Sovjets invasion av Afghanistan
Sovjets invasion av Afghanistan
Ska skriva ett arbete om just detta skede i Samhällskunskap. Någon som har ett tips på en bra bok eller en bra sida med information om bakgrund, händelseförlopp, och liknande? Har letat en hel del, men inte kommit fram till mycket.
Studera upptakten till kriget det är mycket intresant, mycket förenklat....
Lokal diktator, jag behöver hjälp/stöd....
Sovjet, jaha och vi är måtligt intreserade, vad ska vi med afganistan till.
Lokal diktator, börjar treva mot väst, jag behöver hjä...
Sovjet, NÄ nu =)/&)&¤((/¤ ska afagnistan invaderas, väst ska minsan inte ha något där att göra.
Lokal diktator, jag behöver hjälp/stöd....
Sovjet, jaha och vi är måtligt intreserade, vad ska vi med afganistan till.
Lokal diktator, börjar treva mot väst, jag behöver hjä...
Sovjet, NÄ nu =)/&)&¤((/¤ ska afagnistan invaderas, väst ska minsan inte ha något där att göra.
- Von Bing
- Medlem
- Inlägg: 187
- Blev medlem: 14 november 2003, 13:53
- Ort: Riket där man lät Doktor Snuggles lära barn att knarka
Afghanistans kommunistregim fick en stor del av det afghanska samhällets traditionella sektor (bönder, mullor, stamhövdingar,) emot sig. De traditionella och konservativa krafterna gjorde uppror och Kabulregeringen svarade rejält med våldsamma medel, något som bara stärkte sympatin för Mujaheddin.
President N.M. Taraki bad ryssarna om stridstrupper, men enligt bl a Sovjets premiärminister Kosygin väntade bara den gemensamma fienden på att ryssarna skulle komma till Afghanistan.
Taraki mördas och störtas sommaren 1979 av landets egentlige ledare, premiärminister och ÖB, den USA-utbildade Hafizullah Amin, som blir ny president och upprättar en brutal tyranni där Amin förklarar jihad mot all opposition, med ca 1 miljon dödsoffer som följd under det tremånadersvälde Amin nu får. Han bryter sin företrädares ryssvänliga linje och vänder sig till USA. Möten med USA:s ambassadör i Argpalatset blir vardagsmat.
Julafton 1979 är Amin råttkäk. Ryssarna invaderar landet och bryter sig in i Argpalatset. En lydregim tillsätts under den alkoholiserade Babrak Karmal och från och med nu börjar Afghanistans helvetesfas, som inte än fått ett slut.
President N.M. Taraki bad ryssarna om stridstrupper, men enligt bl a Sovjets premiärminister Kosygin väntade bara den gemensamma fienden på att ryssarna skulle komma till Afghanistan.
Taraki mördas och störtas sommaren 1979 av landets egentlige ledare, premiärminister och ÖB, den USA-utbildade Hafizullah Amin, som blir ny president och upprättar en brutal tyranni där Amin förklarar jihad mot all opposition, med ca 1 miljon dödsoffer som följd under det tremånadersvälde Amin nu får. Han bryter sin företrädares ryssvänliga linje och vänder sig till USA. Möten med USA:s ambassadör i Argpalatset blir vardagsmat.
Julafton 1979 är Amin råttkäk. Ryssarna invaderar landet och bryter sig in i Argpalatset. En lydregim tillsätts under den alkoholiserade Babrak Karmal och från och med nu börjar Afghanistans helvetesfas, som inte än fått ett slut.
- sonderling
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 8011
- Blev medlem: 4 april 2002, 14:24
- Ort: Oxelösund
......sen kommer USA & Co och tänker "vår fiendes fiende är vår vän" och skickar Stingermissiler och gud vet allt. Det är bara det att den här gången ville fiendes fiende inta vara väst vän heller....Och resten är historia.
Och vore det inte så sorligt skulle jag asgarva.
För nu gör liksom vänsterradikalerna med sådan som typ, Jan Myrdal i spetsen om samma misstag.
Sonderling
Och vore det inte så sorligt skulle jag asgarva.
