Hämtat från Högskolan Kristianstads hemsida:
Hormoslyr var ett vanligt handelsnamn för lövslybekämpningsmedel och bestod av två typer av fenoxisyror, 2,4 -–D och 2,4,5, - T. Dessa ingick även i Agent Orange, som av USA användes i Sydvietnam för avlövning av träd och buskage under Vietnamkriget. Agent Orange och hormoslyr var alltså i princip samma typ av preparat. I 2,4,5 – T finns föreningar i form av dioxinvarianten 2,3,7,8 - TCDD (polyklorerad dioxin ) en av de mest giftiga kemikalier som framställts av människan. Användningen av 2,4,5 – T , förbjöds 1977 i Sverige men andra typer av fenoxisyror används fortfarande som ogräsbekämpningsmedel.
Inget fel i att kunna konstatera en faktoid, men det kan vara så att vi står inför ett Penn&Teller-problem, dvs hormoslyrdrickandet kan handla om suggestion.
Innan redaktören rusar åstad kan det vara bra att fråga sig:
1. Var det hormoslyr i glaset?
2. I vilken koncentration förekom det hormoslyr i glaset?
3. Var det kanske så att det var fenoxisyra som dracks, och inte nödvändigtvis hormoslyr?
4. Kan det vara så att det som var i glaset gick oförändrat genom matspjälkningskanalen?
5. Vad säger Björn Gillberg och Lennart Hardell om saken?
Själv tycker jag att det är mer sensationellt att Carl Serung i dagarna beslutat sig för att bli medlem på Skalman, samt att denne jobbar på BT Kemi...
Visst är det fascinerande? Att alla går och tror nåt som inte är sant, alltså. Händer hela tiden.
