Svenska Överbefälhavare

[Psilander]

En sak har jag funderat, och stört mig på länge. Varför har vi aldrig haft en amiral som ÖB?
Nuvarande ÖB är visserligen från Marinen, men från Amf/KA vilket jag ser ett "grönt" vapenslag i mångt och mycket, men det blir bättre.

Mina spelulationer har gått i banorna kring att sjöofficerare är mer självständiga, (blåa) och inte låter sig styras lika lätt som arméofficerarna, de har valt att stanna på "lägre nivåer" för få åka båt längre(ingen motorväg genom generalsatben/försvarstaben) samt ett generllt motsånd mot flottan såsom ett konservativt och rätt borgerligt vapenslag.

Våra ÖBar 1939-2005
Olof Thörnell 1939-44
Helge Jung 1944-51
Nils Swedlund 1951-61
Torsten Rapp 1961-70 (FV)
Stig Synnergren 1970-78
Lennart Jung 1978-86
Begt Gustafsson 1986-94
Owe Wiktorin 1994-2000 (FV)
Johan Hederstedt 2000-2003
Håkan Syrén 2004-(amf)

[Per Andersson]

En sak har jag funderat, och stört mig på länge. Varför har vi aldrig haft en amiral som ÖB?

Min gissning är att det främst beror på numerären. Flottan har alltid varit ett förhållandevis litet vapenslag, som dessutom historiskt sett alltid spelat andrafiolen till armén. Om du vill så kan du lägga in ditt citat om en nation av bönder med arselet mot havet här...

Vad som är mera överraskande är väl att det varit såpass många överbefälhavare från FV.

[MD650]

Det gäller att ha dugliga chefer på rätt platser. Det vore olyckligt ifall det skulle vara nån form av rättvisesystem.

[Sarvi]

Läs på en del om de olika befälhavarna (ta Swedlund!) innan du hävdar att de var osjälvständiga och lättstyrda.

[varjag]

En sak har jag funderat, och stört mig på länge. Varför har vi aldrig haft en amiral som ÖB?

Min gissning är att det främst beror på numerären. Flottan har alltid varit ett förhållandevis litet vapenslag, som dessutom historiskt sett alltid spelat andrafiolen till armén. Om du vill så kan du lägga in ditt citat om en nation av bönder med arselet mot havet här...

Vad som är mera överraskande är väl att det varit såpass många överbefälhavare från FV.

Tenderar hålla med f.g. talare. Armén och senare FV - har haft mera inflytande än Flottan. Dessutom - tenderar sjömän
att vara rättframmare (åtminstone sen han Amiralen Lübeck's fiffel med mutor... ) än de eleganta karriäristerna i de andra vapnen - vilket inte hjälper befordringsgången , där 'vem man känner' - kanske betyder mera än 'vad man kan'
Varjag

[Richard J]

En sak har jag funderat, och stört mig på länge. Varför har vi aldrig haft en amiral som ÖB?

Var det inte tidigare en inofficiell kavalifikation för att utses till ÖB var att vederbörande tidigare varit Militärbefälhavare för det Norra Området (där ryssen sannolikt skulle komma)?

Chefen för Marinen hade en viktig roll att spela i ett eventuellt krig, där han skulle upprätthålla ett högkvarter i exil i Storbritannien. Kanske ville inte statsmakterna ha två marinofficerare på två så viktiga poster samtidigt?

Även om vi inte har haft någon amiral från flottan som ÖB, så har vi i modern tid haft två icke-kungliga amiraler med fyra stjärnor; Bengt Lundvall (som fick graden vid pension 1978) och Bror Stefenson (som fick graden efter ha utsetts till kungens stabschef 1990).

[Psilander]

Blev inte även Stig H:son Ericson amiral, serafimerriddare och riksmarskalk efter sin "pensionering" som CM.

Hur är det med Frankie Boy, (Frank Rosenius) som är kungens nuvarande stabschef, han var vice ÖB och viceamiral innan.

