Hur står det egentligen till med "demokraterna" i den amerikanska historien? Om jag inte minns fel var det framförallt det demokratiska partiet som organiserade motståndet mot nordstaternas republikaner vid tiden för det amerikanska inbördeskriget? (Sydstaernas protester gällde väl framförallt Lincolns/republikanernas planer på att driva igenom en utpräglad protektionistisk ekonomisk politik som i grunden skulle drabba de bomullsprodecerade godsen i sydstaterna. Först under krigens utbredning kom slaverifrågan upp som en viktig fråga för nord (tillgång på stridande afroamerikaner ökade väl i paritet med hur högt slaverifrågan låg i den politiska dagordningen.)
Åter till min huvudfråga: När/hur blev 1800-talets demokrater människorättsfrågornas parti (Kennedys 60-tal). Jag har någonstans i bakhuvudet att 1800-talets betckningar övergavs och det i praktiken genomfördes någon slags namnbyte (rep. blev till dem. och tvärtom). Stämmer det?
Demokrater under Am. inbördeskriget
Republikanerna grundades inför sista valet innan inbördeskriget bröt ut och ersatte det tidigvarande whigpartiet. Vad gäller orsaken till inbördeskrigets orsak så var slaverifrågan på allas läppar. Republikanerna under Lincoln ville ha en kompromiss i slavfrågan som Sydstaternas demokrater avvisade. Enligt kompromissen skulle slaveri vara lagligt i Sydstaterna men inte i de nya områdena i väst. Det var avvisandet av denna kompromiss som låg till grund för sydstaternas utträdande ur unionen.
Något byte av namn har aldrig skett mellan republikanerna och demokraterna, däremot gick många sydstatsdemokrater (politiker och väljare) över till republikanerna efter att demokraterna stött de svartas människorättskamp. Även på 30-talet var demokraterna under Roosevelt på sätt och viss rättigheternas parti i och med införandet av New Deal, införandet av arbetsskydd osv.
Något byte av namn har aldrig skett mellan republikanerna och demokraterna, däremot gick många sydstatsdemokrater (politiker och väljare) över till republikanerna efter att demokraterna stött de svartas människorättskamp. Även på 30-talet var demokraterna under Roosevelt på sätt och viss rättigheternas parti i och med införandet av New Deal, införandet av arbetsskydd osv.
-
Perra
- Medlem
- Inlägg: 1762
- Blev medlem: 8 maj 2004, 13:14
- Ort: Vintergatan, ta till höger när det blinkar!
Man kan till stor del säga att konflikten nord syd också var Demokrater i syd mot republikanerna i norr ja. Demokraterna var de mer konservativa och synnerligen kristna, i detta tillkommer också landsbyggdens idyll, allt ställt mot det indrustriella och storskaliga norr. Slaverifrågan var visserligen aktuell redan från början som en orsak i konflikten, inte då att det var frågan om att den skulle avskaffas utan på det viset att varje gång en ny stat upptogs i unionen, skulle det avgöras om den skulle bli en slavstat eller fristat. Och beroende på vad den blev fick den ena sidan övertaget i senaten och kunde kanske köra över den andra. Det var alltid stora stridigheter om vad en ny stat skulle hamna på för sida. När det sedan började skifta, vilket det uppenbarligen känns som det gjort både i fråga om åsikter och var partierna vinner sina röster geografiskt, det är frågan. Redan på Roosevelts tid får man väl säga att det började tippa åt en mer slags välfärdspolitik. Republikanerna har ju för övrigt alltid gynnat den inhemska industrin i så lång utsträckning som möjligt, med höjdpunkt på sent 1800tal och 1920-talet hejdlösa kapitalistiska boom och tre republikaner i rad i vita huset.
Jag har sett kartor över var partierna haft sina väljare tradtitionellt sett, och vi kan ju säga att de i södern och landsbyggden generellt sett är konservativa, medan det i norr och i städerna varit mer liberalt och kanske mer sekulariserat. Så långt fram som till Johnson är demokraterna dominerande i syd vill jag minnas, han var ju också själv från texas. Men i politiken var de mer åt vänster än republikanerna, jag tror att från och med Reagan, så snodde republikanerna de konservativa rösterna i södern och partiet har blivit allt mer liberalkonservativt samtidigt som demokraterna istället blivit alltmer socialliberalt och vunnit mark i norr i stället. Väljarna i de olika regionerna har i så fall inte bytt åsikter så mycket som partierna. En märklig utveckling får jag säga.
Edit: där var man inte först inte
Jag har sett kartor över var partierna haft sina väljare tradtitionellt sett, och vi kan ju säga att de i södern och landsbyggden generellt sett är konservativa, medan det i norr och i städerna varit mer liberalt och kanske mer sekulariserat. Så långt fram som till Johnson är demokraterna dominerande i syd vill jag minnas, han var ju också själv från texas. Men i politiken var de mer åt vänster än republikanerna, jag tror att från och med Reagan, så snodde republikanerna de konservativa rösterna i södern och partiet har blivit allt mer liberalkonservativt samtidigt som demokraterna istället blivit alltmer socialliberalt och vunnit mark i norr i stället. Väljarna i de olika regionerna har i så fall inte bytt åsikter så mycket som partierna. En märklig utveckling får jag säga.
