Språken i svenska Livland

[Probstner]

Jag har länge funderat på den svenska statsmaktens relation till folkspråken i Livland. Det som på den tiden väl definierades som "Estland" var landskapen Harrien, Jerwen och Wierland (svenskt från 1561) samt Wiek och öarna (svenskt från 1582), d v s norra delen av dagens Estland. Men estniska talades också i norra Livland (jämte lettiska i söder och kanske liviska vid kusten).

På alla officiella plan tar jag för givet att det var tyska som användes eftersom alla med något som helst inflytande i Livland (jordägare, borgare, ämbetsmän) torde ha varit tyskspråkiga. Eftersom området under medeltiden hörde till Ordensstaten så kanske det halvt om halvt betraktades som en sorts förlängning av det på den tiden ännu ganska dimmiga begreppet "Tyskland".

Vad gäller kyrkan gissar jag att landsortens präster använde respektive folkspråk beroende på vilken församling de var verksamma i. Är det någon som vet hur det låg till? Och för övrigt, finns det några historiska primärkällor som direkt eller indirekt berör det faktum att Livlands invånare talade olika språk?

Tycker någon moderator att frågan platsar bättre under Språkhistoria så ber jag att få den flyttad.

/ Probstner

[Jurgen Wullenwever]

Utan att äga kännedom om detaljer (synd att det inte sitter i generna, då hade det varit enklare att svara) så borde den "tyska" som förekom i livland och estland ha varit lågtyska/plattyska/nedersaxiska eller vad man vill kalla det, snarare än högtyska, men högtyskan som skriftspråk var ju på frammarsch i norra tyskland sedan reformationen, och dessa trakter hör ungefärligen till "norra tyskland" i vid mening. Jag minns att estniskan kallades "otyska språket" i Karl XII:s brevväxling med rådet angående utgivandet av någon religiös skrift.
Jurgen.

[Edit: Brevet från Rådet till Kunglig majestät den 19 oktober 1707, om Nya testamentets utgifvande på "otyska" språket. I: Historiska handlingar 4.]

[Probstner]

"otyska språket"

He he.

Under stormaktstiden förutsätter jag att högtyska talades överallt i Livland. Om jag inte missminner mig försvann de plattyska dialekterna ur de flesta urbana miljöer inom ett par generationer efter Luthers översättning av Bibeln.

/ Probstner

[Spaningsledaren]

Lât oss i sammanhanget heller inte glömma latinet!

[Jurgen Wullenwever]

He he.

Under stormaktstiden förutsätter jag att högtyska talades överallt i Livland. Om jag inte missminner mig försvann de plattyska dialekterna ur de flesta urbana miljöer inom ett par generationer efter Luthers översättning av Bibeln.

/ Probstner

Jo, efter vad jag litet snabbt ser på internet sägs att adeln och borgerskapet under 1600-talet i Estland och Lettland övergick från lågtyska till högtyska, men jag minns en tv-intervju med någon omflyttad balttysk person från Hitlertiden som berättade att när de kom till Tyskland från Baltikum så hade de svårt att göra sig förstådda eftersom de inte talade högtyska, så frågan är hur språket verkligen såg ut. Det är ju möjligt att man talade en dialekt men skrev en helt annan, och talspråket är i så fall förhållandevis obekant för eftervärlden. Att ett språkskifte skedde innebär att båda språken rimligtvis förelåg under den svenska tiden.

De första tryckta böckerna på lettiska är från 1500-talet, och de estniska från 1600-talet, så makten borde ha varit medveten om språken.
Jurgen.

[Jurgen Wullenwever]

hämtat från Tyska språkets historia av Jürgen Weigle, http://www.g-gruppen.net/tyskspraks.htm#a4

Vissa forskare (bl.a. Dr Ineta Polanska och Prof Dr Hermann Scheuringer) uppger att lågtyskan i Baltikum övergick till en form av Oberdeutsch under 1500- och 1600-talet, speciellt hos överklassen. Det finns dock dokument som visar att lågtyskan använts långt senare: "... wil denn de, dar se gesocht werden, vor dem hakenrichter das beschweren, ... so schal he sin vollenkommen recht darvon don." (1760; källa: Deutsches Rechtswörterbuch). Liknande "överlappningar" mellan låg- och högtyska förekom och förekommer än även i andra tyska språkområden, dock mest i tal.

