Betydelsen hos ordet viking

Olof Ekström · Inlägg av **Olof Ekström** » 20 jun 2004 14:43

En liten detaljobservation/fundering: Finns det någon plats med "dräng" i namnet? Det finns ju gott om Karleby, Svenneby (inte så många kanske?), Rinkeby och Tegneby - vart tog Drängeby vägen? Drängstad? Blev ordet så värdelöst att ingen ville ha det? Eller har det aldrig haft någon tillräckligt värdefull mening? Har "dräng" bara alltid stått lägst i rang av de positiva mansorden, så lågt att ingen verkligen strävat efter det?

Christer Samuelsson · Inlägg av **Christer Samuelsson** » 20 jun 2004 15:38

Teodric skrev:En liten detaljobservation/fundering: Finns det någon plats med "dräng" i namnet? Det finns ju gott om Karleby, Svenneby (inte så många kanske?), Rinkeby och Tegneby - vart tog Drängeby vägen? Drängstad? Blev ordet så värdelöst att ingen ville ha det? Eller har det aldrig haft någon tillräckligt värdefull mening? Har "dräng" bara alltid stått lägst i rang av de positiva mansorden, så lågt att ingen verkligen strävat efter det?

I Sverige förefaller det vara så, tror jag utan närmare eftertanke, men i Danmark är en dräng en pojke.
Hälsningar
Christer Samuelsson,

sternschild · Inlägg av **sternschild** » 20 jun 2004 16:07

Teodric skrev:En liten detaljobservation/fundering: Finns det någon plats med "dräng" i namnet?

Drängsmark i Västerbotten finns tydligen redan 1400-tal
Annars förekommer ett flertal plats och ortnamn av för mig okänd ålder som:

Dräng -arvet -bo -edalen -sjön -gård

Olof Ekström · Inlägg av **Olof Ekström** » 20 jun 2004 17:01

Intressant, är det norrländska orter? Jag har inga särskilt bra källor tillhands att slå i, men jag hittar ingenting alls i Uppland... I Halland finns tydligen ett Drängsered.

Nåväl, det var väl ett sidospår. Vi får göra en tråd särskilt om de där mansorden senare, tror jag.

sternschild · Inlägg av **sternschild** » 20 jun 2004 18:49

sternschild skrev:Dräng -arvet -bo -edalen -sjön -gård

Är en spridd skur av ortnamn över Sverige, det finns fler Dräng- men de här var tänkbart gamla vid en första blick

MrMR · Inlägg av **MrMR** » 20 jun 2004 23:05

För att återgå till Dans teori. I mina öron låter den inte alls särskillt otrolig. Det är mig veterligen redan belagt att nordbornas långfärder i stor utsträckning rörde sig om handelsresor exempelvis till Kiev, Novgorod, Nordtyskland etc. Om jag inte är helt ute och cyklar vill jag dessutom påstå att en av de varor som inhandlades i Tyskland var svärdsämnen. Detta skulle knappast ha exporterats till länder där en inte obetydlig andel av befolkningen sommartid roade sig med att segla ner till just Tyskland för att stjäla, bränna och våldta.
Att sedan stenar restes till minne av vikingar behöver inte betyda att de sågs med blida ögon. Om dåtidens sed var att en person av högre social status bör få ett minnsemärke rest efter sig såg nog anhöriga till att så skedde så länge som personen inte totalt vanhedrat släkten eller uteslutist ur denna.
Dessutom, vilket tidigare har sagts, var Island koloniserat av mer eller mindre egensinniga män meed familjer vilket kan ha fått till följ att de såg annorlunda på vissa aktiviteter än övriga nordbor.
Vilken typ av förseelse som skulle ha lett en person att gå i viking har jag dock alldeles för lite kunskaper inom fornnordisk juridik och historia för att kunna spekulera i. Det kan förvisso tänkas att det var ett sätt att göra sig av med problematiska element som inte enkelt kunde elemineras på annat sätt. Exempel just Styrbjörn som var viking efter det att hans farbror Erik hade kört bort honom från Uppsala för att få ha hela makten för sig själv (rätt/fel?).

