Fixat, ny tråd om Svenska attackhelikoptrar.Perman skrev:Borde inte diskussioner om en ny attackhelikopter höra till en egen tråd (eller ev. någon redan befintlig)? Inte för att det inte är intressant, men jag tycker vi hamnat lite vid sidan om ämnet.
/Per
On 23 January, 15 NATO countries signed a contract with Ruslan SALIS GmbH, a subsidiary of the Russian company Volga Dnepr, based in Leipzig. The 15 original signatories – Canada, the Czech Republic, Germany, Denmark, Finland, France, Hungary, Luxembourg, the Netherlands, Norway, Poland, Portugal, Slovakia, Slovenia and the United Kingdom – were joined by Sweden on 23 March.
The contract provides for two AN-124-100 aircraft on full-time charter, two more on six days notice and another two on nine days notice. This multinational arrangement allows the countries participating in the Strategic Airlift Interim Solution (SALIS) programme to meet commitments to strengthen capabilities in both the NATO and EU frameworks.
Fortsättning här
Snarare att man behöver säkerställa transportkapacitet i närtid. Även om våra eventuella C-17 ska vara insatsklara 2008-01-01 så har vi dem inte idag.mustamato skrev:Hur ska man tolka att Sverige nyligen hoppade på leasingavtalet av ukrainsk-ryska transportflygplan? Måhända att man inte tänker panikköpa C-17? Bra beslut i sådana fall.
Jo jag är medveten om det.Bjernevik skrev:Snarare att man behöver säkerställa transportkapacitet i närtid. Även om våra eventuella C-17 ska vara insatsklara 2008-01-01 så har vi dem inte idag.mustamato skrev:Hur ska man tolka att Sverige nyligen hoppade på leasingavtalet av ukrainsk-ryska transportflygplan? Måhända att man inte tänker panikköpa C-17? Bra beslut i sådana fall.
Varför skulle det vara ett bra beslut att inte köpa C-17. Anser du inte att vi behöver den typen av strategisk flygtransport, eller är det flygplantypen du är missnöjd med?
Vad får dig att tro att behovet av transport för NBG försvann i och med detta? Så vitt jag vet så är Sveriges andel i projektet så liten att vi ingalunda kan ställa krav på tillgång till flygplan med så kort varsel som krävs för NBG. Så det handlar snarare om att lösa andra behov, framförallt innan vi fått egna flygplan.mustamato skrev:Vad jag menar är att det är bra att det nu inte längre behöver ske ett panikköp av C-17 bara för att NBG-perioden närmar sig, nu när Sverige hoppade på leasingprojektet istället.
Kanske det faktum att det sista C-5 levererades 1989? De går alltså inte att köpa från leverantören längre, och USAF verkar inte vilja sälja av sina.mustamato skrev:Exempelvis kan man ju fråga sig varför Sverige bör välja C-17 framför det billigare C-5B Galaxy som kan lyfta bra mycket mer (118 ton eller två stridsvagnar) om det är någon slags kapacitet att lyfta mycket och flyga långt som eftersträvas.
Se ovan. Behovet av flygtransport till den 1 januari 2008 torde fortfarande föreligga.mustamato skrev:För övrigt anser jag fortfarande att Sverige bör stödja sig själv istället för sin konkurrent. Det vill säga köpa europeiskt. A400M lär duga bra för svenska behov, och nu när Sverige är med i leasingprojektet finns det ingen anledning att inte köpa europeiskt.
Eller så torde det fortfarande inte föreligga.Bjernevik skrev:Se ovan. Behovet av flygtransport till den 1 januari 2008 torde fortfarande föreligga.
6 § Svar på interpellation 2005/06:4 om Nordic Battle Group
Anf. 1 Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s):
Utmaningen att transportera en militär snabbinsatsstyrka över stora avstånd under kort tid delar Sverige med de flesta europeiska länder. Det åligger Sverige som ledande nation för samarbetet inom Nordic Battle Group att identifiera resurser för strategisk transport för den period då styrkan står i beredskap. Tidigt i arbetet identifierades strategiska transporter som en nyckelfråga inom EU. Flera åtgärder har vidtagits och ytterligare möjligheter undersöks för närvarande inom EU. Dellösningar finns, men transportproblematiken delas i stort av samtliga medlemsstater.