Det är möjligt att det är som du säger, att man inte ville ha två sjöofficerare "på topp", men vi hade ju tidigare en "riksamiral" (och en marsk) som satt i kungens råd. Kungens ÖB-roll har ju övertagits av ÖB iom Thörnell, men innan det försvann väl sjöförsvardepartementet.

Sedan har vi det vanlig problemet med att sjöofficerare inte är lika förtjusta i stabstjänst, man vill ju åka båt så länge det går, och då tenderar många frivilligt vara kvar på förbanden längre än man är i armén.

[Richard J]

Blev inte även Stig H:son Ericson amiral, serafimerriddare och riksmarskalk efter sin "pensionering" som CM

Helt riktigt. Jag försökte begränsa mig tidsmässigt. Fabian Tamm och Charles de Champs blev också utnämnda till fulla amiraler vill jag minnas efter en titt i rullan m/1950. Kung Frederik IX av Danmark fick svensk amiralstitel 1947. Hertigen av Halland fick graden 1969.

Hur är det med Frankie Boy, (Frank Rosenius) som är kungens nuvarande stabschef, han var vice ÖB och viceamiral innan.

Forfarande viceamiral.

Sedan har vi det vanlig problemet med att sjöofficerare inte är lika förtjusta i stabstjänst, man vill ju åka båt så länge det går, och då tenderar många frivilligt vara kvar på förbanden längre än man är i armén.

På tal om höga marinofficerare, har det tidigare funnits någon full general inom kustartilleriet/amfibiekåren innan Håkan Syrén tillträdde? Jag kan inte på rak arm minnas någon...

[Psilander]

Vet inte på rak arm, C KA borde ju varit likställd med CKF och därmed Generalmajor. Men var inte Herman Wrangel Ka general på 10-talet, annars kan jag inte minns någon annan, Galne Gunnar(Göran Gunnarsson, C Gro) var generallöjtnant innan han pensioneraes i somras, mig veterligen fick han ingen "pensionsgrad".

[k]De flesta KA generaler borde varit fulla nån gång:D[/k]

[alexcykel]

Här är det sannolikt organisationsprocessmodellen som är förklaringen. Armén sätter standarden för vad som menas med kompetens. Det är helt enkelt inte tänkbart att en arméofficer skulle hålla en flottist för kompetent. Det finns ingenting en flottist skulle kunna göra för att ändra på den saken, i sitt dagliga värv utför han/hon inte sådana saker som räknas helt enkelt. Hur var det med den där marinchefen Dick Börjesson(?) han gick med ett rejält ekonomiskt underskott och blev helt uträknad. Något sådant är inte tänkbart för en armé eller flygvapenchef, de har teflonrockar.
Håkan Syhrén då? Jo han blev den som fick hålla i avrättningen av det svenska försvaret, ingen arméman eller flygare skulle ha gjort det, Hederstedt och Wiktorin förhalade in i det sista.

[Rickard]

Chefen för Marinen hade en viktig roll att spela i ett eventuellt krig, där han skulle upprätthålla ett högkvarter i exil i Storbritannien.

Är detta en bekräftad uppgift? Finns det någon mer information om hur detta skall gå till och hur? Gällde det redan i krigstid eller skulle det vara efter ett eventuellt förlorat krig med efterföljande ockupation? Varför just (alltid) CM förresten?

mvh / Rickard B

[Psilander]

Varför CM?
Jo hans roll var mer fredsmässig som sammordnare i sjölådan, han lämnade över befälet över flottan till CKF och KA till CKA och militärområdesbefälhavarna så han blev den högste officeren som kunde avvaras utan att något förband stod utan chef. Dessutom är ju england en sjönation så en amiral går hem rätt enkelt där, dessutom så hade flottan mycket fina kontakter med RN under perioden bla var vi först med att köpa radar mtrl osv direkt efter kriget. Har in läst tilolräckligt för att få grepp om C FV oc CA.

