Främande 500-tals fynd.

Diskussioner kring händelser under nordisk forntid & vikingatid.
Skriv svar
Användarvisningsbild
Olof Trätälja
Utsparkad
Inlägg: 1456
Blev medlem: 16 april 2006, 09:36
Ort: Sverige

Främande 500-tals fynd.

Inlägg av Olof Trätälja » 13 november 2007, 16:29

Under annan rubrik nämner Boreas kauri-snäckor från 500-talet.
Boreas skrev:Två gravfynd från Troms visar att kauri-sneckor från Maldiverna nådde norra Lofoten redan 1.500 f.n. Denna typ sneckor blev vitt utbredda efter handelsvägarna från sødra Indien redan under Buddismens framväxt i Asien - der de användes som värde-enhet och derför som "penning" redan 2.500 f.n . Sneckans form (som en konkylie) är mycket karakteristsk och gjorde den mycket användbar som "oförfalskbar mynt" och dens latinska namn - Cyprea Monata - bär fortfarande denna historie bakom seg.

Kauri-sneckan följde senn ferdvägarna norrut til Kaspihavet. Herifrån kan dom spåras efter hela VOLGA, enda upp til Onega-Karelen. Herifrån tyck kan ha nått til indre Lofoten via Hvita havet - ELLER älvlederna över Finland och Sverige - via Bottenviken. En rad fynd av kaurisneckor från hela Finland visar att denna befolkning hade MYCKET vida förbindelser mot såvel öst som vest redan under jernåldern - ända inntil Vikingatidens slut.
Kauri-snäckor fanns förstås på de flesta platser under 500-talet då de tycks varit mycket populära.
http://www.historiska.se/historia/manad ... ember2005/

Som bekant har också vid några tillfällen påträffats pärlor och rester av siden, i varje fall i Uppland, från denna tid. Att kontakterna varit omfattande och vägarna troligen många är således uppenbart.

Det föremål som facinerat mig mest är dock detta:

http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=108115

Det vill säga buddhastatyetten från 500-talets Indien. Den är hittad på helgö och klassas som vikingatida. Varför gör den det? För det första hur säkra är man egentligen på olika tidslager på Helgö och för det andra även om den hittats i ett vikingatida lager så är det ju inget som säger att den inte kan ha komit till Helgö långt tidigare, tex under dess blomstringstid. Detta torde inte varit ett föremål man slarvat med då det är tämligen unikt.

Har man kanske rent av underskattat den internationella handelns omfång före vikingatid?

Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 3790
Blev medlem: 23 mars 2007, 16:36
Ort: Luleå

Inlägg av millgard » 13 november 2007, 16:55

Eller så har den grävts ned djupt under vikingatiden... :roll:

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 13480
Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
Ort: Västergötland
Kontakt:

Inlägg av Markus Holst » 13 november 2007, 17:08

Och har den grävts ned djupt, ligger den ju, ja just det, UNDER vikingatiden.

Så rolig var jag idag.

Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 3790
Blev medlem: 23 mars 2007, 16:36
Ort: Luleå

Inlägg av millgard » 13 november 2007, 17:14

Under tiden grävdes den ned?

Användarvisningsbild
Boreas
Medlem
Inlägg: 432
Blev medlem: 29 augusti 2006, 03:45
Ort: Norway
Kontakt:

Inlägg av Boreas » 14 november 2007, 06:53

Javisst och presis. Efter vikingarna grävde man ner den gamla tiden och införde något som under 1000-talet kallades "den nya tiden"(!). Nu hade "Gud själv" åter stigit ner på jorden och blivit allmäktig - med biskopen av Rom som sin personliga "företrädare på jorden". Med diktatorisk makt kunde kardinalerna nu effektivt bandlägga regionala och lokala ressurser med "Guds lag" i hand. Dermed blev en rad gamla berättelser, kunskaper, värden och värderingar stigmatiserad, neutraliserad och småningom helt utrotad - av "Herren" som "gör alla ting nya".

