blyertsteckning med häst och rytt. 1500-tal
- Mäster Grå
- Tidigare medlem
- Inlägg: 677
- Blev medlem: 15 april 2006, 18:06
- Ort: Skåne
- Mäster Grå
- Tidigare medlem
- Inlägg: 677
- Blev medlem: 15 april 2006, 18:06
- Ort: Skåne
- Mäster Grå
- Tidigare medlem
- Inlägg: 677
- Blev medlem: 15 april 2006, 18:06
- Ort: Skåne
- Mäster Grå
- Tidigare medlem
- Inlägg: 677
- Blev medlem: 15 april 2006, 18:06
- Ort: Skåne
- Mäster Grå
- Tidigare medlem
- Inlägg: 677
- Blev medlem: 15 april 2006, 18:06
- Ort: Skåne
- Mäster Grå
- Tidigare medlem
- Inlägg: 677
- Blev medlem: 15 april 2006, 18:06
- Ort: Skåne
Amazon:
Det blev lite annat här emellan , men jag skrev en grej till dig på förra sidan. Skulle bara lägga till att bilden jag tittade på var ett flygblad från Grevefejden (1534 -36). Kristian II lät trycka ett sådant i Holland och det visar honom till häst. Min hästutrustning är en grov förenkling av detta och jag hade ju som sagt glömt käkremmen... Bettet syns ej på flygbladet för det är en gubbe i vägen. Han har dock dubbla tyglar. Jag kollade faktiskt på Dürers "Apokalypsens fyra rytt" men valde att inte kolla på den, eftersom jag tyckte att den var av för tidig datering samt att Apokalypsryttarna kanske inte kunde ses som representanter för verklig hästutrustning. Vet ej iofs. Jag hade väl iofs inte heller så höga ambitioner... Men det var mkt intressant med dina åsikter!
Vet du förresten om det var vanligt med sporrar?
/Mäster Grå
Ps.Har du häst själv förresten?
Det blev lite annat här emellan , men jag skrev en grej till dig på förra sidan. Skulle bara lägga till att bilden jag tittade på var ett flygblad från Grevefejden (1534 -36). Kristian II lät trycka ett sådant i Holland och det visar honom till häst. Min hästutrustning är en grov förenkling av detta och jag hade ju som sagt glömt käkremmen... Bettet syns ej på flygbladet för det är en gubbe i vägen. Han har dock dubbla tyglar. Jag kollade faktiskt på Dürers "Apokalypsens fyra rytt" men valde att inte kolla på den, eftersom jag tyckte att den var av för tidig datering samt att Apokalypsryttarna kanske inte kunde ses som representanter för verklig hästutrustning. Vet ej iofs. Jag hade väl iofs inte heller så höga ambitioner... Men det var mkt intressant med dina åsikter!
Vet du förresten om det var vanligt med sporrar?
/Mäster Grå
Ps.Har du häst själv förresten?
Mäster Grå skrev: Min hästutrustning är en grov förenkling av detta och jag hade ju som sagt glömt käkremmen... Bettet syns ej på flygbladet för det är en gubbe i vägen. Han har dock dubbla tyglar. Jag kollade faktiskt på Dürers "Apokalypsens fyra rytt" men valde att inte kolla på den, eftersom jag tyckte att den var av för tidig datering samt att Apokalypsryttarna kanske inte kunde ses som representanter för verklig hästutrustning. Vet ej iofs. Jag hade väl iofs inte heller så höga ambitioner... Men det var mkt intressant med dina åsikter!
Vet du förresten om det var vanligt med sporrar?
/Mäster Grå
Ps.Har du häst själv förresten?
Hej Mäster,
Jag är ganska inläst på historisk ridning, men har koncentrerat mig på stormaktstiden. Den utrustning som är modern bland högreståndspersoner under vasarnas tid är tekniskt sätt tämligen oförändrad fram till andra halvan av 1600-talet. Men lika väl som ryttare idag har olika sadlar för olika ridmetoder och sporter finns det stor variation på de historiska sadlarna: tung uppbyggd sadel till tornerspel och tunga ryttare, lätt och slät till snabb ritt som jakt och spaningsuppdrag. Det fanns två typer av sadelbom, beroende på användningen. Finns tyvärr inte mycket skrivet om detta...
Beträffande stångbett började det ges ut en rad böcker omkring 1550 som avhandlar ridning och beskriver stångbett. Flera av dem har många illustrationer så det finns ett rikt faktamaterial om betsling, tygelföring och sits. Tyvärr krävs det att man kan läsa italienska eller åtminstonde tyska för att kunna läsa.