Sverige har därför föreslagit att kommande möten i Europeiska försvarsbyrån bland annat ska ägnas åt strategisk flygtransport. Eftersom bristen på strategiska transporter är gemensam inom EU bör det finnas behov av att undersöka olika möjligheter till gemensamma lösningar.
Försvarsmakten har fortlöpande bearbetat frågan om strategisk flygtransport och har i en särskild redovisning kopplad till budgetunderlaget för 2006 berört olika möjligheter för att tillgodose behovet på kort och lång sikt. Ytterligare detaljer, i synnerhet kopplingen till utvecklingen av den nordiska snabbinsatsstyrkan, kommer att redovisas av Försvarsmakten under hösten.
När vi talar om strategiska transporter ska vi inte utesluta sjötransporter. Hur strategiska sjötransporter kan och bör utnyttjas i samband med insatser av den nordiska snabbinsatsstyrkan undersöks aktivt.
Även på sjötransportområdet samarbetar flera europeiska länder kring koordinering och poolning av resurser. Försvarsmakten har till regeringen inkommit med en hemställan om att få söka medlemskap i det multinationella koordineringscentrum för strategiska sjötransporter som är lokaliserat till Nederländerna. Denna hemställan är under behandling.
Denna redovisning av det arbete som pågår rörande strategisk transportförmåga och snabbinsatsstyrkans utformning, inklusive fordonsval, visar att frågorna bearbetas aktivt både ingående och på stor bredd. Vi är fortfarande mitt i en pågående process där ett stort antal parametrar måste beaktas och där ett slutligt ställningstagande bara kan göras när en helhetslösning har identifierats.
Anf. 3 Försvarsminister LENI BJÖRKLUND (s):[/i]
Sedan kommer vi till transportförmågan. Den är en komplikation för hela Europeiska unionen. Det strategiska flyget kan handla om att ha en typ av flyg som visserligen kan transportera tunga fordon men som inte kan landa utan att det sedan görs vidaretransporter. Det är en typ av mixad flygförmåga. Men det kan också vara så att man tillsammans med andra länder kan åstadkomma att vi får tillgång till transportflyg som gör det möjligt att transportera både tungt och långt samt landa på även mycket närbelägna flygplatser. Om det ska bli ett samarbete förutsätter detta att det inte bara är Sverige som vill ha den förmågan utan att även de andra länderna vill. I annat fall handlar det om att Sverige ska teckna ett eget kontrakt. Det kan vi alltid göra, men det blir väldigt dyrt. Därför är vi naturligtvis intresserade av att titta på om det finns fler länder att samarbeta med. Men om det inte återstår får vi till slut titta på om det är ett alternativ.
Kul att du är så säker på din sak. Själv är jag mer försiktig av mig.mustamato skrev:Eller så torde det fortfarande inte föreligga.
Lyckligtvis förefaller du vara den enda som är en fanatisk anhängare av att fyra miljarder kronor ska slösas på ett impulsköp, för en beredskapsperiod där inget kommer att hända. Lyckligtvis visade sig politikerna vara mer realistiska. Varför tror du att Sverige överhuvudtaget beslöt sig för att i efterhand bli en partner i detta leasingavtal (SALIS)? Kan du formulera åtminstone en tänkbar situation där något annat land skulle behöva ta i anspråk sex stycken AN-124-100:or precis när Sverige behöver dem?
C-17 linan är på väg att stängas, efter sommaren kommer en eventuell order av C-17 bli rejält dyrare. Alltså blir förmodligen väntan tills A400M är uppe och flyger ett uteslutande av C-17 vid den tidpunkten, det finns bara ett val då med. Att i dagsläget välja bort ett beprövat och bevisligen mycket dugligt plan som deltagit i krig för att sätta sin tilltro till ett annat plan som än så länge bara existerar i datorn kan definitivt ifrågasättas. Oavsett om C-17 eller A400M införskaffas blir det lite av ett "grisen i säcken" fenomen, men i mina ögon mindre så i C-17 fallet. Angående C-5 så saknar det inte bara de kortbaneförmågor som FMV efterlyste, priset var det som gällde då C-5 fortfarande var i produktion vilket för oss in på ett par andra problem; C-5 tillverkas inte längre och de som USAF har måste genomgå både modernisering, renovering och eventuellt motorbyte för att vara funkis i fortsättningen.mustamato skrev:Jo jag är medveten om det.
