Fall Schweden

[JohnT]

Kol och koks för att ersätta de 13 miljoner ton vi importerade årligen från Tyskland. Reserver fanns, men inte oändliga sådana.

Jag känner inte igen siffran.
Enligt SOU 1952:50 så importerades
8,7 mton 1939
4,9 mton 1943
och så lite som 0,362 mton under hela 1945.
(men det kan vara enheten som spökar - ibland pratar man om faktiska ton och i bland omräknat till stenkolsekvivalenter som snarare är ett mått på energiinnehåll
Men när jag kollade snabbt i Sven Olof Olssons German Coal and Swedish Fuel så vare det samma siffror där med)

Kolimporten stoppades helt i september 1944 och kom inte upp till några volymer under hela 1945,
Sverige fick leva på lager (och att metallstrejken stoppade mycket av industrin)

Så behovet av kol från tyskland var avgörande för långsiktig svensk industriproduktion och välstånd men inte avgörande för sverges förmåga att stå emot tysk invasion under 1943.
De svenska lagren var som sämst hösten 1940, därefter importerade vi hela tiden lite mer än vi förbrukade.

Moderna jaktplan och reservdelar till dem. Möjligtvis också flygmotorer.

Skulle det inte vara bättre att flyga ut svenska piloter som sedan kunde flygas in på nya typer bakom fronten i tex nordirland
och sedan flyga till sverige stridsberedda?

Vad hade de allierades svar varit på ett tyskt anfall på Sverige? USA var generellt tämligen kyligt inställt till Sverige och de eftergifter vi gjort i neutraliteten till Tyskland, medan britterna visade mer förståelse.

Om sverige kommer i krig med tyskland skulle nog inställningen bli annan, jämför med hur man hanterade Sovjetunionen före respektive efter barbarossa..

Tror mer frågan skulle vara vad kunde de allierade göra 1943 snarare än vad de ville göra.

Jag kan tänka mig att PIATs och flygmotorer och rådgivare kommer med de nattetida flygningar och motorbåtstransporter som gjordes för att köpa kullager, men mer än så? Jag kan tänka mig att Churchill gärna ser att en del av fighter command rebaseras till Sverige och kanske ett par bataljoner fallskärmsjägare?

Jag har svårt att tro att Norska exilförband skulle acceptera att stå overksamma om svenskarna strider på norskt territorium.
Så att hjälpa till att återta delar av norge tror jag britterna hade ställt upp med.
och att stoppa leveranserna av svensk järnmalm var ju en hjärtefråga för Churchill, jag tror man hade försökt satsa så stora förband som man kunde underhålla över nordsjön.

Och om man ändock var där så borde man försöka neutralisera tyska flygvapnet osv..



Var det inte ett litet förband från RAF som stred på nordkalotten?
Alltså baserade i ryssland - Det ramlade i alla fall ner en Hampend bombare i svenska fjällen på väg till ryssarna.

Problemet med att basera förband i Sverge skulle ju vara underhållet.


Det kanske finns någon "contingency plan" liggande i engelska arkiv.



Mvh
/John

[von Adler]

Man bröt c:a 0,5 miljoner ton stenkol per år i Skåne (men den var av relativt låg kvalitet) 1940-45 också.

Jag kan inte hitta igen platsen där jag läste 13 miljoner ton kol och koks, jag får leta vidare.

Att den Fria Norska Brigaden sats in i en Skandinavisk kampanj, tillsammans med 60. (Light) Division och 52. (Lowland) Division som båda tränats och utrustats i Skottland för en insats i Skandinavien (med bergsjägarutbildning, skidträning och lätt utrustning) förefaller sannolikt.

[Ragnar Svedje]

Tusen tack alla för en otroligt intressant tråd! Jag har av olika anledningar inte loggat in på Skalman så ofta det sista året, och den här tråden är ett strålande exempel på varför man alltid bör kolla vad som händer på Skalman!

