Den nationella frigörelsen | Sverige

[Carsi]

Den nationella frigörelsen:

Sveriges kamp för ett självständigt styre spelade Stäket den största rollen och blev även symbol för den nationella frigörelsen. Utländska herravälden och ärkebiskoparna betraktades som landsförrädare. Det var under Engelbrekts tid kampen började om ett självständigt styre i Sverige. Dåvarande kungen för Sverige, Erik av Pommern uppfattar svenska folket som sina fiender. Erik av Pommern var nödsakad när hans kungliga borg brann ner. ”Bättre läte vi Stäket brinna, än de svenske det av oss vinna” stod i Rimkrönikans ordalag. De frihetskämparna som var valda av folket ”riksföreståndarna” har varit inblandade i Stäkets historia. Sten Sture är en utav dem och enligt Peder Svarts krönika har även Gustav Vasa varit i Stäket. Stäket användes av ärkebiskoparna som ”sitt fasta hus”, med andra ord betyder det en starkt befäst byggnad. Utländska regenter har styrt Sverige och svenska folket över hundra år. Vem som skulle beträda kungapositionen utövades en kamp av utländska regenter. Det var ärkebiskoparna som bestämde i politiska frågor när den utländska kungen inte vistades i landet. Detta ledde till att ärkebiskoparna helt naturligt stödde valet av utländska kungar på Sveriges tron. 1523 då Gustav Vasa beträder positionen som Sveriges konung hade det gått 159 år sedan en svenskvald regent styrt Sverige. Det var år 1364 som Albrekt av Mecklenburgs hade blivit vald av svenska folket till kung, om Karl Knutsson Bondes korta perioder som kung utesluts. Svenska folket valde honom tre gånger, vid två tillfällen vart han fördriven av ärkebiskopen på Stäket. Men när Karl Knutsson Bonde valdes för tredje gången hade han blivit för gammal och han avled strax efteråt han valdes.

Regenter under unionstiden:

Albrekt av Mecklenborg, drottning Margareta av Danmark, Erik av Pommern, Kristoffer av Bayern, Kristian I av Danmark, Hans (Johannes), Kristian II.
Det var den eftersträvande järnmalmen som Sverige var intressant för utländska kungar. Sverige hade inte förmågan att ta vara på den. Sverige exploaterades. Det tog 75 år för att befria Sverige från dem utländska exploatörerna och återfå en kung som är vald av folket.

Finns det någonting mer som jag kan ta upp? Jag behöver även hjälp med litteraturen, någon som kan vara till hjälp?

[Hexmaster]

Hej och välkommen till Skalman.

Varför all denna röda och kursiverade text? Vad är meningen med detta inlägg? Är det din påbörjade uppsats eller vad?

[Carsi]

Hej och välkommen till Skalman.

Varför all denna röda och kursiverade text? Vad är meningen med detta inlägg? Är det din påbörjade uppsats eller vad?

God kväll och tack så mycket.

Den röda texten använder jag för att göra det lättare/tydligare för er läsare. Skriver ner "faktan" med rött och vanlig text med svart.

Kan du inte bara hjälpa till?! Om du vet någonting? Är i behov av hjälp.

[yena]

Kan du inte bara hjälpa till?! Om du vet någonting? Är i behov av hjälp.

Tja, om du vill ha hjälp kan du väl använda en vänligare ton än att bara kräva information, och dessutom tycker jag frågan om vad den rödfärgade texter betyder är befogad. Om du inte skrivit den själv så vill åtminstonde jag veta var den kommer ifrån.

Jag är ingen expert på perioden, men faktauppgifterna i texten verkar korrekta. Tolkningen kan som alltid diskuteras. Det kan vara mer fruktbart att beskriva tiden som en politisk dragkamp mellan danskarnas stävan till centralisering och den svenska adels krav på inflytande och lokalstyre, istället för att fokusera på fasta anläggningar. Begreppet "utländska exploatörer" kan också ifrågasättas. Unionen var skapat på laglig grund (utan krig), och Danmark ville ha bort Hansans monopolställning, vilken snarare stärktes med Sveriges frigörelse och möjligheterna att spela Danmark och Sverige mot varandra.