Livrustkammarens utställningskatalog från 1992: Riddarlek och tornerspel, red Lena Rangström, är bra eftersom den utöver bra uppsatser och bilder ger tips om källor.
Angående ryttarens utrustning bar varje man av värld sporrar! Samtidigt med att den tunga lansryttaren med mycket pansar på kroppen försvann så försvann också de långa sporrarna. Man övergick till sporrar med rörlig trissa med 5-6 taggar, samma slag som var modern till omkring 1700.
Ingen man av värld skulle komma på tanken att sitta upp från vänster sida. Då skulle han nämligen trassla in sig i värjan som alltid bars av adelsmannen oavsett om han var civil eller rustad för krig.
Beträffande din häst: jag trodde att du hade haft GIIA:s uppstoppade Streiff som förlaga. En häst av oldenburgsk härstamning. Den påminner i storlek och lätthet om den svenska kallblodstravaren. Denna hästras är inte stor och grov, utan lätt och livlig med ett fantastiskt steg. Den är sällan särskilt hög utan matchar fint de mått Karl XI önskade för sina militärhästar (som finns i härstamningen för den nordsvenska hästen/ kallblodstravaren idag).
Riddartidens påstått stora tunga häst ska inte jämföras med de tunga hästraser som avlades fram under 1800-talet för att kunna dra hästspårvagnar och tung jordbruksutrustning. En ridhäst måste inte vara hög för att bära en tung ryttare och bör inte i sig själv vara tung eftersom det belastar leder och senor så mycket mer. Däremot måste den vara byggd och tränad för att kunna bära! Däremot var det en fördel för ryttern om hästen var högre än genomsnittet - somvar betydligt lägre för 300-500 år sedan jämfört med idag!
Jag äger tyvärr inte själv häst, men hade ett längre intensivt förhållande med en lipizzaner-herre för ett par år sedan. En fantastisk hästras med historia!
- Mäster Grå
- Tidigare medlem
- Inlägg: 677
- Blev medlem: 15 april 2006, 18:06
- Ort: Skåne
Hej Amazon!
Du, det var mycket intressant läsning det här! Jag rider själv dressyr på medelsvår nivå (fast jag har inte tävlat på år och dag ska sägas... Tävlingsintresset är liksom inte på topp och hästen har något svårt att koncentrera sig ) och har ett halvblod sedan 7 år tillbaka, så hästkunskaper har jag. Dock har jag ju ingen vidare kunskap om ridning ur ett historiskt perspektiv... Men jag tycker att det är mycket intressant och skulle gärna lära mig mer om det! Särskilt om 1500-talets ridning . Ser man på benmaterial från medeltid och 1500-tal så verkar ju hästarna ha varit i samma storleksklass som islandshästar eller mindre. Vet du huruvida man började avla fram större stridshästar redan under 1600-talet? Frieserhästen är väl egentligen ett exempel på en någorlunda gammal hästras som ursprungligen användes i strid, eller har jag alldeles fel...?
/Mäster Grå
Du, det var mycket intressant läsning det här! Jag rider själv dressyr på medelsvår nivå (fast jag har inte tävlat på år och dag ska sägas... Tävlingsintresset är liksom inte på topp och hästen har något svårt att koncentrera sig ) och har ett halvblod sedan 7 år tillbaka, så hästkunskaper har jag. Dock har jag ju ingen vidare kunskap om ridning ur ett historiskt perspektiv... Men jag tycker att det är mycket intressant och skulle gärna lära mig mer om det! Särskilt om 1500-talets ridning . Ser man på benmaterial från medeltid och 1500-tal så verkar ju hästarna ha varit i samma storleksklass som islandshästar eller mindre. Vet du huruvida man började avla fram större stridshästar redan under 1600-talet? Frieserhästen är väl egentligen ett exempel på en någorlunda gammal hästras som ursprungligen användes i strid, eller har jag alldeles fel...?
/Mäster Grå
Idag finns det en hel del utövare av s k barockridning. Den termen används särskilt flitigt i Tyskland. I Sverige har ordet "barock" negativ klang och istället används begreppet akademisk ridkonst. Du, Mäster, som bor i Skåne borde träffat en och annan utövare? Skåningarna brukar fara över till Själland och beskåda en dansk ridinstruktör med anmärkningsvärt vridna mustascher som gör konstfulla uppvisningar på prickiga hästar... Mustaschmannen, Bent Branderup, är mycket intresserad av ridhistoria och har skrivit en hel del om det. Han brukar själv framhålla att barockridning är fel term - det vore riktigare att kalla det renässansridning!