Väldigt mycket detaljerad och faktaspäckad tråd, där förvånansvärt få vågat ta steget fullt ut och deklarera hur ni tror att det hade slutat om kriget hade kommit till Sverige den gången.

Den första intressanta frågan gäller naturligtvis överaskningsmomentet som tyskarna utnyttjat flera gånger tidigare under VK2.

Hur pass "tagen på sängen" kan man egentligen bli i juli 1943, hela 3 år efter att Norge och Danmark ockuperats av Tyskland och 3.5 år efter att Sovjetunionen angripit Finland?

Även om Sverige säkert varierade mobiliseringsgraden under kriget, så var den väl alltid långt högre än innan kriget? Och förbanden som var mobiliserade hade säkert god tillgång på ammunition och förnödenheter så att de kunde strida några veckor (även om de blivit avskurna tidigt under invasionen). Sedan när det gäller jägarförbanden så kan de ju plundra tyska lastbilar på både vapen, ammunition och andra förnödenheter efter varje lyckat överfall; så även om tyskarna kommer ända till Enköping kan dessa jägarförband orsaka kännbara förluster som t.o.m. kan få en tysk pansakil att bromsa upp på grund av bränslebrist.

Sedan hade vi väl en ganska välövad försvarsmakt där hundratusentals män i olika omgångar hade legat inne och dessutom flera tusen veteraner från vinterkriget. När det gäller tyskarna så gick kriget trögt 1943 och rimligen var de bästa och mest erfarna soldaterna och befälen på andra krigsskådeplatser. Kan tänka mig att soldaterna som var stationerade i Norge och Danmark var av både andra och tredje sorteringen jämfört med soldaterna på östfronten.

Som flera redan har påpekat kunde tyskarna nog räkna med problem, störningar och rent sabotage i Finland, Norge och Danmark under fälttoget mot Sverige. Så efter några inledande dagar av angrepp från Luftwaffe finns det risk att bränslet skulle sina och operationerna minska rejält. Dessutom finns det väl goda skäl att tro att de allierade skulle utnyttja att den tyska jaktskölden över Europa hade försvagats (då flyg omdisponerats till Skandinavien) och bomba extra hårt mot Tyskland. Om Sverige bara lyckades bromsa den tyska offensiven och ge utomstående betraktare en känsla av att en vågskål stod och vägde skulle nog omfattande hjälp erbjudas från allierat håll! Många allierade jaktplan hade nog en transporträckvidd som möjliggjorde att de helt enkelt flögs in och landade i södra Sverige, där de kunde tankas och lyfta igen för att kämpa mot Luftwaffe. Dessutom kunde allierade B24:or nog nå hela Sverige och bomba t ex en svensk hamn som erövrats av tyskarna och där inskeppning av materiell och förnödenheter skedde. Dessutom kunde säkert några tusen allierade fallskärmsjägare fällas på svensk begäran på något kritiskt frontavsnitt där det stod och vägde.

En intressant detalj är naturligtvis att svenskarna hade knäckt tyskarnas hemliga kod och många tyska meddelanden gick i svenska nät (och lästes av oss naturligtvis!) och då borde ju överaskning vara helt uteslutet. Men av allt att dömma visste vi inte om detta planerade anfall i detalj (på samma sätt som vi kände till operation Barbarossa i förväg).

Varför visste vi inte om exakt tidpunkt för detta planerade anfall?

Sammantaget vill jag bara runda av med att i krig så sker det regelbundet att ett mindre sannolikt utfall sker av olika orsaker. Hade t ex Stalin ändrat sig i sista stund 1939 och avblåst kriget mot Finland och finnarna klarat sig undan kriget och vinterkriget diskuterats i en kontrafaktisk tråd på Skalman, så hade nog många menat att finnarna inte hade kunnat stå imot den sovjetiska övermakten...

Jag tror att det tyska anfallet hade kört fast ganska snabbt och det enda tyskarna hade kunnat åstadkomma var en omfattande bombning av svenska städer, infrastruktur och industrier, som kanske hade fått den svenska regeringen att kasta in handuken, eller som kanske inte hade knäckt oss och istället hade fälttoget avslutats med något av följande.