När Roms "nya tid" övertok Nordens hov och hallar, kyrkor och tempel - blev alla kännemerken på den gamla kultur förstört och förbjudit. Även historien om våra förfeder - som i berättelser, legender, sagor - blev "am strengsten verboten". Att uppbevara skrifter med "hednisk innehåll" blev straffad med "bål och brand". Vid sluten av 1200-talet kunde man brännas til döds om man blev avslöjad som leskunnig. Under 1300-talet defineras runor som "troll-täcken" och alfabetet som "djävulens värk". Leskunniga kunde dermed defineras som "Troll-karlar" och "Satans anhängare"...


När kyrkans kulturbärare nådde Nord-Europa - med Karlemanerna i sin spets - hade Skandinaverna inga illutioner om deras motiv. Derför byggs redan ikring år 750 ett "Danevirke" i söder - och hela Scandivia börjar mobiliseras för att hålla det eviga Roms "korsmänn" från dörr-tröskeln til Nordens rika kornbodar, gårdar, hov, borgar, slott och skattkamrar.

De nordiska kulturer som utväcklat ett primärt fridsamt och mycket avanserad samhälle under brons- och järnåldern, stog plötsigt ovanför en främmande makt som hotade att brutalt anfalla, erövra, undertrycka och utarma hela denna kulturform. Det var motståndet mot denna kriminella aggression som tvingade Nordens gamla institutioner (kung, adel, bönder) att utväckla millitära styrkor, som under vikingatiden (800-1050) kunde samlades under en "gemensam flagga" och motstå en angrepshär inntil 100.000 tränade soldater.

Att hålla sådana härstyrkor samlade är emedlertd mycket krävande - och nordbona kunde inte, som kyrkan, använda lovnader om "krigsbyte" som betalningsmedel och mobiliserings-strategi. I vikingahärerna fanns inte lego-knäktar.

När hela Europa - söder om Slesvig-Holstein - erövrades av kyrkstaten blev det strax lagt ett massiva tryck mot alla nordens kulturella och kommerciella centra. Hedanäfter blir hela den europeiska handelsmarknaden stängt för all import och export norrut. Derfter kom bullerna som anför att "der goda kristmän" månne påträffa dessa "hedningar" - til sjöss eller til lands - så stog det envar franker fritt att "konfiskera allt deras gods". Blev korsbärarn tvungen döda hedningen först så fick detta ej sanktioneras av lokal myndighet.

Det var ju denna vikingatiden handlade om; när nordens olika kulturfolk mobiliserar och förenas til försvar mot det barbari som hotade lägga HELA Nord-Europa under Roms livegenskap. Efter Saxlands fall år 802 stog Danmark näst - och vi fick den avgjörande kampen om Norden - der "Guds nya imperium" skulle åt Nordens hitoriska, ekonomiska, mänskliga och kommersiella ressurser. Neste' pas?

165 år senare är ressurserna slut. Sverige, Götaland och Norje har inte nya styrkor att bidra med och i 987 kapitulerar såvel Danmark i vest, som Novgorod i öst. Hemma i Sverige hinner Olof Skölkonung knapt bli gift och kronad innan han får gifta om sej, med en drotning urvald av erkebispen i Haamburg. Dermed går Sveriges konung frivilligt med som undersåte til påven av Rom, mot att hans land och hns folk sparas. I Norge håller man hoppet uppe til 1030, då "Jomsvikingar" och annat återvänder för att sätta en definitv stopp för den fruktade norska flottan. Dermed ligger Nordsjön trygg for korsets dragoner och man kan innta den norra och östliga delen av Östersjön.

1050 åker kyrkans 30.000 stora lego-här til Finland, för att "helt utrota hedendomen" och dernest fylla krigskassan med nya riksregalier och klenodier. Korstoget leds av biskop Sigfrid och hans adept, Sverges första "kristna" kung, Anund Jakob. När massakern är över har merkverdigt nog ochså kungen själv dött, medan hans protegè biskopen kommer mycket välbergad hem.

Påvens privata elit-arme av legoknektar bestod på denna tid av 30.000 profesionella mänisko-slaktare från sentral-Europa. I påve Leo IX annaler näms hans personliga resa til Frankrike och norra Tyskland, under åren 1047-49 vitnar om. En finsk sägn berättar att korshären plundrade och förstörde alla monumentalbyggen efter kusten, och hela befolkningen i det centrala Finland blev nerslaktad. Dom som sökte tilflykt innomhus blev bränt inne - vilket mycket orättvist gav gisselet Anund Jakob tilnamnet "Kolbränna".

