Tyska desertörer i Sverige

[Stilleben]

Klipper ur tråden "Narvik 1940" ur ett inlägg 3.1. enligt följande:

.
6. Nordmenn og Tyske Desertører som flyktet til sverige ble sendt tilbake, hvor de ble henrettet av Nazistene.

6. Fel! Samtliga tyska desertörer skickades tillbaka, samtliga avrättades. Dom Norskar som skickades tillbaka, så var det långt ifrån alla som sköts. Många skickade till läger i Tyskland, b l a min farfars bror, som hamnade i Bergen Belsen.

Då jag tycker detta kan vara värt en egen tråd att diskutera i, skapar jag en!

Beträffande de norrmän som återsändes över gränsen tycks det dock vara klarlagt att ingen (det var f.ö. mycket "vanligt" folk) överlämnades till tyskarna över gränsen, även om en del senare kan ha åkt fast och hamnat i t.ex. Bergen- Belsen.

Annorlunda förhåller det sig med de tyska desertörerna!

Jag har en intressant bok utgiven av den tyske forskaren, sedermera historieprofessorn Jan Peters, som vistades med sina föräldrar här under kriget. De återvände efter kriget till Öst-Tyskland, där han och fadern gjorde karriär. Boken "Exilland Schweden", utkom 1984.

Efter det muren föll har författaren (som f.ö. p.g.a. sina förtjänster fick fortsätta som historieprofessor) berättat att han av DDR-myndigheterna tvingades till en besvärlig balansgång för att få boken utgiven, eftersom den jämte historieskrivningen om exilen också måste innehålla ett lämpligt antal smickrande omdömen om Sovjetunionen samt en del skäll på Sveriges "eftergivenhet" mot tyskarna. Detta har också författaren tvingats göra, men man kan se att han har gjort det motvilligt och med varsam hand.

Hur som helst: På sid. 176-186 behandlar författaren de tyska "militärflyktingarna" i Sverige. Han har då också tagit del av diverse statliga betänkanden, som SOU 1946:36 "Betänkande angående flyktingars behandling", utgiven av den s.k. Sandlerkommissionen, som granskade behandlingen även av de s.k. militärflyktingarna.

Det framgår att i en hemlig förordning av den 1 nov. 1940 (som skall ha varit undertecknad av den dåvarande statssekreteraren Tage Erlander) regeringen hade förordnat att tyska desertörer skulle återsändas eftersom de inte kunde anses vara politiska flyktingar (!!!).

Men samtidigt framkommer det av ett annat kapitel i boken att man redan under Norgefälttåget tog emot en del tyska desertörer som placerades i läger och som fick stanna i landet och att detta även senare förekom. Och från november 1942 förekom inga avvisningar alls, konstaterar författaren.

Antalet avvisade tyska desertörer och säkerligen som sagts till avrättning av tyskarna anger författaren till allra minst 15, men troligen avsevärt högre.

Sammantaget kom det fram till några månader före krigsslutet 400-500 tyska desertörer till Sverige konstaterar författaren. Där engagerades f.ö. en del av dem i politiskt arbete för "Freies Deutschland", den organisation som upprättades i Sovjet av exiltyskar, tyska krigsfångar och desertörer till Tysklands befrielse, och som alltså även fanns i Sverige.

Flyktvågen från främst Baltikum med flera tusen tyskar på flykt undan ryssarna de sista krigsmånaderna räknas inte hit.

Jag har förut refererat till denne tyske författare om interneringen av de tyska exilkommunisterna under kriget, se tråden "Interneringslägren Långmora och Smedsbo", viewtopic.php?t=6239&highlight=smedsbo , som har sitt intresse vid belysningen av ovanstående.

[Mille1]

Det framgår att i en hemlig förordning av den 1 nov. 1940 (som skall ha varit undertecknad av den dåvarande statssekreteraren Tage Erlander) regeringen hade förordnat att tyska desertörer skulle återsändas eftersom de inte kunde anses vara politiska flyktingar (!!!).

Men samtidigt framkommer det av ett annat kapitel i boken att man redan under Norgefälttåget tog emot en del tyska desertörer som placerades i läger och som fick stanna i landet och att detta även senare förekom. Och från november 1942 förekom inga avvisningar alls, konstaterar författaren.