1. Svenskt inträde i VK2 på allierad sida, där tyskarna drivs ut ur både Sverige och Norge 1943.
2. Separatfred med Tyskland, där Sverige går med på att frige de avskurna och inringade tyska förbanden i Sverige mot lämpligt utbyte som t ex deras vapen och utrustning samt eventuellt fylkene Hedmark och Østfold som buffert för att säkra freden.

[von Adler]

Hur pass tagen på sängen blir man?

Inte alls. Beredskapsförstärkningen inför uppsägningen av transisteringsavtalet i juli 1943 innebar att Sverige hade 300 000 man i fält, inklusive de nästan fullt organiserade 9:e och 10:e Pansarbrigaden.

Sverige läser vid den här tiden så gott som all kommunikation mellan Norge och Tyskland och har mycket god koll på var 25. Panzer-division befinner sig. När den i maj flyttar från Oslo till Trondheimstrakten dyker det upp i en svensk stabsrapport bara dagarna efteråt.

C-byrån, som skötte underrättelser på fältet, stod i god kontakt med många agenter inne i Norge. Bland annat rapporterade en norsk tulltjänsteman regelbundet om förstärkningar som anlände till Oslos hamn.

Sverige visste till och med att ett tyskt fartyg 1943-04-05 lastat ur en större mängd kartor över Sverige i skala 1:100 000.

Kontakterna med motståndsrörelsen MILORG i Norge var mycket goda.

Någon som helst chans till strategisk överraskning förelåg inte för tyskarna.

Varför vi inte visste någon exakt tidpunkt var för att hela den tyska planen var en operativ studie - som förutsatte minst en pansardivision till, ett fallskärmsjägarregemente, betydande förstärkningar i ingenjörer, fordon, stridsflyg och artilleri till de befintliga divisionerna i Norge - det var ingen färdig plan och ingenting som seriöst övervägdes att sättas igång. Det fanns helt enkelt inte någon exakt tidpunkt, eftersom det inte fanns ett planerat anfall.

En insats med de befintliga styrkorna i Norge hade nog slutat med katastrof.

De tre divisioner som skulle slå sig ner mot Göteborg skulle nog fastna på gränsfästningarna och de svenska styrkorna där.

Den division som ska slå sig in i Värmland fastnar nog även den i skogarna.

I Jämtland lär det bli intressant, för här avancerar pansardivisionen och en infanteridivision mot Östersund, kanske understött av ett mindre fallskärmsjägaranfall mot Frösön - intressant är dock att tyskarna inte tycktes veta att fältbaserna för F4 inte låg på Frösön och att ett anfall mot Frösön ingalunda slår ut F4 - kanske slår man ut en division, men de andra lär vara baserade bl.a. på Optands flygfält ett par mil bort.

[Trismegistus]

Som redan sagts så visste inte Sverige om den exakta tidpunkten för anfallet av den enkla anledningen att läget förmodligen aldrig kom så långt så att det förelåg ett skarpt krigshot utan att det stannade vid en studie som hamnade i ett tyskt kassaskåp. Det har ju som bekant skrivits en hel del kring denna ”invasion” i tidningar och böcker men börjar man granska källorna bakom de sensationella påståendena så finns det till slut inte mycket substans kvar. Även om man nu utgår ifrån det helt otroliga scenariot att Hitler slagit näven i bordet och beslutat att Sverige skulle invaderas den 1 juli 1943 så måste man fråga sig med vilka trupper då???

Ser man till det tillgängliga arkivmaterialet så väljer tyskarna under våren/sommaren 1943 att ligga lågt och bygga upp de styrkor man har i Norge, bl.a. genom att sätta upp ett par nya divisioner som dock kommer till genom åderlåtning av manskap från redan befintliga divisioner. Det är först framåt senhösten 1943 som tyskarna börjar fundera på vad man ska ta sig till med Sverige. Bl.a. diskuteras detta då även inom Kriegsmarine.
Tittar man på dokument gällande införseln av vapen, ammunition och bränsle till Norge under första halvåret 1943 så ser man där inte heller några som helst tecken på en uppladdning utanför det ”normala”.

