Nordiska monarkierna idag

[a81]

Hur var Torekovkompromissen odemokratisk?

Psilander syftar väl på SIFO-undersökningen från 1974 som indikerade att 80 procent ville behålla kungens dåvarande befogenheter, 12 procent ville förstärka dem och 7 procent ville minska dem:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Torekovskompromissen

Samtidigt tycker jag att de siffrorna verkar lite märkliga. Jag tänker att många väl ändå ville minska monarkins formella roll något i och med övergången till en ny, ung, oerfaren monark. Dessutom var vi mitt uppe i en vänstervåg.

Sedan gick kanske Torekovskompromissen lite långt, framför allt på så sätt att kungen verkar så bortkopplad från regeringsmakten. Jag tänker att kvartalsvisa konseljer är väldigt glest. Dessutom är det lite konstigt att kungen inte alls deltar i regeringsbildningen efter ett val. Jag tänker att han skulle kunna delta och hålla sig informerad, även om det är talmannen som lägger fram förslag på statsminister till riksdagen. Kanske drog man en del saker lite långt för att man hade en så ung kronprins? Kanske tyckte man att det var bättre att den nye kungen fokuserade på de representativa delarna av ämbetet, än att han satt av tid på möten med, regeringen, statsministern, talmannen, etc.

Men jämför till exempel med Storbritannien, där drottning Elizabeth II har regelbundna möten med premiärministern och verkar ägna mycket tid åt att läsa "statliga papper". Jag får inte intrycket att svenska kungen har samma inblick i landets styre.

[hilbert]

Jämför till exempel med Storbritannien, där drottning Elizabeth II har regelbundna möten med premiärministern och verkar ägna mycket tid åt att läsa "statliga papper". Jag får inte intrycket att svenska kungen har samma inblick i landets styre.

Jag har svårt att se att det är någon större förlust .

[a81]

Jämför till exempel med Storbritannien, där drottning Elizabeth II har regelbundna möten med premiärministern och verkar ägna mycket tid åt att läsa "statliga papper". Jag får inte intrycket att svenska kungen har samma inblick i landets styre.

Jag har svårt att se att det är någon större förlust .

Är nog ingen större förlust i praktiken, men formellt sett kan jag tycka att det är lite konstigt att statschefen är så bortkopplad (om han nu är det, jag vet inte hur arbetet går till). Jag tänker att en statschef, även om han helt saknar politisk makt, borde hållas uppdaterad. Man får nästan intrycket av att grundlagen är anpassad efter att en ung, kanske inte alltför intellektuellt intresserad, man skulle slippa tråkig läsning, tråkiga möten, etc. Det har i och för sig sina fördelar. Monarken kan ju vara allt från en nyligen myndig 18-åring till en skör, kanske dement 100-åring. Låga formella krav gör att en väldigt ung person kan tillträda utan svårigheter och att en äldre person inte behöver känna sig tvingad att abdikera.

[a81]

I Harrisons Erlanderbiografi kan man läsa om hur Erlander ville höja myndighetsåldern för att bli kung till 25 år pga kronprinsens svaga förståndsgåvor .

Handlade väl till största del om en misstolkning av dyslexin. Sedan speglar det väl att en bildad man i övre medelåldern (Erlander) var van vid att en annan bildad äldre man (Gustaf VI Adolf) var kung.

[koroshiya]

I Harrisons Erlanderbiografi kan man läsa om hur Erlander ville höja myndighetsåldern för att bli kung till 25 år pga kronprinsens svaga förståndsgåvor .

Handlade väl till största del om en misstolkning av dyslexin. Sedan speglar det väl att en bildad man i övre medelåldern (Erlander) var van vid att en annan bildad äldre man (Gustaf VI Adolf) var kung.

Det kan man nog tänka sig.

Tjabo lär aldrig bli en kung som gräver i Etrurien, och det mesta man vet om honom handlar om brudar, bilar, röka och fest. Men det betyder inte att han saknar intellektuell förmåga, eller en sund moral.

Han hade väl en hel del otur i att farsan omkom. Om fadern hade levt lika länge som GVIA tror jag han hade blivit kung först på 90-talet, och situationen hade varit en annan. Som jag tror hade det varit bättre för kungen.

[a81]

Ja, på sätt och vis, t.ex. hade kanske Torekovskompromissen inte blivit lika långtgående och den svenska monarkin hade kanske haft en mer likvärdig status som monarkierna i våra grannländer, om prins Gustaf Afolf överlevt. Kungen hade kanske haft lite högre anseende och setts lite mer som statschef och inte bara som "kulturminne" och PR-ambassadör. Sedan är frågan vad som är bra eller dåligt här...?