Viking = nordens variant på rovriddare. Yngre arvlösa söner o.dyl som på något sätt försökte få ihop kapital för att kunna slå sig ner och bygga bo??? Det är väl så att nordbor (vikingar) på flera håll tog tjänst som legosoldater hos utländska furstar.

/Martin

Olof Ekström · Inlägg av **Olof Ekström** » 21 jun 2004 00:56

Jag tror inte på fredlös, men väl den liknande aspekten av den arvlöse - den yngre sonen eller utomäktenskaplige, med band till härskarklassen men som måste utnyttja detta till att med kraft ta vad som inte kommer till honom genom arv.

Mats G. Larsson är inne på liknande spår i sin bok om Ingvarståget ("Ett ödesdigert vikingatåg"), som delvis baseras på en tolkning av den redan i tråden nämnda gripsholmsstenen.

Leonidas · Inlägg av **Leonidas** » 21 jun 2004 08:51

MrMR skrev:För att återgå till Dans teori. I mina öron låter den inte alls särskillt otrolig. Det är mig veterligen redan belagt att nordbornas långfärder i stor utsträckning rörde sig om handelsresor exempelvis till Kiev, Novgorod, Nordtyskland etc. Om jag inte är helt ute och cyklar vill jag dessutom påstå att en av de varor som inhandlades i Tyskland var svärdsämnen. Detta skulle knappast ha exporterats till länder där en inte obetydlig andel av befolkningen sommartid roade sig med att segla ner till just Tyskland för att stjäla, bränna och våldta.

Dessutom förbjöd den frankiske härskaren Karl den Store export av svärdsklingor till nordmännen. Detta påbud verkar dock inte ha haft någon större effekt av de arkeologiska gravfynden att döma.

MrMR skrev: Vilken typ av förseelse som skulle ha lett en person att gå i viking har jag dock alldeles för lite kunskaper inom fornnordisk juridik och historia för att kunna spekulera i. Det kan förvisso tänkas att det var ett sätt att göra sig av med problematiska element som inte enkelt kunde elemineras på annat sätt. Exempel just Styrbjörn som var viking efter det att hans farbror Erik hade kört bort honom från Uppsala för att få ha hela makten för sig själv (rätt/fel?).

Viking = nordens variant på rovriddare. Yngre arvlösa söner o.dyl som på något sätt försökte få ihop kapital för att kunna slå sig ner och bygga bo??? Det är väl så att nordbor (vikingar) på flera håll tog tjänst som legosoldater hos utländska furstar.

/Martin

Jag har inte mitt bibliotek med mig, men i någon av sagorna talas det om sjökonungarna i Svealand, som stod i motsats till att vara landkonung. Dessa sjökungar hade med andra ord inga större landområden som finansierade deras följe utan var beroende av att röva, handla eller ta tjänst för en tid hos en annan herre.
Med detta ansluter jag till Teoderics tes om den aarvlöse vikingen som tar "anställning" hos en sjökonung för att vinna medel för framtiden.

Christer Samuelsson · Inlägg av **Christer Samuelsson** » 21 jun 2004 19:09

Vilken typ av förseelse som skulle ha lett en person att gå i viking har jag dock alldeles för lite kunskaper inom fornnordisk juridik och historia för att kunna spekulera i.

Detta var ju en märklig pjäs, minns jag nu inte alldeles fel så slog Erik den Röde ihjäl någon på en synnerligen olämplig plats, helig eller på ett ting, en plats där definitivt frid skulle råda.
Såvitt jag vet hävdar inte våra sköra källor att Erik skulle varit någon Viking för det. Han blev helt sonika dömd fredlös, vilken fri man som helst hade rätt att efter behag slå ihjäl honom. Kanhända därför tog han sina prostelyter med sig och kolonisererade Grönland. Att han därför skulle vara någon sorts Viking, har jag alldrig hört talas om.
Det är tveksamt om fornordisk rätt existerat , sannolikt satt den i spjutskafts ände.
Det finns över huvudet taget inga källor(såvitt jag vet) som omtalar varför människor gått i viking. Visste vi det vore nog saker och ting betydligt enklare.l

Man kan m.a.o, inte dra några slutsatser om detta, om man inte besitter adekvat bakgrundsinformation. Jag gör det inte och inte du heller. Baserat på detta går platt inte att ha den minsta åsikt om saken, man får hänge sig åt gissningar, och det kan väl bli lite hur som helst.
Hälsningar.
Christer Samuelsson.