Dessutom borde detta inlägg ligga i avdelningen Medeltid istället för Forntid/Vikingatid.

[Carsi]

Kan du inte bara hjälpa till?! Om du vet någonting? Är i behov av hjälp.

Tja, om du vill ha hjälp kan du väl använda en vänligare ton än att bara kräva information, och dessutom tycker jag frågan om vad den rödfärgade texter betyder är befogad. Om du inte skrivit den själv så vill åtminstonde jag veta var den kommer ifrån.

Jag är ingen expert på perioden, men faktauppgifterna i texten verkar korrekta. Tolkningen kan som alltid diskuteras. Det kan vara mer fruktbart att beskriva tiden som en politisk dragkamp mellan danskarnas stävan till centralisering och den svenska adels krav på inflytande och lokalstyre, istället för att fokusera på fasta anläggningar. Begreppet "utländska exploatörer" kan också ifrågasättas. Unionen var skapat på laglig grund (utan krig), och Danmark ville ha bort Hansans monopolställning, vilken snarare stärktes med Sveriges frigörelse och möjligheterna att spela Danmark och Sverige mot varandra.

Dessutom borde detta inlägg ligga i avdelningen Medeltid istället för Forntid/Vikingatid.

Tack för ditt svar och jag ber om ursäkt ifall jag använt fel ton..

Texten som är röd är vad jag har skrivit själv, med hjälp av böcker och källor. Men jag är i behov av fler källor och böcker. Att unionen skapades på ett lagligt grund är sann men, folket ville inte bli styrda och revulotionen som gjordes kom och heta den nationella frigörelsen, med tanke på att det hade gått ca 150 år sedan en svensk, folklig vald kung kom till tronen.

[Gutekrigaren]

Begrepp som "nationell", "folkvilja" och "folk" är väldigt vanskliga så här tidigt i historien.

Mvh Petter

[B Hellqvist]

Begrepp som "nationell", "folkvilja" och "folk" är väldigt vanskliga så här tidigt i historien.

Absolut! Det låter mer som en "Braveheart"-vinkling än ord som använts då det begav sig. Låter väldigt 30-40-tal, vilket är vanskligt på flera plan. Grundtexten låter OK, men svenskan behöver hyfsas. Jag skulle kunna ge förslag på förbättringar om det är OK med dig, Carsi.

[Carsi]

Begrepp som "nationell", "folkvilja" och "folk" är väldigt vanskliga så här tidigt i historien.

Absolut! Det låter mer som en "Braveheart"-vinkling än ord som använts då det begav sig. Låter väldigt 30-40-tal, vilket är vanskligt på flera plan. Grundtexten låter OK, men svenskan behöver hyfsas. Jag skulle kunna ge förslag på förbättringar om det är OK med dig, Carsi.

Gärna, men jag har inte gått igenom språket fram tills nu, ska lämna in arbetet imorgon.

[Jens Yde]

Begrepp som "nationell", "folkvilja" och "folk" är väldigt vanskliga så här tidigt i historien.

I Danmark er vi "oplyst" om, at begreber som nationalstat tidligst er kendt fra 1813 - eller er det 1849?

Et tidligt værk, Saxos Danmarks Historie, nævner dog mange folk. Saxo var en aristokrat fra Sjælland, der skrev sit historieværk cirka 1190-1208. Saxo ”Grammaticus” (sprogmesteren) var en lærd person, men ikke specielt troværdig i historiehenseende, men han kunne digte i mangel på kilder. I efterordet til bogen oplyses det, at den politiske hovedmodstander på Saxos tid var det tysk-romerske kejserrige. Vi ser af hans tekst, at han kender mange folk og lande. Her uddrag om Danmark og Sverige:

"På den tid var der en mand ved navn Odin, som over hele Europa fejlagtigt blev opfattet som en gud. Allermest opholdt han sig dog i Uppsala, hvor han holdt ganske særligt af at bo, enten det så skyldtes befolkningens ugidelighed eller egnens naturskønhed.

