Italiens enande

Användarnamn? · Inlägg av **Användarnamn?** » 7 februari 2005, 13:14

Är lite nyfiken varför alla småstater enades.

Stefan Lundgren · Inlägg av **Stefan Lundgren** » 7 februari 2005, 14:44

Gardibaldis förtjänst.

Stefan

Stefan · Inlägg av **Stefan** » 8 februari 2005, 15:12

Vid den tidpunkten blev det nog vanligt med strömningar i Europa där man ville förena besläktade småländer, skapa nationalstater. Ett annat aktuellt exempel är Tyskland, finns säkert flera andra exempel.
Så t.ex. Den tidiga sionismen uppkom vid samma tidpunkt och som resultat av samma strömingar ("Rom och Jerusalem"). Theodor Herzl "sionismens grundare" var alltså inte alls den förste med den tanken, däremot den som öppnade dörren med dess redan nästan färdigtupplåsta lås.

Jag föreställer mig att moderna kommunikationer drev på utvecklingen. Tåg framför allt, ångbåtar, de allt bättre vägarna. Så även tidningar allt billigare och allt vanligare. Tidigare var ju det mesta på lite avstånd ett litet äventyr att ta sig till, ja i alla fall en hel expedition. Då kändes det lika så gott att ha hemlandet ganska litet för medel"svensson". Men när även avlägsna orter blev bara frågan om att köpa en biljett och sedan sitta bekvämt ner närapå som en greve tills man kommit fram...

Perra · Inlägg av **Perra** » 8 februari 2005, 16:33

Det var en del i den nationalism som spirade över hela europa. De italienska tidningarna skrev mycket om Il Risorgimento, dvs Italiens enande. Italien och Tyskland var de områden som mest var styckade i flera småstater. Napoleons I:es invasion under tidigt 1800-tal hade tänt dessa idéer om nationell tillhörighet och gemenskap, dessa folk borde leva tillsammans, inte åtskilda, var den nationalistiska tanken. En annan intriktinig på de nationalistiska tankegångarna var att ett etniskt folk inte skulle låta sigstyras av andra, utan själva bilda en stat med självständighet. Detta var valigt förekommande på balkan i det osmanska riket, men också irländarnas protester mot britterna hade delvis med detta att göra, mycket vanligt var det i Österrike som innehöll så många olika nationaliteter, bland annat italienare.

Den franske kejsaren Napoleon III, hjälpte italienarna att enas genom ett krig mot Österrike. Kungadömet Sardinien med kung Victor Emanuel och hans premiärminister Caouvor var drivande i att ena landet. Slaget vanns av de allierade italienarna och fransmännen, men orskade oerhörd mansspillan, runt 30000 man. Den franske kejsaren fördes gråtande från slagfältet där 10 000 fransmän stupat. Det var synen av detta fält som gjorde att scweizaren Henri Dunant grundade Röda korset. Napoleon III var mån om att inte Rom skulle ingå i det enade Italien eftersom det var påvens residens. Från söder kom frihetshjälten Garibaldi med sian rödskjortor som utgjorde 1000 man och gick iland på sicilien 1860, därifrån tog de sig sedan till fastlandet och avancerade norrut. Sardiniens kung Victor Emanuel beslutade att rcyka söderut föratt möta dessa revolutionärer. För att rädda landet från ett förödande inbördeskrig, överlämnade Garibaldi södra italien åt Sardiniens kung, Italien var enat 1861. Napoleon III sökte en ersättning åt påven för den förlust av land som han gjort pga detta. Därför invecklade sig Frankrike i krig i Mexico under 1860-talets början, samtidigt som man höll Rom frit från övriga Italien. När Fransmännen förlorade mot Tyskland 1870 kollapsade alla storslagna idéer, Napoloen fick kasta in handduken och som en följd av nederlaget ingick Rom i det enade Italien.

Djinghis Khan · Inlägg av **Djinghis Khan** » 8 februari 2005, 16:35

Stefan Lundgren skrev:Gardibaldis förtjänst.

Stefan

Skulle säga att Camillo di Cavour hade enormt större betydelse iofs

mvh
/Mikael

Örjan · Inlägg av **Örjan** » 10 februari 2005, 22:53

Det finns ju en seglivad myt om att italienarna är dåliga soldater. Den som vill avliva den myten kan dock inte hämta så många bra argument från de krig som ledde till Italiens enande. Det första kriget var mellan Sardinien och Österrike, det förstnämnda fick stöd från Frankrikes kejsare Napoleon III som ville spräcka Wien-kongressens inringing av Frankrike med starka stater genom att skapa en stark franskvänlig stat i Italien och försvaga Österrike där. I själva kriget var Sardinien inte så framgångsrikt utan det var Frankrike som tvingade Österrike att sluta fred. Frankrikes vinst blev Lombardiet som sedan gavs till Sardinien i utbyte mot Savoyen och Nice.