Några finnar lykcades dock fly från åstaden - och historiska fragment om katastrofen fins derför bevarad, bl.a. i några isländska verslinjer.

Plundringen och utrotningen av den finska central-myndighet var emedletid ett skott för den absorberings-strategi man senn länge följt i Konstantinopel, der handelen från Novgorod redan lenge brakt dom gods från Finland och Karelen.
Ôstra Baltikum sågs altså som Konstantinopels "domen" och man tjänade redan stort på att fortföra en fridsam handel med de nordliga "varangi", "kveenit", "coreler", "vesper" och "vender".

Leo IXs brutala plundringståg blir derför en chock för Patriarken i Haga Sofia och 1054 spricker alliansen mellan Konstantiopel och Rom och man får "Det Stora Schisma" som under 200 år kommer omdefinera alla gamla relationer mellan västra som östra Europa - och bilda en järnridå dessimellan.

I vest blir alla "vender" och "ryssare" nu definerat som "hedningar" - och de katolska staterna ikring Östersjön beordras att plundra och beslaglägga alla ryska handel-skepp. I krigets anda gör båda kyrkor nu sin makt gällande, med ner til vart enda samhälle. Medan den gamla kulturens hörnstenar kung, adel och bönder sends i korståg övertar kappelaner och kyrkoherrar deras marker, hus och hallar. Nu ombyggs alla gamla hov til "kors-kyrkor" - över hela Norden, UTOM mittre Finland, norra Finland och Norje, jämte Karelen.

När det schisman äntligen upphör är Kyrkstaternas seger total. Kyrkans värdsliga makt dominerade mhällen både i öst och vest, der ekonmisk explotering stödde och stöddes av en komplett in-doktrinering. Under kommande decennier fikk altså alla gamla kulturutryck ändras och/eller lämnas. Snart når "Herrens åsyn" til ort efter ort, hem för hem och person för person. Medan de uppväxande generationer lär att även deras drömmar och tankar kan ses, påtalas och straffas, erbjuds de äldre frälsning i byte för penningar, gård eller grund.

Under tiden blev ALLA icke-kyrkliga skrifter och böcker konfiskerat och dera ägare straffad. På mitten av 1200-talet blev även schackspelet och jultomten bannlyst - som "avgudsdyrkan" - vilket kyrklagen kunne jämnställa med "högföräderi" och straffa med "bål och brand".

I dag har vi enbart de kyrkliga annaler kvar - från tiden före 1250. Även den nordiska saga-litteratur herstammar i stort från de kyrkliga miljöer från 1200- och 1300-talet. Efter 1370 fick man även sluta kopiera Snorres kringlor och man bör minnas att de enda TVÅ eksemplar av Heimskringla som överlevde medelåldern bär spår av eldsvåda...

Vi midten av 1300-talet finns det präster i alla byar och sen dess fick man instigerat mycket effektiva tabu-regler mot alla "heniska" ord eller uttryck - inte minst lt som kunde minna om de gamla traisjoner, "skickar" eller "riter". När Snorres saga-tekster kompletteras är "vikinga-tiden" redan en mystisk, närmast odiös, myt.

Derför har vår tids historiker haft ett mycket spinkelt grundlag av skrifliga källor att luta sej på. När sanningen om nordens järn- och medelålder skal beskrivas har man så långt fått hålla seg til arkeologin. I brist på inhemska källor har man derför sökt i utländska arkiv och der hittat Frankiska annaler från 800-talets Alcuins och Addos berättelser om "De förferdeliga nordmännen, brutalt rasande, primitiva vildar...".

Tyvärr har denna framstälning av "vikingarna" fått stå oimotsagt, som ett fakta. Det man helt glömt är att vare seg Alcuin eller Addo aldri fungerade som "objektiva observatörer". Dom satt båda djupt inne og högt uppe i kyrkans och Karl den stores makthirarki.

Alcuin var Karl den Stores högra hand, hans kanslist, general-sektretär, strateg och propaganda-minister. I sina offensiver mot Danmark hade dom fått ge upp försöket på att forsera Danevirke och derför tvingats gje sej på Sakserna - först. I mellantiden skulle Alcuin bygga upp brohuvud i England, der han hade familj-relationer och medlöpare. Planen var att snabbt samla upp en flotta som kunde Karls specialtrupper över Nordsjön och anfalla Danmark från havet.