Sjöofficerare har ju som sagt en tendens att vara mer rätt fram, Dick Börjesson hade ju ett ganska stor problem att lösa när han tillträdde 89 med all ubåtsjakt. Dessutom kände marinen då att man befann sig i "krig" med övriga landet stod utanför.

[Richard J]

Om högkvarteret i exil:

Är detta en bekräftad uppgift? Finns det någon mer information om hur detta skall gå till och hur? Gällde det redan i krigstid eller skulle det vara efter ett eventuellt förlorat krig med efterföljande ockupation? Varför just (alltid) CM förresten?

Javisst...

På Överbefälhavarens, ÖB, uppdrag hade den svenske marinchefen en fram till i
dag okänd, central och topphemlig krigsuppgift. Den bestod av tre delar:
Att inför ett sovjetiskt hot snabbt lämna landet och upprätta en högkvartersstab
i Storbritannien. Där skulle han i nära samverkan med ÖB i Sverige samordna
svensk krigföring med understöd från väst, främst från Natoländerna
Storbritannien och USA.
Att ta över det högsta svenska befälet om försvarsledningen i Sverige satts ur
spel och leda striden på svensk mark med reguljära förband.
Att om försvaret misslyckats och Sverige ockuperats inledningsvis påbörja
motståndskamp. Därefter skulle kungahus och regering enligt topphemliga
förberedelser ansluta sig.

Superhemligt uppdrag
General Stig Synnergren, som var försvarstabschef åren 1967-70 och därefter ÖB
fram till 1978, bekräftar SvD:s uppgifter.
- Vi hade förberett så att det inte skulle ta alltför lång tid innan vi fick
hjälp om vi skulle bli anfallna. Några samövningar med Natoländer fanns inte.
Men det vore ju vansinnigt om vi inte förberett oss i händelse av ett anfall i
en storkonflikt. Då kunde vi bara försvara oss en viss tid. Vi behövde all
hjälp, säger Stig Synnergren.
Amiral Bengt Lundvall som var marinchef åren 1970-78 förklarar sitt uppdrag så
här:
- Vid en skärpning av läget skulle jag försvinna över till England. Jag skulle
vara där när det absolut behövdes - i inledningen av anfallet mot Sverige. Jag
hade uppgift att förbereda sjökrig men även det andra: jag träffade andra
länders arméchefer och flygvapenchefer eller deras närmaste.
Marinchefernas uppdrag var så hemligt att det aldrig skrevs ned på något papper.
- Jag har aldrig berättat detta för någon tidigare, inte ens för min son som är
kommendör, inte ens för min maka, säger Bengt Lundvall.

Om armé- och flygvapenchefenas roll:

I den kända svenska krigsorganisationen har marin-, armé- och flygvapencheferna
inte några operativa uppgifter i krig, försvaret leds av ÖB och
militärområdescheferna.
Men det fanns en muntlig krigsplacering också för arméchefen, Carl Erik Almgren
och sedan Nils Sköld, som skulle fungera som ställföreträdande ÖB, av
säkerhetsskäl på en annan plats än denne. Flygvapenchefen, Dick Stenberg, senare
Sven-Olof Olsson, skulle följa kriget vid fronten och höja moralen hos
trupperna i alla de tre vapenslagen.

Källor; Svenska dagbladet 1998-03-22 "Marinchef i exil skulle försvara riket" av Mikael Holmström, samt Dagens Nyheter 1998-03-23 "Plan på försvar från England" av Thorbjörn Sohlström.

[map358]

Är det inte så enkelt som att Armén var den överlägset största vapengrenen.

Det lär ju också ha en viss betydelse att man under en del av perioden var tvungen att ha partibok för att över huvud taget komma ifråga som ÖB. Det kanske var ont om sossar i Flottan?

[MD650]

Ett inlägg som inte faller inom ramen för forumets regler har tagits bort.