Våren/sommaren 1943 var de tyska styrkorna i Norge helt enkelt inte i ett sådant skick att kunna bedriva offensiv krigsföring då i princip samtliga divisioner utom 2 var sysselsatta med kustförsvaret mot den befarade allierade invasionen av Norge, och en stor del av dessa trupper dessutom bestod av statiska trupper som fästningsbataljoner. Det som många inte vet är dessutom att den operativa studie om Sverige som von Schell tog fram egentligen är en ”del 2” och till viss del måste ses i sitt sammanhang då den tillkom i direkt anslutning till en annan studie. I början av 1943 beslutade AOK Norwegen att man skulle ta fram en operativ studie av hur man skulle kunna bemöta en allierad invasion av Norge. I samband med detta så valde man även att göra en operativ studie på den ur tysk synvinkel logiska fortsättningen på en allierad invasion - nämligen att Sverige på ett eller annat sätt skulle dras in i konflikten på den allierade sidan och vad tyskarna kunde göra åt detta.

Den operativa reserven som var tänkt att kunna sättas in för att antingen slå tillbaka en allierad landstigning eller sättas in proaktivt (som mot Sverige) bestod vid denna tidpunkt (juli 1943) i princip endast av 196. Infanterie-Division samt 25. Panzer-Division, vilken endast hade runt 170 stridsvagnar av varierande kvalitet; som helt saknade luftvärn och som dessutom saknade en hel del fordon. Av de fordon som divisionen hade till sitt förfogande så var det under hela perioden ca 80% som var insatsberedda. Det tyska målet var att ha en operativ reserv i Norge på 6-7 divisioner, varav 2 pansardivisioner och det är väl egentligen först när man uppnått detta som Sverige skulle behöva känna sig lite svettigt. Hade saker och ting gått som tyskarna velat så kan detta ha uppnåtts i slutet av 1943 men med tanke på att den norsk-svenska gränsen var tät som ett durkslag både gällande flöde av information likväl som agenter/motståndsmän/civilpersoner så är jag ganska säker på att både Sverige och England skulle ha haft information när detta mål uppnåtts.

En annan viktig punkt som låg tyskarna i fatet vid en kris i Norge/Sverige var även Norges geografi - speciellt vid användning av pansar. Jag har bl.a. hittat dokument där tyskarna identifierat alla viktiga järnvägsbroar i Norge som måste kunna försvaras, och skulle 25. Panzer-Division i händelse av kris snabbt ha behövt flyttas från Oslo och Trondheim så skulle man behövt passera över 69(!!!) järnvägsbroar och det hade i princip räckt med sprängningen av en enstaka enda för att få nära hela divisionen stillastående.

Sedan hade vi väl en ganska välövad försvarsmakt där hundratusentals män i olika omgångar hade legat inne och dessutom flera tusen veteraner från vinterkriget. När det gäller tyskarna så gick kriget trögt 1943 och rimligen var de bästa och mest erfarna soldaterna och befälen på andra krigsskådeplatser. Kan tänka mig att soldaterna som var stationerade i Norge och Danmark var av både andra och tredje sorteringen jämfört med soldaterna på östfronten.

Ett av tyskarnas problem var just kvaliteten på manskapet i förbanden som var placerade i Norge. 25. Panzer-Division hade en stor andel folktyskar vilket tydligen inte var helt friktionsfritt. Bl.a. gick det ut order inom AOK Norwegen om att man omedelbart skulle sluta använda det nedsättande uttrycket ”deutsch-pole” om folktyskarna.
Problemet med ”motivationen” visade sig också direkt när divisionen senare kom till skarpt läge på östfronten. I november 1943 uttryckte divisionsledningen förfäran då hela 30 man ur divisionen helt enkelt bytt sida och gått över till ryssarna.

