Gudi behagligt?

Roccalas · Inlägg av **Roccalas** » 26 januari 2006, 10:24

Ändelsen -i i Gudi gör mig konfunderad. Den förekommer i frasen "Gudi behagligt" och i citatet nedan som är hämtat från Sweriges Rikes Lag (1852).

"...och därför hörer domen, som han afsäger, Gudi till…”

Jag misstänker att den markerar dativ. Men varifrån kommer ändelsen? Fornsvenska eller latin? Och i så fall, vilken deklination? Det kan inte vara första/andra deklinationen i alla fall...

lovikavantaR · Inlägg av **lovikavantaR** » 26 januari 2006, 14:41

Jag är nästan helt säker på att det är en gammal svensk dativändelse.

Titta in på http://hem.passagen.se/peter9/gram/index.html så borde du hitta ngt om du är intresserad.

Roccalas · Inlägg av **Roccalas** » 26 januari 2006, 22:20

Tack för tipset.

Noriega · Inlägg av **Noriega** » 26 januari 2006, 23:29

Dativformen av guð på isländska är guði. Formen i gammalsvenska lär ha varit densamma.