Vilket naturligtvis är ett sätt att göra gubben möjlig.Lindir skrev:För det tredje säger även GT att Gud inte kan beskrivas, skådas eller begripas.
Skulle Bibeln inte ha något historiskt värde? Nu motsäger du dig själv, Lindir.Lindir skrev:För det andra finns det inget i GT som säger att du ska tolka dess utsagor bokstavligt. Precis som alla andra gamla religioner uttrycker sig GT:s författare med mytiskt språkbruk. Sanningar som inte kan uttryckas konkret (antingen för att man vet för litet om dem eller för att de inte är beskrivbara med mänskliga ord) beskrivs med hjälp av myter och berättelser.
Exakt. Och vad annat kan man basera frågan om Guds existens på?Lindir skrev:För det första uttrycker GT inte Guds röst, utan den troende människans upplevelse av Gud i en viss kultur.
Exakt. Och jag uppprepar: Vad annat än den troende människans upplevelse av Gud kan man basera frågan om Guds existens på?Lindir skrev:Upplevelsen av gudsuppenbarelser är inte ovanliga idag heller, den Helige Ande (=Gud) anses styra Kyrkan och leda dess beslut, liksom han anses hälpa mäninskor. Osv.
Här var det fråga om från tid till tid hos en avskild grupp. Alltså: Gudsupplevelsen som samhälleligt fenomen istället för ett individuellt fenomen. Jag skulle vilja påstå att påfundet att göra Gud till ett individuellt fenomen är ett sentida påfund. I Gamla såväl som Nya Testamentet är det en Rambo-gud som beskrivs, med många storverk och handlingar som har betydelse för det utvalda folket. En samhällelig Gud alltså. Denna position förekommer inte i debatten idag, utan Gud är en personlig psykoterapeut, basta! Varför har det blivit såhär? Det är det som intresserar mig. Alltså: Vår specifike gammaltestamentlige Gud är vad vi skall tänka på när vi diskuterar Guds existens, inte några slags jolmiga självupplevda hallucinationer.Lindir skrev:Det skulle väl snarare ha varit mycket anmärkningsvärt om den inte hade skiljt sig. Den skiljer sig för övrigt inte bara från tid till tid, utan från kultur till kultur, från person till person och från humör till humör hos den enskilde ...
Andra Mosebok, 29 kap., vers 38-46:Lindir skrev:Frågan är fel ställd. Möjligen kan du fråga: "varför trodde människor på den tiden att Gud ville bli tillbedd med slaktdjur, etc?". För det andra är det minst lika rimligt att vända på frågan: "varför ville människorna på den tiden använda just slaktoffer, etc, för att visa sin vördnad och tillbedjan inför Gud?".
Det 29:e kapitlet innehåller förutom detta exempelvis slaktandet av en vädur och stänkandet av dess blod på altaret. Låter nästan som djävulsdyrkare...Och detta är vad du skall offra på altaret: två årsgamla lamm för varje dag beständigt. Det ena lammet skall du offra på morgonen, och det andra lammet skall du offra vid aftontiden, och till det första lammet en tiondels efa fint mjöl, begjutet med en fjärdedels hin olja av stötta oliver, och som drickoffer en fjärdedels hin vin.
Det andra lammet skall du offra vid aftontiden. Med likadant spisoffer och drickoffer som på morgonen skall du offra det, till en välbehaglig lukt, ett eldsoffer åt Herren.
Detta skall vara ert dagliga brännoffer från släkte till släkte, vid ingången till uppenbarelsetältet, inför Herrens ansikte, där jag skall uppenbara mig för er, för att där tala med dig. Där skall jag uppenbara mig för Israels barn, och det rummet skall bli hellgat av min härlighet. Och jag skall helga uppenbarelsetältet och altaret. Och Aron och hans söner skall jag helga till att bli präster åt mig. Och jag skall bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud.
Och de skall erfara att jag är Herren, deras Gud, som förde dem ut ur Egyptens land, för att jag skulle bo mitt ibland dem. Jag är Herren, deras Gud.
Gamla Testamentets Gud är som synes också enligt sig själv en person som kan uppskatta det goda här i livet, en gud med köttsliga begär.