Under 1500-talet kan man tydligt se att ridning verkligen utövas för dess egen skull: det är heltenkelt ett utmärkt sätt att imponera på sin omgivning och förgylla en fest. I det syftet frigjordes ridningen från utpräglade nyttoändamål som strid eller samfärdsel.
I Castigliones bok Hovmannen från 1528 anges ridning "i båda sadlarna" som en nödvändig färdighet för noblessen. Med båda sadlarna avses såväl den snabba stridsinriktade ridningen àla ginetta som den samlade skolade àla brida.
Om detta kan man läsa på svenska i Riskonstens historia av Charles Cheneviex Trench som utkom 1970. En utmärkt bok - vars enda svaghet är att den är skriven av en engelsman som i grunden inte begriper vitsen med klassisk dressyr. Han skulle hellre spela polo eller rida rävjakt!
Här nedan bjuder jag på en bild ur den tyska utgåvan av Federico Grisones "Gli ordini di cavalcare". Boken är tryckt 1608 men träsnittet visar en gubbe som är några decennier äldre om man tar hänsyn till klädstilen.
Notera att den ena tygeln sitter i en kapson! Hästen är under utbildning och när den helt förstår tygeltagen i stångbettet plockas kapsonen av. Tills dess används kapsontygeln för att böja hästen. Mer om detta (och annat matnyttigt som hur man utbildar sin häst till skolor ovan marken eller fäktas från hästryggen) kan man lära av Branderup och hans lärjungar!
Som synes är hästen inte vidare stor i jämförelse med ryttaren. Pållen är hårig med rejält hovskägg. Påminner faktsikt mycket om en frieserhäst. Frieserhästarna var höga på 1500-talet även om de sannolikt var mindre än vad som anses rastypiskt idag! Gustav Vasa genomförde en målmedveten import av friesiska hästar för att höja kvaliteten på den svenska hästen. Under lång tid försökte kungamakten t.ex. stoppa uppfödningen av den pyttelilla Öländska hästen eftersom den ansågs undermålig och motverkade aveln av större hästar genom konkurensen om betet. Man vile ha riktigt stora hästar, men det krävdes kunskap i avel, tillgång till goda beten och att man gav avelsstona ordentlig tillsyn. I Sverige fanns länge en tradition att släppa ut stoflocken i skogen året om. Det gynnade de individer som överlevde på gransris och bark, och det var inte de storvuxna och kraftiga!
Karl XI verkar under 1600-talets senare del ha gjort en dygd av nödvändigheten: han anger ett idealmått för kavallerihästar som borde vara rimligt att uppfylla för de hästar man kunde få tag på: knappast mer än 150 cm i mankhöjd. Och uppnådde inte hästen måtten kunde man ha överseende med det bara den var tillräckligt bred över kors och bringa. (H.Waxberg; Hästen i det karolinska rytteriet, 1973)
Fler bilder och fakta finns på http://www.lsh.se/skokloster/ridkonst
Under 1500-talet kan man tydligt se att ridning verkligen utövas för dess egen skull: det är heltenkelt ett utmärkt sätt att imponera på sin omgivning och förgylla en fest. I det syftet frigjordes ridningen från utpräglade nyttoändamål som strid eller samfärdsel.
I Castigliones bok Hovmannen från 1528 anges ridning "i båda sadlarna" som en nödvändig färdighet för noblessen. Med båda sadlarna avses såväl den snabba stridsinriktade ridningen àla ginetta som den samlade skolade àla brida.
Om detta kan man läsa på svenska i Riskonstens historia av Charles Cheneviex Trench som utkom 1970. En utmärkt bok - vars enda svaghet är att den är skriven av en engelsman som i grunden inte begriper vitsen med klassisk dressyr. Han skulle hellre spela polo eller rida rävjakt!
Här nedan bjuder jag på en bild ur den tyska utgåvan av Federico Grisones "Gli ordini di cavalcare". Boken är tryckt 1608 men träsnittet visar en gubbe som är några decennier äldre om man tar hänsyn till klädstilen.
Notera att den ena tygeln sitter i en kapson! Hästen är under utbildning och när den helt förstår tygeltagen i stångbettet plockas kapsonen av. Tills dess används kapsontygeln för att böja hästen. Mer om detta (och annat matnyttigt som hur man utbildar sin häst till skolor ovan marken eller fäktas från hästryggen) kan man lära av Branderup och hans lärjungar!
