Rödvinsvänstern
-
- Saknad medlem †
- Inlägg: 10194
- Blev medlem: 12 jun 2004 17:41
- Ort: Tjörn
Rödvinsvänstern
(Tvekade ett ögonblick över var denna tråd borde läggas, för att markera att det är själva ordet som intresserar mig så blir det Språkhistoria och inte Efterkrigstiden. Politik undanbedes alltså, som vanligt.)
Alltså: Varför rödvin? Fanns det en reel förkärlek för rödvin i kretsarna, eller överhuvud taget bland unga på den tiden? Visst är det ett öknamn, men även sådana måste ju ha en viss koppling till verkligheten för att det skall vara någon poäng med dem.
Alltså: Varför rödvin? Fanns det en reel förkärlek för rödvin i kretsarna, eller överhuvud taget bland unga på den tiden? Visst är det ett öknamn, men även sådana måste ju ha en viss koppling till verkligheten för att det skall vara någon poäng med dem.
-
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 aug 2003 14:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 30041
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Jag undrar det, min personliga bild när jag hör ordet är den intellektuella vänstertypen som vill vara lite finare och därför dricker rödvin när de diskuterar de stora frågorna - jag sökte runt lite och hittade detta på en sida. Sidan länkar jag inte till. "De som av Yrsa Stenius döptes till rödvinsvänstern..."Dûrion Annûndil skrev:Är inte det här en referens till den stereotypa franske kommunisten som sitter på café i randig tröja, svart kavaj, och basker, och pimplar rödvin under samtal om de stora frågorna?
Kanske kan vara något att spinna vidare på?
MVH
Hans
-
- Tidigare medlem
- Inlägg: 4437
- Blev medlem: 20 jun 2002 12:51
- Ort: Sverige
-
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 aug 2003 14:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
-
- Saknad medlem †
- Inlägg: 10194
- Blev medlem: 12 jun 2004 17:41
- Ort: Tjörn
Har letat lite mer nu, och hittat ett uttalande som verkar ligga lite närmare min egen bild. Inte snobbigt, snarare tvärtom.
http://debatt.passagen.se/show.fcgi?cat ... 0002793976Rödvinsvänstern satt på kuddar på golvet med billiga storkoksgrytor med en pava rödvin. Några år senare myntades vitvinshögern, men den höll till på Stureplans inne(ute)ställen, på gångavstånd från borätterna på Östermalm.
-
- Saknad medlem †
- Inlägg: 3181
- Blev medlem: 05 feb 2004 18:29
- Ort: Tromsø
Jag minns mycket väl tidsandan när uttrycket "Rödvinsvänstern" myntades. Det var i en helt annan tidsanda, som passerats sedan länge.
Det var nämligen så att på 60-talet gick det en politisk våg genom ungdomen. Vissa stod helt utanför. Men påfallande många, framför allt i storstäderna tog politiken på högsta allvar. Dessutom fanns det ju en moraliskt engagerande fråga i form av Vietnamkriget. En fråga som blev en väckarklocka för många. Men var man FNL-are så var man automatiskt vänster. Detta ledde till ett våldsamt intresse av vänsterpolitik utifrån en väldigt intellektuell synpunkt. I de kretsarna räckte det inte att vara mot USA-imperialismen. Man måste också kunna argumentera för ståndpunkten på ett väldigt teoretiskt sätt. Det har väl vare sig förr eller senare varit en sådan omsättning på tunga politiska verk.
Marx och Lenins samlade verk var på något sätt grundläggande. Ungefär som gamla testamentet för en religiös sökare. Och så skulle alla andra teoretiker läsas och diskuteras med utgångspunkt i Marx och Lenin. Samtidigt som man motbevisade de felaktiga profeternas ståndpunkter med nära nog matematisk exakthet.
Självfallet leder en sådan teoretisering av politiken inte till något som helst i praktiken. Däremot fanns det diskussionsunderlag för långa nätters debatter i rökiga lägenheter, studentkorridorer och på diverse sjapp. Och vänstern förökade sig genom delning. Det var en vetenskap att hålla reda på vad de olika sekterna stod för - och vad de inte stod för. Samt vem man kunde sympatisera med och vem man inte kunde sympatisera med. Fast det fanns också en del sammanhållande kitt. Den gemensamma fienden till exempel, det vill säga USA-imperialismen. Men därutöver var det inte mycket enighet.
