Varför USA inte gick med på Versaillesfreden

[patrioten]

Hej, jag har en fråga som jag hoppas att ni kan hjälpa mig med. Har prov på Första världskriget imorgon

Det var ju Wilson som gjorde upp 14 punkter som kunde vara rimliga i fredsavtalet med Tyskland. Sedan förvrängdes hans punkter och blev inte alls som de varit innan genom en massa möten. Det var ju också Wilson som kom på idén med NF.
Min fråga är varför USA inte skrev under fredsföredraget och varför de inte gick med i NF tillslut? Var det p.g.a. att folket och de andra styrande i USA inte tyckte som Wilson?

Hoppas att ni har ett bra svar! Tack på förhand, Märtha

[Marcus]

Vad har du själv för funderingar i frågan?

/Marcus

[patrioten]

Jag läste tidigare i en bok. Där stod det att alla punkter blev förvrängda. Wilson hade de flesta emot sig (?) men fortsatte ändå. Men det var ju Wilson som tog upp NF, varför gick de sedan aldrig in i NF? Var det för det bara var Wilsons önskan och inte de andra i USAs?

[Löwe]

Det har med den gamla Monroedoktrinen att göra. Kortfattat innebar detta att Förenta Staterna såg Latinamerika som sin sfär, som skulle hållas utom räckhåll för europeiskt inflytande. I gengäld lät Förenta Staterna bli att lägga näsan i blöt när det gällde Europa, och dess kolonier. Den här doktrinen var fast rotad hos hemmaopinionen, och ändrades först 1941.

Wilson sågs av många som en idealist, dock till viss del oförtjänt, eftersom han visade ganska hög kompromissvilja angående de europeiska politikernas krav.

Men man måste också se siutationen som den var då: Amerika var ännu svagt, och det fanns inget maktvakuum som kunde fyllas upp. Frankrike och Storbritannien var fortfarande starka nog rent militärt att hålla nere Tyskland och Ryssland. Ekonomiskt hade dock Amerika ett övertag. Så småningom minskade de europeiska ententemakternas styrka att hålla nere förlorarmakterna av en rad skäl. Jag nämner här de viktigaste:

• Fascistisk revolution i Spanien (med följande inbördeskrig).
  
  Inrikespolitisk orolighet i Frankrike, och rädsla för ett inbördeskrig likt det i Spanien.
  Stalins femårsplaner gör Sovjetunionen till en industrimakt på bara 20 år.
  
  Tysklands demografi har återhämtat sig, och man har en ung befolkning. Hitlers maktövertagande med följande upprustning, samt en viss ekonomisk återhämtning. Union med Österrike, vilket leder till en konsolidering angående rätten till Treintregionen.
  
  Uppror i de brittiska kolonierna. Stora lockouter, med följande storstrejker i Storbritannien. Man undkommer visserligen ett klasskrig, men till priset av en passiv utrikespolitik.
  
  Fascistiskt styre i Italien, som så småning om leder till Allians med Tyskland.
  
  Benhård nationalism i Polen, vilket leder till isolering från det övriga ententeblocket (framförallt Frankrike).

Allt detta till trots, så ville den amerikanska opinionen ej heller senare beblanda sig med den gamla världens elände. En viss avsky kunde visserligen finnas mot både fascism och kommunism - men på sina håll också en sorts beundran. Dessutom ledde den ekonomiska depressionen 1929 till att man riktade blickarna mot inrikesproblem, som ansågs mer relevanta, än vad som hände på andra sidan Atlanten.