Sonderling
- Von Bing
- Medlem
- Inlägg: 187
- Blev medlem: 14 november 2003, 13:53
- Ort: Riket där man lät Doktor Snuggles lära barn att knarka
sonderling skrev:......sen kommer USA & Co och tänker "vår fiendes fiende är vår vän" och skickar Stingermissiler och gud vet allt. Det är bara det att den här gången ville fiendes fiende inta vara väst vän heller....Och resten är historia.
Och vore det inte så sorligt skulle jag asgarva.För nu gör liksom vänsterradikalerna med sådan som typ, Jan Myrdal i spetsen om samma misstag.
![]()
Sonderling
Det fanns ingen stark USA-vänlig kraft inom Afghanistan efter att Amin störtades, än mindre inom Mujaheddin. Visserligen fanns det små provästliga rörelser inom gerillan, men USA skulle hellre se en reformert "kommunist" som Kina, än att lägga in ett nytt Iran i Afghanistan.
- Von Bing
- Medlem
- Inlägg: 187
- Blev medlem: 14 november 2003, 13:53
- Ort: Riket där man lät Doktor Snuggles lära barn att knarka
- Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
För att ytterligare förtydliga det hela... Inom Afghanistan fanns det en viss mängd modernister. Många var marxister av olika övertygelser, och ryssarna som alltid varit mycket måna om sitt inflytande i landet stödde marxistorganisationen. Marxisterna var dock alltid splittrade i olika grupperingar. Samtidigt tävlade USA om inflytande. Man ska komma ihåg att modernisterna var en väldigt liten del av befolkningen, de som var bildade i någon mån i de urbana delarna av landet (främst Kabul). Lustigt nog var den senare Mujahedin-ledaren Ahmed Shah Masud sovjetutbildad (han hade främst ryska lärare på universitetet) ingenjör.Von Bing skrev:Afghanistans kommunistregim fick en stor del av det afghanska samhällets traditionella sektor (bönder, mullor, stamhövdingar,) emot sig. De traditionella och konservativa krafterna gjorde uppror och Kabulregeringen svarade rejält med våldsamma medel, något som bara stärkte sympatin för Mujaheddin.
President N.M. Taraki bad ryssarna om stridstrupper, men enligt bl a Sovjets premiärminister Kosygin väntade bara den gemensamma fienden på att ryssarna skulle komma till Afghanistan.
Taraki mördas och störtas sommaren 1979 av landets egentlige ledare, premiärminister och ÖB, den USA-utbildade Hafizullah Amin, som blir ny president och upprättar en brutal tyranni där Amin förklarar jihad mot all opposition, med ca 1 miljon dödsoffer som följd under det tremånadersvälde Amin nu får. Han bryter sin företrädares ryssvänliga linje och vänder sig till USA. Möten med USA:s ambassadör i Argpalatset blir vardagsmat.
Julafton 1979 är Amin råttkäk. Ryssarna invaderar landet och bryter sig in i Argpalatset. En lydregim tillsätts under den alkoholiserade Babrak Karmal och från och med nu börjar Afghanistans helvetesfas, som inte än fått ett slut.
När Da'ud, som väl kan beskrivas som en tillräckligt konservativ modernistisk nationalist, visade sig vara alltför självständig gentemot Sovjet, och alltför försiktig i moderniserandet för de lokala marxisterna, stödde Sovjet den marxistiska kuppen. Kuppen lyckades ju, men problemet var att marxisterna var splittrade mellan bl.a. Taraki och Amin. Amin fick störst makt av de två, men visade sig vara mer nationalistisk än en sovjetisk marionett. Taraki hade dock mer inflytande bland militären, och när de kommunistiska försöken till modernisering i landet visade sig vara klumpiga och utan populäritet, uppmuntrade ryssarna Taraki att göra sig av med Amin. Amin fick reda på detta och gjorde sig av med Taraki i förtid. Han var dock införstådd med att det var ryssarna som hans egen makt vilade på egentligen (deras militära stöd, och pengar), så han tillät sovjetisk trupp att öka sin närvaro i landet och att slå till mot den växande gerillan. När sovjetiska elittrupper slog till mot hans palats så trodde han att det var marxistiska anhängare av den forna Taraki som försökte sig på en kupp, och han var i färd med att ringa ryssarna om hjälp när slutet kom... In i slutet var han alltså mer marxist än USA-vänlig.
En intressant bok är Afghanistan. Mullah, Marx, and Mujahid av Ralph H. Magnus och Eden Naby (2002), där även talibanerna och deras fall beskrivs ingående.
