Vi börjar i Tyskland vid tiden för tredje riket. Under Weimarrepubliken överlämnades inga nya fanor till de väpnade styrkorna, istället förde man de gamla regementsfanorna från kejsartiden. I Reichswehr hade varje kompani/skvadron tilldelats uppdraget att vårda traditionerna från ett eller flera av kejsartidens regementen, och detta förbands fana fördes om den ej förstörts. T.ex. så brändes ett stort antal fanor i Posen år 1918 för att ej falla i polackernas händer. I samband med återinförandet av den allmänna värnplikten 16 mars år 1936 meddelades att nya fanor och standar skulle tilldelas det nya Wehrmachts förband. De byggde på tidgare traditioner men med tillägg av NSDAP-symboler främst hakkorset. Grundmodellerna var samma och de enskilda förbanden kunde inte urskiljas förutom i vissa fall.

Fana för en infanteribataljon med infanteriets vita Waffenfarbe som bakgrund samt med det tänkta fanbandet för Anschluss. Fanor av samma mönster men med olikfärgade dukar fördes av ingenjörsbataljoner och skolor (svart duk) och jägar/bergsjägarbatljoner (grön duk). En fana avvikande från detta mönster tilldelades 92. infanteriregementets III bataljon. Enligt order från OKH (arménsöverkommando) tilldelades denna bataljon den 17/11 1941 traditionsansvaret för kungl. preussiska reservjägarbataljonen nr 27. Detta drag gjordes för att stärka banden med vapenbrodern Finland. Bataljonen erhöll därpå beteckningen III (Jäger) Btl. 92. infanterieregiment (Jäger-Bataillon Finnland) och en särskild fana. I grunden var den samma som jägartruppernas gröna fanor hakkorsen i hörnen var dock utbytta mot andra symboler. I det övre inre och det yttre nedre hörnet fanns det s.k. finska jägarkorset - ett järnkors av silver belagt med siffran 27 omgivet av en granbarrskrans - i de övriga hörnen fanns Finlands riksvapnens sköld omgiven av grankvistar.

Fanor av detta utseende fördes av Preussens ordningspolis och av vissa infanteribataljoner vilka hade sitt ursprung i Statspolisgrupperna samt av vissa Luftwaffeförband bl.a Regementet General Göring vilka hade samma ursprung. Fanstångens spets utgjordes då av arméns (se nedan) eller Luftwaffes - en örn med utbredda vingar stående på ett hakkors vilande på två eklöv.

Standar av denna typ fördes av alla mobila förband d.v.s de som förflyttade sig på larvfötter, till häst eller motorfordon. Artilleriets dukar var ljusröda, kavalleriets guldgula, pansartruppernas rosa, trängens ljusblå, signaltruppernas citrongula, motoriserat infanteri hade vita dukar, motoriserade ingenjörsförband svarta, motoriserade skytteförband ljusgröna och röktrupper (kemiskkrigföring) bordeauxröda. Fanspetsen var av samma modell för alla arméns fanor och standar.