
I tågets begynnelse så var all ansvar på lokföraren, även i när det första diskussionen gick i samband med Sveriges första järnvägsolycka med dödlig utgång. Det var i småländska Sandsjö(Bodafors) som ett godståg körde in i ett stillastående tåg på stationen. När han närmare sig stationen så gav han en signal att bromsarna skulle rycka i spaken. Det var ett godståg på tjugo vagnar och varav fem var försedda med bromsare. Nu råkade en av de som skulle bromsa tåget somna i spaken och han blev lite sen med att rycka bromsen. När han närmade stationsområdet och första växlingen så var farten fortfarande hög och dessutom märkte han att växeln låg fel. Men då var dåtidens tänkesätt att lokföraren skulle hoppa av loket och springa före loket och lägga växeln rätt, sedan skulle han rusa ikapp loket igen. Eftersom det var sju människor som miste livet i kollisionen så blev han åtalad, sedan var det någon som tyckte att lokföraren inte gjorde nåt fel, benådades.
I början var säkerheten följande, telegrafen var då uppfunnen, så en station måste skicka ett meddelande till nästa station som höll eventuellt mötande tåg tills tåget kom fram till stationen. Det var första etappen i utvecklingen kring linjeblockering och fjärrblockering.
Stefan