Mvh -Durion
- Von Bing
- Medlem
- Inlägg: 187
- Blev medlem: 14 november 2003, 13:53
- Ort: Riket där man lät Doktor Snuggles lära barn att knarka
Som Afghanistanexpert och innehavare av ett MVG på projektarbetet i gymnasiet, där jag skrev om Afghanistans historia 1919-2004, med ett betyg satt av en specialkommité, måste jag erkänna att Durion har delvis rätt. Enda felet var det där med Amin, att han var mer marxist än USA-lakej är fel. I mitt arbete, som jag har tänkt att publicera i sin helhet här på forumet, finns det starka misstankar om att både Taraki och Amin var lejda av CIA.
Under tiden kan jag rekommendera boken CIA och USA:s verkliga utrikespolitik av William Blum.
Säg vad man vill om Amin, men efter störtandet av honom störtades också Afghanistan ur askan i elden. Ett feodalt, fattigt och underutvecklat land kunde nu ha varit en stabil, välmående och modern nation. Det skulle samtidigt ge bättre PR utomlands med en renrakad och städad kille i slips och kostym än en Bin Ladin-kopia, med en kalasjnikov i ena handen, och kokain i den andra, även om det renrakade ansiktet lär skrämma slag på ungar och gamla kärringar.
Under tiden kan jag rekommendera boken CIA och USA:s verkliga utrikespolitik av William Blum.
Säg vad man vill om Amin, men efter störtandet av honom störtades också Afghanistan ur askan i elden. Ett feodalt, fattigt och underutvecklat land kunde nu ha varit en stabil, välmående och modern nation. Det skulle samtidigt ge bättre PR utomlands med en renrakad och städad kille i slips och kostym än en Bin Ladin-kopia, med en kalasjnikov i ena handen, och kokain i den andra, även om det renrakade ansiktet lär skrämma slag på ungar och gamla kärringar.
- Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
Det där låter väldigt intressant. Är det bara misstankar, eller har du någon information som varit förborgad världen tills nu? Visst var Taraki en tid tolk på den amerikanska ambassaden, men han grundade även PDPA (kommunistpartiet) och var ledare för Khalq, en av de marxistiska fraktionerna. Amin utbildades vid Columbia University, och var med och grundade PDPA. Att de skulle varit CIA-agenter låter lite långsökt... Möjligtvis skulle Sovjeterna kunna hävda det. Däremot var det ju mycket amerikanska pengar i omlopp, vilket var praxis för att vinna inflytande både från Sovjetiskt och Amerikanskt håll. Amin tog emot ekonomiskt understöd från båda. Detta var möjligt eftersom Afghanistan officiellt tillhörde de Alliansfria Staterna och alltså inte tillhörde något av blocken.Von Bing skrev:Enda felet var det där med Amin, att han var mer marxist än USA-lakej är fel. I mitt arbete, som jag har tänkt att publicera i sin helhet här på forumet, finns det starka misstankar om att både Taraki och Amin var lejda av CIA.
Däremot måste jag erkänna att jag blandade ihop Amin och Tarakis roll i mitt tidigare inlägg. Det var Taraki som var mest inflytelserik, som ledare för Khalq och med mest stöd därifrån. Amin hade större stöd i det militära. Sovjeterna ville dock ena kommunistpartiets två fraktioner, Khalq och Parcham (under ledning av Karmal) och satsade på Taraki först.
Personligen tror jag att det varit bäst om Da'ud varit kvar. Han var betydligt mer moderat i sina moderniseringssträvanden, och lyckades få till mer ekonomiskt understöd från grannländerna. Att det skulle inneburit mindre opiumodling må väl vara osagt, för det får vi aldrig veta. Men nu styrs ju Afghanistan av en välklädd, bildad, trevlig president som går hem i alla stugor utanför landet... Allt ordnar sig eller?
Mvh -Durion
- sonderling
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 8011
- Blev medlem: 4 april 2002, 14:24
- Ort: Oxelösund
Von Bing skrev:sonderling skrev:......sen kommer USA & Co och tänker "vår fiendes fiende är vår vän" och skickar Stingermissiler och gud vet allt. Det är bara det att den här gången ville fiendes fiende inta vara väst vän heller....Och resten är historia.
