Medan jag minns - hågkomster

[Stellan Bojerud]

Ett tidsdokument:

Jag började som hemvärnsungdom vid 15 års ålder 20/9 1959 vid 55.kompaniet Fo 44 "Solna-Sundbybergs Jägarkompani". Det året anslöt sig 138 rekryter till de ca 100 befintliga deltidssoldaterna.

1959 gevärsskytt gevär m/96
1960 kulsprutegevärsskytt kg m/21 (mitt var tillverkat i USA 1918 - ett av de 500 som köptes tillsammans med licensen från Colt Firearms Inc). Samma år gruppchef för understödsgrupp kg m/21.
1961 skyttegruppchef kpist m/45. Samma år ställföreträdande plutonchef.
1962 kulspruteplutonchef ksp m/14 (användes aldrig). Byte till ksp m/36 (endast en pjäs användes).
1963 kompanikvartermästare.

1963 hade kompaniet:

1 Pistol/07 (kompanichefens)
18 Kulsprutepistoler m/45 (pluton- och gruppchefer) Hade just ersatt kpist m/37-39.
10 Kulsprutegevär m/21.Ersattes 1962 med lika antal m/37.
120 Karbiner m/94. Ersattes 1962 med lika antal m/38.
30 gevär m/96 (lån från "gubbvärnet" p g a vapenbrist bland ungdomen)
1 gevär m/41 med kikarsikte
4 kulsprutor m/14. 1962 ersatta med lika antal m/36.
1 signalpistol m/18

2 raketgevär m/51 tillfördes 1962. Dessförinnan endast pansarskott m/46 och stridsvagnsmina m/41-47.

Handgranat m/39 (tysktillverkade och stämplade med "Hitlerörn").
Truppmina m/41 (trälåda). Handgranater m m förvarades i en vanlig garderob! Tändmedel dock avskilt på annan plats.

Hemvärnsungdomar äldre än 17 år var krigsplacerade i skyttegrupper eller i kulspruteplutonen. De yngre var ordonnanser och biträden i staber och motsvarande.

Sambandet byggde på brittisk surplusmateriel bärbar KV-radio MK II. En per pluton. 1962 ersatt av Ra 130. Vidare kade komp 2 st 10 W telegrafisändare m/39 och tre 3 W (?) telegrafisändare m/40-43 (?).

Intresset avtog efter hand och kompaniets numrär minskade men ännu 1965 kunde vi på en övning räkna in 108 man i leden. Vi hade cyklar (lånade från Krigsskolan Karlberg) och marschkolonnen var över 300 meter lång.

Den 4/6 1963 ryckte jag in till Kungl Upplands Signalregemente (S 1) i Uppsala. Det blev en lätt chock för en fd kompanikvartermästare att helt plötsligt stå i ledet som "dum beväring".

Jag stod vakt för Tage Erlanders sunda Sverige som försvann då han gick bort. 1950-talet var Sveriges guldålder och jag är glad för ha upplevt den tiden och stolt över att ha fått bidraga till landets utveckling och välstånd.

Av respekt för forumets regler skall jag inte kommentera den politiska utvecklingen i Sverige efter Tage Erlander. Envar må själv gissa.

[Stefan Lundgren]

Bra beskrivet och ett stycke svensk hemvärnshistoria också, eftersom du eventuellt tillhör den äldre skaran av hemvärnsmän så sitter du också på en åtråvärd historia också. Eftersom allting är så levande när någon med erfarenhet berättade om hur det var för nästan 50 år sedan.

Den 4/6 1963 ryckte jag in till Kungl Upplands Signalregemente (S 1) i Uppsala. Det blev en lätt chock för en fd kompanikvartermästare att helt plötsligt stå i ledet som "dum beväring".

Grattis!!!

Det var exakt samma år som min far kom in på S1 som då låg i Uppsala, garnisionen ligger som bekant kvar, men nu har Uppsala universitet flyttat in också. Han skulle nog tycka det var kul med denna diskussion om han hade levat idag. Min far blev sedermera kapten och var med i ledarstaben under en stor repövning i början av 1970-talet.

Stefan

[Stellan Bojerud]

Vet du vilket kompani han tillhörde? Hur många månader gjorde han? Vi hade en kamrat vid namn Lundgren på 2.kompaniet.

Hälsar

Stellan

[Stefan Lundgren]

Det blev lite för personligt, så jag skickade svaret till dig via PM.

Stefan

[Stellan Bojerud]

1959 kunde jag som 15-åring öppet cykla omkring med ett skjutfärdigt mausergevär på ryggen utan att någon tog notis om detta.

Jag kunde cykla med en ammunitionslåda med 1.000 skarpa patroner på pakethållaren och der ansågs inte vara något märkligt.

Hemma under min säng låg kompaniets gevärm/41 med kikarsikte, som var min klenod - ingen såg något konstigt i det.

På 1950-talet kungjorde tidningarna ca två mord per år. Riksmordkommissionen ryckte ut. Idag rapporterar dagligen tidningarna om minst två mord per dygn.

Mitt Sverige - varför försvann du?

[Stellan Bojerud]

På 1960-talet var ungdomshemvärnet en stor och blomstrande folkrörelse. I Stockholms-området fanns bl a:

Ungdomskompaniet (Norrmalm, Östermalm och Lidingö)
Söderkompaniet (Södermalm och söderförorterna)
Solna-Sundbybergs jägarkompani
Bromma kompani
Järfälla kompani (rekryterade även i Spånga)

Motsättningarna mellan kompanierna var påtagliga men inte allvarliga.

