Inlägg
av Femtiotrean » 1 november 2018, 17:56
Arbetet hade egentligen börjat tidigare, men först byggdes vägar, järnvägar, en betongfabrik osv. Det var ett slags bragd att bygga dammen och kraftverket i sådan takt att den tyska krigsindustrin kunde inte anväńda elektricitet under ockupationstiden, men så att bygget blev färdigt strax efter kriget då behovet av elektricitet var akut.
Man lyckades också med att "kamoflera" ett relativt stor antal franska militärlastbilar osv som annars skulle ha tvångutskrivats av tyskarna. Man kunde utnytja dem under byggtiden och sedan som transportmedel när området frigjordes av den militära motståndsenheten som man hade i sekretess formerats av byggarbetarna och beväpnade med "parachutage". Bygget var också en reträttplats för många som var under flykt: förrymda krigsfångar, spanska landsflyktingar, motståndsmän från andra delar av landet osv som sedan blev en del av Bataillon Didier.
"Le message arrive :
"Les cannibales bouffent les esquimaux"
Le grand parachutage est pour le lendemain sur le terrain Serrurier.
On comptabilise 120 containers pour 90 tonnes d'armement : 75 fusils mitrailleurs, 400 fusils, 200 mitraillettes, 9 bazookas et 300 000 cartouches.
Les alliés font un geste qui enthousiasme les participants : en ce jour de 14 juillet, ils larguent quelques parachutes bleus, blancs et rouges..."
"En 1945, le barrage est prêt pour participer à l'effort industriel d'après-guerre sans jamais avoir produit d'électricité pour l'occupant.
Il nous est aujourd'hui difficile d'imaginer ce que furent, pour eux, ces années.
Leur capacité d'adaptation aux rigueurs de cette vie, aux conditions de travail difficiles, leur façon de vivre ensemble, leur entraide furent autant d'éléments qui constituèrent le terreau dans lequel le mouvement de résistance allait pouvoir naître et se développer."
Stillen har frågan!
Men faktiskt vad det är - en