Antalet avvisade tyska desertörer och säkerligen som sagts till avrättning av tyskarna anger författaren till allra minst 15, men troligen avsevärt högre.

Det där var nya uppgifter. i dom böcker som jag har läst så skickades samtliga desertörer tillbaka till Norge, där samtliga avrättades. Allt enligt avtal med Tyskarna. Först i krigets slutskede så lät man tyskar vara kvar i Sverige.

Under 1943 så sköts minst 30 st enbart i Framnes i Narvik.

Jag säger inte att dina uppgifter är fel, men jag ställer mig väldigt skeptiskt till dom.

[Donkeyman]

Detta var helt nya uppgifter - åtmindstone för mig. Precis som Mille 1 har alla källor jag hittills studerat konstaterat att alla tyskar som deserterade till Sverige blev sända tillbaka.

Men å andra sidan - när det gäller kriget så kryper det hela tiden fram nya uppgifter. Ju äldre jag blir och ju mer jag läser desto mer upplever jag att det hela tiden kommer nya uppgifter som gör att jag måste omvärdera det jag ansett som sanning.

[Fältmarskalken]

Här har vi en länk till ett mystiskt fall där en tysk dessertör dog under mystiska omständigheter.

viewtopic.php?t=907&highlight=jutzi

[frodeh]

Det framgår att i en hemlig förordning av den 1 nov. 1940 (som skall ha varit undertecknad av den dåvarande statssekreteraren Tage Erlander) regeringen hade förordnat att tyska desertörer skulle återsändas eftersom de inte kunde anses vara politiska flyktingar (!!!).

Men samtidigt framkommer det av ett annat kapitel i boken att man redan under Norgefälttåget tog emot en del tyska desertörer som placerades i läger och som fick stanna i landet och att detta även senare förekom. Och från november 1942 förekom inga avvisningar alls, konstaterar författaren.

Antalet avvisade tyska desertörer och säkerligen som sagts till avrättning av tyskarna anger författaren till allra minst 15, men troligen avsevärt högre.

Det där var nya uppgifter. i dom böcker som jag har läst så skickades samtliga desertörer tillbaka till Norge, där samtliga avrättades. Allt enligt avtal med Tyskarna. Först i krigets slutskede så lät man tyskar vara kvar i Sverige.

Under 1943 så sköts minst 30 st enbart i Framnes i Narvik.

Jag säger inte att dina uppgifter är fel, men jag ställer mig väldigt skeptiskt till dom.

I Forsvarets Forum (mannskapsavis i forsvaret) så jeg en anmeldelse av en bok om emnet Tyske desertører, på http://www.fofo.no/?module=Articles;act ... ow;ID=4568 , her er innholdet:
Tyske desertører

Eivind Heide har en lang karriere bak seg som skribent, med 12 bøker som håndfast resultat. Krigen har han også tidligere skrevet om, med en naturlig interesse ut fra sin bakgrunn som motstandsmann under okkupasjonen (Motstand, fest og svartebørs 1982).

Han deltok i distribusjon av propagandamateriell som ledd i den psykologiske krigføring (PW) mot tyske soldater.
Det er derfor en logikk i dette: Heide ville gjerne finne ut om denne virksomheten fikk noen effekt.
Forfatteren har i sitt arbeide kontaktet kolleger i inn- og utland, fått verdifull støtte og anerkjennelse fra blant annet professor dr. Franz W. Seidler ved Universität der Bundeswehr München, alt i alt en innsats som til slutt ble belønnet med den filosofiske lisentiatgrad i Sverige.
Boka som nå foreligger er en sterkt forkortet versjon, et konsentrat, av denne avhandlingen.