Högerextrema element fanns i alla kompanier utom i Solna-Sundbyberg, som ansågs som "proletärt". Dessa högerextrema krafter var dock i regel jämförelsevis oförargliga utom vid Söderkompaniet som upplöstes av detta skäl.

I Solna-Sundbyberg hade vi bl a en organiserad kommunist som medlem. Vidare tre finska medborgare, som av misstag släppts igenom i antagningsproceduren.

[Hans]

På 1950-talet kungjorde tidningarna ca två mord per år. Riksmordkommissionen ryckte ut. Idag rapporterar dagligen tidningarna om minst två mord per dygn.

Mitt Sverige - varför försvann du?

Fast riktigt så illa är det inte och uppgången kom redan på sextio och sjuttiotalet.

http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod ... nstance=12

Längst ner på sidan.

Hursomhelst är det här en intressant tråd.

MVH

Hans

[Stellan Bojerud]

1950-talets Sverige vilade på de före detta stamanställda furirernas benknotor. Sverige var etniskt sett mycket homogent. De fd stamanställda hade förtur till statliga anställningar.

Dessa disciplinmänniskor återfdanns som brevbärare, konduktörer, fastighetsskötare o s v och var samtidigt spontana och oavlönade "hjälppoliser". Det fanns gott om fruktade "portvakter", som höll pli på kvarterets ungdomar.

Förstatligandet av polisen 1965 var ett stort misstag. Tidigare kände kommunfullmäktige av behovet av poliser och anställde då så krävdes fler. Nu sitter centralbyråkrater i Stockholm och bedömer behovet av poliser i t ex Storuman och Ytterhogdal.

Ungdomshemvärnet var en positiv kraft. Flera gossar som haft trassel med polisen (dock inte av alltför allvarlig art) kom genom denna verksamhet i rätt riktning.

Jag känner till flera fall där kompanichefen hos polisen fick begära dispens för vissa ungdomar och där dessa med tiden blev dugliga officerare.

Enbart Solna-Sundbybvergskompaniet har bidragit med ett hundratal officerare (inkl reservofficerare och värnpliktiga officerare). Antalet som blev aktiva officerare bedömer jag vara minst 30. De flesta vid Svea livgarde - drygt ett dussin från Solna-Sundbyberg.

[Besuchov]

På 1950-talet kungjorde tidningarna ca två mord per år. Riksmordkommissionen ryckte ut. Idag rapporterar dagligen tidningarna om minst två mord per dygn.

Mitt Sverige - varför försvann du?

Fast riktigt så illa är det inte och uppgången kom redan på sextio och sjuttiotalet.

http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod ... nstance=12

Längst ner på sidan.

Hursomhelst är det här en intressant tråd.

MVH

Hans

Intressant artikel. Nästan så man tycker att att den förtjänar en egen tråd om 'det ökande våldet i samhället - varför och hur mkt'

[Stefan Lundgren]

Den 4/6 1963 ryckte jag in till Kungl Upplands Signalregemente (S 1) i Uppsala. Det blev en lätt chock för en fd kompanikvartermästare att helt plötsligt stå i ledet som "dum beväring".

Hade ni inte en återträff vid ett senare tillfälle, har för mig att fadern var på en sådan när jag var mindre?

Stefan

[B Hellqvist]

Ett exempel på tidandan... Vykort som "Säljes till förmån för Föreningen för befrämjande av skolungdomens vapenövningar". (Edit: vapnet är ett kg m/21.)

[Bjernevik]

(Ett kg m/37, mer känt som BAR.)

Är det inte ett kg m/21, den första versionen med fast pipa? m/37 hade utbytbar pipa med bärhandtag a la ksp 58.

[B Hellqvist]

Du har rätt. Missade handtaget. Jag korrigerade texten.

[Wooster]

Förstatligandet av polisen 1965 var ett stort misstag. Tidigare kände kommunfullmäktige av behovet av poliser och anställde då så krävdes fler. Nu sitter centralbyråkrater i Stockholm och bedömer behovet av poliser i t ex Storuman och Ytterhogdal.

Det blir lite OT, men ändå:

Det stora problemet är snarare att polisutbildningen inte utbildar tillräckligt många nya poliser, och många polismyndigheter har lediga platser. Då väljer de unga snutarna hellre att jobba nära storstaden än i sömnig glesbygd (även om inte alla vill jobba på piketen inne i city).

Det är samma problem med till exempel läkare - det utbildas idag för få läkare i Sverige. Det innebär att alla specialistavdelningar behöver folk och bara de "finare" avdelningarna får tillräckligt folk. Allmänmedicinare är en lågt rankad specialistinriktning och de som finns kan välja och vraka mellan olika vårdcentraler inne i city - vem vill då ta ett stressigt jobb på vårdcentralen i Herrljunga..

Förmodligen ett ganska generellt problem i glesbygdens Sverige - när det blir brist på en yrkesgrupp så vill ingen åka ut i glesbygden och jobba. Och så blir det en ond spiral.

[Falckkjelle]

Läste med intresse om dina ungdomsår, Stellan. Jag var medlem i Centrala kretsens Ungdomskompani (a.k.a. UK eller "Lithanders luffare") i slutet på 70-talet, och minns väl när vi vart hemsökta av några yngre högerextrema... En helg var vad dom orkade med, ingen ville prata med dom ens!!

Solna-Sundbyberg var aldrig något problem, däremot (det återuppståndna) Söderkompaniet (vill minnas att dom hade en kapten Walde som chef) var "arvfiender" som vi tvålade till vid mer än ett tillfälle...

Kanske dags för en tråd om ungdomshemvärnet??


Kjelle