spekulera i om inte framväxten av helgedomar osv gynnade bofastheten, då ägodelar och byggnader annars inte kunde vidmakthållas.

Samerna har ju levt nomadiserande fram till för en mansålder sedan, här kan vi säkert lära en del även om det naturligtvis finns andra kriterier för bofasthet idag jämfört med för 6000 år sedan.

[Markus Holst]

Den bofasta jordbrukande folket lade ju inte heller alla ägg i samma korg i och med att man ju alltid har haft flera olika nöringsgrenar. I alla tider har ju samlande varit ett viktigt inslag, ända fram tilld agens bärplockning. Jakt sysslade nog de bofasta med också, liksom de gör idag.

Vad som slog mig, är ifall en ökad handel kan ha bidragtit ill bofastheten, vilket i sin tur lett till ett ökat jordbruk?

Även i jordbruksekonomien kan ju bofastheten vara av olika natur. En kvarvarande rest av nomadiseringen är ju fäbodnruket, där man på sommaren flyttade till sommarbeten. Övergången till bofasthet kan ha varit löpande. Jag läste nyligen om nordnorges kväner, som ett tag kunde ha fyra visten, ett för varje årstid.

[diravi]

Det finns inga belegg för att handel förekom innan befolkningen varit bofasta ganska länge.

Inte handel i den mening vi lägger i ordet i dagsläget iallafall.

[ArchAsa]

Allt beror på vad man menar med "bättre".
Rent fysiologiskt är våra kroppar mer konstruerade för en varierad diet av jakt och insamling (men i vissa områden som på Grönland blir det mer jakt och i andra områden som Kalahari blir det mer insamling). Fetma, karies och en del andra livsstilssjukdomar kom först med jordbruket. Bristsjukdomar i unga år kan ses på hur skelettet vuxit och vissa bristsjukdomar som t ex rakitis (engelska sjukan) finns det få eller inga belägg för under jägarstenåldern.
En annan besvärande omständighet är att jordbruk i förlängningen ledde till bofasthet i större samhällen och nära samvaro mellan människor och tamboskap. Flera epidemiska sjukdomar har uppstått (och uppstår än idag - Fågelflunsan t ex) just pga denna koncentration av människor, djur och avföring på begränsade ytor. Större samhällen betyder också en potentiellt snabbare spridning av pester och epidemier över större regioner, med mer katastrofala resultat.

Jordbrukande är också en extremt krävande sysselsättning - det är en tidskrävande investering i att röja, plantera, skörda och förvara dess produkter - en investering som kan gå åt skogen om det är en dålig sommar. Det är inte alltid så lätt att plötsligt sadla om under hösten om det visar sig att det inte fungerade. Jordbruk är mer repetitivt och ger upphov till värre förslitningsskador på sina utövare (att mala säden är ett mindre helvete, att gå från ull till textil är ett enormt företag).

Det sagt, jordbruk har många potentiella positiva egenskaper (så klart). Som att man har mer direkt kontroll över kött, hudar och mjölkprodukter, samt att säd och ris går att LAGRA - vilket är extremt svårt med många andra vegetabilier. Större grupper innebär att fler kan specialisera sig eftersom de försörjs av andra.

I slutändan får man väl avgöra vad man tycker är bäst; att bo i ett modernt samhälle med god utbildning och sjukvård, eller bo i ett enklare samhälle som inte förbrukar mer av naturens produkter än man bidrar med.

[diravi]

Undersökningar under 1900-talet, av "nu" existerande jakt och samlarkulturer visar att arbetsinsatsen per dag, för att försörja sig, rör sig om en eller ett par timmar.

Då kan man dels ta i beaktande att nu levande jakt och samlarfolk lever i arktiska områden eller halvöknar, om man då ställer det i perspektiv till de enorma överflöd vi ser i bördigare områden.

Relaterar man det till den arbetsinsats som krävs för att försörja sig som jordbrukare, så kan man ju fråga sig varför?

[Markus Holst]

Jag undrar alltid vad som räknas in i den beskrivningen av jägarnas korta arbetstid. Om man bara räknar tiden för jakten och samlandet, kan det nog stämma, men räknar man med tiden för vandringar, matlagning, tillverkning av bostäder, kläder, vapen med mera, tror jag att man får en annan siffra.

[millgard]

Jag undrar alltid vad som räknas in i den beskrivningen av jägarnas korta arbetstid. Om man bara räknar tiden för jakten och samlandet, kan det nog stämma, men räknar man med tiden för vandringar, matlagning, tillverkning av bostäder, kläder, vapen med mera, tror jag att man får en annan siffra.

Fortfarande är siffran extremt mycket lägre än vid jordbruk.