Nissemumrik skrev:Människor är såna som bygger upp samhället och regerar över jorden medans djur är en del av naturen och skulle klara sig hur länge som helst där utan att skada miljön som vi.
Vet du vad som skilljer JAS-plan och segelflygplan?
Vi människor strävar också att vara framgångsrika och vi kan känna entusiasm och vänskap med prylar - ett djur är aldrig samlare, ett djur brinner inte för något intresse, det är tillochmed sällan att djur använder redskap.
MVH
Tomas
Snicksnack. Att vi regerar jorden gör oss möjligen till dumma och hänsynslösa djur, men knappast till något annat än djur. Framgångsrika? Vilket djur strävar inte efter framgång? Att vi strävar efter högre status gör oss inte annorlunda mot andra flockdjur, t ex vargar, elefanter, lejon, apor osv. Alla slåss de om status och makt, framgång bland honor och mycket mat att äta.
Vi har bara tagit det ett steg längre. Detta eftersom vi har en ovanligt utvecklad hjärna, troligen beroende på att vi var den enda apan som kunde knacka hål på bytesdjurens ben och äta upp märgen, vilket gav oss tillgång till ämnen och mineraler som vi inte fått tag på i sådan mängd annars, och sakta men säkert växte det ut en stor deformerad fettklump på vår lilla hjärna. Detta kallas storhjärnan.
Är vi djur? Ja. Om än avancerade djur, så djur alltjämt.
Att vi gör av med resurserna i en helt annan takt än någon annan art är egentligen inte så konstigt. Så gör virus också, HIV klarar sig inte så länge utan kropp. Ändå dödar den värdkroppen. Samma sak med gräshoppor och anda insekter.
Vem vet om det inte är en del i naturens plan, att vi likt gräshoppor ska göra av med alla resurser på planeten för att den sedan ska ha låååång tid på sig för återhämtning från vår existens? Hoppas nästa art gör bättre ifrån sig bara..
jag tror inte på ett negativt sätt att se på tillvaron, detta är ju att välja ett lidande,
det enda logiska valet är att utveckla logik kring varför människan är som den är, självdestruktiv,
ser man till logiskt på detta hela, så påbörjades detta på de tider vi bildade civilisationer efter att vi utvecklade odlingskulturer för runt trettontusen år sedan,
innan dess var vi som de orörda opåverkade naturfolken, i en mera intuitiv respektfull utvecklimng i synmbios med naturen,
inte som idag,
logiskt så går det alltså att utveckla en kunskap om varför vi är som vi är idag, en logiskt hållbar bevisbar kunskap.
naturen i sig själv är ej självförtörande, den är självuppbyggande, vi är en del av naturen,
varför har vi utevcklats till detta negativa självförstörande?
jag skriver om en del logikst bevisbara orsaker och verkan till detta,
detta frikänner människan från skapandet av dessa oballancer, men då måste man ha ett öppet sinne länge nog för att sätta sig in i detta,
för det är endast då detta blir bevisbart,
Lindir kanske hängde med på din liknelse, men inte jag.. Annars tror jag mig förstå resonemanget.
