Så här gick det till i min familj och det här är en berättelse om ungdomsbrottslighet, eller pojkstreck om man så vill. Mina bröder tyckte också om att bygga, men familjen hade det inte så gott ställt, vilket resulterade i en förtvivlad jakt på pengar.
Vi växte upp i centrala Göteborg och kom snabbt på att det faktiskt fanns mer än ett knep för att få tag på de slantar man behövde. Vid en läsning av hur det kunde vara i mindre städer kan jag tänka mig att vi på just det sättet var lyckligt lottade. Vad gjorde vi då?
Jo, varenda lördagsmorgon gick vi ut för att leta efter pantflaskor. Det är ju inget man skulle göra idag, men om ni visste hur många explorer, kir, tirnave och allt vad det hette, som jag plockat upp ur buskar och annat
Stråket från Landala ner mot Götaplatsen och Avenyn är också otroligt rikt på sådant.Min äldste broder - som väl troligen var den som mest sysslade med detta - samlade också på serier, och han var extra flink i att införskaffa pengar
Vid en av våra gångbroar över vallgraven finns det diverse extra pollare. Det är trästockar vilka dunkats ner i dyn och står där ute i vattnet. Göteborgarna önskar ibland saker och smätter iväg enkronor vilka ibland landar på dem. Till min brors fromma skulle man kunna säga, för han insåg ju att det kanske kunde var möjligt att hoppa ut till någon av dem och hämta slantarna. Så det brukade han och kamraterna roa sig med om natten
I en av våra trädgårdar finns det vidare en önskefontän, och om man kunde vittja den i fred så var det förstås jackpot
Jag var aldrig med på någon sådan räd själv, men de måste ha klättrat över ett ganska högt staket, och hälsat på i natten. Det måste ha varit rena himmelriket för min broder, för där fanns enkronor i massor, och det var bara att plocka Lite småfult kanske, men jag är säker på att de som slängde iväg dessa slantar bara hade skrattat gott och tyckt det vara kul att pengarna kom till användning.
Vad användes de då till? Jo, vår affär hette Ballonghålan och låg på Vasagatan. Vi var kända därinne, som tre bröder vilka aldrig kunde bestämma sig. Vi kunde stå och prata om modeller och vad som var rätt att köpa i timmar
Vi växte ju upp på 70-talet, och då fanns det en hel del att välja på. Jag är född 69 och därför har jag inte så precisa minnen av detta, men jag minns affären som ett överflöd av varor. Hur ska man kunna välja då? Efter att vi hade varit borta något år gick vi en gång tillbaka och handlade, fast vi då kanske hade vuxit ur byggandet. Det var väldigt trevligt eftersom affärsinnehavaren kände igen oss mer eller mindre direkt, eftersom vi gjorde som vi alltid hade gjort. Gud vad de måste ha känt för oss, och blivit lite varma inombords för att vi alltid stod och pratade om olika modeller.De modeller jag byggt som jag bäst kommer ihåg var införskaffade där. Den första var B-25 Mitchell, och den andra var Yamato
Yamato dog en påsk några år senare Det här var roligt - tro det eller ej men jag blir alldeles tårögd över att erinra mig detta och komma ihåg vår förtvivlade jakt på pengar. Detta behov ledde till att mina bröder fick jobb tidigt med att sälja tidningar och att dela ut tidningar. Den äldste brodern brukade sälja nattupplagan av GP nere vid Valand. Sådant finns inte nuförtiden, men då kom den första upplagan ganska tidigt, och vid midnatt ungefär stod han där och sålde tidningar till de göteborgare som inte bara ville dansa och dricka öl
Exakt hur det fungerade vet jag inte, men jag tror att de gick till GP-huset och hämtade tidningarna där. Sedan bar de med sig tidningarna till Valand och började sälja. GP bör ha haft ett antal sådana nattdistrikt. Man kan tänka sig en säljare vid Brunnsparken, en vid Kungsportsplatsen, en vid Järntorget, o.s.v.