Strategin var så att Karls samlade landhär skulle setta inn et massivt tryck mot Danevirke, vilket ville fodra att kung Sigfred mobiliserade Danmarks samlade härkraft til 100 % - för att ha en chans att effektvt försvara bastionerna. Då kunde även 50 skepp med 10.000 elit-soldater lungt gå i land på Jylland och lett bryta allt lokalt motstånd. Sålunda kunde dom falla Danahären i ryggen och snabbt avgöra hela Nordens öde.

Sigfreds relationer med England var emedlertid god och Alcuins ambisiösa planer blev snart spöad. Betalningsguld, vapen, millitärer och millitära handverkare blev samlad och anbragt i stenborgar. När tiden var mogen slog emedlertid Godfreds hjälpare til - och från andra sidan Nordsjön går alldeles oväntat en mycket vel utrustad vikingahär i land vid Lindisfarne, der de lyckas röva Alcuins krigskassa, jämte förstöra hans borgar, skepp och lokala infra-struktur.

När Alcuin, år 793 får veta vad som hänt uplever han visseligen det största trauma i hela sin karriär. Hela hans enorma prestige som rikskansler var plötsligt hotad. Kyrkan hadde just förlorad stora värden til hedningarna - i stället för tvertom. Karls plan om att erövra HELA Europa och bli den nya keisaren av Rom hadde just fallit i grus.

Derefter vänder Karls blick sej österut, der sakserna fortfarande pissar i sin egen jord. För att kunna resa til Rom och bägara kronan måste Kalle ha en seger i norr - vilket leder til nya, meninslösa massmord. I mellantiden har Alcuin kommit sej av chocken och startad på sin litterära hemd över de "vildar" som plötsligt dök upp ur havet. Som propagandaminister är det dessutom hans skyldighet att mobilisera Englands och Europas folk MOT dessa "osiviliserade och oregärliga vildar".

I historiens ljus kan man vel säga att Alcuin fick sin hämnd. I mer enn 1000 år har världen trott på hans berättelse om Lindisfarne 793 och inte minst hans konsekventa stigmatisering av "Nordbor och Vikingar". Ännu i våra dagar vet nordiska skolböcker att berätta om "vikingarna" som tilfeldiga gäng från Norden som "strövande och rövande" i England och Frankrike. När dom inte slogs med varann, her hemma.

Bilden vi forfarande har av medeltidens skandinavier är allt annat en logisk, när man jämnför med den kulturälla utväkling som här växt fram - jämt och ständigt gänom bronsålder och järnålder, der vel hela Nord-Europa karakteriseras av vel organiserade, produktiva lokal-samhällen, i jämn och fridlig kommunition med sina regiona grannar som sina fjärnare släktningar - på andra sidan av hav och kontinent.

Våra forna historiker har altså fallit för frestelsen - och gett Alcuin relevans som "historiker". I dag kan vi emedlertid förstå sammanhange och sålunda avskriva kyrkoshistoriens framstälning av 800-talets hedningar som relevant för att förstå något om Nordens "antika" kultur. At lesa Alcuin för att förstå vikingarna blir som att studera Goebels för att förstå judarnas kultur och karaktèr.

Den konventionella bild av vikingar och vikingatid har altså ingenting at göra med vare sej objektivitet, vetenskap eller historie. Derför har vi tyvärr vore utan kontakt med deras omedelbara förfäder i tidlig medelålder. Det finns inga litterära eller orala källor kvar - som kan ge nån vettig insikt i Nordens filosofi eller "andliga kultur" från jernålderns slutskede och medelålderns första halvdel.

Av denna orsak har det i modern tid vore svårt att dra linjer ytterligare tilbaks i tiden - och se en kontinuerlig, logisk och parallel utväckling av Nordens gamla kulturer, - enda från sten-, brons- och järnålder til "de första vikingingar". Intill renesanssen och upplysningstidens rekonstitution av antikkens gamla grundfilosofi, som "fri tänkning", "frit ord" och "fri forskning". 200 år senare kan modern vetenskap belägga att det går en rak genetisk linje från stenålderns mäniskor via brons- och järnåldern enda ner til våra dagar. Samtidigt påstår endera språkforskare at dom skandinaviska dialekter utgör det äldsta - och inte det yngsta - på dagens "germaniska språk-gren". :idea: :idea:
Senast redigerad av 2 Boreas, redigerad totalt 15 gång.