(Edit: stavfel och korrigering av antal broar)

[B Hellqvist]

Ett av tyskarnas problem var just kvaliteten på manskapet i förbanden som var placerade i Norge. 25. Panzer-Division hade en stor andel folktyskar vilket tydligen inte var helt friktionsfritt. Bl.a. gick det ut order inom AOK Norwegen om att man omedelbart skulle sluta använda det nedsättande uttrycket ”deutsch-pole” om folktyskarna.
Problemet med ”motivationen” visade sig också direkt när divisionen senare kom till skarpt läge på östfronten. I november 1943 uttryckte divisionsledningen förfäran då hela 30 man ur divisionen helt enkelt bytt sida och gått över till ryssarna.

Jag träffade en veteran som var just "deutsch-pole", och som deserterade till Sverige p.g.a. bl.a. missnöje med hur han och hans kamrater behandlades av det tyska befälet.

[Trismegistus]

Ett av tyskarnas problem var just kvaliteten på manskapet i förbanden som var placerade i Norge. 25. Panzer-Division hade en stor andel folktyskar vilket tydligen inte var helt friktionsfritt. Bl.a. gick det ut order inom AOK Norwegen om att man omedelbart skulle sluta använda det nedsättande uttrycket ”deutsch-pole” om folktyskarna.
Problemet med ”motivationen” visade sig också direkt när divisionen senare kom till skarpt läge på östfronten. I november 1943 uttryckte divisionsledningen förfäran då hela 30 man ur divisionen helt enkelt bytt sida och gått över till ryssarna.

Jag träffade en veteran som var just "deutsch-pole", och som deserterade till Sverige p.g.a. bl.a. missnöje med hur han och hans kamrater behandlades av det tyska befälet.

Inte helt oväntat. Om nu 30 folktyskar ur 25. Pz. direkt deserterade till Röda Armén så kan man nog kunna förmoda att kön av desertörer skulle vara längre om divisionen befann sig inne i Sverige som av den tyska propaganda sedan 1933 framställts som aningen mer angenämt än Sovjetunionen.

[Ragnar Svedje]

Det som många inte vet är dessutom att den operativa studie om Sverige som von Schell tog fram egentligen är en ”del 2” och till viss del måste ses i sitt sammanhang då den tillkom i direkt anslutning till en annan studie. I början av 1943 beslutade AOK Norwegen att man skulle ta fram en operativ studie av hur man skulle kunna bemöta en allierad invasion av Norge. I samband med detta så valde man även att göra en operativ studie på den ur tysk synvinkel logiska fortsättningen på en allierad invasion - nämligen att Sverige på ett eller annat sätt skulle dras in i konflikten på den allierade sidan och vad tyskarna kunde göra åt detta.

Intressant.

Vet någon om det möjligen fanns en liknande plan för hur Sverige skulle kunna angripa tyskarna i Norge och bryta sig fram till t ex Trondheim eller Narvik för att där kunna ta emot hjälp och förnödenheter i händelse av krig med Tyskland?

Om den svenska armen var dubbelt så stor som det totala antalet tyskar i Norge, så borde vi ha kunnat kraftsamla för att få ett 5:1 eller kanske 10:1 övertag på något frontavsnitt där det är kort avstånd mellan gränsen och havet.

[Trismegistus]

Jag vet inte om det fanns någon svensk plan för detta, men tyskarna själva ansåg sträckan Trondheim - Namsos - Bodø som både det "svagaste" området i deras försvar av Norge likväl som ett av de viktigaste då det band ihop mellersta Norge med Polarområdet i norr. De såg även detta området som det mest troliga målet för en allierad invasion - i.a.f. våren 1943.

[Ragnar Svedje]

Jag vet inte om det fanns någon svensk plan för detta, men tyskarna själva ansåg sträckan Trondheim - Namsos - Bodø som både det "svagaste" området i deras försvar av Norge likväl som ett av de viktigaste då det band ihop mellersta Norge med Polarområdet i norr.