Edit: där var man inte först inte
Tack för dessa snabba kommentarer!
Jag tog mig tid att slå upp Howard Zinn´s "A peoples history of the USA". Denne gamle folkrättskämpe har plockat fram mycket intressanta Lincolncitat och andra nordstatspolitikers uttalande inför och under kriget (dock hittade jag inget om min partifråga). Lincoln framstår här som en riktig oppurtunist som säger vad han tror att publiken vill höra. Bland annat kläcker han ur sig att slaverifrågan aldrig har varit viktig för honom oah att han aldrig kommer att verka för slavarnas befrielse!
Sug på den, Solitaire!
Jag tog mig tid att slå upp Howard Zinn´s "A peoples history of the USA". Denne gamle folkrättskämpe har plockat fram mycket intressanta Lincolncitat och andra nordstatspolitikers uttalande inför och under kriget (dock hittade jag inget om min partifråga). Lincoln framstår här som en riktig oppurtunist som säger vad han tror att publiken vill höra. Bland annat kläcker han ur sig att slaverifrågan aldrig har varit viktig för honom oah att han aldrig kommer att verka för slavarnas befrielse!
Sug på den, Solitaire!
-
Perra
- Medlem
- Inlägg: 1762
- Blev medlem: 8 maj 2004, 13:14
- Ort: Vintergatan, ta till höger när det blinkar!
Ja han menade att det allt överordnade var unionen, och att om han kunde rädda unionen genom att antingen avskaffa slaveriet, eller genom att inte frigen enda slav, så skulle han göra det som räddade den. Det kanske är oppurtinitistisk, men han har ju ett mål med sin politik i alla fall. Och det ruckas det inte på.
De amerikanska partierna är ju egentligen bara valallianser mellan olika delstatspartier och rymmer betydande ideologiska skillnader. Även om en utjämning har ägt rum under andra halvan av 1900-talet. Demokraterna fick i och med inbördeskriget stämpeln som sydstaternas parti och var nästan helt allenarådande där. I norr hade deras kollegor desto tuffare och de började därför att rekrytera nya väljare från de invandrargrupper som anlände i stort antal i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Dessa invandrargrupper hade inte lika lätt att integreras i det amerikanska samhället och det demokratiska partiet i norr fick en allt mer socialliberal prägel som fick sitt genombrott med Franklin D Roosevelt. Socialliberalismen orsakade en stor klyfta mellan nord och det djupt konservativa södern. Gamla lojaliteter gjorde dock att sydstaterna fortsatte att rösta på demokraterna. Men droppen kom när nordstatsdemokraterna allierade sig med medborgarrättssrörelsen på 1960-talet och Richard Nixon lyckades därmed flytta fram republikanernas positioner i syd som sedan dess har bara blivit allt starkare.
För att ytterligare understryka de amerikanska partierns karaktär av valallianser kan man nämna det gamla progressiva partiet. Det bröt sig ut ur republikanerna pga av missnöje med tullpolitiken. De progressiva ville skydda småbönderna i mellanvästern och där tog de plats i tvåpartisystemet vid sidan av republikanerna. Ett allt närmare samarbete med demokraterna har sedan lett till att det progressiva partiet förenades med demokraterna i början av 1900-talet. Fortfarande märks arvet från de progressiva i mellanvästern eftersom det är där som det stora motståndet mot frihandel finns inom demokraterna. Normalt brukar ju partier som representerar fattiga grupper i främst städerna vara varma anhängare av frihandel. Men det demokratiska partiet i USA är som sagt en hetereogen allians mellan 50 olika delstatspartier.
För information om vilka delstater de olika presidenkandidaterna har vunnit i alla presidentsval, klicka på den här länken:
http://www.uselectionatlas.org/
För att ytterligare understryka de amerikanska partierns karaktär av valallianser kan man nämna det gamla progressiva partiet. Det bröt sig ut ur republikanerna pga av missnöje med tullpolitiken. De progressiva ville skydda småbönderna i mellanvästern och där tog de plats i tvåpartisystemet vid sidan av republikanerna. Ett allt närmare samarbete med demokraterna har sedan lett till att det progressiva partiet förenades med demokraterna i början av 1900-talet. Fortfarande märks arvet från de progressiva i mellanvästern eftersom det är där som det stora motståndet mot frihandel finns inom demokraterna. Normalt brukar ju partier som representerar fattiga grupper i främst städerna vara varma anhängare av frihandel. Men det demokratiska partiet i USA är som sagt en hetereogen allians mellan 50 olika delstatspartier.
För information om vilka delstater de olika presidenkandidaterna har vunnit i alla presidentsval, klicka på den här länken:
http://www.uselectionatlas.org/