Och vore det inte så sorligt skulle jag asgarva.För nu gör liksom vänsterradikalerna med sådan som typ, Jan Myrdal i spetsen om samma misstag.
![]()
Sonderling
Det fanns ingen stark USA-vänlig kraft inom Afghanistan efter att Amin störtades, än mindre inom Mujaheddin. Visserligen fanns det små provästliga rörelser inom gerillan, men USA skulle hellre se en reformert "kommunist" som Kina, än att lägga in ett nytt Iran i Afghanistan.
Nja jag är ingen expert jag minns bara vad man sett på nyheterna men USA stödde väl Talibanerna bla. Iallafall har detta faktum används emot dem i senare tid.
Att USA skulle föredragit ett kommunistisk Afghanistan då vet jag inte
Men nu hade man nog föredragit det.
Sonderling
- Von Bing
- Medlem
- Inlägg: 187
- Blev medlem: 14 november 2003, 13:53
- Ort: Riket där man lät Doktor Snuggles lära barn att knarka
Dûrion Annûndil skrev:Det där låter väldigt intressant. Är det bara misstankar, eller har du någon information som varit förborgad världen tills nu? Visst var Taraki en tid tolk på den amerikanska ambassaden, men han grundade även PDPA (kommunistpartiet) och var ledare för Khalq, en av de marxistiska fraktionerna.Von Bing skrev:Enda felet var det där med Amin, att han var mer marxist än USA-lakej är fel. I mitt arbete, som jag har tänkt att publicera i sin helhet här på forumet, finns det starka misstankar om att både Taraki och Amin var lejda av CIA.
Taraki var i början av 1950-talet attache i Washington. 1953 försvann han spårlöst för att tre år senare visa sig som översättare vid den amerikanska ambassaden i Kabul.
Källa: Afghanistan mellan Mecka och Moskva, Carl-Johan Charpentier.
Amin utbildades vid Columbia University, och var med och grundade PDPA. Att de skulle varit CIA-agenter låter lite långsökt... Möjligtvis skulle Sovjeterna kunna hävda det. Däremot var det ju mycket amerikanska pengar i omlopp, vilket var praxis för att vinna inflytande både från Sovjetiskt och Amerikanskt håll. Amin tog emot ekonomiskt understöd från båda. Detta var möjligt eftersom Afghanistan officiellt tillhörde de Alliansfria Staterna och alltså inte tillhörde något av blocken.
http://www.epsilonpress.se/blum/blum53.htm
Däremot måste jag erkänna att jag blandade ihop Amin och Tarakis roll i mitt tidigare inlägg. Det var Taraki som var mest inflytelserik, som ledare för Khalq och med mest stöd därifrån. Amin hade större stöd i det militära. Sovjeterna ville dock ena kommunistpartiets två fraktioner, Khalq och Parcham (under ledning av Karmal) och satsade på Taraki först.
Taraki var för Amin som Ahmed Hassan al-Bakr var för Saddam och vice versa.
Personligen tror jag att det varit bäst om Da'ud varit kvar. Han var betydligt mer moderat i sina moderniseringssträvanden, och lyckades få till mer ekonomiskt understöd från grannländerna. Att det skulle inneburit mindre opiumodling må väl vara osagt, för det får vi aldrig veta. Men nu styrs ju Afghanistan av en välklädd, bildad, trevlig president som går hem i alla stugor utanför landet... Allt ordnar sig eller?![]()
Mvh -Durion
Daud aka Kokosnötshuvudet, som han kallades av sina undersåtar, var en inkompetent och rasistisk diktator. Under sin tid som premiärminister 1953-63 lät han ryssarna köpa afghansk olja och gas i utbyte mot bistånd. Ryssarna hade 1958 räknat ut att landet med sina mineral, olje- och gastillgångar kunde bli ett av världens rikaste länder. Landet gick miste om rikedomar på grund av Dauds totala inkompetens.
Under Dauds företrädare Shah Mahmud, hans farbror förövrigt, gick landet igenom flera demokratiska reformer och politiska partier legaliserades bland annat. Något som höll på att urholka landets absolutistiska diktatur. Dauds första drag när han kom till makten var att stänga flera oppositionella tidningar, förbjuda alla partier, samt sprängfylla fängelserna med politiska fångar. Samtidigt förbjöds alla landets språk utom majoritetsspråket pashtunska.
