Historierna ovan gjorde mig påmind om en jag hörde när jag sommarjobbade på 80-talet. En parkarbetar gubbe av gamla stammen (dvs inte drog sig för att köpa en halv böj till frukostrasten) berättade att när han gjorde lumpen så skulle de (han och en lumparpolare) vakta ett flygplansvrak från nån av alla dessa olyckor som hände under denna tid, typ 60-70-tal.
Då kommer en journalist gående för att ta bilder, de säger att de är avspärrat o.s.v. men journalisten skiter i det. Då kör de vakt B och det slutar med att de skjuter honom i benet. För detta skall de sedan fått beröm och inga efterräkningar.
Då och då funderar jag på om det är sant och om det skulle kunna gå och kolla upp.
När jag själv gjorde lumpen så minns jag att vi tränade på att säga vakt B så fort som möjligt.
Sonderling
Skrönor och historier från det kalla kriget
-
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 7436
- Blev medlem: 04 apr 2002 13:24
- Ort: Oxelösund
-
- Medlem
- Inlägg: 1614
- Blev medlem: 21 maj 2009 14:23
- Ort: Esbo, Finland
Re: Re:
När vi sköt granatgeväret 55 S 55 i liggande ställning var det laddarens uppgift att ta skyttens fötter mellan sina så att de hölls snett, och borta från bakblåset.
https://en.wikipedia.org/wiki/55_S_55
Eftersom den laddades framifrån, betydde det att laddaren var tätt inpå skytten före och vid skottet. Efter att ha fått in granaten i röret, var det laddarens uppgift att kontrollera att det är fritt bakom, och klappa skytten på axeln för att markera att det går att skjuta. Samma procedur oavsett om man sköt knallskott, innerpipa, projektiler med skarp driftsladdning men med betonghuvud eller med skarp driftsladdning och stridshuvud (skarpa). Train as you fight.
Minnet är konstigt, eftersom min kompis berättar att vid en uppvisning i underofficersskolan där vi presenterade pansarvärnsvapnen åt infaterilinjens killar, sköt jag en skarp mot ett pansarvagnsvrak, och träffade (vilket nu inte var någon större bedrift då detta mål var orörligt).
Själv kommer jag inte ihåg det trots att jag nog kommer ihåg när dessa killar skulle skjuta ett betonghuvud (med skarp driftsladdning) per man och vi agerade laddare. Vapnet hade en ganska häftig smäll, och dessa killar väntade lite snett bakom skjutställningen. När de hört de första smällarna, blev de chockade kom de närmast svävande på plats och hade svårt att följa instruktionerna de övat med. Ett antal viftade med vapnet, och de hade svårt att förstå när man skulle omsluta deras fötter med sina, trots att de övat på det. Viftandet av röret måste man få koll på före man kunde ladda. Och när man väl fått laddat, skall skytten spänna avtryckaren genom att pressa in en liten spake under handtaget med sin handflata. Det skall göras lungt med ett ökande tryck. Det kan vara lite trögt. Man får inte försöka slå den in, eftersom det kan förorsaka att avtryckaren kan utlösas. Såklart var det några karlar som var så nervösa av smällarna de hört, att de glömt allt, och efter ett eller två försök att pressa började slå uppåt med handflatan, och det betydde också att röret inte hölls stabilt framåt utan viftade än åt ett, än åt ett annat håll. Nå, som tur hände inget och alla fick skjuta ett skott med ett betonghuvud. Jag tror vi hade 4 eller 5 vapen i bruk så jag laddade åt kanske 20 eller 25 killar.
Smällen var inte alls så hemsk när man var tätt intill röret och inte bakom den.
-
- Medlem
- Inlägg: 1614
- Blev medlem: 21 maj 2009 14:23
- Ort: Esbo, Finland
Re: Skrönor och historier från det kalla kriget
I Finland är det bara 30-40 killar som årligen blir T-klassade. T-klassen ger befrielse från värnplikt p.g.a personens farlighet för sig själv eller omgivningen och det är inte bara brottsregistret som avgör utan också dess innehåll. Grunden är inte medicinsk. Det finns en annan klass för det. T-klassen togs i bruk först 2008.