Uffe (svensk sagnkonge) kaldte Hadding (dansk sagnkonge) til Uppsala under påskud af, at han ville forhandle med ham. Da mistede Hadding hele sit følge i et baghold, men selv slap han væk i ly af natten. For da danskerne begav sig mod udgangen i den bygning, hvor de var inviteret til gilde, stod der en mand klar med sit sværd, og hver gang en stak hovedet ud, kappede han det af.

Samtidig slog Frø (Frej) sig ned ikke langt fra Uppsala som gudernes statholder, og her udskiftede han den gamle form for offer, som havde været i brug i århundreder blandt så mange folkeslag med en uhyggelig og grufuld form. Han begyndte nemlig at slagte mennesker som offerdyr og skænke den slags hæslige offergaver til guderne.

Senere skrev Saxo om konger og kæmper i krig: Danske Harald mod svenske Ring.
Fra det fjerne Island kom Blend og Brand med tilnavnet Stump. Fra Lejre kom Hort og Borge. Fra Slesvig kom Hake med den huggede kind. Hertil fulgte Brat Jyde og Orm Englænder, Ubbe Friser, Alf og Gøter. Efter dem opregnes Dal den Digre og Duk Vender. Visna stod i spidsen for den vendiske styrke – en barsk kvinde med stor kendskab til krigskunst. Hede havde de raskeste mænd i i sit følge, hun mødte med en deling væbnede krigere. Heraf nævnes Ger fra Livland. Og sådan strømmede den danske hær sammen, deling for deling.

Nordens konger havde lige evner, men forskellige hensigter. Fra Hadeland kæmpede Hå og Herlev samt Hodbrod med tilnavnet Den Gale på den danske side. Fra Imesland kom Hunke og Harald og Sigmund og Særk, der også kom fra norden. Den danske flåde fyldte havet så det lignede en bro mellem Sjælland og Skåne. Ville man over fra den ene landsdel til den anden, lå skibene så tæt pakket, at man kunne gøre det til fods.

På svenskernes side stod Ring, og fra hans side kan nævnes Egil Skeløje, Gøtar, Styr den Stærke og Sten fra Vänern. Hertil kommer Gerd den Glade, Grum fra Värmland, og fra egnen ved Götaelven: Sakse Fletter og Sale den Gøtske. Til dem lægges Valsten fra Viken. Fra Telemarken var der kommet de tapreste mænd med meget mod, men meget lidt hovmod, Thorkil Gotlænder. Fra Norge opregnes Thrond den Trøndske, Toke fra Møre, Bjørn fra Sogn, Finn Fra Fjordene, ligesom også Berse der stammede fra Falu. Fra Jæren kom Odd Englænder. Fra Island kom Mår den Røde, født og opvokset i den by der hedder Midtfjordsbygd, Grane fra Bryndal, Grim fra byen Skær i Skagefjord. De tapreste af svenskerne var Krok fra Aker og Gumme fra Gislemark. Der kan også nævnes Alf den Overmodige fra Uppsala, Sigmund fra Sigtuna og Froste kaldet Tranlampe. I følget sås også Regnald Russer, Rådbards barnebarn. I hele Rings flåde fandtes to tusinde fem hundrede skibe.

Den gotlandske flåde lå i den havn, der hedder Garne, og ventede på den svenske. Gøterne fik så besked på at møde svenskerne på et bestemt sted mellem Vik og Värend. Den danske flåde havde fået forstærkning af livlændere og syv tusind sachsere. De, der kom over land, fik skåninger som førere og vejvisere, fordi de var stedkendte. Da nu den danske flåde nåede frem til det sted, hvor svenskerne stod og ventede på dem, gav Ring sine folk…..o.s.v."

[Christer Samuelsson]

Begrepp som "nationell", "folkvilja" och "folk" är väldigt vanskliga så här tidigt i historien.

I Danmark er vi "oplyst" om, at begreber som nationalstat tidligst er kendt fra 1813 - eller er det 1849?