Leonidas · Inlägg av **Leonidas** » 21 jun 2004 22:10

Christer Samuelsson skrev:
Det är tveksamt om fornordisk rätt existerat , sannolikt satt den i spjutskafts ände.

Jag vill inte dra igång ngn OT-diskussion, men jag måste invända en aning på det citerade påståendet. Jag tror att det funnits ett fornordiskt rättssystem som både byggde på sedvämja och var muntlig, men också att det fanns lagar nedskrivna. Länken här http://hem.passagen.se/peter9/lag/vgindex.html är en sida som behandlar den s.k. Hednalagen som inte finns kvar i någon bevarad utgåva, men finns citerad av Olaus Petri och troligen härstammar delar av Äldre västgötalagen från den.

Det finns inga fasta bevis för att det funnits en skriftlig lagsamling under Vikingatiden, men det finns en del förhållanden i den som känns vikingatida. När jag får tid över ska jag läsa den och jämföra med sagornas förhållande och se om det finns likheter.

Christer Samuelsson · Inlägg av **Christer Samuelsson** » 21 jun 2004 22:38

Jag tror att det funnits ett fornordiskt rättssystem som både byggde på sedvämja och var muntlig, men också att det fanns lagar nedskrivna. Länken här http://hem.passagen.se/peter9/lag/vgindex.html är en sida som behandlar den s.k. Hednalagen som inte finns kvar i någon bevarad utgåva, men finns citerad av Olaus Petri och troligen härstammar delar av Äldre västgötalagen från den.

Det tror jag med på, jag uttrycker mej bara klantigt. Hednalagen har säkerligen existerat och tillämpats både i Västergötland och på andra platser.
Vad jag menar är att den starkes rätt var måhända än starkare vid den här tiden.
Det kan faktiskt bli så här tokigt när man försöker hyfsa till sin svenska och inte betänker medelandets grundbudskap.
Ämnet är intressant och tål att diskuteras så det är väl OK att starta en ny tråd om detta.
Hälsningar
Christer Samuelsson.

Leonidas · Inlägg av **Leonidas** » 21 jun 2004 22:49

Christer Samuelsson skrev:
Jag tror att det funnits ett fornordiskt rättssystem som både byggde på sedvämja och var muntlig, men också att det fanns lagar nedskrivna. Länken här http://hem.passagen.se/peter9/lag/vgindex.html är en sida som behandlar den s.k. Hednalagen som inte finns kvar i någon bevarad utgåva, men finns citerad av Olaus Petri och troligen härstammar delar av Äldre västgötalagen från den.
Det tror jag med på, jag uttrycker mej bara klantigt. Hednalagen har säkerligen existerat och tillämpats både i Västergötland och på andra platser.
Vad jag menar är att den starkes rätt var måhända än starkare vid den här tiden. Vilket är en spekulation naturligtvis.
Ämnet är intressant och tål att diskuteras så det är väl OK att starta en ny tråd om detta.
Hälsningar
Christer Samuelsson.

Ok, då är jag med. Jag blev faktiskt lite förvånad att du kom med ett sådant påstående. Dock är jag inte övertygad att det rådde en djungelns lag under vikingatiden. De verkar ha haft ett starkt rättvisepatos och det rådde en ganska utbredd jämlikhet mellan karlarna, framförallt inom krigarklassen. Ett exempel på det är reglerna vid holmgång, där de som tvistade kunde välja en annan kämpe om det ansågs att den ene av de tvistande var underlägsen i styrka.