Vad jag menar är att det är bra att det nu inte längre behöver ske ett panikköp av C-17 bara för att NBG-perioden närmar sig, nu när Sverige hoppade på leasingprojektet istället. Om ett köp av flygplan för två miljarder kronor styck ska ske bör det rimligtvis ske efter en offert, mycket noggranna utvärderingar, tester och slutligen ett godkännande av köpet. Exempelvis kan man ju fråga sig varför Sverige bör välja C-17 framför det billigare C-5B Galaxy som kan lyfta bra mycket mer (118 ton eller två stridsvagnar) om det är någon slags kapacitet att lyfta mycket och flyga långt som eftersträvas. Det är rimligtvis sådant som bör utvärderas mycket noggrannt innan ett köp sker.
För övrigt anser jag fortfarande att Sverige bör stödja sig själv istället för sin konkurrent. Det vill säga köpa europeiskt. A400M lär duga bra för svenska behov, och nu när Sverige är med i leasingprojektet finns det ingen anledning att inte köpa europeiskt.
Det spelar ingen roll om NBG måste rycka ut eller ej, antingen klarar vi kraven eller så gör vi det inte, eller är du en av dem som anser att brandvarnare är onödiga så länge det inte brinner? De stater som har undertecknat SALIS använder redan idag An 124:or regelbundet, allt som ändrades var att man numer kan ställa vissa beredskapskrav på dem. Vilka krav vi kan ställa på SALIS är oklart.mustamato skrev:Lyckligtvis förefaller du vara den enda som är en fanatisk anhängare av att fyra miljarder kronor ska slösas på ett impulsköp, för en beredskapsperiod där inget kommer att hända. Lyckligtvis visade sig politikerna vara mer realistiska. Varför tror du att Sverige överhuvudtaget beslöt sig för att i efterhand bli en partner i detta leasingavtal (SALIS)? Kan du formulera åtminstone en tänkbar situation där något annat land skulle behöva ta i anspråk sex stycken AN-124-100:or precis när Sverige behöver dem?
Om du tittar upp så ser du att jag hittade lite text från Leni angående strategisk flygtransport som jag la till i mitt tidigare inlägg. Jag hittade dock ingenting som förband Sverige att vara ansvariga för flygtransport i egenskap av ledande nation, vilket du tidigare påstått. Allt jag hittade från Leni var att Sverige var ansvariga "att identifiera resurser", och det må jag säga är en väldigt stor skillnad. Om jag har förstått Leni rätt, samt kopplat hennes tidigare uttalanden till Sveriges sena medverkan i SALIS, har Sverige nu "identifierat resurserna" och blivit en aktiv del i denna resurspool.Bjernevik skrev:Beträffande tänkbar situation så har jag ingen på lager. Men det är väl just det som är poängen, vi måste ha förmåga att hantera det otänkbara. Om det nu trots allt skulle bli aktuellt att sätta in NBG, är det då otroligt att även andra länder kommer att ha behov av flygtransport? Länder som har slantat mera än Sverige och då har förtur? Tänk också på att avtalet säger att fyra av de sex An-124orna ska vara baserade i Ukraina eller Ryssland och vara tillgängliga "inom 6 - 9 dagar". Då NBG ska vara på plats inom tio dagar från beslut så räcker det inte om An-124orna landar på Ärna dag 9...
I detta fall skulle jag knappast bry mig om en brandvarnare då alla mina grannar har sina egna brandvarnare, och dessutom sin egen brandkår. I det stora huset mittemot vattenpölen finns den stora grannen som säkert hjälper till om jag behöver hjälp.CG skrev:Det spelar ingen roll om NBG måste rycka ut eller ej, antingen klarar vi kraven eller så gör vi det inte, eller är du en av dem som anser att brandvarnare är onödiga så länge det inte brinner?
Lär inte vara det minsta oklart för den svenska hand som undertecknade dokumentet om Sveriges deltagande. Att vi här på ett betydelselöst internetforum sen inte vet något är ju förstås en helt annan sak.CG skrev:Vilka krav vi kan ställa på SALIS är oklart.
