Egyptisk krigsföring

[testing1]

Ville passa på att svara angående den där flugan. Jag har varit inne på en sida ev en egyptier som hävdar att hieroglyferna delvis är felaktigt dechifferade. Han ger Champollion stor credit och hävdar att hans arbete var av stor betydelse, men av sitt arbete drar han en del slutsatser som minst sagt får en att höja på ögonbrynen, en del förkastar jag direkt, resten kan jag inte avgöra huruvida det stämmer.

Hur som helst, av en slump fann jag en kommentar till just den flugan som ni snackade om här tidigare. Han kom med denna kommentaren:

[L3], the fly:
It was translated to phone "3ff" and meaning of "fly". This example proves again that traditional language is not based on true phonetic values and their true meanings. The fly "symbol" was one of most important signs in AE history. Its "True" phone is "3aziz" and its "True" meaning is "Dear".

Alltså: den "älskade", den "uppskattade". Enligt honom då.

(den fanns med på Rosetta-stenen då antar jag)

3:an ska uttalas ungefär som ett "A" tror jag. (Edit: har kollat upp det, men det kvittar nog. Det verkar som att det ska uttalas som ett "A" men kort, tungt och djupt från halsen... ett av dom svåraste bokstäverna och jag vet inte om jag fick till det rätt här... ah, strunt samma.)

Flugan har alltså ett fonetiskt värde enligt honom och Champollion, men de har kommit till olika slutsatser till hur det uttalades och vad det betydde - egyptiern hävdar att bara för att symbolen är en flugan så har det inget med dess innebörd att göra - det handlar inte så mycket om symboliskt värde. Enligt honom då.

En annan sak som också påstods på sidan var att arabiskan aldrig slog ut egyptiskan, utan den "vardags"-arabiskan som talas idag i Egypten är i själva verket till övervägande del egyptiska. "14.000 ord", "60-70%" av orden var några av komentarerna(man skiljer nog på slang/vardags, formell/klassisk och skriven "arabiska", de 2 senare ingår nog inte här.)
Går man sen till södra delarna så skulle man antagligen komma upp i ännu högre siffror. Frågan är väl när ett språk blir ett annat. Han talade snarare om egyptisk påverkan på arabiskan. Den egyptiska demotiska skriften, 660 f.v.t.-425 e.v.t.( http://www.alain.be/images/demotic.gif ) var ett exempel. Enligt honom då. Ursäkta men nu blev jag nog väldigt OT.

Kuriosa: Enligt honom översätts en av "Ptolemaiernas"(vet inte vilken) cartouche som: {f-t-wa-r-m-ii}-{s-3ankh}-{Dtt-f-t-H-mr-ii}
Ftwarmii sa´ankh dttfthmrii?

MVH

[Hexmaster]

Gör en liten on topic-utvikning...

I en bukig praktvolym om Egypten hittade jag följande charmerande och lärorika anekdot om det på sin tid säkert världsberömda slaget vid Kadesh, som så när hade blivit Ramses II:s öde. Jag är osäker på geografin, floden Orontes ligger tydligen på gränsen mellan Libanon och Syrien vilket ju är norr om Döda havet; var Kadesh ligger har jag ingen aning om. Men det är inte poängen, som envar som läser det hela kan konstatera.

Under det femte året av sin regering (1274 f.Kr.) beslöt farao Ramses II attt dra ut i krig mot hettiterkonungen Muwatallis och dennes talrika allierade. Ramses II delade upp sin huvudarmé i fyra kårer, som skulle marschera tvärs igenom öknen till Döda havet.

Längs med Orontes övre lopp skulle de sedan angripa staden och fästningen Kadesh, där man förmodade att den hettitiska hären befann sig. En andra, betydligt mindre armé skulle skeppas över med fartyg, landstiga norr om Byblos och därefter rycka fram mot Kadesh även landvägen. Denna andra armé var huvudsakligen till för att säkerställa försörjningen av huvudarmén, som också innefattade kungen med sitt livgarde. Strategin var uppenbar: Ramses ville krossa hettiterna genom en kniptångsmanöver.

Men kungen begick några hårresande misstag. Huvudarméns fyra kårer marscherade med ett avstånd efter varandra på över 10 km, vilket i en väglös ökenregion innebar nästan en dagsmarsch. Därigenom var ett inbördes understöd praktiskt taget omöjligt.

Till råga på allt gick de fyra kårerna över Orontes vid olika tidpunkter, och segerviss som farao var avstod han från ordentlig rekognoscering, något som bittert skulle straffa sig. Strax före Kadesh uppstod en invecklad situation. Ramses II hade gått över Orontes med första kåren och närmade sig Kadesh, andra kåren hade också redan nått över floden, medan båda sista kårerna fortfarande var kvar på flodens södra strand.