Ja, Norge smalnar av kraftigt ovanför Trondheim, ofta är det bara 3-5 mil mellan gränsen och havet. Och Stjördal (Trondheim), Mo i Rana och Narvik är mål som svenskarna skulle kunna nå på kort tid vid ett krig, förutsatt att detta var noga planerat och förberett.

I fallet Narvik kunde vi dessutom försöka oss på en riktig fräckis, och sätta gränsvakten ut ur spel för att sedan köra ett tåg fullastat med soldater några minuter efter ett reguljärt malmtåg och på så sätt angripa utan krigsförklaring och kanske uppnå krigsmålet innan tyskarna ens har gnuggat sömnen ut ögonen. Vet inte om tyskarna ens lyfte på presenningarna vid gränsen och kontrollerade lasten på dessa malmtåg, kanske kunde soldater åka istället för malmen?

Och med hjälp från norska motståndsrörelsen att spränga intressanta broar och sabotera järnvägar och tåg, skulle tyskarna få svårt att undsätta de angripna styrkorna med förstärkningar. Om Sverige skulle lyckas klippa av Norge på mitten skulle tyskarnas försörjningssituation bli kritisk, då alla råvaror och trupptransporter måste gå med båt genom Skagerak och där ha ett betydligt sämre skydd än om det var fred med Sverige.

[Der Löwe]

Jag tror det var mot Mo i Rana som det planerades en svensk motoffensiv med syfte att få kontakt med de västallierade. På väldigt låg nivå kan jag berätta om min morfar som var pionjär, ingenjörsoldat, på I13 under senare delen av beredskapen. han berättade att de under första delen enbart byggde skyddsrum och övade minering och broförstöring. Men vårvintern 1945 fick de börja öva övergång av vattendrag med öbåt och att bygga spångar och broar över mindre åar. Han låg då förlagt i Värmland. Det förberedes en framryckning mot Osloområdet om de tyska styrkorna inte skulle ge upp.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Operation_r%C3%A4dda_Norge

[Ragnar Svedje]

Flygvapnet har samtidigt (i fältenheter);

...

Sammanlagt 60 spaningsplan, 180 bombplan och 120 jaktplan.

Sverige handlade med Tyskland under kriget, bland annat vapen. Är det någon som vet varför Sverige inte köpte några moderna tyska jaktplan?

När man går igenom Flygvapnets innehav 1943 verkar det som att ett begränsat antal Bf-109 eller Fw-190 hade gjort stor skillnad på vår förmåga att försvara oss från luftangrepp. Och även om tyskarna behövde flygplan själva kunde de säkert avvara ett begränsat antal på säg 30-40.

Var det kanske en medveten strategi från Tyskland att inte rusta oss för mycket i händelse av krig senare?

Iså fall infinner sig nästa fråga: Varför köpte vi inte moderna jaktplan från de allierade?

Leverans kan väl enkelt ske nattetid till västsverige.

[Der Löwe]

Det förhandlades med båda sidor, men jag tror det sattes inte bara ett ekonomiskt pris utan även ett politiskt pris för de senaste jaktplanen. Jag vet att Storbritannien lockade med leveranser av Spitfire efter ett svensk deltagande på de allierades sida i kriget.

[von Adler]

Förhandlingar om tyska jaktplan (Bf 109 mest, som såldes till Finland, Jugoslavien och Schweiz) pågick i omgångar. En order på 6 T 2 (He 115) cancellerades och diskussioner om inköp av Bf 109 och Ju 87 ställdes in, huvudsakligen som ett straff för Sveriges, enligt tyskt synsätt, obstinata vägran att hjälpa till med transporter till Dietls strandsatta trupper i Narvik.

[tryggve]

Vill minnas att jag har läst uppgifter om att Sverige försökt köpa både jaktplan (Bf-109) samt motorer (plus licens) till jaktplan från Tyskland, men att tyskarna ställde motkravet att en del av de tillverkade motorerna skulle levereras till Tyskland.