(Veterligen har ingen kvinna som sökt sig till frivillig tjänst blivit T-klassad)
Min kompis hade börjat värnplikten lite före mig i början av 80-talet och var officersaspirant (alltså beväring efter reserveofficersskolan) och agerade som vaktchef för vaktavdelningen på brigaden. Man gjorde vakttjänst ett dygn och till den hörde portvakttjänst, ambulerande vaktpatrull och vakterna vid ammunitionslagren, alla utrustade med skarp ammunition när man var ute på sitt pass. DEssutom var några vakthavande på vakthuset. Även arresten fanns på vakthuset. Kompisen hade en brigaddejour (stampersonal) som sin chef, men han kom bara 2-3 gånger på besök och rörde sig annanstans eller fanns på brigadstaben.
En kille i en av arrestcellerna hade lyckats få loss ett järnrör från arrestcellens säng och skrek och härjade med röret i cellen. Kompisen hade beodrat honom att hålla käft och lägga röret på marken. Eftersom killen vägrade lyda gav kompisen order åt vaktmanskapet att ta fram brandslangen, fylla den med vatten och förbereda sig för att öppna dörren. Efter att allt var klart, och slangen hade ett ordentligt tryck i sig, öppnades dören och munstycket samtidigt. Processen blev inte lång och järnröret kunde plockas från golvet och killen var spak och kunde föras i en annan cell.
Arrestanten var ökänd hade eventuellt enligt dagens standard blivit T-klassad.
(Veterligen har ingen kvinna som sökt sig till frivillig tjänst blivit T-klassad)
Min kompis hade börjat värnplikten lite före mig i början av 80-talet och var officersaspirant (alltså beväring efter reserveofficersskolan) och agerade som vaktchef för vaktavdelningen på brigaden. Man gjorde vakttjänst ett dygn och till den hörde portvakttjänst, ambulerande vaktpatrull och vakterna vid ammunitionslagren, alla utrustade med skarp ammunition när man var ute på sitt pass. DEssutom var några vakthavande på vakthuset. Även arresten fanns på vakthuset. Kompisen hade en brigaddejour (stampersonal) som sin chef, men han kom bara 2-3 gånger på besök och rörde sig annanstans eller fanns på brigadstaben.
En kille i en av arrestcellerna hade lyckats få loss ett järnrör från arrestcellens säng och skrek och härjade med röret i cellen. Kompisen hade beodrat honom att hålla käft och lägga röret på marken. Eftersom killen vägrade lyda gav kompisen order åt vaktmanskapet att ta fram brandslangen, fylla den med vatten och förbereda sig för att öppna dörren. Efter att allt var klart, och slangen hade ett ordentligt tryck i sig, öppnades dören och munstycket samtidigt. Processen blev inte lång och järnröret kunde plockas från golvet och killen var spak och kunde föras i en annan cell.
Arrestanten var ökänd hade eventuellt enligt dagens standard blivit T-klassad.
-
- Medlem
- Inlägg: 211
- Blev medlem: 06 jun 2006 19:47
- Ort: Sörmland
Re: Skrönor och historier från det kalla kriget
Om huru hemvärnet sköt på poliser. Stav, utanför Mellösa långfredagen 1979.
"De fyra hemvärnsmännen har sina tydliga order – skydda vapenförrådet och låt ingen komma nära.
Hemvärnet låter polisen i Katrineholm veta att de ska sköta förrådsbevakningen, men det är avgörande information som aldrig når fram till polismännen Bernt Pettersson och Bertil Rehnström.
Ovetandes om att de ska möta fyra pipmynningar i den svarta natten tar de en civil Volkswagen och beger sig mot förråden i området som de tror står obevakade.
När poliserna närmar sig förrådet i Stav är hemvärnsmännen redan på plats – och ordentligt på alerten."
https://www.ekuriren.se/evelina/polisma ... allierade/
"De fyra hemvärnsmännen har sina tydliga order – skydda vapenförrådet och låt ingen komma nära.
Hemvärnet låter polisen i Katrineholm veta att de ska sköta förrådsbevakningen, men det är avgörande information som aldrig når fram till polismännen Bernt Pettersson och Bertil Rehnström.
Ovetandes om att de ska möta fyra pipmynningar i den svarta natten tar de en civil Volkswagen och beger sig mot förråden i området som de tror står obevakade.