Kravet på NBG är att den ska kunna vara insatt tio dagar efter beslut. Inte efter att man har funderat i en månad och sedan fattat beslut. Hur ska man innan beslutet tas veta om NBG ska sättas in eller inte? Eller ska vi så fort det uppstår en konflikt där NBG kanske kan komma att sättas in börja boka upp flygtransporter? Hur många sådana uppbokningar som inte utlöses tror du kommer att toleraras?mustamato skrev:Observera även att hon talar om sjötransport. I verkligheten uppstår givetvis inte en konflikt i något avlägset afrikanskt land över natten, varav en yrvaken Reinfeldt följande morgon beordrar att NBG ska gå iväg. I verkligheten lär det finnas mycket gott om tid att se till att de ukrainsk-ryska kärrorna finns redo för NBG.
Då borde ju ditt motstånd vara mot att ha NBG överhuvudtaget. Varför ska vi lägga ut pengar på den, det finns ju alltid någon annan som kan göra det istället?mustamato skrev:I detta fall skulle jag knappast bry mig om en brandvarnare då alla mina grannar har sina egna brandvarnare, och dessutom sin egen brandkår. I det stora huset mittemot vattenpölen finns den stora grannen som säkert hjälper till om jag behöver hjälp.
Fast du vet ju, i alla fall lät det så för några inlägg sedan. Så du kan väl upplysa oss andra okunniga?mustamato skrev:Att vi här på ett betydelselöst internetforum sen inte vet något är ju förstås en helt annan sak.
Sverige har övergripande ansvar för hela NBG, även transporter och logistik, oavsett om vi väljer att delegera en uppgift till Norge, SALIS eller DHL är det vi som är slutgiltigt ansvariga för att den fungerar. Att "identifiera resurser" handlar bara om att lösa ett problem, det behöver inte vara vi som gör jobbet men fan ta oss om det inte blir utfört.mustamato skrev:Om du tittar upp så ser du att jag hittade lite text från Leni angående strategisk flygtransport som jag la till i mitt tidigare inlägg. Jag hittade dock ingenting som förband Sverige att vara ansvariga för flygtransport i egenskap av ledande nation, vilket du tidigare påstått. Allt jag hittade från Leni var att Sverige var ansvariga "att identifiera resurser", och det må jag säga är en väldigt stor skillnad. Om jag har förstått Leni rätt, samt kopplat hennes tidigare uttalanden till Sveriges sena medverkan i SALIS, har Sverige nu "identifierat resurserna" och blivit en aktiv del i denna resurspool.
Observera även att hon talar om sjötransport. I verkligheten uppstår givetvis inte en konflikt i något avlägset afrikanskt land över natten, varav en yrvaken Reinfeldt följande morgon beordrar att NBG ska gå iväg. I verkligheten lär det finnas mycket gott om tid att se till att de ukrainsk-ryska kärrorna finns redo för NBG.
Med andra ord dömer du helt och fullt ut såväl "battle group" konceptet som "insatsförsvaret" då andra kan lösa uppgiften vi åtagit oss. Bra att få det förtydligat.mustamato skrev:I detta fall skulle jag knappast bry mig om en brandvarnare då alla mina grannar har sina egna brandvarnare, och dessutom sin egen brandkår. I det stora huset mittemot vattenpölen finns den stora grannen som säkert hjälper till om jag behöver hjälp.
Naturligtvis lär de som undertecknat veta vad som gäller i frågan, men då strategiska transporter också behandlats i en hemilg bilaga så blir den här tråden också betydelselös med din logik.mustamato skrev:Lär inte vara det minsta oklart för den svenska hand som undertecknade dokumentet om Sveriges deltagande. Att vi här på ett betydelselöst internetforum sen inte vet något är ju förstås en helt annan sak.
-----------------------------------------------. Under the terms of the agreement, Ruslan SALIS will provide two Antonovs capable of carrying troops and heavy equipment on three days' notice. Within six to nine days, it will supply four additional Antonovs.
Tiden (för att kalla in flygetygen) är längre än så räknat från den tid då EU-insats anses lämplig.Bjernevik skrev:Då NBG ska vara på plats inom tio dagar från beslut så räcker det inte om An-124orna landar på Ärna dag 9...
RFP? När kom den? Jag missade nog att man kommet med nytt material efter RFI:n.S.Jonsson skrev:Ovanstående plus det faktum att FMV tagit ned sin RFP från upphandlingssidan tolkar jag som att man tänker använda Antonov till NBG starten. Inköpen tycks åtminstone tillfälligt vara lagd på is (till glädje för SAAB som nyss klippte sin första metallbit till A400M?).