Samtidigt blir kungligheter ganska hårt ansatta av skvallerpressen när de är "för gamla" eller regerat "för länge". Redan för 20 år år sedan började man väl skriva att det var "dags" för kungen att "lämna över" till Victoria. Samma idéer finns i Storbritannien. Prins Charles "borde lämna över tronen till prins William", trots att Charles inte tillträtt som kung än. Hade Carl XVI Gustaf kunnat tillträda kring år 2000 (om Gustaf Adolf blivit 90+ år) utan att det direkt blivit snack om att "snart är det dags för Victoria"? Hade monarkin varit lika populär på 1980- och 1990-talet med Gustaf VII Adolf som kung i 80-/90-årsåldern?

Och varifrån kommer medias "abdikationskrav" ifrån. I Norden eller Storbritannien har väl nästan ingen kung eller drottning abdikerat frivilligt. Drottning Kristina är väl senaste exemplet, men det är nästan 400 år sedan. Gustav IV Adolf abdikerade ofrivilligt vid statskuppen 1809.

[Markus Holst]

Den populariserande effekten på 80- och 90-talet är väl Sivlia-effekten. Jag tror att hon är viktigare för kungahuset än vem som styr. Samma karisma ser vi idag hos Victoria. Att det finns barn i kungahuset brukar väl också popularisera monarkin? Tänk bara på Haga-sessornas roll när det begav sig.

[a81]

Ja, det är lite det jag tänker på. Jag tror i och för sig inte att Gustaf VII Adolf skulle ha motsatt sig att Carl XVI Gustaf skulle ha gift sig med Silvia, men frågan är om det skett redan 1976, eller om det tagit några år till för Gustaf VII Adolf att acceptera att sonen gifte sig med en ofrälse kvinna. Säg att de gift sig kring 1978-1980. Då hade det sannolikt bara blivit ett eller två barn. Men å andra sidan vet jag inte om det spelat så stor roll i praktiken. Den svenska kungafamiljen hade väl bara påmint lite mer om den norska med en äldre kung in på 1990-talet, en ny kung som tar över i medelåldern och kanske bara två barn i Victorias generation.

[medundersåte]

Psilander syftar väl på SIFO-undersökningen från 1974 som indikerade att 80 procent ville behålla kungens dåvarande befogenheter, 12 procent ville förstärka dem och 7 procent ville minska dem:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Torekovskompromissen

Samtidigt tycker jag att de siffrorna verkar lite märkliga. Jag tänker att många väl ändå ville minska monarkins formella roll något i och med övergången till en ny, ung, oerfaren monark. Dessutom var vi mitt uppe i en vänstervåg.

Eller också har vi en anakronistisk syn på hur progressiva och radikala svenskarna var på 60- och 70-talen. Vi har ju exempelvis 1963 års namninsamling som krävde att kristendomskunskapen skulle behållas vilken fick in över 2,1 miljoner underskrifter. En stor del av befolkningen bodde eller hade bott på landsbygden vilket inte brukar förknippas med en radikal världssyn.

[Markus Holst]

Så roligt att åter se min gamle vapenbroder från Samlarforum här.

[a81]

Psilander syftar väl på SIFO-undersökningen från 1974 som indikerade att 80 procent ville behålla kungens dåvarande befogenheter, 12 procent ville förstärka dem och 7 procent ville minska dem:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Torekovskompromissen

Samtidigt tycker jag att de siffrorna verkar lite märkliga. Jag tänker att många väl ändå ville minska monarkins formella roll något i och med övergången till en ny, ung, oerfaren monark. Dessutom var vi mitt uppe i en vänstervåg.

Eller också har vi en anakronistisk syn på hur progressiva och radikala svenskarna var på 60- och 70-talen. Vi har ju exempelvis 1963 års namninsamling som krävde att kristendomskunskapen skulle behållas vilken fick in över 2,1 miljoner underskrifter. En stor del av befolkningen bodde eller hade bott på landsbygden vilket inte brukar förknippas med en radikal världssyn.

Det beror nog också på vilka områden man tittar på. Jag tänker att svenskar är ganska nostalgiska, svenskar gillar i allmänhet sådant som monarkin, gamla hus, veteranbilar, skolavslutning i kyrkan, etc. Samtidigt är man tillåtande och "modern" med sådant som rör privat-/familjelivet, exempelvis att samborelationer ansågs acceptabla redan i slutet av 1960-talet, att de flesta sedan decennier är toleranta när det gäller HBTQ-frågor, att det redan på 1970-talet var OK med avslappnad klädsel på kontoret, att det länge varit helt accepterat att göra andra yrkesval än sina föräldrar, acceptans för jämställdhet, förskola och otraditionella könsroller, etc.