Varvid mer handlingskraftiga politiska riktningar, till exempel sossarna och borgerligheten, skapade uttrycket "Rödvinsvänstern" som en samlingsbeteckning. Man skapade helt enkelt en ganska träffande nidbild av alla de som satt hela nätterna och diskuterade om allt och intet drickande stora mängder rödvin.
Jag minns detta som i går. Därför att jag själv med liv och lust kastade mig in i dessa debatter - och snabbt blev klassificerad som totalt okunnig. Här gällde det att belägga sina åsikter med citat från rätt skrifter, dvs rätt profeter - i efterhand vill jag sammanlikna detta med den debatt som förs inom vissa delar av Kristenheten. Men bara tanken på ett studium av samlade Marx och Lenin som grundpensum var lite för tung för undertecknad. Men jag var gärna med och drack rödvin och kunde acceptera att betecknas som avvikare.
Det var nämligen så att på 60-talet gick det en politisk våg genom ungdomen. Vissa stod helt utanför. Men påfallande många, framför allt i storstäderna tog politiken på högsta allvar. Dessutom fanns det ju en moraliskt engagerande fråga i form av Vietnamkriget. En fråga som blev en väckarklocka för många. Men var man FNL-are så var man automatiskt vänster. Detta ledde till ett våldsamt intresse av vänsterpolitik utifrån en väldigt intellektuell synpunkt. I de kretsarna räckte det inte att vara mot USA-imperialismen. Man måste också kunna argumentera för ståndpunkten på ett väldigt teoretiskt sätt. Det har väl vare sig förr eller senare varit en sådan omsättning på tunga politiska verk.
Marx och Lenins samlade verk var på något sätt grundläggande. Ungefär som gamla testamentet för en religiös sökare. Och så skulle alla andra teoretiker läsas och diskuteras med utgångspunkt i Marx och Lenin. Samtidigt som man motbevisade de felaktiga profeternas ståndpunkter med nära nog matematisk exakthet.
Självfallet leder en sådan teoretisering av politiken inte till något som helst i praktiken. Däremot fanns det diskussionsunderlag för långa nätters debatter i rökiga lägenheter, studentkorridorer och på diverse sjapp. Och vänstern förökade sig genom delning. Det var en vetenskap att hålla reda på vad de olika sekterna stod för - och vad de inte stod för. Samt vem man kunde sympatisera med och vem man inte kunde sympatisera med. Fast det fanns också en del sammanhållande kitt. Den gemensamma fienden till exempel, det vill säga USA-imperialismen. Men därutöver var det inte mycket enighet.
Varvid mer handlingskraftiga politiska riktningar, till exempel sossarna och borgerligheten, skapade uttrycket "Rödvinsvänstern" som en samlingsbeteckning. Man skapade helt enkelt en ganska träffande nidbild av alla de som satt hela nätterna och diskuterade om allt och intet drickande stora mängder rödvin.
Jag minns detta som i går. Därför att jag själv med liv och lust kastade mig in i dessa debatter - och snabbt blev klassificerad som totalt okunnig. Här gällde det att belägga sina åsikter med citat från rätt skrifter, dvs rätt profeter - i efterhand vill jag sammanlikna detta med den debatt som förs inom vissa delar av Kristenheten. Men bara tanken på ett studium av samlade Marx och Lenin som grundpensum var lite för tung för undertecknad. Men jag var gärna med och drack rödvin och kunde acceptera att betecknas som avvikare.
-
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mar 2003 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
När jag först såg rubriken trodde jag att det var Hans som skapat den, han hade ett tag en förklärlek för rödvin såsom rödvinsbolsjevik. 8)
Är det inte så att det var två saker som sammanföll samtidigt dels det som Donkeyman varit inne på, intresset för vänsterpolitik bland de unga samt konsumtionsökningen av rödvin i Sverige?
Jag erkänner gärna att jag har fel, jag levde inte då så jag vet inte, men jag har fått uppfattningen att de var först då som rödvin blev vanligt för gemene man.
/Martin
Är det inte så att det var två saker som sammanföll samtidigt dels det som Donkeyman varit inne på, intresset för vänsterpolitik bland de unga samt konsumtionsökningen av rödvin i Sverige?