Desertør-begrepet
Etter å ha gitt en kort innføring i det som var utgangspunktet, PW, redegjør Heide for desertør-begrepet, straffereaksjoner, desertørens rettslige stilling og svensk lov og praksis.
Sverige var som kjent det nærmeste, ja i praksis eneste, alternativ for en tysk soldat som ønsket å desertere. Her var loven skjerpet gjennom en kgl. forordning fra 1. november 1940 slik at «personer tilhørende den tyske krigsmakten som har forlatt sin tjeneste og ankommer til riket, umiddelbart skal avvises».
Bakgrunnen var frykt for at tallet på desertører til Sverige skulle øke dersom det ble kjent at de uten videre ville bli akseptert.
I tvilstilfeller skulle Socialstyrelsen kontaktes, «særlig der flyktningen selv oppgav at han var politisk forfulgt».
En del enkeltskjebner danner så hovedtyngden av boka, før forskningsresultatene oppsummeres i etterordet. Her trekker Heide den interessante, og for ham kanskje smertelige, konklusjon av sin forskning på emnet at det ikke er sammenheng mellom PW rettet mot tyske soldater og deserteringene.

Dødsdom
Videre får vi vite at alle 15 desertører som ble sendt tilbake til Norge, delvis med svensk assistanse, fikk dødsdom i krigsrett og ble skutt, at det var i alt 500 som fikk bli i Sverige, 30 av disse søkte og fikk svensk statsborgerskap.
Norske frivillige i Waffen SS, i alt 13 som rømte fra tjenesten, fikk langt mildere straff enn sine tyske kolleger.
Også i landssvikoppgjøret etter krigen talte flukten i formildende retning. I det hele er det mye verdifullt på disse få sidene, inklusive oversikt over kilder og litteratur. Men selve overskriften, «Litteratur», er misvisende; lista inneholder både aviser, brev og lydbånd.
Heide har lagt mye arbeid og prestisje i å få denne kortversjonen av sin avhandling på trykk i en tilgjengelig form.
Dette har kostet, både slit og penger. Han fortjener honnør for sitt arbeid.

Arnfinn Moland

Deserteringer fra den tyske okkupasjonshæren i Norge til Sverige i 1940 til 1945 Eivind Heide
Sollia forlag, 1995

[Mille1]

15 som fördes tillbaka, det kan vara riktigt, dom 500 som Sverige tog emot, var det i slutet av kriget?

Sedan fanns det dom som blev gripna innan dom hann över till den Svenska gränsen.

Källa:ofoten III

[Stilleben]

15 som fördes tillbaka, det kan vara riktigt, dom 500 som Sverige tog emot, var det i slutet av kriget?

Sedan fanns det dom som blev gripna innan dom hann över till den Svenska gränsen.Källa:ofoten III

Förmodligen är antalet avsevärt större än 15, för det skedde deserteringar över finsk-svenska gränsen och över Öresund också, samt från "tysktågen" (transitotrafiken).

Den tyske författaren som jag refererat till nämner ett fall där en tysk-österrikisk desertör i Haparanda direkt överlämnades till tyskarna och en säker död. Detta väckte uppseeende och bidrog förmodligen till att bestämmelserna ändrades från nov. 1942, då enligt den tyske författaren inte fler avvisningar förekom. Han anger som källa också för detta SOU 1946:36 "Betänkande angående flyktingars behandling" (som jag vid tillfälle skall ta del av).

1944 började ett informationsblad, "Der Weg ins Leben", utgivas för de tyska desertörerna och startades en kursverksamhet för dem, så det torde ha funnits några hundra redan då. Initiativtagare var de tyska exilkommunisterna, varav somliga frisläppts från interneringslägren Långmora och Smedsbo så sent som sommaren 1943, och som var angelägna att fånga upp denna grupp.

Flertalet militärflyktingar återvände till Tyskland efter krigsslutet, men en del gifte sig med svenskor och stannade kvar i landet.

[Gudbjorn]

Takk for at dette ble tatt opp.
De samme kildene som Frode bruker har også jeg sett tidligere, men
samtidig kan ikke disse tallene stemme med hva folk som levde under krigen har fortalt meg.

Det er ihvertfall merkelig. Det betyr at det var mindre enn 1,5 promille (i løpet av 5år) av de Tyske soldatene som deserterte. Hvor mange hoppet av under togreisen gjennom Sverige??

Trodde antall desertører økte med årene!??

Hvor kommer tallet 500 og 15 fra egentlig??

Har en artikkel om tyske desertører i fangeleirer i Norge:
http://www.historie.no/01-014.htm

[Stefan Lundgren]

Det var en del desertörer i Sverige under kriget, det skulle vara försvånande att det inte skulle ske och det var alltid någon som tröttnade på kriget och ville till ett neutralt land.