När poliserna närmar sig förrådet i Stav är hemvärnsmännen redan på plats – och ordentligt på alerten."
https://www.ekuriren.se/evelina/polisma ... allierade/
-
- Medlem
- Inlägg: 37
- Blev medlem: 23 okt 2017 06:32
- Ort: Sverige
Re: Skrönor och historier från det kalla kriget
En historia om handgranater, under det tidiga 90 talet hade en kollega skarp handgranater lastning med plutonen. Småfänrikarna skötte övningskasten och som plutch så tog han med sig 6 väl åt gången till det skarpa kastbåset. Första kastet går bra, andra likaså, det tredje - ingen detonation han har sett hur grepen lösgjorts och tändpatronen tänts. Han väntar 30 min och ropar på radion att han har blindgånga, han och beväringen kryper ur båset, väl i skyddsvärnet bakom båset så ropar han upp fänrikarna att vara beredda med sprängdeg, sprängbord, krutstubin. Han tar sig själv fram, aperar och spränger granaten, allt går bra. Fram med nästa väl, samma sak ingen detonation, grepen lösgjort sig och patronen tänts, ropar på radion och ber fänrikarna förbereda en laddning till, efter ytterliggare 30 min väntan så krypa och sprängs det granat igen. Nu kontrolleras alla tändare minutiöst av honom, vilket redan gjorts och ingenting hittas, han fortsätter och det går bra med två granater till, de detonerar som de skall. Han inser att tiden börjar rinna iväg och bilri stressad Givetvis får han en tredje blindgångare...... Nu är han stressad.. ropar upp fänrikarna, väntar 3 min kryper ur skydd och springer till fänrikarna, hämtar sprängladdning med bord och kör fram, fänrikarna försöker få kontakt med honom, förgäves... Efter kommando "här skall sprängas", "tänt var det här" så tar han sig in i kastbåset, men.. han tänker, någonting är fel och funderar, och funderar.....FAN skriker han, terrängbilen!!!!!! Men nu vet han att laddningen snart smäller och mycket riktigt boom..... Han tittar fram och ser en tgb 11 med funktering på båda däcken på höger sida samt en sporadisk perforering av plåten.....
Efter allt som hänt avbryter han övningen och får en utredning mot sig, löneavdrag och givetvis narrande efter händelsen. Han fick en lång karriär men är numera civil. I övrigt utan anmärkning åren innan och efter denna händelse.
Men
Efter detta då avbröt vi alltid övningen när man fått två blindgångare.
Efter allt som hänt avbryter han övningen och får en utredning mot sig, löneavdrag och givetvis narrande efter händelsen. Han fick en lång karriär men är numera civil. I övrigt utan anmärkning åren innan och efter denna händelse.
Men
Efter detta då avbröt vi alltid övningen när man fått två blindgångare.
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 30023
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Re: Skrönor och historier från det kalla kriget
Påminner om hur vi gjorde innan:
Har aldrig sprängt en blindgångare, och aldrig varit med om det. Trots:
MVH
Hans
viewtopic.php?f=26&t=41319&hilit=handgr ... ki#p631346De glömde att trycka upp säkringsbygeln (2). Med åtskilliga hundra beväringar som jag övervakat hände det kanske tio gånger, aldrig att de inte drog ut säkringen (1). Jag sprängde inte sådana handgranater, jag gick fram och kollade och var säkringsbygeln på plats satte jag sonika i sprinten igen. Detta brott mot SäkI är förhoppningsvis preskiberat.
Har aldrig sprängt en blindgångare, och aldrig varit med om det. Trots:
viewtopic.php?f=54&t=37871&hilit=handgranat#p567515Påminner mig om en historia från det glada åttiotalet. Jag var kastledare för kast med skarp handgranat under en hemvärnsövning. Handgranaterna hade passerat bäst före datum och förrådspersonalen gav klara order att de ville inte ha tillbaka några. Det var lite osäkerhet om hur många som skulle passera och kasta så vi tog det säkra före det osäkra och lät de bara kasta en per man = kanske 150 handgranater kvar = glad Hans, luftbrisad, värnkant m.m. som hade idag fått mig avskedad.
MVH
Hans