Olof Ekström · Inlägg av **Olof Ekström** » 28 jun 2004 22:32

Tog tillfället i akt och slog upp ortsnamn på dräng- resp. vik- i Svenska ortsnamn,

Den tar upp 2 orter med dräng-

Drängsered sn Årstads hd Halland
(jn) Drængsryth 1288
Förledet innehåller mansnamnet Dräng, efterledet –ryd, röjning

Drängsmark Byske sn Västerbotten
Drengxmarc 1546
Framvuxet ur en by omnämnd 1500. Förledet inneh mansnamnet Dräng. Efterledet är –mark, nybygge i skog eller på utmark

Olof Ekström · Inlägg av **Olof Ekström** » 28 jun 2004 22:36

Sen har vi orter med vik och viking, (som synes fanns inte många platser med "viking" upptagna i boken)

Vik Rörums sn Albo hd Skåne
Wiigs fischeleye, (paa) Wiig 1613
Närliggande vik

Vika sn Dalarna
(i) Wika sokn, (i) Wikum (avskr) 1357
Ligger vid Vikasjöns nordligaste vik. Namnet är plural och kan syfta på en annan närliggande vik, kanske i sjön Runn

Vikarbyn Rättviks sn Dalarna
Även Viken. Wijken, Wijkarebyn 1545
Ligger i Rättviken, även väster om den mindre Åkernäsviken

Vikbolandet halvö Östergötland
Under medeltiden omtalat som liggande mællan vika mellan vikarna. Namnet syftar på invånarna – inborna – på halvön mellan Bråviken och Slätbaken

Viken Alfta sn Hälsingland se Viksjöfors

Viken sn Luggude hd Skåne
Wiigen 1570-t
Vid en vik i Öresund

Viken sjö Vadsbo hd Västergötland
Wikan 1560
Möjl ”sjön med vikarna” efter de två stora vikarna men kan också syfta på sjöns böjda form, sjön som viker sig.

Vikenviken vik i Vojmsjön Vilhelmina sn Lappland
Wikenvik 1833 avser gården
Etymologin osäker. Nuv. samiska namnet är Våajmoenloekte, Vojmsjöviken

Vikenäs avser gården i Vikenviken, se ovan
Viker sn Nora och Hjulsjö hd Västmanland
(in) Wichir 1276
Ligger vid en sjö Vikern, fsv *Vikir, ”Viksjön”

Vikingstad sn Valkebo hd Östergötland
Wikyngstathom 1317
I förledet mansnamnet Viking

Viklau sn Gotland
Wiclawü 1300-t avskr
Till –Lau, forngutniskt *lau, fsv *lo, fvn *ló, oftast översatt lågt liggande äng, ängsmark vid vatten ursprungligen ljusning, glans kanske syftande på öppning i terrängen. I Viklaus fall kan vik- avse en vik av Roma myr

Vikmanshyttan Hedemora sn Dalarna
Wijkmanshytto 1535
Fsv mansnamnet Vikman

Viksjö sn Ångermanland
Wijksiöönn 1591 (avser byn)
Namnet avser ursprungligast sjön Viksjön norr om samhället. Eftersom denna sjö har mycket jämna stränder och saknar vikar är etymologin osäker och kan innehålla en omtolkning av något annat ord, ovisst vilket

Viksjöfors Alfta och Ovanåkers snr Hälsingland
Namngivet efter sjön. Viken i sin tur har namn efter byn Viken vid dess norra sida (in Wiik 1497) vars namn syftar på läge vid en av sjöns vikar

Viksjön se Viksjöfors ovan

Viksta sn Norunda hd Uppland
Parochie Wixstathum 1299
Genitiv av mansnamnet fsv Vigh eller substantivet vik syftande på en forntida vik av Vendelån söder om ån

Viksäng församl Västerås stad
Vick engen 1544

Olof Ekström · Inlägg av **Olof Ekström** » 28 jun 2004 22:40

Not till ovanstående - jag blev lite förvånad att det så tydligt slogs fast att Dräng och Viking i alla förekommende fall ansågs vara mansnamnet, aldrig beskrivande.

För övrigt är Vik-namnen inte oväntat vanliga. Något utrymme för att se dolda vikingar i dem kan jag inte upptäcka.