Under ett besök för många år sedan på norska järnvägsmuseet i Hamar fann jag en järnvägsskena av trä lutad mot en vägg. Det sades att denna skena hade kommit till bruk vid tiden för unionsupplösningen 1905. Den ersatte ordinarie skena, som påpassligt skruvades ur varje kväll efter sista lokaltågets passage kl. 21:00. Under denna oroliga tid pågick under lång tid, egendomligt nog, banarbeten på Grensebanen mellan Skotterud och Magnor. Dessa "rallare" hade väl ingen annan uppgift än att omgående sätta linjen ur spel om ett svenskt militärtåg plötsligt skulle komma ångande, och man får väl förmoda att det omtalade ”sista tåget” befraktade dessa banarbetare som då med all säkerhet hade en alldeles speciell skena i förvar, att åter sättas på plats då de anlände tidigt nästa morgon.
På museet menar man att bytet av skenan skulle ägt rum vid Gaustasjøen. Men jag undrar om det kan stämma. Ivriga kartstudier ger vid handen att det finns en Store Gaustasjøen strax söder om Skotterud vid en raksträcka. Men träskenan var böjd och linjen gör mycket riktigt en påfallande tvär krök strax norr om Skotterud vid Hesbølsjøen och hade man bytt skenan där hade ett eventuellt tåg farit rätt ut i sjön - i tangentens riktning.
Med tanke på hur ömtåligt alla upprustningar och beredskap uppfattades, var detta med en träskena på en kritisk punkt ett ganska lämpligt tillvägagångsätt. Kravet på trygghet är ibland överordnat diplomatin - och ärligt talat: Skulle svenskarna svekfullt trängt in i Norge med trupptransporttåg finge de väl skylla sig själva vid ett ofrivilligt dopp i Hesbølsjøen.
Håll utkik i SvD i augusti/september.
