Robert Lindqvist skrev:Det där med Hävringe -88 ( vad som hände kan väl knappt vara hemligt längre? det är ju snart 20 år sen....) läste jag just om i SOU 1995:135 " Ubåtsfrågan 1981-1994". Och då mindes den här tråden
Den där sonar bilden kommer från en handhållen videokamera ombord på minjaktfartyget ( vet dock inte vad hon hette ). Man filmade helt enkelt sonarbildskärmen när man hade "gafflat" in ubåten. Filmen har visats på tv ( i programet "kust & hav" tror jag ) till och med, så den är offentlig. Jag har sett den senare också. På en kurs för plutonschefer i "marint Hv" En av lektionerna hölls av en örlogskapten ( inga namn ). Enligt honnom - vilket i huvudsak stöds av SOU 1995:135 -gick det hela till ungefär såhär:
Tidig sommar 1988. Efter en stort antal optiska iaktagelser, "typljudskontakter" och till slut tydliga utslag i en fast-kontrollerbar minering, dras en ubåtjakt igång i Hävringebukten. Området är utanför Oxelösund och runt fyren "Gustaf Dalén". Minjaktfartyget som nämnts får kontakt med sin aktiva riktade minjaktssonar. Som ju är till för att upptäcka små föremål ( minor ) företrädelsevis nära eller på botten. Ubåten är strax under 30m lång och avtecknar sig tydligt som en svart skugga mot botten. Med torn och allt.
Den "Taktiske Ledaren" som finns ombård på en robottbåt ( vet ej namn ) bestämmer sig för att " this is it! " När ubåten lägger sig på bottnen beslutar han att sätta in
ALLT han har i samma smäll. Två patrullbåtsdiv ( 3 + 3 patrullbåtar? ) anfaller divisionsvis med båtarna på linje. De första 3(?) båtarna rusar in mot kontakten och skjuter
alla sina antiubåtsgranater mot målområdet. Varpå dom kör över platsen och fäller
alla sina sjunkbomber. Patrullbåtsdivision nr 2 upprepar manövern omedelbart efter den första. Örlogskaptenen berättade att ubåten nu gör en panikgrej och kommer upp till ytan som en kork. I SOU 1995:135 uppges att det dröjer 17 minuter. Hur som helst filmas saken. Det har visats vid samma tillfällen som sonarbilden. och nämns också i SOU 1995:135. En skakig videosekvens som visar ett stort "vattenuppkok" av bubblor och virrvlande vatten. I den offentlig gjorda versionen som jag har sett uppges matrosen som filmar ha "fipplat" och i sin upphettsning stängt av kameran... eller nåt dyligt. Hur som helst tar filmen slut just när man äntligen tror att man ska få se hur dom jävlarna ser ut
Ubåtens besättning har i det här läget ingen kontroll alls. Manövern att komma upp från bottnen uppges i vara en ren "nöd blåsning".Oavsett ytan bryts eller ej, dyker man igen och går förmodligen för full maskin i akt och mening att fly platsen. Ubåten är kraftigt otrimad ( om det är ett riktigt uttryck ) och framtung. Hon går i botten med fören först. I vinkel liksom. Fortfarande med full maskin plogar hon sig fram över en mjuk lerbottnen. Ett "dike", upp till 1m djupt och upp till 3m brett, 250m långt, med skarpa kanter och tydligt lervallar leder från anfallsområdet i riktning NO. Kontakten med ubåten uppges därefter ha upphört.
På botten finns ett tydligt avtryck där ubåten låg när den blev anfallen. Det finns också fullt av tydliga kratrar efter sjunkbomberna. Det här gör att man kan avgöra att den närmaste smällen, som är intill akterskeppet, är så nära att "personal som funnits akter om ubåtens torn förmodligen har
omkomit" Detta alltså enligt denne Örlkn. Inget av händelseförloppet motsägs igentligen i SOU 1995:135. Med reservation för det där med tidsförloppet efter anfallet. Och "diket" efter som att det tidigt gjordes en oberoende utredning om en massa bottenspår som man hittat efter ubåtsjakter runt om i landet. Den utredningen var lite skeptisk. Min Örlkn var däremot stupsäker.
Jag var inte på platsen så jag vet ju igentligen inte vad som hände eller inte. Men jag tror inte att vi på den där kursen var utsatta för en dessinformationskampanj från försvarsmakten.
Några reflektioner. Jag har fram tills nu när jag läser SOU 1995:135 för andra gången varit säker på att den här händelsen uppges ha hänt 1992. Men båda tillfällena finns beskrivna i boken. 1988 sägs difust att "man anföll med ubjaktgranater och sjunkbomber". 1992 skedde tre vapeninsatser vid ubåtsjakten i Hävringebukten. Två med sjunkbomber från helikopter och en med torped från en korvett. Alltså måste jag har blandat ihop årtalen lite.
En anna sak är att han på fullt allvar menade att "motsåndaren" drabbades av förluster. Och inte bara vid det tillfället. Något som jag upplevde som en "väl spridd hemlighet". Åtminstonde i flottan.
Och det där med filmen. Givetvis filmades det hela tiden. Man har bara valt att offentligöra det som man bedömde skulle räcka som bevis för att det var på riktigt. Märkligt nog var det knappt nån som reagerade.
Finns det nån här som var på plats 1988? Halva flottan verkar ju ha deltagit.
Jag vet att det är heeeeemligt å allt sånt, så ni får skälla på mig om ni vill. Själv tycker jag som sagt att det är börjar bli lite länge sedan nu. Och inte fullt så hemligt.