Den där killen på bilden har jag allt sett förut någonstans!:o
Han som kommit över en väl brukad dräkt från någon Shakespear-pjäs på Stadsteaterauktionen. Sytt en snygg barett av sammet från Olssons Tyger men resignerat när det gäller fotbeklädnaden och nöjt sig med nödtorftigt maskerade sneakers.
Så har han fått låna flickvännens kallblodstravare som skolats i "Akademisk ridkonst" av en historieromantisk natural-horsemanship-tränare. Flickvännens western-sadel (som pyntats upp med skumplast och silvertejp) och dito stångbetsel har fått duga (ett sådant där snitsigt utan käkrem som knappt sitter kvar). Till det har vårhjälte fixat brösta och hindertyg av samma stuvbit som han gjorde baretten. Tips och idéer fick han av en kompis som pysslar med tornerspel.
Flickvännen undrar om det är klokt att han ska rida utan hjälm när sitsen är så hängig och kontrollen över tyglarna är så tveksam, men nu ska han ju få hänga med en renässanslajvförening på vilkor att han har häst med. De deltar i ett av alla dessa medletidsrenässansbarockriddarspel som fyller vårt land i sommar!
Nu ska jag sluta retas, för du har gjort ett gott försök.
När man läst in sig på ett ämne rejält så hakar man upp sig på felaktiga detaljer och småsaker som andra inte tänker på.
Jag känner personer som gör illustrationer till läromedel, och som lägger ned stor möda på förstudier när de ska de illustrera en historisk person och ett skede.
Man kan dels undersöka tidstrogen utrustning på museer, dels bildmaterial från den tid man vill skildra. Livrustkammaren ställer ut tornersadlar från Vasarnas tid och har mängder med annan utrustning i magasinen.
Min favorittecknare när det gäller hästar och ridutrustning på det tidiga 1500-t är Albrecht Dürer. Den här soldaten är fantastisk.
Lycka till i fortsättningen, du har en säker och uttrycksfull teckningsstil!
-svårt. Men det finns ju något bra teckningsprogram, som jag inte har... Minns inte vad det hette nu..? 