Jag erkänner gärna att jag har fel, jag levde inte då så jag vet inte, men jag har fått uppfattningen att de var först då som rödvin blev vanligt för gemene man.
/Martin
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 30041
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
-
- Tidigare medlem
- Inlägg: 4437
- Blev medlem: 20 jun 2002 12:51
- Ort: Sverige
Jag hade en flickvän för ca 10 år sedan som var vänsterstudent.
Vi hade långa djupa diskutioner om hur saker och ting skulle vara- vi var oftast inte överens, men det hade nog mer med att göra att jag inte var så interesserad av politik, men att hon menade att allt kretsade kring politik.
Hennes skäggiga flummiga vänsterkompisar tyckte jag inte om, och de tyckte inte om mej heller.
Nog dracks det en hel del rödvin, men jag ville ut och roa mej, inte sitta i en studentkorridor och diskutera politik hela natten
Vi hade långa djupa diskutioner om hur saker och ting skulle vara- vi var oftast inte överens, men det hade nog mer med att göra att jag inte var så interesserad av politik, men att hon menade att allt kretsade kring politik.
Hennes skäggiga flummiga vänsterkompisar tyckte jag inte om, och de tyckte inte om mej heller.
Nog dracks det en hel del rödvin, men jag ville ut och roa mej, inte sitta i en studentkorridor och diskutera politik hela natten
-
- Saknad medlem †
- Inlägg: 3181
- Blev medlem: 05 feb 2004 18:29
- Ort: Tromsø
Visst var det så. På 60-talet gick de Svenska myndigheterna in för en massiv propaganda för vin. Tanken var att man skulle förmå folket att gå över till svagare drycker. Därför att fram till då så var det i huvudsak brännvin som gällde. Men samtidigt var det också så att det var då som massturismen startade. Man började resa till Mallorca och Las Palmas. Och då var det lockande att ta med sig drickesvanorna därifrån.Martin Lundvall skrev:Jag erkänner gärna att jag har fel, jag levde inte då så jag vet inte, men jag har fått uppfattningen att de var först då som rödvin blev vanligt för gemene man.
Jag kommer mycket väl ihåg mina första utforskande steg på alkoholens väg som togs just i den vevan. Och i mina kretsar var det brännvin som gällde. Men ganska snart kom vi som sagt underfund med att rödvin inte alls var så dumt, men mer som komplement om man inte hade råd med riktigt dricka. Fast jag tvivlar på att min farsa någonsin provade rödvin. Det var mera traditionellt. Man drack inte någonting annat än en pilsner någon gång då och då. Men när det först skulle drickas vid något speciellt tillfälle så var det brännvin, inte något dj****a degosblask. PUNKT.
Där var en solklar generationsklyfta. Men också en liten protest mot de intellektuella typer som i föräldragenerationens ögon försökte att göra sig märkvärdiga.
-
- Saknad medlem †
- Inlägg: 48101
- Blev medlem: 24 apr 2002 11:53
- Ort: Australien
-
- Saknad medlem †
- Inlägg: 10194
- Blev medlem: 12 jun 2004 17:41
- Ort: Tjörn
Att vinets färg skulle kunna anspela på politikens färg slog mig inte förrän jag började fundera över frågan på allvar, men jag tror inte det. (Ett begrepp bland många andra som aldrig slagit igenom är "vitvinshögern"...)
Var det möjligen så att "nybörjarvänliga" riojor slog på allvar på den tiden? Eller hade man kommit över ett parti med ideologiskt acceptabel bulgariskt plonk? Nånting ditåt?
Var det möjligen så att "nybörjarvänliga" riojor slog på allvar på den tiden? Eller hade man kommit över ett parti med ideologiskt acceptabel bulgariskt plonk? Nånting ditåt?
-
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 aug 2003 14:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
Men varför vin över huvud taget? Som både jag och Hans varit inne på så borde väl vin anses finare att dricka än exempelvis öl, eller varför inte vodka..? Men varför skulle vänsteranhängare försöka vara finare, om associationen går till snobbigare (dvs bemedlad)? Jag tror associationen går till fransk intellektuell, dvs pretantiöst.
-
- Medlem
- Inlägg: 1000
- Blev medlem: 27 jul 2003 14:41