Användarvisningsbild
Olof Trätälja
Utsparkad
Inlägg: 1456
Blev medlem: 16 april 2006, 09:36
Ort: Sverige

Inlägg av Olof Trätälja » 14 november 2007, 11:43

Nåväl, det har nog funnits en meningsskiljaktlighet ganska länge mellan de som ser kristenhet, men också skriftspråkets spridning som väldigt avgörande medan andra ansett att detta bara varit små förändringar i samhället. Tolkningar av fynd kan dock förväntas präglas av dessa uppfattningar.

Under vikingatid var det ! hehe... Kanske inte så viktigt, men hur brukar man göra med denna typ av föremål. Hittar man tex träföremål som kan dateras i sig låter man väl inte kontexten avgöra? Å andra sidan kan man ju förstå att om man känner sig säker på att ett föremål inte funnits i svensk kontext förrän sent att man använder den dateringen trots att föremålet i sig är äldre. Men lite tveksamt tycker jag att det är, i synnerhet som man inte riktigt vet när den kommit hit och kanske till och med är osäker på kontexten den hittades i.

Å andra sidan har SHM fortfarande sin nationalsocialistiska propagandaskylt i vikingarummet istället för i det nya rummet som behandlar just denna fråga, dessutom är skylten från norge, vilket är märkligt då nästan alla andra föremål från norge lämnats tillbaka. Vidare har man bakom denna skylt ett bildspel om folkvandringstida folkvandringar trots att man i två år haft ett särskillt folkvandringsrum. Så på sätt och vis kan man säga att SHM:s vikingautställning tjänar som allmänn dumpningsplats för alla tiders händelser och i den kontexten kanske statyetten passar in?

Användarvisningsbild
Boreas
Medlem
Inlägg: 432
Blev medlem: 29 augusti 2006, 03:45
Ort: Norway
Kontakt:

Inlägg av Boreas » 14 november 2007, 19:20

Jag glömde referera til mina två viktigaste källor, norrmännen Torgrim Titlestad och Per Hernäs. Ett hyfsat resume av Titlestads bok "Kampen om Norvegen" finns här;

http://www.eutopia.no/Bokanmeld.htm#Kampen

Användarvisningsbild
Olof Trätälja
Utsparkad
Inlägg: 1456
Blev medlem: 16 april 2006, 09:36
Ort: Sverige

Inlägg av Olof Trätälja » 14 november 2007, 20:33

Jo, dock är det väl ett intressant föremål i sig? Beklagar att jag själv drog in diskussionen lite på fel spår. Men jag kan inte längre se bilderna på SHM:s hemsida, enligt länken. Är det fler än jag som inte kan det?

Användarvisningsbild
Boreas
Medlem
Inlägg: 432
Blev medlem: 29 augusti 2006, 03:45
Ort: Norway
Kontakt:

Inlägg av Boreas » 14 november 2007, 22:51

Jag får vel tillägga att upptäcten av Budha-staty'n från Helgö är en omedelbar aha-upplevelse - och direkt orsak att jag själv upptäckte "Vikinga-tidens" mäniskor som en ganska annan och mycket bättre kultur enn vad som framgår av kyrkohistoriens primitiva bild. Hade Nordens kulturer faktisk närkontakt med de högrasående kulturer i Asien? I såfall vitnar deras tribut til Buddismen at dom var allt annat änn "ociviliserade vildar".

Det var faktisk detta eureka som verkligen väckte mitt interesse for Nordisk kulturhistore. Snart 20 år senare är det - tyvärr - en rad profesjonella historiker som INTE uppfattat vari sej Budha eller andra fynd som månne moderera deras primitiva bild av vikingtidens nordbor. Så sent som 2006 beslöt ett franskt museum att exkludera "vikingarna" i sin utstälning över fransk medeltid - eftersom dom faktisk tycker att; "barbari och våld" inte har nån plats i Europas kulturhistorie...

---

Och fortfarande kommer inte bilden av Budha'n från Helgö upp...