Et tidligt værk, Saxos Danmarks Historie, nævner dog mange folk. Saxo var en aristokrat fra Sjælland, der skrev sit historieværk cirka 1190-1208. Saxo ”Grammaticus” (sprogmesteren) var en lærd person, men ikke specielt troværdig i historiehenseende, men han kunne digte i mangel på kilder. I efterordet til bogen oplyses det, at den politiske hovedmodstander på Saxos tid var det tysk-romerske kejserrige. Vi ser af hans tekst, at han kender mange folk og lande. Her uddrag om Danmark og Sverige:

"På den tid var der en mand ved navn Odin, som over hele Europa fejlagtigt blev opfattet som en gud. Allermest opholdt han sig dog i Uppsala, hvor han holdt ganske særligt af at bo, enten det så skyldtes befolkningens ugidelighed eller egnens naturskønhed.

Uffe (svensk sagnkonge) kaldte Hadding (dansk sagnkonge) til Uppsala under påskud af, at han ville forhandle med ham. Da mistede Hadding hele sit følge i et baghold, men selv slap han væk i ly af natten. For da danskerne begav sig mod udgangen i den bygning, hvor de var inviteret til gilde, stod der en mand klar med sit sværd, og hver gang en stak hovedet ud, kappede han det af.

Samtidig slog Frø (Frej) sig ned ikke langt fra Uppsala som gudernes statholder, og her udskiftede han den gamle form for offer, som havde været i brug i århundreder blandt så mange folkeslag med en uhyggelig og grufuld form. Han begyndte nemlig at slagte mennesker som offerdyr og skænke den slags hæslige offergaver til guderne.

Senere skrev Saxo om konger og kæmper i krig: Danske Harald mod svenske Ring.
Fra det fjerne Island kom Blend og Brand med tilnavnet Stump. Fra Lejre kom Hort og Borge. Fra Slesvig kom Hake med den huggede kind. Hertil fulgte Brat Jyde og Orm Englænder, Ubbe Friser, Alf og Gøter. Efter dem opregnes Dal den Digre og Duk Vender. Visna stod i spidsen for den vendiske styrke – en barsk kvinde med stor kendskab til krigskunst. Hede havde de raskeste mænd i i sit følge, hun mødte med en deling væbnede krigere. Heraf nævnes Ger fra Livland. Og sådan strømmede den danske hær sammen, deling for deling.

Nordens konger havde lige evner, men forskellige hensigter. Fra Hadeland kæmpede Hå og Herlev samt Hodbrod med tilnavnet Den Gale på den danske side. Fra Imesland kom Hunke og Harald og Sigmund og Særk, der også kom fra norden. Den danske flåde fyldte havet så det lignede en bro mellem Sjælland og Skåne. Ville man over fra den ene landsdel til den anden, lå skibene så tæt pakket, at man kunne gøre det til fods.

På svenskernes side stod Ring, og fra hans side kan nævnes Egil Skeløje, Gøtar, Styr den Stærke og Sten fra Vänern. Hertil kommer Gerd den Glade, Grum fra Värmland, og fra egnen ved Götaelven: Sakse Fletter og Sale den Gøtske. Til dem lægges Valsten fra Viken. Fra Telemarken var der kommet de tapreste mænd med meget mod, men meget lidt hovmod, Thorkil Gotlænder. Fra Norge opregnes Thrond den Trøndske, Toke fra Møre, Bjørn fra Sogn, Finn Fra Fjordene, ligesom også Berse der stammede fra Falu. Fra Jæren kom Odd Englænder. Fra Island kom Mår den Røde, født og opvokset i den by der hedder Midtfjordsbygd, Grane fra Bryndal, Grim fra byen Skær i Skagefjord. De tapreste af svenskerne var Krok fra Aker og Gumme fra Gislemark. Der kan også nævnes Alf den Overmodige fra Uppsala, Sigmund fra Sigtuna og Froste kaldet Tranlampe. I følget sås også Regnald Russer, Rådbards barnebarn. I hele Rings flåde fandtes to tusinde fem hundrede skibe.