[/url]

[pandersson2]

Angående lettiska så utgavs de första skrifterna i samband med reformationen på 1500-talet. Bibeln översattes till lettiska i början av 1700-talet (efter Karl XI:s instruktioner tror jag). Administrationsspråket var så vitt jag förstått tyska.

[pandersson2]

Liver är kända som folkslag från Nestorskrönikan. Jag vet inte om deras språk nämnts speciellt i någon skrift innan St Petersburgs Akademi kartlade språket i Vidzeme 1846.

[Probstner]

Uppenbarligen hade svenska myndigheter ingen anledning att närmare fördjupa sig i folkspråken i Livland. Intressant det där med att det inte fanns någon Bibel på lettiska under stormaktstiden. Man undrar ju vad prästerna läste ur.

/ Probstner

[pandersson2]

Probstner,

jag skulle nog hävda motsatsen. Svenskarna var de första härskare som lät de inhemska språken få komma fram. Därtill så fick de inhemska folken även rätt till att få utbildning, vilket inte förekommit senare. Detta kunde märkas från Karl X Gustavs tid men var tydligast under Karl XI då man aktivt försökte minska den tyska adelns makt och stärka böndernas/slavarnas (ster och letter). Betänk att tidigare så motarbetade tyskarna all typ av utbildning av den inhemska befolkningen eftersom den såg det som ett hot mot den egna maktpositionen. Det är inte en slump att man i Lettland talar om den goda svensktiden.

Angående kyrkliga skrifter så fanns det ju mindre skrifter, främst protestantiska, som översatt efter att reformationen skett. Riga var ju lutheranskt.

[Giancarlo]

Angående lettiska så utgavs de första skrifterna i samband med reformationen på 1500-talet. Bibeln översattes till lettiska i början av 1700-talet (efter Karl XI:s instruktioner tror jag). Administrationsspråket var så vitt jag förstått tyska.

Inte konstigt egentligen, med tanke på den tiden skiktade klasssystem, nästan alla letter var nämligen livegna bönder.

[KP-31]

Apropos...fram till 1800-talet fanns det två estniska språk: syd- och norrestniska. Estland och Livland var ju också administrativt två olika områden.

Hur var det med de svenskspråkiga områdena i Baltikum, administrationsspråket torde ha varit svenska?

[svartekaptenen]

Jag har läst någonstans att i Estland som ju tillhörde Sverige i nästan 200 år att i slutet så gick myndigheterna medvetet in för att införa Svenska som språk dock vet jag inte hur mycket sanningshalt det ligger i det.

[Probstner]

@ pandersson2: jo, den goda svensktiden är ett begrepp i många trakter längs södra östersjökusten. Men hur såg skolsystemet ut i Livland? Religiösa skrifter fanns säkert på folkspråken, men jag undrar ändå hur det lät när sockenprästen läste ur Bibeln innan den fanns översatt. Vad gäller Riga så var staden lutheransk liksom resten av Sverige (det var påbjudet), men där bodde väl knappast några letter?

@ KP-31: vet Du om gränsen mellan de estniska språken sammanfaller med den gamla gränsen mellan de ursprungliga estniska provinserna och Livland? Vad gäller svenskbygderna i Estland har jag alltid förutsatt att administrationsspårket var tyska också där.

/ Probstner

[G:son]

@ KP-31: vet Du om gränsen mellan de estniska språken sammanfaller med den gamla gränsen mellan de ursprungliga estniska provinserna och Livland? Vad gäller svenskbygderna i Estland har jag alltid förutsatt att administrationsspårket var tyska också där.

/ Probstner

Säkerligen var administrationsspråket i svenskbygderna tyska, även under den svenska tiden. Svenskarna i Estland var ju en allmogebefolkning, som inte hade någon möjlighet att hävda sig mot de tyskspråkiga.