Någon gång på 1300-talet (?) så tar Genua kontroll över en del småprovinser runt Svarta havet. Jag antar att detta hade med handeln att göra eftersom Kaffa (vid krimhalvön) verkar ha varit en länk mellan asien och europas handelscenter.
Nu till min fråga: Hur lyckades man försvara dessa enklavrar? Det måste ha varit gott om ryttarfolk i området som gärna kastade ut europeerna. Om hur påverkades dessa områden (och Genuas kontroll av dessa) av digerdöden (det var ändå här som den kom till Europa).
Genuas besittningar vid Svarta Havet
-
Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
Re: Genuas besittningar vid Svarta Havet
De flesta av dessa enklaver kontrollerades från 1200-talet och framåt. Den främsta genuanska possesionen, Kaffa, kontrollerades från 1266.Galadriel skrev:Någon gång på 1300-talet (?) så tar Genua kontroll över en del småprovinser runt Svarta havet. Jag antar att detta hade med handeln att göra eftersom Kaffa (vid krimhalvön) verkar ha varit en länk mellan asien och europas handelscenter.
Nu till min fråga: Hur lyckades man försvara dessa enklavrar? Det måste ha varit gott om ryttarfolk i området som gärna kastade ut europeerna. Om hur påverkades dessa områden (och Genuas kontroll av dessa) av digerdöden (det var ändå här som den kom till Europa).
Genua förlorade succesivt kontrollen över dessa områden efter Konstantinopels fall 1453 (ett KOnstantinopel vars försvar innefattade en avdelning inaktiva genuaska legosoldater) då sjövägen till Svarta Havet effektivt stängdes. Formellt avträddes alla Svarta Havsterritorier redan 1453 till "St.Georges (San Giorgio) Bank". Förutom Kaffa & Kertj hade Genua kontroll över ett antal ytterligare stadsenklaver, bl a längs kusten i dagens Bulgarien och östra Turkiet. Städerna var gamla grekiska kolonier och befolkningen i dessa städer var övervägande grekisk med en stadigt ökande andel turkar (även före övertagandet), medan den omkringboende befolkningen var "lokal". Förhållandet påminde om den tyska dominansen i Östersjöstäderna. Då städerna isoleras påbörjas en ruraliseringsprocess eftersom städernas intäkter och betydelse minskar. Kaffa intogs slutligen av Osmanska Riket 1476. De andra ledande städerna, exempelvis Cherson och Sudak, föll mellan 1475-77. Många av de ledande genuanska köpmännen skickades till Konstantinopol för att ges en roll i Osmanska Rikets handel, medan de mindre lyckligt lottade köpmännen från annat håll ofta togs som slavar.
Mongolerna som kontrollerade området norröver under 1200-talet var delvis beroende av Genua eftersom de själva inte besatt någon marin kapacitet men gärna handlade med sitt krigsbyte från räder norr- och västöver. Handelsvaran var framförallt slavar. De flesta av de (t fåtal) slavar som användes i Europa under denna tid kom från områdena kring Svarta Havet och österut. Osmanernas expansion kom att stänga mycket av denna slavhandeln, liksom mycket av den för Venedig och Genua så lukrativa krydd- och sidenhandeln med Asien. Detta ökade de portugisiska drivkrafterna för att utforska Afrikas kust och gjorde slavhandeln med afrikanerna mer lukrativ liksom kryddhandeln.
Annat samarbete förekom också, framförallt under 1200- och 1300-talet i handelskrig mellan Venedig och Genua. Venedig tilltvingade sig starka rättigheter i Svarta Havet efter KOnstantinopels plundring av korsriddare 1204, och detta sågs inte positivt i Genua.
Mongolernas handelspraxis fortsatte ända in under 1700-talet då mongolerna börjat kallats "tatarer" eller "Krimtatarer" och tidvis stod under den osmanske sultanens överhöghet. Ofta var det stackars ryssar, ukraniare eller polacker som fördes bort för ett liv i slaveri i det Osmanska Riket. Krimtatarer deltog också exempelvis vid Wiens belägring 1683. När området annekterades av Ryssland 1783 (erövrades 1771) förlorade de gamla städerna Kaffa och Kertj i betydelse då ryssarna grundlade staden Sevastopol 1793 som administrativt centrum och en stark marinbas samtidigt som den muslimska befolkningen flydde städerna.
/Forsberg
-
Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
Njae, det vore att överskatta det hela en smula. Snarare var mongolerna beroende av handeln mellan Asien och Europa där genuiterna var mellanhänder. Hade mongolerna kunnat erövra enklaverna, i synnerhet de på Krim, hade de utan tvekan gjort det. De var ju inte direkt kända för sin frommhet...Galadriel skrev:Tack för ett svar som var mer än vad jag hade väntat mig. Kan man säga att de genuanska enklavrarna hade mongolernas 'beskydd' från t.ex. turkarna?
Det var ett strategiskt dödläge där alla tjänade på att vara en del av kakan. Krim, liksom stora delar av Ukraina, var vid denna tidpunkt (liksom långt in på 1700-talet) delvis obebott stäppland med en låg befolkningsdensitet. Digerdöden gjorde inte heller saken bättre direkt . Mongolerna som erövrade området anammade en viss adminstration i städerna men i första hand var de fortfarande under 1400-talet de hästburna, nomadiserande rövarband som de var när de stormade in från Mongoliet under 1200-talet.
De genuanska städerna var befästa och närmast allt "underhåll" till städerna anlände sjövägen. En belägring av städerna från land skulle därmed inte ha gjort mycket nytta, man var beroende av sjöstridskrafter för att betvinga en städer av denna typ. Lägg till detta att mongolerna saknade belägringsartilleri och kampvilja (du undvek ofta öppna strider och föredrog plundring). Om inte annat skulle en truppkoncentration kring exempelvis Kaffa ha dött som flugor inom en snar framtid pga omgivningens totala brist på livsmedel och vatten.
Den strategiska situationen förändrades sedan dramatiskt 1453, när Konstantinopel föll till turkarna. Dels skar detta av städerna från Genua och dels hade Osmanska Riket i det närmaste sjöherravälde i Svarta Havet. Osmanska Riket var också ett rike med helt andra resurser till förfogande och en förmåga att samla dessa beslutsamt.
Så skedde också under 1470-talet då man samlade en större här, understödd av de vitala sjöstridskfrafterna, och succesivt erövrade städerna en efter en, lamt understödd av mongolerna ("tatarerna") som ändå mest var intresserade av plundring och att ta slavar.
/Forsberg