Den gotlandske flåde lå i den havn, der hedder Garne, og ventede på den svenske. Gøterne fik så besked på at møde svenskerne på et bestemt sted mellem Vik og Värend. Den danske flåde havde fået forstærkning af livlændere og syv tusind sachsere. De, der kom over land, fik skåninger som førere og vejvisere, fordi de var stedkendte. Da nu den danske flåde nåede frem til det sted, hvor svenskerne stod og ventede på dem, gav Ring sine folk…..o.s.v."

Jag noterar att du här lagt in en rubrik här.
"Alf den Overmodige fra Uppsala"
Den rätta rubriken är "Den nationella frigörelsen I Sverige." Du försöker påstå det skall ha med en viss övermodig Alf att göra. Det är ett bedrägligt påstående.
Såvitt jag förstår har det intet med ämnet att göra.
Vad menar du med det? Allt enligt forumets regler så bör vi hålla oss till ämnet.
Var vänlig gör det.
Hälsningar Christer Samuelsson

[Jens Yde]

Jag noterar att du här lagt in en rubrik här.
"Alf den Overmodige fra Uppsala"
Den rätta rubriken är "Den nationella frigörelsen I Sverige." Du försöker påstå det skall ha med en viss övermodig Alf att göra. Det är ett bedrägligt påstående. Såvitt jag förstår har det intet med ämnet att göra. Vad menar du med det? Allt enligt forumets regler så bör vi hålla oss till ämnet.
Var vänlig gör det.
Hälsningar Christer Samuelsson

Rubrikken var det sidste, jeg satte på. Vidste ikke hvad jeg skulle skrive.

Så tog jeg en linie fra Saxos tekst. Det kunne også have været "Grum fra Värmland" eller "Egil Skeløje" eller "Froste Tranlampe" eller en anden svensk mand, som jeg ikke fik plads til fra Saxos tekst cirka 1199.

[B Hellqvist]

Ett irrelevant inlägg togs bort. Håll er till ämnet, tack.

[Engan]

Carsi, om jag var du skulle jag vara ytterst försiktig med att lämna in den där texten och påstå att den är din egen. Den är direkt hämtad från http://www.algonet.se/~ukforsk/staket1.htm. Det enda du gjort är att ta bort ett par meningar och försämra språket en aning. Att påstå att du "skrivit den själv, med hjälp av böcker och källor" är en ren lögn.

Sen finns det väl en hel del invändningar mot själva sakfrågorna; personligen tycker jag nog att Börje Sandén på Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut (som verkar vara den som faktiskt skrivit "din" text) överdriver Stäkets betydelse en aning, kanske av lokalpatriotiska skäl.

Och hela resonemanget att vi "exploaterades" av "utländska kungar" för vår järnmalms skull känns som en ganska grov förenkling. Kalmarunionen var bra mycket mer komplex än så.

Men som sagt, om jag var du skulle jag omedelbart ta och leta rätt på ett par nya källor och sedan faktiskt göra det du borde gjort från början: skriva en egen text som sammanställer de olika källorna och gärna drar egna slutsatser från dem. Markera tydligt vad som är citat, och ange källförteckning.

[Jens Yde]

Andet end krige og ulykker skaber sammenhold blandt et folk. En tekst kan også gøre det. Her er mere fra Saxo:

"Helge (norsk sagnkonge) tog et ganske lille følge med sig og begav sig op til Sverige, men da han nåede til Uppsala, den fornemste by dér i landet, for at føle sig for hos Starkad....En kamp begyndte, og Starkad fældede seks af de andre uden selv at få en skramme. Af de resterende tre blev han til gengæld såret sytten gange."

"To udsendinge fra Erling (norsk stormand), biskop Helge af Oslo og biskop Stefan af Uppsala, trådte op på forhøjningen, hvor de i stilfærdige vendinger anmodede om en fredsaftale på nordmændenes vegne."

Vi ser at mange stednavne omkring Uppsala kan føres tilbage til 1200-1300-tallet. Man kan også se, hvordan nogle i vor tid prøver at "glemme" ved at benægte eksistens af fakta.

Selve ordet nation er nyere og kommer af det latinske natio, hvilket betyder fødsel.