Och det var 1975, när Daud satt på tronen, som Mujaheddin startade sitt uppror under ledning av Ahmed Shah Massoud och Gulbuddin Hekmatyar.
Angående den nuvarande situationen ser det ganska ljust ut. De centralasiatiska republikerna behöver nya oljeledningar som de har tänkt dra ner till det Arabiska Havet för att kunna sälja sin olja till utlandet, och USA vill inte att de ska behöva gå genom Iran. Marken under krigsherrarnas fötter skakar rejält.
- Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
Jag vet inte varifrån Charpentier fått det ifrån, men Taraki blev press-attaché i Washington 1953. Sedan blev han översättare hos U.S Information Service (lokaliserat vid ambassaden). Han har aldrig varit "försvunnen". Visst finns det frågor kring varför han lämnade sitt jobb 1963 för att bli politiskt aktiv, med en rejäl lönesänkning, men den troligaste förklaringen är väl att han fick sitt underhåll från de som var allierade med hans parti - dvs sovjetunionen, snarare än CIA.Von Bing skrev:Taraki var i början av 1950-talet attache i Washington. 1953 försvann han spårlöst för att tre år senare visa sig som översättare vid den amerikanska ambassaden i Kabul.
Källa: Afghanistan mellan Mecka och Moskva, Carl-Johan Charpentier.
Möjligen skulle det var intressant att läsa boken Before Taliban: Geneologies of the Afghan Jihad, av David B. Edwards, där Edwards avhandlar tre viktiga aktörer i Afghanistans historia, bl.a Taraki.
http://www.artsci.wustl.edu/~canfrobt/Edwardsrev
Återigen, detta är ju bara spekulationer från Blums sida. Han verkar ha personligt agg mot CIA, och spekulerar som sagt utan några påtagliga bevis. Ett exempel på Blum angående Amin:Von Bing skrev:http://www.epsilonpress.se/blum/blum53.htm
Alltså ingenting hållbart, bara konspirationsteoriserande. Noterna refererar genomgående till tidningsartiklar från Kalla Krigets tid. Dessutom hävdar han att:Den sovjetiska regeringen och pressen hänvisade gång på gång till Amin som ”CIA-agent”, en beskyllning som bemöttes med stor skepsis i USA och på annat håll. (NOT 27) Tillräckligt med indicier som bestyrker anklagelsen finns dock, så den borde kanske inte utan vidare avfärdas helt och hållet.
I slutet av 1950-talet och i början av 60-talet hade Amin gått på Columbia University Teachers College och University of Wisconsin. (NOT 28) Detta var en glansperiod för CIA – med hjälp av imponerande mutor och hotelser – att regelbundet försöka rekrytera utländska studenter i USA för att agera som agenter när de återvänder hem. Under denna period samarbetade åtminstone en ordförande i Afghanistan Students Association (ASA), Zia H. Noorzay, med CIA i USA och han blev senare ordförande i den afghanska statskassan. En av de afghanska studenterna som Noorzay och CIA förgäves försökte värva, Abdul Latif Hotaki, försäkrade 1967 att ett stort antal nyckelpersoner i den afghanska regeringen som studerat i USA ”antingen är utbildade eller indoktrinerade av CIA. Vissa av dem finns på kabinettsnivå.” (NOT 29) Det har rapporterats att 1963 blev Amin ledare för ASA, men detta har inte bekräftats. (NOT 30) Det är dock känt att ASA mottog en del av sina pengar från Asia Foundation, CIA:s viktigaste täckorganisation i Asien under många år, och att Amin vid en tidpunkt var förknippad med denna organisation. (NOT 31)
... Vilket inte stämmer. Visst är det en överdrift att likställa PDPA med Sovjetkommunismens ok - vilket jag antar de amerikanska tidningarna som Blum refererar till gärna gjorde under den här tiden (Kalla Kriget). Kommunism var ett annat ord för den sovjetiska diktaturens lojala lakejer i diskursen. Men PDPA var åtminstone socialister i marxistisk mening:Efter aprilrevolutionen tillkännagav den nya regeringen under president Noor Mohammed Taraki en förpliktelse gentemot islam inom en världslig stat och gentemot alliansfrihet i utrikespolitiken. Den vidhöll att kuppen inte hade varit utlandsinspirerad, att den inte innebar ett ”kommunistiskt maktövertagande” och att de inte var ”kommunister” utan snarare nationalister och revolutionärer. (Inget officiellt eller traditionellt kommunistiskt parti hade någonsin existerat i Afghanistan.) (NOT 5) Men på grund av det radikala reformprogrammet, dess klasskamp och antiimperialistiska retorik, stödet av alla de vanliga misstänkta länderna (Kuba, Nordkorea mfl), underskrivandet av ett vänskapsavtal och andra samarbetsöverenskommelser med Sovjet och en ökad närvaro av sovjetiska civila och militära rådgivare i landet (fast troligen färre än vad USA hade i Iran vid samma tid) blev regimen betecknad som ”kommunistisk” av världens media och av de inrikespolitiska motståndarna.