Stefan

[Panzerschreck]

Jag kände en österrikisk desertör som gick bort i somras, han och några kamrater (därbland en löjtnant) flydde 1944 till sverige.
Av hans militära karriär vet jag att han var med utanför Dunkirk, intagandet av Narvik samt var eld ledare i ett Nebelwerfer batteri.

R.I.P Eddie

Mvh John

[Belisarius]

Jag känner också till (i andrahand) ett par desertörer, eller tja de är nog mer flyktingar från baltstaterna. De passade på att komma över när Kurland-fickan stängdes.

[Stilleben]

Det har ovan diskuterats antalet tyska desertörer som återsändes till tyskarna och enligt SOU 1946:36 om "Flyktingars behandling" som undersökte förhållandet skall antalet ha varit 15, dock att det efter november 1942 det inte förekom några ytterligare avvisningar.Under Norge-fälttåget hade det dock emottagits desertörer som fått stanna i landet.

Bestämmelsen om avvisning (det uttrycks i cirkuläret som tillkom i november 1940 att "de omedelbart borde avvisas" och även då skall det ha förekommit att tyska desertörer fick stanna i Sverige) skall ha tillkommit p.g.a. oron för att många tyskar skulle rymma från permittenttågen genom Sverige.

I den utmärkta boken boken "Internerad i norra Sverige" (författare Siv Rehn, Probus förlag 2002) återges en uppgift av den norske författaren Eivind Heide. Han anger i sin bok "Tyske soldater på flukt" att avhoppen från permittenttågen under åren 1940-1943 endast skulle vara 29, men uppgiften anges som osäker.

Däremot kom under 1944-45, särskilt under striderna mellan finnar och tyskar i Finland, c:a 200 tyska desertörer över de norska och finska gränserna. Även flykt med flygplan samt över Öresund förekom. Undertecknad har sålunda träffat en desertör som med hjälp av en planka tog sig över Öresund.

Här medräknas alltså inte de som kom omedelbart före eller efter den tyska kapitulationen på flykt undan ryssarna.

Det trots allt låga antalet tyska desertörer, i varje fall fram till hösten 1944, skall ha berott på att det av vederbörande tyska befäl i grannländerna spreds att Sverige (och till en säker död!) skickade tillbaka de tyska desertörerna, en uppgift som alltså under en tidsperiod också hade fog för sig och där det var svårt att få kännedom om de aktuella förhållandena.

[B Hellqvist]

En polack jag träffat tjänstgjorde i Wehrmacht (troligen värnpliktig "folktysk") i först Frankrike och sedan Polen. Vintern 1944 deserterade han till Sverige, där han internerades. Efter kriget återvände han frivilligt till Polen.

[olle_i_chile]

Hej!

Jag hade en tysklärare som var desertör.

Han hoppade av tåget i Öxnered och blev lärare i Vänersborg... Han måste vara pensionär sedan flera år....

Om jag inte kommer ihåg fel så heter han bertholmers... jag skall försöka damma av gamla foton...

Han skadad benet när han hoppade så han haltade alltid.

[olle_i_chile]

Ursäkta mig men han heter Bartholmes:

http://www.exil-archiv.de/html/biografi ... bc/a-g.htm


Herbert Bartholmes wurde am 16. 4. 1923 in Neuwied geboren. Nach dem Notabitur wurde er 1941 Marinesoldat und in Nordnorwegen eingesetzt. Im März 1943 »sprang« er aus politischen Gründen während einer Transportes in Schweden »ab« und wurde in den Gefängnissen von Umea und Kalmar interniert. Er war maßgeblich an den Vorbereitungen zur Gründung der Militärflüchtlingsgemeinschaft beteiligt. September 1945 kehrte er nach Neuwied zurück und war Mitbegründer der FDJ in RheinlandPfalz. Von Sommer 1948 bis Mitte 1949 war er Mitarbeiter der FDJ-Zentralleitung in Berlin und ging dann »desillusioniert« in die Bundesrepublik zurück, wo er zeitweise in Bonn studierte. 1954 kehrte er endgültig nach Schweden zurück und lebte als Oberstudienrat in Vänersborg, Schweden, und verstarb 1999.(VSLB).