Som synes är hästen inte vidare stor i jämförelse med ryttaren. Pållen är hårig med rejält hovskägg. Påminner faktsikt mycket om en frieserhäst. Frieserhästarna var höga på 1500-talet även om de sannolikt var mindre än vad som anses rastypiskt idag! Gustav Vasa genomförde en målmedveten import av friesiska hästar för att höja kvaliteten på den svenska hästen. Under lång tid försökte kungamakten t.ex. stoppa uppfödningen av den pyttelilla Öländska hästen eftersom den ansågs undermålig och motverkade aveln av större hästar genom konkurensen om betet. Man vile ha riktigt stora hästar, men det krävdes kunskap i avel, tillgång till goda beten och att man gav avelsstona ordentlig tillsyn. I Sverige fanns länge en tradition att släppa ut stoflocken i skogen året om. Det gynnade de individer som överlevde på gransris och bark, och det var inte de storvuxna och kraftiga!
Karl XI verkar under 1600-talets senare del ha gjort en dygd av nödvändigheten: han anger ett idealmått för kavallerihästar som borde vara rimligt att uppfylla för de hästar man kunde få tag på: knappast mer än 150 cm i mankhöjd. Och uppnådde inte hästen måtten kunde man ha överseende med det bara den var tillräckligt bred över kors och bringa. (H.Waxberg; Hästen i det karolinska rytteriet, 1973)
Fler bilder och fakta finns på http://www.lsh.se/skokloster/ridkonst
- Bilagor
-
- t11358-m.jpg (10.76 KiB) Visad 3149 gånger
- Mäster Grå
- Tidigare medlem
- Inlägg: 677
- Blev medlem: 15 april 2006, 18:06
- Ort: Skåne
Jo Bent Branderup känner jag till, jag har aldrig varit där, men han har ju medverkat i flera Tv-program med sina knabstruper-pållar... Jag tänkte på detta med att man började skilja skolridning från stridskonst redan på 1500-talet... Var i Europa började man med detta och när kom denna typ av uppvisningsridning till Sverige? Vet du om man var tidiga med det i exempelvis Flandern (Norra Holland och Belgien)?
Spanska ridskolan måste ju då ha utvecklats ur traditionen med uppvisningsridning... När grundades den egentligen? Har jag rätt om jag kopplar Spanska ridskolans grundande till ätten Habsburg? Jag tänker mig snarast att man kanske importerade lipizzaner-hästar från Balkan-området till hovet i Wien och att namnet "spanska ridskolan" hade något att göra med att Habsburgarna även regerade över Spanien vid den här tiden...
Fler frågor... (du får säga till om du liksom drunknar i frågor ): När började man egentligen använda tömkörning som en tränings- och uppvisningsmetod? Och för den delen longering -är det ett sentida påfund eller...?
Ölänningen känner jag väl till (jag hade en liten period av storartad forskning kring den rasen när jag var en elva, tolv år, eftersom jag tyckte att det var så tragiskt att den dog ut -har bland annat sparat en artikel i Ridsport special från år 1994 tror jag; där var bland annat en bild på den sista fotograferade ölandshästen Kajsa från 1907), men jag hade glömt att det var Gustav Vasa som började korsa den med frieserhästar, det var kul att du skrev det! Ölandshästen var väl, om jag inte missminner mig, mindre än dagens shetlandsponnyer och dessutom av ädlare typ -mer som en welsh mountain.
Mvh Mäster Grå
Spanska ridskolan måste ju då ha utvecklats ur traditionen med uppvisningsridning... När grundades den egentligen? Har jag rätt om jag kopplar Spanska ridskolans grundande till ätten Habsburg? Jag tänker mig snarast att man kanske importerade lipizzaner-hästar från Balkan-området till hovet i Wien och att namnet "spanska ridskolan" hade något att göra med att Habsburgarna även regerade över Spanien vid den här tiden...
Fler frågor... (du får säga till om du liksom drunknar i frågor ): När började man egentligen använda tömkörning som en tränings- och uppvisningsmetod? Och för den delen longering -är det ett sentida påfund eller...?
Ölänningen känner jag väl till (jag hade en liten period av storartad forskning kring den rasen när jag var en elva, tolv år, eftersom jag tyckte att det var så tragiskt att den dog ut -har bland annat sparat en artikel i Ridsport special från år 1994 tror jag; där var bland annat en bild på den sista fotograferade ölandshästen Kajsa från 1907), men jag hade glömt att det var Gustav Vasa som började korsa den med frieserhästar, det var kul att du skrev det! Ölandshästen var väl, om jag inte missminner mig, mindre än dagens shetlandsponnyer och dessutom av ädlare typ -mer som en welsh mountain.
Mvh Mäster Grå