Vanligaste avrättningsmetod under medeltiden?
Vanligaste avrättningsmetod under medeltiden?
Var det av de enklare sätten, hänging, bål, dränkning eller var det dessa fantasifulla tortyr-redskap som stod för mest död?
- Belisarius
- Medlem
- Inlägg: 5093
- Blev medlem: 26 november 2004, 14:43
- Ort: Utrikes
Sedan hade vi ju de mer spektakulära metoderna - stegling, kvartering, pålning osv men det kan inte varit det vanliga utan för "högprofilbrott", så jag säger hängning också. Halshuggning var också vanligt men det var väl som sagt för högre stånd.
Vad gäller halshuggning så användes väl som regel yxa - man har ju hört att halshuggning med svärd var en hedersavrättning förbehållen adeln men användes nånsin svärd vid avrättningar i Sverige?
Vad gäller halshuggning så användes väl som regel yxa - man har ju hört att halshuggning med svärd var en hedersavrättning förbehållen adeln men användes nånsin svärd vid avrättningar i Sverige?
Hängning på galgbacken var den vanligaste. Stegling användes vid väldigt grova brott. Halshuggning var för högre stånd, den som var dömd till hängning kunde bli "benådad till halshuggning".Covendor skrev:Utan att egentligen ha nåt på fötterna så vågar jag nog påstå att hängning var den vanligaste metoden under medeltiden. Man kan ju lätt få uppfattningen att halshuggning var vanlig, men eftersom den var förbehållen folk av högre stånd så bör andelen halshuggna av alla avrättade varit liten.
Om jag minns rätt så var yxa det vanligaste vapnet och det mest smärtfria vid halshuggning - svärd hade en tendens att inte lyckas redan vid första hugget. Dock var svärd, återigen om inte minnet sviker mig, det mer "statusfyllda".
edit: eliminerade syftningsfel
Senast redigerad av 1 Wooster, redigerad totalt 12 gånger.
- Djinghis Khan
- Medlem
- Inlägg: 2688
- Blev medlem: 26 april 2003, 21:11
- Ort: Karlstad
Som sagts i tråden var hängning det vanligaste dödsstraffet för manliga tjuvar. Galgbackar blev vanligare under 1500-talet, dessförinnan verkar hängning i träd ha varit minst lika vanligt. Intressant nog dömdes kvinnliga tjuvar istället till att "begravas i kvick jord" - dvs begravas levande, eller till stympning. Kvinnliga äkteskapsbryterskor kunde också dömas till stening. Bränning på bål användes för att bestraffa de som dömts för trolldomsbrott (mycket ovanligt i Sverige under medeltiden). Nu ska man komma ihåg att dödstraff inte var särskilt vanliga i det medeltida Sverige, bötesstraffen var "standard" för de flesta brott. Läs gärna mer i Dick Harrisons Jarlens Sekel från s. 91 ioch framåt.
Tilläggas kan att de mera utstuderade avrättningssätten, typ stegling, ihjältortering - kostade ju också åtskilligt mera. Det finns ju bevarade prislistor för bödelns arbete. Varje liten detalj var prissatt. Avrättningen av Göran Persson måtte kostat en mindre förmögenhet!
Hängning krävde inte heller någon egentlig yrkeskunskap. Det var ju ingen som väntade sig att den dömde skulle dö omedelbart. (
(Man brukade dock inte avsiktligt förlänga pinan, tvärtom: bödeln brukade hjälpa till att dö snabbare, genom att antingen tynga ner benen, eller klättra upp och trycka ner mot axlarna.)
Vanlig hängning torde ha varit enklast, billigast och som sagt, vanligast.
Hängning krävde inte heller någon egentlig yrkeskunskap. Det var ju ingen som väntade sig att den dömde skulle dö omedelbart. (
(Man brukade dock inte avsiktligt förlänga pinan, tvärtom: bödeln brukade hjälpa till att dö snabbare, genom att antingen tynga ner benen, eller klättra upp och trycka ner mot axlarna.)
Vanlig hängning torde ha varit enklast, billigast och som sagt, vanligast.
En hängning gick förhållandevis lika till från tidernas begynnelse fram till 1850-talets England. Dvs den livdömde ströps av repet så att blodkärlen och luftstrupen snörs av. Detta kan ta lång tid beroende på flera omständigheter så dom vikt, fysik etc.
Nu lite OT, runt 1850-talet försökte man sig på att göra hängningarna (och avrättningar generellt) mer humana och snabba. I fallet hängning skedde detta genom att bödeln såg till att ett långt fall skedde innan snaran dras åt vilket om fallet är av rätt längd knäcker nacken och sliter av ryggmärgen vilket ska orsaka omeddelbar medvetslöshet varefter den livdömde dör av syrebrist medans densamme är i koma.
Det är dock av yttersta vikt att fallet inte är för kort, då blir det hela väldigt plågsamt tills medvetsösheten inträder eller att fallet är för lång vilket leder till att huvudet slits av kroppen. För den livdömdes plåga så är troligen det senare av ringa betydelse dock.
Nu lite OT, runt 1850-talet försökte man sig på att göra hängningarna (och avrättningar generellt) mer humana och snabba. I fallet hängning skedde detta genom att bödeln såg till att ett långt fall skedde innan snaran dras åt vilket om fallet är av rätt längd knäcker nacken och sliter av ryggmärgen vilket ska orsaka omeddelbar medvetslöshet varefter den livdömde dör av syrebrist medans densamme är i koma.
Det är dock av yttersta vikt att fallet inte är för kort, då blir det hela väldigt plågsamt tills medvetsösheten inträder eller att fallet är för lång vilket leder till att huvudet slits av kroppen. För den livdömdes plåga så är troligen det senare av ringa betydelse dock.
- Mäster Grå
- Tidigare medlem
- Inlägg: 677
- Blev medlem: 15 april 2006, 18:06
- Ort: Skåne
Ja, man halshögg oftast personen först och satte sedan upp kvarlevorna på stegelhjul och eventuellt på pålar. Dock förekommer att stegling användes efter rådbråkning och då var det i vissa fall så att delinkventen fortfarande var i livet när han steglades.Mako skrev:Kan man verkligen säga att stegling är en avrättningsmetod? Stegling skedde väl först efter avrättning.
Jag är av den uppfattningen att hängning var ett straff som främst drabbade tjuvar och att halshuggning faktiskt var relativt vanligt trots allt. I tänkeböckerna (Stockholms rättsprotokoll) från slutet av medeltiden förekommer hängning ungefär lika ofta som halshuggning. "Döden med ett hjul" (vilket skulle kunna betyda rådbråkning) eller "stegel och hjul" förekommer i enstaka fall.
I samtliga fall jag hittat där fången dömts till halshuggning står detta omnämnt som "dömdes till svärdet " (även när den dömde knappast kan ha varit en adelsman) varför man kan undra om svärd var det enda förekommande redskapet eller om detta endast var rättens språkbruk och således även kunde innebära yxa.
Att svärd endast användes till adel kan ha uppkommit senare, närmare bestämt på 1600-talet. Alla bilder jag sett från medeltid och 1500-tal visar halshuggning med svärd och yxa förekommer endast i bildmaterial från senare tid -rätta mig gärna om jag har fel, för jag har själv undrat en hel del över detta, hade varit intressant att veta om det stämmer.
Mvh, Mäster Grå