Dessutom hade egyptierna tillfångatagit två beduiner som visste att berätta att hettiterna fegt hade dragit sig tillbaka, vilket Ramses II bara alltför gärna trodde på. Att han hade att göra med hettitiska spioner skulle han plågsamt få erfara lite senare. Invaggade i största säkerhet drog egyptierna vidare.

Olyckan drabbade den andra egyptiska kåren i skepnad av 1000 tunga hettitiska stridsvagnar med 4-5 mans besättning vardera. Vid ett vadställe råkade den ut för ett fullständigt överraskande angrepp och tillintetgjordes på nolltid. Därigenom gapade en lucka mellan den första och de båda bakre egyptiska kårerna på över 20 km, och dessutom befann sig den mäktiga floden Orontes mellan de båda delarna av armén.

Ramses II flydde med sitt garde och trupperna ur första kåren upp på en kulle och inrättade ett befäst läger. Hettiterna följde efter, och med sina långt överlägsna trupper (sin huvudstyrka mot en enda egyptisk kår) lyckades de så gott som fullständigt erövra lägret. Endast gardets och kungens personliga tapperhet kunde förhindra ett fullständigt fiasko. Genom budbärare varnades de båda bakre kårerna och hejdades, antagligen för att ta emot flyende från andra kåren. Och då skedde ur egyptisk synpunkt ett mirakel: den lilla armé som hade tagit sjövägen nådde just fram till lägret, som så gott som helt hade erövrats av hettiterna, och angrep nu i sin tur de redan oordnade och plundrande hettitiska förbanden.

Hettiterna drog sig tillbaka i riktning mot Kadesh; Ramses II nådde genom ilmarscher ifatt sina eftertrupper och anträdde genast återtåget till Egypten, där han lät fira kriget som en lysande egyptisk seger. Scener från slaget vid Kadesh pryder väggarna i nästan alla viktiga tempelanläggningar som Ramses II lät uppföra under sin långa regeringstid.

Här finns en annan och längre text om slaget:
http://www.allempires.com/articles/text/kadesh.htm

[Hexmaster]

Enligt honom översätts en av "Ptolemaiernas"(vet inte vilken) cartouche som: {f-t-wa-r-m-ii}

Egyptisk fonologi är, såvitt jag vet, höljd i mörker, eftersom man likt hebreer och araber som regel nöjde sig med att skriva ut konsonanterna, varför språkforskare som regel får nöja sig med mer eller mindre kvalificerade gissningar. När namnet Ptolemaios dyker upp är man (och jag) dock på betydligt fastare mark eftersom det är ett genuint grekiskt namn med klarlagt uttal. (Jag vill minnas att det kommer från en av Alexander utplacerad ståthållare.) Det är också ett av de första namnen som Champollion identifierade.

"Ptolemaios" är alltså grekiska, "ai" uttalas "e" > Ptolmes. Eftersom man i detta fallet lät skriva ut såväl o som e (dubblerad "ee", för att indikera lång vokal?) så blir det P - T - O - L - M - EE - S.

En modell som gör våld på uttalet av grekiska får ha väldigt väldigt goda argument för att accepteras, just eftersom man är väldigt mycket säkrare på dem än på egyptiska ord.

Vad flugan beträffar så är det inte alls långsökt att kopplingen till den militära utmärkelsen varken har med symbolik eller semantik utan med fonetik att göra. Kommer inte på något västerländskt exempel så här rätt upp och ner, men i kinesiskan finns flera exempel på "association by pronunciation".

[testing1]

Jo, slaget vid Kadesh har man ju läst om. Det anses väl ha slutat oavgjort.

"Ptolemaios" är alltså grekiska, "ai" uttalas "e" > Ptolmes. Eftersom man i detta fallet lät skriva ut såväl o som e (dubblerad "ee", för att indikera lång vokal?) så blir det P - T - O - L - M - EE - S.

Jo, och han uteslöt nog inte att det var så, i den grekiska delen av texten. Men i den demotiska delen så var det just "{f-t-wa-r-m-ii}-{s-3ankh}-{Dtt-f-t-H-mr-ii} ".
Men här kom en av hans annorlunda teorier.

Faraonernas cartouche anses vara deras (långa regent?)namn. I själva verket hade de flera olika namn: födelsenamn, Nebti-namn etc. Hur som helst, han påstår att cartouchen inte är ett namn på faraon, utan ett religiöst uttryck från den sittande faraon till folket.
Exempel: Userkaf, som han ger namnet "Saber" med cartouchen "and bear with patience what betided you !".

Akhenaten ger han namnet "Agha" med cartouchen "and We are never inattentive of our creation" Khafre ger han namnet "Zaki" med cartouchen: "do establish prayers and offer alms !"etc. Detta motsäger dom vanliga förklaringarna om vad som står i cartoucherna och vad deras innebörd är, men det blir ju så mycket mer spännande. Frågan är ju om detta verkligen skulle kunna stämma.