Därmed kan SHMs franska kolleger fortsätta tro som tror - på Alcuins och Didos propaganda-lektioner. Månne SHM vara mån om det...? :cry:

Användarvisningsbild
Olof Trätälja
Utsparkad
Inlägg: 1456
Blev medlem: 16 april 2006, 09:36
Ort: Sverige

Inlägg av Olof Trätälja » 16 november 2007, 21:44

Boreas skrev:Hade Nordens kulturer faktisk närkontakt med de högrasående kulturer i Asien? I såfall vitnar deras tribut til Buddismen at dom var allt annat änn "ociviliserade vildar".
Tribut till buddhismen är kanske lite mycket sagt för att man importerat en buddhastatyett. Men jag har faktiskt kollat upp kontexten lite nu och tydligen hittades tillsammans med andra exotiska religiösa föremål, dvs kristna, och dessa är något yngre vilket formodligen givit dateringen till vikingatid. Sedan är förstås frågan om dessa föremål sågs som allmänn kurosa eller om man faktiskt skulle kunna tänka sig att de kände den religösa bakgrunden. En spännande tanke och det är klart buddhismen fanns mycket närmre oss under ett tidsfönster strax innan islam kom till centralasien. Samtidigt vet vi att goterna grävde ner sig ordentligt i kristna trosfrågor, så man kanske visste mer än vi anar om världsreligionerna även här uppe i norr. Men det är klart, nog borde det väl finnas mer än en enda statyett i så fall?
Boreas skrev:Så sent som 2006 beslöt ett franskt museum att exkludera "vikingarna" i sin utstälning över fransk medeltid - eftersom dom faktisk tycker att; "barbari och våld" inte har nån plats i Europas kulturhistorie...
Det beror säkert på vem man frågar där också. Statliga arkeologiska museet i Paris har i varje fall en vikingamonter i den franska delen av utställningen, dessutom finns lite prylar i det världshistoriska rummet. I det franska bronsåldersrummet har de dessutom kopior på nordiska (danska) bronsåldersföremål, vilket får sägas vara mer märkligt. Men just från bronsålder har de kanske viss brist på inhemska artefakter.

Användarvisningsbild
Olof Trätälja
Utsparkad
Inlägg: 1456
Blev medlem: 16 april 2006, 09:36
Ort: Sverige

Inlägg av Olof Trätälja » 20 november 2007, 14:37

Angående buddhastatyetten så finns en intressant iaktagelse till som kan göras. Den hittades med en snara runt halsen. Man kan förstås vifta bort det med att den varit "upphängd" och sedan inte fördjupa sig mer i det. Men vem hänger upp en statyett bara för syns skull? En rimligare tolkning är att man faktiskt använt den religiöst och offrat den. Det i sin tur har förstås föga med buddhism att göra, men man visste nog inte så mycket om buddhism. Däremot så offrade ju Oden sig själv genom att hänga sig, en myt som inte helt otroligt faktiskt är tagen från kristendomen (enligt min mening till skillnad från mycket annat som hävdas vara taget från kristendomen).

Men Buddha är ju inte Oden så varför hänger man då upp Buddha? Min fundering är kanske så att man hade klart för sig att det var något religiöst med statyetten och kanske identifierade den med Oden. Vi vet att polyteistiska samhällen tenderar att försöka identifiera andra folks gudar med de egna, tex gjorde romarna så och hinduerna identifierar ju ännu Jesus som en inkarnation av Krishna. Detta skall inte förväxlas med religionshistoriernas sätt att söka hitta gemensamt ursprung för olika gudar eller myter. För den religiöse torde detta troligen mer vara frågan om att man försöker ta rätt på vad de olika gudarna har haft för sig i andra delar av världen genom att lyssna på andra folks berättelser. Således kan myter enkelt infogas i den egna mytfloran, de representarer ju endast ny kunskap om gudarna och kanske kanske fick man höra lite om Buddha som man tolkade som att detta måste vara Oden?

Bara en sådan sak som att Buddha red ut till folket på en häst, till skillnad från alla andra indiska gudar som envist åkte runt på stridsvagnar dragna av allehanda djur måste ju vara ett bevis om något ! -Vem vet kanske kunde försäljaren av statyetten förtälja detta? Men å andra sidan att rida på en häst betyder väl knappast mer än en snara runt halsen...

Skriv svar