Därefter kom Garibaldis äventyr som ledde till att alla Italienska stater utom kyrkostaten förenades. I nästa krig 1866 kämpade Italien som en allierad till Preussen mot Österrike. Trots att italienarna inte vann några egna framgångar fick de iallafall Venetien genom Preussens försorg. När krig bröt ut mellan Preussen och Frankrike 1870 kunde Italien utnyttja tillfället till att tåga in i Kyrkostaten som tidigare hade beskyddats av Frankrike. Den sista biten av Italien erövrades genom deltagandet i första världskriget. Trots att Italien formellt sett var allierad med Tyskland och Österrike-Ungern slöt de upp på Ententens sida eftersom den gav det bästa budet. Italienarna vann inga framgångar under första världskriget men trots det lyckades de även denna gång vinna mer territorium genom att ha valt de rätta bundsförvanterna.

Djinghis Khan · Inlägg av **Djinghis Khan** » 10 februari 2005, 23:06

Det finns ju en seglivad myt om att italienarna är dåliga soldater

Ja blir man spöade flera gånger av Ethiopier så (inget ont om Ethiopier då!)...

/Mikael

Perra · Inlägg av **Perra** » 10 februari 2005, 23:18

Örjan skrev:Det finns ju en seglivad myt om att italienarna är dåliga soldater. Den som vill avliva den myten kan dock inte hämta så många bra argument från de krig som ledde till Italiens enande.

Den som framhärdar i detta kommer enligt mig överhuvud taget att få det ganska knivigt.

Örjan · Inlägg av **Örjan** » 10 februari 2005, 23:31

Att den italienska krigsmakten har ett uselt facit under dess 150 år gamla existens är det väl få som ifrågasätter. Detta behöver dock inte innebära att de italienska soldaterna på något sett skulle vara genetiskt eller kulturellt sämre än andra. Snarare visar Italiens krigshistoria på hur dess politiska ledare har haft ambitioner som inte har motsvarats av Italiens faktiska resurser.

Användarnamn? · Inlägg av **Användarnamn?** » 13 februari 2005, 20:02

Men utrustningen har väl inte varit så kass?
Jag har för mig att Italien krigade mot Österike 1860? där dom förlorade?

Örjan · Inlägg av **Örjan** » 13 februari 2005, 20:20

Användarnamn? skrev:Men utrustningen har väl inte varit så kass?
Jag har för mig att Italien krigade mot Österike 1860? där dom förlorade?

Befolkningsmässigt så var Italien en stormakt efter enandet. Men det hade inte genomgått industrialiseringen och hade därför inte de ekonomiska muskler som krävdes för att hävda en stormaktsställning. De krig som Italien sedan deltog i saknade dessutom i regel nödvändiga förberedelser, så resultaten blev mediokra eller rena fiaskon.

Kriget mellan Frankrike och Sardinien mot Österrike ägde rum 1859 och kriget mellan Preussen och Italien mot Österrike ägde rum 1866, båda krigen förlorades av Österrike. Något krig mot Österrike som Italien förlorade 1860 känner jag inte till, det italienska kungadömet skapades ju formellt först 1861.

Användarnamn? · Inlägg av **Användarnamn?** » 22 februari 2005, 11:48

1866 menade jag, men förlorade inte Italien?

Örjan · Inlägg av **Örjan** » 22 februari 2005, 15:50

Användarnamn? skrev:1866 menade jag, men förlorade inte Italien?

Italien förlorade slagen men vann kriget tack vare sin bundsförvant Preussens framgångar. Det var i detta krig som regionen Venetien med staden Venedig förenades med Italien.

zacke · Inlägg av **zacke** » 10 mars 2005, 17:49

[/quote]Befolkningsmässigt så var Italien en stormakt efter enandet. Men det hade inte genomgått industrialiseringen och hade därför inte de ekonomiska muskler som krävdes för att hävda en stormaktsställning.[/quote]

tyskland som också blev enat, hade de genomgått den indutrilella revoulotionen även faste de var splittrade?

Örjan · Inlägg av **Örjan** » 11 mars 2005, 18:00

zacke skrev:
Befolkningsmässigt så var Italien en stormakt efter enandet. Men det hade inte genomgått industrialiseringen och hade därför inte de ekonomiska muskler som krävdes för att hävda en stormaktsställning.
tyskland som också blev enat, hade de genomgått den indutrilella revoulotionen även faste de var splittrade?

Tysklands industrialisering kom relativt sent och var ungefär samtida med Sveriges (1870-talet). Men när den väl kom gick det oerhört snabbt och redan kring sekelskiftet passerade Tysklands industriproduktion Storbritanniens. Men det sätt som Preussen enade Tyskland hade inte varit möjligt utan ett välutbyggt järnvägssystem som gav de preussiska arméerna en överlägsen rörlighet samt de moderna vapen de var utrustade med. Så även om Tyskland-Preussens industriproduktion inte låg på samma nivå som de västeuropeiska länderna 1870 var det ändå tillräckligt ekonomiskt utvecklat för att framgångsrikt hävda sin stormaktsställning genom en serie korta krig mot Danmark, Österrike och Frankrike. Sedan hade också Preussen skickliga ledare som visste hur man bäst utkämpade ett modernt krig