Broar
Broar
Hur såg broar ut på vikingatiden? Hur lät man starkt forsande vatten passera? Hur kunde man ha en bro över en å samtidigt som den skulle vara farbar med båt - hög vägbana eller gick bron att öppna? Var broarna riktigt avancerade trä/sten-konstruktioner eller mest bara grunda vadställen?
Snabbt svar - ont om tid...
De broar som omnämns på runstenar, t.ex. av Jarlabanke i Täby, verkar ofta vara vägbankar snarare än det vi kallar broar idag. Den enda regelrätta bro jag kommer på så här i brådrasket är den vid Ravning enge på Jylland (du hittar ett foto av en rekonstruerad brosektion här). Den byggdes i slutet på 900-talet och var dryga 750 m lång (!) - men den är så exceptionell att den knappt duger till något annat än att häpet gapa över, mig veterligt finns inga paralleller bevarade. Men du får hålla i minnet att det bara betyder att något liknande inte har hittats - ännu...
I övrigt så får du komma ihåg att det vanligaste sättet att korsa vattendrag bör ha varit att vada där så var möjligt. Längs mer etablerade färdvägar kan man möjligen även tänka sig att någon typ av färjor kan ha funnits vid bredare vattendrag - men det finns, vad jag kan komma ihåg just nu, inga direkta bevis för det i det arkeologiska fyndmaterialet - ännu.
/N B
De broar som omnämns på runstenar, t.ex. av Jarlabanke i Täby, verkar ofta vara vägbankar snarare än det vi kallar broar idag. Den enda regelrätta bro jag kommer på så här i brådrasket är den vid Ravning enge på Jylland (du hittar ett foto av en rekonstruerad brosektion här). Den byggdes i slutet på 900-talet och var dryga 750 m lång (!) - men den är så exceptionell att den knappt duger till något annat än att häpet gapa över, mig veterligt finns inga paralleller bevarade. Men du får hålla i minnet att det bara betyder att något liknande inte har hittats - ännu...
I övrigt så får du komma ihåg att det vanligaste sättet att korsa vattendrag bör ha varit att vada där så var möjligt. Längs mer etablerade färdvägar kan man möjligen även tänka sig att någon typ av färjor kan ha funnits vid bredare vattendrag - men det finns, vad jag kan komma ihåg just nu, inga direkta bevis för det i det arkeologiska fyndmaterialet - ännu.
/N B
-
Christer Samuelsson
- Medlem
- Inlägg: 844
- Blev medlem: 25 oktober 2002, 16:49
- Ort: Wilattunge
Jag saxar från :Ny Björn skrev:Snabbt svar - ont om tid...
De broar som omnämns på runstenar, t.ex. av Jarlabanke i Täby, verkar ofta vara vägbankar snarare än det vi kallar broar idag. Den enda regelrätta bro jag kommer på så här i brådrasket är den vid Ravning enge på Jylland (du hittar ett foto av en rekonstruerad brosektion här). Den byggdes i slutet på 900-talet och var dryga 750 m lång (!) - men den är så exceptionell att den knappt duger till något annat än att häpet gapa över, mig veterligt finns inga paralleller bevarade. Men du får hålla i minnet att det bara betyder att något liknande inte har hittats - ännu...
I övrigt så får du komma ihåg att det vanligaste sättet att korsa vattendrag bör ha varit att vada där så var möjligt. Längs mer etablerade färdvägar kan man möjligen även tänka sig att någon typ av färjor kan ha funnits vid bredare vattendrag - men det finns, vad jag kan komma ihåg just nu, inga direkta bevis för det i det arkeologiska fyndmaterialet - ännu.
/N B
http://www.lansmuseum.a.se/butik/runor.html
" På en sten i Helgesta i Södermanland berättas att »Kylving och Holmger lät resa stenen efter Vred, sin fader, och efter Viborg sin syster. Han drunknade i Båven, en mycket sorglig död. Gud och Guds moder hjälpe deras själ.«
Här omnämnes sjön Båven för första gången i skrift, "Bagi" hette den då det begav sig. Gården där runstenen står, heter Sund och här passera en nord sydgående landsväg av gammalt märke. Jag brukar vandra på den och det är fascinerande sysselsättning. Det är tätt med fornborgar och mjukt kulliga gravfält.
När man så kommer fram till gården Sund, så ligger till höger ett mycket stort och ståtligt gravfält, med hundratals gravar. Här har under yngre järnålder bott mycket folk, det behöver man inte tveka om. Båven som är den största sjö som enkom ligger i Sörmland, breder ut sig som en slarvigt ordnad bläckfisk, mitt på den sörmländska sjöplatån.
Vid Sund är det mycket nära till Båvens södra strand, sådär 100 meter.
Det finns så vitt jag vet inga arkeologiska bevis för att det här förekommit färjeverksamhet, men man får nog tillvita sina fäder ett stort mått av oföretagsamhet, om det inte varit så. För mej är det självklart, att man här på ett smidigt sätt, en gång rest förbi eller öven sjön Båven, vars själva namn lär betyda " den svårpasserade"
Hälsningar
Christer Samuelsson.