Från Afghanistan. Mullah, Marx and Mujahid, Ralph Magnus och Eden Naby (2002). Sovjetunionens inflytande över de olika partierna är en annan femma.Within three months from the promulgation of the constitution, these separate leftist groups had prepared a twelve-page platform and an eleven-page party constituion. The platform praised all past reformers of Afghanistan since 1919, especially King Amanullah. It called for a national democratic government to be implemented by a united national front ranging from workers and farmers to small bourgeoisie and national capitalists. Only in its final paragraph did it mention "socialism" in relation to Afghanistan, although the words "democratic, " "progressive," "freedom," and "national" appear in virtually every sentence. In the PDPA's secret constitution, however,
it proudly claimed to be a party ideologically based on the "practical experience of Marxist-Leninism" and was thus the "vanguard of the working class and all laborers of Afghanistan."
Det kan handla om rent politiska överväganden. Sovjet var den främsta biståndsgivaren, så att de kunde få naturgas i gengäld är väl knappast förvånande. Att naturgasledningarna gick till Sovjet är knappast förvånande heller, då de möjliga alternativen är Iran och Pakistan, länder som man haft konfliktsfyllda relationer med på flera sätt. Att bygga gasledningar är dessutom inte gratis, och knappast betalar ryssarna för ledningar som går till andra ställen än just Sovjet. Och västerländska företag var inte villiga att göra den osäkra investeringen av olika skäl genom historien.Von Bing skrev:Daud aka Kokosnötshuvudet, som han kallades av sina undersåtar, var en inkompetent och rasistisk diktator. Under sin tid som premiärminister 1953-63 lät han ryssarna köpa afghansk olja och gas i utbyte mot bistånd. Ryssarna hade 1958 räknat ut att landet med sina mineral, olje- och gastillgångar kunde bli ett av världens rikaste länder. Landet gick miste om rikedomar på grund av Dauds totala inkompetens.
Det här vill jag gärna ha lite info om, för jag har inte läst det någon annan stans, och det skulle ju vara en helt onödig anledning till politiska konflikter av episka mått i ett språkligt splittrat land som Afghanistan. Var Daud verkligen så dum?Von Bing skrev:...Samtidigt förbjöds alla landets språk utom majoritetsspråket pashtunska.
En väldigt optimistisk analys. Utvecklingen av de Afghanska naturtillgångarna kommer i det nuvarande politiska läget dröja många år, både pga konflikter kring vart oljeledningarna möjligen skall dras (konflikter mellan vad företagen föredrar - kortaste och säkraste vägen naturligtvis, och vad regeringarna föredrar av olika politiska skäl). Den främsta tillgången är för tillfället opiumplantagerna, vilket stärker lokala krigsherrars inflytande. Västländerna vägrar desstutom att öka sina styrkors patrullområden utanför Kabul, så läget kan knappast förbättras förrän på sikt...Von Bing skrev:Angående den nuvarande situationen ser det ganska ljust ut. De centralasiatiska republikerna behöver nya oljeledningar som de har tänkt dra ner till det Arabiska Havet för att kunna sälja sin olja till utlandet, och USA vill inte att de ska behöva gå genom Iran. Marken under krigsherrarnas fötter skakar rejält.
http://w1.sydsvenskan.se/Article.jsp?article=10042461
http://www.cia.gov/cia/publications/fac ... .html#Econ
http://www.eia.doe.gov/emeu/cabs/afghan.html
Mvh -Durion
